Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Litteratur: Ola Tunander, Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?



Sanningen bakom Libyenkriget och Gaddafi

De värsta mördarna var rebellernaOla Tunander
Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?
Översättning: Christer Lundgren
Celanders förlag

Sedan 2000-talet tog vid har inte många veckor passerat utan krig och konflikter världen över.

Bland annat har som bekant de senaste årens nyhetssändningar kretsat kring det som kommit att kallas den arabiska våren. Folk i ett flertal länder i Nordafrika och på den Arabiska halvön vände sig emot sina rådande statsskick, mot diktatoriska styren och olika former av förtryck. En namnkunnig president som tvingades att avgå var Hosni Mubarak i Egypten. En annan var Libyens ledare sedan 1969, Muammar al-Gaddafi.

Men som Ola Tunander, forskningsprofessor vid fredsforskningsinstitutet PRIO, visar i boken Libyenkrigets geopolitik har Libyen kanske felaktigt kommit att räknats in i den arabiska våren – som ju generellt sett har karaktäriserats av att ett folk fredligt gått emot en förtryckande regim.

Libyen var ett fall för sig.

I Libyen var det inte frågan om en konflikt mellan folket å ena sidan, och diktatorn å andra. Medan t.ex. upproren i Egypten och Tunisien utfördes av civila på ett fredligt vis, utan vapen, var det som skedde i Libyen närmare ett inbördeskrig och med månader av planering bakom sig.

Tunander visar (som bokens undertitel insinuerar) hur USA, Storbritannien och Frankrike med hjälp av ett flertal s.k. afrikanska ”interfaces” lyckas maskera ett klassiskt kolonialkrig i skepnaden av en humanitär intervention.

Varför? Jo, eftersom att Libyen satt på 50% av Afrikas oljeresurser och Gaddafi var allt annat än vänligt inställd till USA och övriga västvärlden. Ifall Gaddafi skulle alliera sig med vilken växande ekonomi som helst som inte var intresserad av att sitta knähund åt USA (t.ex. Kina) skulle den amerikanska hegemonin kunna vara hotad.

Denna bok är en rafflande läsning. Deprimerande (med vilket ord skulle man annars beskriva vår samtidshistoria?) men sällsynt skärskådande och avslöjande av några av de otroligt komplexa utrikespolitiska ränksmiderier som idag försiggår bakom stängda dörrar för att bibehålla västvärldens dominans och säkra distributionen av känsliga naturresurser som olja.

Tunander demonstrerar hur USA, Storbritannien och Frankrike – i likhet med när USA legitimerade sin attack av Irak genom genomskinliga påståenden om potentiella kärnvapen – grundar en militär attack på förtal och ryktesspridning. Han visar hur de hjälper till att beväpna islamistiska rebeller samtidigt som de utvecklar ett kanske nytt fält inom fältet för modern krigföring: betydelsen av media.

Genom bland annat Qatars tv-bolag Al-Jazeera (som stödjer USA) lyckades man sprida fruktansvärda rykten om Gaddafi och hans regim. De väpnade rebeller som hade för mål att störta och döda Gaddafi framställdes i media som ”libyska civila”. Man talade om att Gaddafi genomförde bombräder och flygattacker på folket. Och Al-Jazeera spred att Gaddafis soldater skulle ha försetts med kondomer och Viagra för att bedriva våldtäkt som krigföring.

Och allt var lögn.

Viktiga oppositionsgestalter som Ibrahim Dabbashi, Nouri Mesmari och Sliman Bouchuiguir talade, som Tunander skriver, ”om ’svarta legosoldater’, ‘folkmord’, ‘Gaddafis bombning från luften’ – och sammantaget motiverade detta, enligt dessa personer, en ’flygförbudszon’ och en ‘humanitär intervention’”.

Medan många rebeller samtidigt passade på att genomföra folkmord och etniska resningar av svarta afrikaner, som utgör 10-20% av Libyens befolkning (och som falskt anklagades för att vara legosoldater), och lät hänga flera hundra i lyktstolpar runt om i landet, lyckades man alltså på grund av rykten och smutskastning lyckas argumentera för att man skulle genomför en s.k. humanitär intervention i Libyen för att en gång för alla få bort Gaddafi från tronen.

Idag är Libyen splittrat och utgör spelplan för en mängd olika stamkrig – från att en gång varit en diktatur, men som åtminstone hade hög välfärd, gratis skola och sjukvård. 900 000, främst svarta afrikaner, har idag tvingats lämna Libyen och tusentals har blivit mördade av islamistiska rebeller från Benghazi, beväpnade och finansierade från väst för att störta Gaddafi, som stått på USAs dödslista i årtionden.

Allt enligt planen. General Wesley Clark (högste allierade befälhavaren för Europa (Supreme Allied Commander Europe, SACEUR)) sa 2007 att han deltagit i ett sammanträde tio dagar efter attacken den elfte september 2001 och att han fått se ett pm från försvarsministern där de beskrivit hur de tänkt ”eliminera sju länder på fem år, först Irak och sedan Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen Iran”. Fyra av dessa är stora oljeproducenter medan de andra är angränsande länder.

Ola Tunander har skrivit en viktig bok för alla att läsa. Den erbjuder en kort men intensiv inblick i en utrikespolitik där koloniala krig maskeras som humanitära interventioner av ett vilselett FN och civila får betala med sina liv. Allt sker framför ögonen på oss. Och vi kan ingenting göra.

Kanske vittnar denna konflikt om vad som kommit att bli det nya sättet att bedriva krig: Att genom att styra media – och bygga upp en diskrepans mellan sanning och nyhetsrapportering – få oss att tro att vi hejar på rätt lag, samtidigt som vi indirekt ger vår röst till makter som endast är intresserade av att kontrollera den globala marknaden och är villiga att döda för att se dominansen säkrad. Medan vi trodde att vi stod på folkets sida.

Carl Magnus Juliusson

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.