Charles Taylors konsepsjon om den moderne identitetens historie

Grunnkategorier i Charles Taylors filosofi Charles Taylor skriver i forordet til boken sin Sources of the Self: The Making of the Modern Identity(39) at det han ønsker å denotere med termen ...

Av: Thor Olav Olsen | 28 mars, 2010
Agora - filosofiska essäer

Till försvar för fantasins frihet

Under några månader har jag vistats i Charlotte Brontës universum. Det räckte med några sidor, ja egentligen med bara inledningsmeningen i Villette för att jag skulle fastna: ”Min gudmor bodde ...

Av: Marie Tonkin | 04 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | 09 februari, 2012
Essäer om konst

Litteratur: Ola Tunander, Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?



Sanningen bakom Libyenkriget och Gaddafi

De värsta mördarna var rebellernaOla Tunander
Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?
Översättning: Christer Lundgren
Celanders förlag

Sedan 2000-talet tog vid har inte många veckor passerat utan krig och konflikter världen över.

Bland annat har som bekant de senaste årens nyhetssändningar kretsat kring det som kommit att kallas den arabiska våren. Folk i ett flertal länder i Nordafrika och på den Arabiska halvön vände sig emot sina rådande statsskick, mot diktatoriska styren och olika former av förtryck. En namnkunnig president som tvingades att avgå var Hosni Mubarak i Egypten. En annan var Libyens ledare sedan 1969, Muammar al-Gaddafi.

Men som Ola Tunander, forskningsprofessor vid fredsforskningsinstitutet PRIO, visar i boken Libyenkrigets geopolitik har Libyen kanske felaktigt kommit att räknats in i den arabiska våren – som ju generellt sett har karaktäriserats av att ett folk fredligt gått emot en förtryckande regim.

Libyen var ett fall för sig.

I Libyen var det inte frågan om en konflikt mellan folket å ena sidan, och diktatorn å andra. Medan t.ex. upproren i Egypten och Tunisien utfördes av civila på ett fredligt vis, utan vapen, var det som skedde i Libyen närmare ett inbördeskrig och med månader av planering bakom sig.

Tunander visar (som bokens undertitel insinuerar) hur USA, Storbritannien och Frankrike med hjälp av ett flertal s.k. afrikanska ”interfaces” lyckas maskera ett klassiskt kolonialkrig i skepnaden av en humanitär intervention.

Varför? Jo, eftersom att Libyen satt på 50% av Afrikas oljeresurser och Gaddafi var allt annat än vänligt inställd till USA och övriga västvärlden. Ifall Gaddafi skulle alliera sig med vilken växande ekonomi som helst som inte var intresserad av att sitta knähund åt USA (t.ex. Kina) skulle den amerikanska hegemonin kunna vara hotad.

Denna bok är en rafflande läsning. Deprimerande (med vilket ord skulle man annars beskriva vår samtidshistoria?) men sällsynt skärskådande och avslöjande av några av de otroligt komplexa utrikespolitiska ränksmiderier som idag försiggår bakom stängda dörrar för att bibehålla västvärldens dominans och säkra distributionen av känsliga naturresurser som olja.

Tunander demonstrerar hur USA, Storbritannien och Frankrike – i likhet med när USA legitimerade sin attack av Irak genom genomskinliga påståenden om potentiella kärnvapen – grundar en militär attack på förtal och ryktesspridning. Han visar hur de hjälper till att beväpna islamistiska rebeller samtidigt som de utvecklar ett kanske nytt fält inom fältet för modern krigföring: betydelsen av media.

Genom bland annat Qatars tv-bolag Al-Jazeera (som stödjer USA) lyckades man sprida fruktansvärda rykten om Gaddafi och hans regim. De väpnade rebeller som hade för mål att störta och döda Gaddafi framställdes i media som ”libyska civila”. Man talade om att Gaddafi genomförde bombräder och flygattacker på folket. Och Al-Jazeera spred att Gaddafis soldater skulle ha försetts med kondomer och Viagra för att bedriva våldtäkt som krigföring.

Och allt var lögn.

Viktiga oppositionsgestalter som Ibrahim Dabbashi, Nouri Mesmari och Sliman Bouchuiguir talade, som Tunander skriver, ”om ’svarta legosoldater’, ‘folkmord’, ‘Gaddafis bombning från luften’ – och sammantaget motiverade detta, enligt dessa personer, en ’flygförbudszon’ och en ‘humanitär intervention’”.

Medan många rebeller samtidigt passade på att genomföra folkmord och etniska resningar av svarta afrikaner, som utgör 10-20% av Libyens befolkning (och som falskt anklagades för att vara legosoldater), och lät hänga flera hundra i lyktstolpar runt om i landet, lyckades man alltså på grund av rykten och smutskastning lyckas argumentera för att man skulle genomför en s.k. humanitär intervention i Libyen för att en gång för alla få bort Gaddafi från tronen.

Idag är Libyen splittrat och utgör spelplan för en mängd olika stamkrig – från att en gång varit en diktatur, men som åtminstone hade hög välfärd, gratis skola och sjukvård. 900 000, främst svarta afrikaner, har idag tvingats lämna Libyen och tusentals har blivit mördade av islamistiska rebeller från Benghazi, beväpnade och finansierade från väst för att störta Gaddafi, som stått på USAs dödslista i årtionden.

Allt enligt planen. General Wesley Clark (högste allierade befälhavaren för Europa (Supreme Allied Commander Europe, SACEUR)) sa 2007 att han deltagit i ett sammanträde tio dagar efter attacken den elfte september 2001 och att han fått se ett pm från försvarsministern där de beskrivit hur de tänkt ”eliminera sju länder på fem år, först Irak och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran”. Fyra av dessa är stora oljeproducenter medan de andra är angränsande länder.

Ola Tunander har skrivit en viktig bok för alla att läsa. Den erbjuder en kort men intensiv inblick i en utrikespolitik där koloniala krig maskeras som humanitära interventioner av ett vilselett FN och civila får betala med sina liv. Allt sker framför ögonen på oss. Och vi kan ingenting göra.

Kanske vittnar denna konflikt om vad som kommit att bli det nya sättet att bedriva krig: Att genom att styra media – och bygga upp en diskrepans mellan sanning och nyhetsrapportering – få oss att tro att vi hejar på rätt lag, samtidigt som vi indirekt ger vår röst till makter som endast är intresserade av att kontrollera den globala marknaden och är villiga att döda för att se dominansen säkrad. Medan vi trodde att vi stod på folkets sida.

Carl Magnus Juliusson

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 augusti, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 13, 2012

Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 mars, 2012

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del II.

Emosjon og ambivalens Jeg går nå over til å snakke om emosjoner, især med henblikk på emosjon og ambivalens, e.g. at emosjoner som kjærlighet, stolthet, ære, selvtillit, takknemlighet, tilfredshet/fornøydhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 maj, 2011

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | Bildreportage | 22 maj, 2010

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.