Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Andrzej Stasiuk  Foto: Kamil Gubala

Verklighetens overkliga Europa



Vem reser till Babadag? Har du varit i Babadag? Varför skulle man vilja resa till Babadag? Vad är Babadag? En ort i nordöstra Rumänien, nära Svarta Havskusten. Det är knappt att Andrzej Stasiuk varit i Babadag: två gånger, tio minuter båda gångerna. Babadag ligger på bussrutten Tulcea-Constanta, och är för Stasiuk en symbol för allts bräcklighet och förgänglighet. En ort som liknar många andra samhällen Stasiuk färdas genom. Liksom i sina tidigare böcker är det den östeuropeiska landsbygden han beskriver och besvärjer.




 

 

Han besöker Emil Ciorans födelseby, Rasinari, där den blivande tänkaren tillbringade sina första tio år, efter att ha drabbats av olägenheten att komma till världen.

Annons:

Han säger: "Jag beskriver det förflutna och rummet, för ingenting annat existerar."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Babadag, det var trötthet och ensamhet.---Världen består just av sådana brottstycken, skärvor av en het dröm, synvillor, feberyrsel i en buss."

Ibland misströstar författaren om möjligheten att beskriva något:

"---och det enda som återstår är en uppräkning, för en beskrivning förmår ingenting eftersom här inte finns någonting fast förutom trötthet och sönderfall, och förlorade krafter, och frenetisk möda under en vitglödgad himmel."

När han granskar stämplarna i sitt pass gör han följande reflektion:

"Hundrasextio stämplar och vad fan har jag för det? Jag är lika dum när jag kommer hem som ovetande när jag gav mig iväg."

Men Stasiuks skrivna stämma förefaller klok, luttrad, genuin.

Det är lika mycket tänkta och drömda som genomresta och iakttagna landskap och livsvillkor som intresserar Stasiuk. Alla orter han nämner existerar i sinnevärlden, och genom Google Maps kan man enkelt orientera sig i geografin i Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien, Moldavien, Transnistrien. Han är inte lockad av städer: betraktar dem som främmande implantat, som inte har något att berätta om östeuropéernas verkliga, jordbundna liv. Han söker sig helst till periferier, marginaler, avkrokar, bakvatten. De små orterna "härmar ingenting. De fullbordas i sitt eget öde."

Vid ett tillfälle anländer Stasiuk till en ungersk by som heter Telikbánya:

"I Telikbánya fanns ingenting förutom byn som låg där den hade legat i hundratals år. De stora, breda husen låg i fruktträdens skugga. De svavelgula väggarna, de mörkbruna träsniderierna, de skulpterade dörrarna, fönsterluckorna och verandorna levde i perfekt symbios med trädgårdarnas tunga barocköverflöd. Det verkade som en metafor för bofasthet och djupa rötter hade materialiserats på ett idealiskt sätt just här.---Det var ett sådant ställe där man får lust att stanna utan någon särskild orsak. Saker och ting befinner sig helt enkelt på sina rätta platser, folk höjer inte rösten i onödan och gör inga häftiga rörelser."

Ofta är landskapen och människornas boningar i Stasiuks beskrivningar dock något som tycks vara på väg att förblekna, förflyktigas, glömmas bort. Som staden Comrat i Moldavien, huvudort för det gagauziska folkslaget:

"Det är svårt att beskriva Comrat för det är så svårt att få syn på. Man åker genom en stad som knappt syns. Där finns hus och gator men det är bara skisser, ett halvfärdigt provisorium, en sorgsen materia som stelnat halvvägs till sin bestämmelse, förlorat kraften innan den var färdigformad."

Han besöker Emil Ciorans födelseby, Rasinari, där den blivande tänkaren tillbringade sina första tio år, efter att ha drabbats av olägenheten att komma till världen.
Rasinaris fritt kringströvande kreatur kommer framåt kvällen hem från betesmarkerna, en mäktig syn:

"Hundratals kor och getter vandrade längs vägen från Paltinis i det röda solljuset. Det stod en sky av värme och lukter kring hjordarna. Längst fram gick de grå korna med brett mellan hornen. Folk stod i grindhålen och väntade. Allt skedde under tystnad, ingen skrek, ingen manade på dem. Djuren lämnade hjorden och gick var och en hem till sitt. Så försvann de i gårdsplanernas skuggiga halvmörker och bakom dem stängdes de snidade ladugårdsdörrarna på ett helt mänskligt sätt."

Stasiuk ser människorna som de är, utan att vare sig idealisera eller indigneras:

"Tjocka rika knösar till zigenare står vid splitter nya Mercor med öppna motorhuvar, det ser ut som om motorn kokar eller fläktremmen har gått av och de vinkar förtvivlat att man ska stanna, och så försöker de lura på en guld eller ädelstenar för halva priset."

"Vart jag än kommer hoppas jag träffa på zigenare. I Prekmurje körde jag slut på en bensindunk för att hitta dem, för jag blev förbannad på det välstädade landet och på slovenerna, dessa förrädare mot den hemska allmänslaviska villervallan, men jag hittade inte en enda, fast jag hade läst att de säkert skulle finnas där. Fullt möjligt att de gömde sig, att de kände på sig på tio mils håll att jag var på väg, jag med min förtjusning i förfallet, min simpla böjelse för allt som inte ser ut som det borde."

Och han tycker om det han ser, även när det inte är så vackert. En melankolisk fatalism genomsyrar texten, som tar läsaren med på stämningsmättade irrfärder han eller hon annars aldrig skulle ha företagit sig:

"Ja, jag gillar alltså röran på Balkan och i Ungern, Slovakien och Polen, tingens märkliga tyngd, den vackra sömnigheten, nollrespekten för fakta, det lugna, konsekventa supandet redan mitt på dagen och de dimmiga blickarna som utan ansträngning genomborrar verkligheten och utan fruktan öppnar sig mot tomheten."

Stasiuk säger om sitt skrivande:

"På något vis har jag lärt mig skriva, jag lyckas sätta ihop ord som blir varaktiga, men jag kan inte ställa samman alla berättelserna till en historia som verkar meningsfull och trovärdig."

Men det är i fragment som världen uppenbarar sig mest intensivt, det är i uppsnappade brottstycken som sanningarna blottläggs. De stora harmoniskt avrundade berättelserna ljuger alltid för mycket. Den genre Stasiuk skapar åt sig har mycket som talar för den, och han behärskar sitt material fullt ut.

Källa
Andrzej Stasiuk : På vägen till Babadag.
Översättning: Tomas Håkansson
Ersatz

Nikanor Teratologen

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.