Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | 08 november, 2011
Resereportage

Denna dag ett liv Essä i fragment

En humanism. Självkännedom, insikten om det existensiellt lika som förutsättning, tillsammans med psykologisk fantasi och inlevelse. Inte vara en ovanpå flytande ”humanitarian”, utan använda sin erfarenhet för att förstå vad ...

Av: Gunnar Lundin | 06 november, 2013
Essäer

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | 02 oktober, 2016
Agora - filosofiska essäer

Kulturförbittring II

Eftersom de värden som vi har haft hittills alltså drar sina slutliga följden, eftersom nihilism utgör den yttersta logiska slutsatsen av våra stora värden och ideal - eftersom vi måste ...

Av: Freke Räihä | 30 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Chimamanda Ngozi Adichie. Foto: Bonniers

Litteratur: Chimamanda Ngozi Adichie - Alla borde vara feminister



Ett litet steg i rätt riktning.

Detta är en bok i behändigt fickformat som ges ut i samarbete med Sveriges Kvinnolobby och som skänkts bort till 100 000 gymnasieelever.

"Vi bevakar flickorna. Vi lovprisar flickornas oskuld, men vi lovprisar inte pojkarnas oskuld" skriver Ngozi Adichie på ett ställe i boken och jag frapperas av sanningen i uttalandet. Och även om kvinnan i Sverige möjligtvis i högre utsträckning än i Nigeria tillåts vara en sexuell varelse, så återfinns exakt samma struktur i vårt samhälle. En kvinna med stor sexuell erfarenhet är en "hora", medan en man generellt sett får en högre status ju fler sexuella erövringar han har på sin lista.
Chimamanda Ngozi Adichie
Alla borde vara feminister
ISBN: 9789100160784
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Bonniers



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Chimamanda Ngozi Adichie. Foto: Bonniers

Chimamanda Ngozi Adichie. Foto: Bonniers

Den nigerianske författaren Chimamanda Ngozi Adichie har tidigare satts på den litterära kartan med bland andra böckerna Americanah och En halv gul sol, vilka fått många läsare och stor uppmärksamhet världen över. Den här boken – Alla borde vara feminister – är från början ett föredrag till den världsberömda konferensen TED och har därför talets klassiskt retoriska driv och mer blygsamma omfång.

Det är i skenet av detta vi måste betrakta denna lilla text. Den är ett utrop, ett personligt perspektiv på en global fråga och långt ifrån den feministiska teorins välutvecklade och komplexa tankegångar. Ngozi Adichies rättframma text är relevant och brinnande aktuell. Den hämtar sin kraft i författarens personliga upplevelse av orättvisa mellan könen och är skriven på ett enkelt språk som inte bara alla dessa 100 000 svenska gymnasieelever förstår, utan förmodligen också större delen av den läsande befolkningen.

Problemet med boken är också dess största behållning. Chimamanda Ngozi Adichie utgår från personliga erfarenheter och upplevelser i sin bok och målar sålunda, fullt naturligt, in den i en nigeriansk kontext. För en svensk läsare kan just det faktum att exemplen är hämtade från "Afrika" innebära att den tolkas annorlunda än den skulle gjorts om den varit satt i en klart västerländsk kontext. Tidens senaste medierapporterade händelser och dess efterskalv har nämligen gjort klart att män från "andra kulturer" (läs: ej västerländska) har en avgjort sämre kvinnosyn än svenska män.

Och även om det må vara sant att feminismen vunnit större mark i Sverige än i Nigeria så kan man inte frångå det faktum att precis samma strukturer som redogörs för i denna bok, återfinns också i Sverige – om än måhända mer dolda (och kanske därför farligare?).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Vi bevakar flickorna. Vi lovprisar flickornas oskuld, men vi lovprisar inte pojkarnas oskuld", skriver Ngozi Adichie på ett ställe i boken och jag frapperas av sanningen i uttalandet. Och även om kvinnan i Sverige möjligtvis i högre utsträckning än i Nigeria tillåts vara en sexuell varelse, så återfinns exakt samma struktur i vårt samhälle. En kvinna med stor sexuell erfarenhet är en "hora", medan en man generellt sett får en högre status ju fler sexuella erövringar han har på sin lista.

Vi måste minnas detta när vi läser Alla borde vara feminister och istället för att konstatera de eventuella olikheter mellan författarens upplevelser och våra egna som vi kan finna i boken, borde vi fokusera på att hitta de mångtaliga likheterna.

Ge det i uppdrag till de 100 000 gymnasieeleverna, så att den här boken kan göra vad den borde och så kanske en dag får vi möjligheten att leva i ett bättre samhälle. Den här boken skulle förstås ensam inte kunna göra underverk, men varje text som skrivs och varje steg som tas i rätt riktning kan tillsammans kanske göra världen till en bättre plats att leva på.

Sofie Niemi

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Varför skrev De Geer inte 'fitta' på fanan? En konst- och kulturessä

När konstnären Carl Johan De Geer 1967 skrev det köttiga substantivet 'kuken' på svenska fanan begick han inte bara rikssymbolsbrott utan också det mera könsmaktsteoretiska brottet aktiv manschauvinism som förpassade ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 05 Maj, 2012

Loserförfattarfabrikens bläckdirektören in spe personporrträttet

  Nöring, f. övrigt avlägset anförvantande(skrivmaskins)bandet till den förmögna och oresonliga familjen Stoff, bläckdirektör in spe för Loserförfattarfabrikens vidräkning, ur den självanställningsregistreingsmaskinen finns noterat 1650 dyker patronymen Nöring (Stoff) opp i annalerna, parentesens betydelse än ...

Av: Stefan Hammarén, Christofer Nöring | Stefan Hammarén | 25 mars, 2013

Louise Brooks, varken ängel eller hora

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan.Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar pianist ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 10 februari, 2012

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | Essäer | 25 september, 2010

Wittgensteins förhållningssätt mellan poesi, filosofi och musik

Han betraktar henne och ser hennes ansikte, som om vore det täckt av en tunn ljus slöja, knappast verklig. Han är böjd över sig själv, det intet som väntar, han ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2017

Tomas Tranströmer. Foto: Andrei Romanenko Wikipedia

”Och trasten blåste på de dödas ben med sin sång”

Tomas Tranströmer har gått ur tiden. Mitt hjärta sörjer en av världens mest betydande poeter. När en poet dör blir världen fattigare. Hur många verkliga poeter kan mänskligheten visa under ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 27 mars, 2015

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | Konstens porträtt | 19 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.