Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Karin Johannisson. Beskuren. Foto: Caroline Andersson. CC BY-SA 3.0.

Litteratur: Karin Johannisson - Den sårade divan. Om psykets estetik



Om konsten och psyket

I Karin Johannissons senaste bok ges en mer nyanserad och väl analyserad bild av den psykiskt lidande kvinnan. I samklang med Johannissons tidigare verk utgår även denna bok från en skarpsynt feministisk blick.


Dessa kvinnor gör som sina manliga konstnärskollegor och framställer det sjuka som konstnärsattribut, ett förhållningssätt som långt ifrån alla godtar.
Johannissons bakgrund som professor i idé och lärdomshistoria ger ett tydligt avtryck på boken som bjuder på en gedigen historisk återblick av hur synen på galenskap har tagit sig i uttryck.
Karin Johannisson
Den sårade divan. Om psykets estetik
ISBN: 9789100139650
Förlag: Bonniers

 


Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Karin Johannisson. Beskuren. Foto: Caroline Andersson. CC BY-SA 3.0.

Karin Johannisson. Beskuren. Foto: Caroline Andersson. CC BY-SA 3.0.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vi har länge matats med bilden av den hysteriska och känslomässigt utsvävande kvinnan. Inom populärkulturen har vi sett henne skildras gråtandes och skrikandes, demoniserad såväl som erotiserad. Medan vissa har stämplat henne som galen har andra avfärdat hennes beteende med att känslomässiga utspel ligger i kvinnans natur. I Karin Johannissons senaste bok Den sårade divan ges en mer nyanserad och väl analyserad bild av den psykiskt lidande kvinnan. I samklang med Johannissons tidigare verk såsom Den mörka kontinenten utgår även denna bok från en skarpsynt feministisk blick. Den feministiska medvetenheten genomsyrar hela boken och som läsare blir du ständigt påmind om hur kvinnans utrymme för normalitet har varit betydligt mer begränsat än mannens.

Boken kretsar kring tre fallbeskrivningar av de konstnärligt skapande kvinnorna Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs. Utöver sin kreativitet delade även dessa kvinnor ett normbrytande beteende för samhällets syn på hur en kvinna bör vara. Samtliga vårdades på mentalsjukhus under flera perioder av sina liv, och det är i denna korsning av konstnärskap, feminism och galenskap som Den sårade divan tar plats.

Den sjuka kvinnan som både aktör och offer

Den sårade divan är nyansernas bok där olika perspektiv och infallsvinklar hela tiden beprövas och ställs mot varandra. Johannisson lyckas i en väv av komplexitet undersöka aspekter av psykisk ohälsa som det sällan talas om. Hon är intresserad av hur en psykisk diagnos även kan användas som en byggsten i identitetsskapandet. Kvinnans självbetraktande blick hamnar i fokus och det lyfts fram hur bokens sårade divor handlar i enighet med vad Johannisson definierar som psykets estetik.

I denna estetik finns bestämda manus för hur galenskap ska gestaltas och mentalsjukhuset blir här mer en bara en vårdanstalt, det får även karaktären av en scen med ett ständigt pågående maktspel mellan patienter och sjukvårdspersonal. Vi får följa hur inte minst Agnes Von Krusenstjerna utnyttjar detta skådespel och på så sätt får både mer handlingsutrymme och makt under sina sjukdomsvistelser. Denna tanke går emot synen på den sjuka kvinnan som enbart ett offer då den här tolkningen ger henne ett aktörskap.

Samtidigt gör Johannisson det tydligt att dessa kvinnor på grund av sin könstillhörighet var offer för en psykvård som var starkt patriarkalt färgad. Hon lyfter fram röster som menar att behandlingar som elchocker och lobotomi i själva verket handlade om passivisering av kvinnor som störde det traditionella idealet om den fogliga och dugliga kvinnan.

Det var den manliga och kliniska blicken som definierade sjukdomstecken och galenskap. Ett uttryck för psykisk sjukdom kunde vara avsaknad av känslomässigt engagemang för man och barn, något som ansågs vara det största normbrottet för en kvinna. Även utlevd kvinnlig sexualitet problematiserades och betraktades som abnormt. Sexualitet utanför den heterosexuella ramen bedömdes som både moraliskt förkastligt och som sjukt. Med bakgrund mot sådan vetskap blir gränsdragningen för galenskap mycket svår att dra, i många fall speglar diagnoserna samhällets strukturer snarare än den enskilda människans inre galenskap. Men Johannisson fastnar inte i att försöka definiera vad galenskap är, utan hon väljer att rikta fokus på hur galenskap skapas och hur den praktiseras. Detta performativa perspektiv ger en ny klang till ett annars väl omdebatterat ämne.

Psykiskt lidande som konstnärsattribut

Boken betonar hur en estetik kring sårbarhet kan bli en viktig identitetsmarkör för konstnärsrollen. Men denna föreställning om kopplingen mellan psykisk instabilitet och kreativitet är det främst män som har spelat på. En ångestriden Strindberg eller en Ingmar Bergman som berättar om sina vargtimmar är bara några av otaliga exempel där psykiskt lidande blivit en del av det manliga geniets dekor. Det som bokens huvudpersoner gör att de bryter mot detta genusmönster genom att vägra inordna sig i den snävt skurna mall som kallas för kvinnlighet.

Agnes von K odlar sin estetik kring ett dekadent och självdestruktivt leverne, där alkohol, cigaretter och droger förstärker konstnärsidentiteten. Hon är hämningslös och gränsöverskridande, revolterande mot kvinnans instängda plats i samhället. I Nelly Sachs fall får hennes mycket tunna kropp inte bara symbolisera sjukdom, utan även en författaridentitet där självsvält kopplas samman med intellektuell status.

Dessa kvinnor gör som sina manliga konstnärskollegor och framställer det sjuka som konstnärsattribut, ett förhållningssätt som långt ifrån alla godtar.

Johannissons bakgrund som professor i idé och lärdomshistoria ger ett tydligt avtryck på boken som bjuder på en gedigen historisk återblick av hur synen på galenskap har tagit sig i uttryck. Olika diagnoser och behandlingar diskuteras, med en ständigt närvarande samhällelig och feministisk förståelse. Kopplingarna till olika teorier och personer är många, vilket gör boken mycket informativ.

Den teoretiska dimensionen kan dock bitvis kännas något snårig och vissa fall undrar jag om alla dessa referenser inte snarare förvirrar än berikar. Men Johannisson lyckas med konsten att kombinera tunga ämnen med ett språk som känns flytande och tillgängligt. Hon visar prov på stor stilistisk förmåga som ger boken litterära kvalitéer som närmar sig det skönlitterära. En liten anmärkning är dock bokens upprepningar, både språkligt och innehållsmässigt. Ord som "självmordssug" eller "dekadensestetik" slits ut något och vissa poänger stryks under lite väl många gånger. Men det är en försvinnande bagatell i en annars viktig bok som skänker kunskap såväl som att den öppnar upp för nya tankegångar och frågor.

Maya Lagerholm

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.