Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Kennet Klemets. Foto: Annika von Hausswolff

Litteratur: Kennet Klemets - Medan jag skrivs



Utan tema och utan strukturer... bara så, enkelt och fritt

Här finns dikter som ingått i tidskrifter, tidningar och antologier tillsammans med tidigare opublicerat material och ett par alternativa versioner.

En tråd som visar sig att dra i är manlig identitet, hur den manifesteras och upplevs, som här ett rockstjärnejag i sin miljö.
Kennet Klemets
Medan jag skrivs
ISBN: 9789527081068
Förlag: Ellips förlag/Pequod Press



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Kennet Klemets. Foto: Annika von Hausswolff

Kennet Klemets. Foto: Annika von Hausswolff

Kennet Klemets åttonde diktsamling Medan jag skrivs är en urvalsvolym från tidigt nittiotal till idag med åtskilligt tidigare opublicerat material. En farhåga infinner sig: är det bottenskrapet i skrivbordslådan som den etablerade författaren nu ger ut, sånt som tidigare inte hållit måttet? En svit texter som ligger nära noteringar berättar om ett somrigt Göteborg och avslutas med stroferna

Kväll
Tänder och släcker lampor / bär in och ut sopor / rasar en blixtrande sekund / genom språk och namn.

Midnatt
Klart nu. Ett djupt andetag. Och sen nästa:

Klemets är en iakttagare av mänsklighet, med sig i den som medskapare. Nej, rättelse: en kommentator till sin upplevelsevärld, med jaget i och vid sidan om. Och det handlar då inte om ett kyligt pekande från aristokratiska höjder, snarare visningar i ögonhöjd, iförd ormskinnsboots:

Jag skrek på dansgolvet: All you fucking losers i Halmstad. Vi klädde av oss nakna i parken vid Stadsteatern. Jag fortsatte att skrika. På hotellrummet kastade vi ut inredningen genom fönstret, ringde fiender och sa att det var döden. Jag fortsatte att skrika till folk som rörde sig hemåt i den ljusa natten. Ingen reagerade. Inte någonstans. Jag var lycklig efteråt. Jag hade aldrig känt mig så fri.

En tråd som visar sig att dra i är manlig identitet, hur den manifesteras och upplevs, som här ett rockstjärnejag i sin miljö. I diktparet Star/Starlet provas två olika genuspositioner mot exakt samma scenario, ett lyckat experiment. Identitet i liv och text, kanske sammanflutna, kommer under lupp när traditionella poser och icketraditionella vägs mot varandra.

Något som jag uppskattar särskilt med Medan jag skrivs är att boken inte är konceptualiserad eller tematiserad, som om det per automatik är något inneboende bättre med den sortens textsamlingar. Hur mycket bra poesi har ratats för att den inte passat under ett tema och hur mycket medelmåttig dikt har slunkit med för att den passar ett koncept?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Klemets tror på lyriken. Texterna står på egna ben, korta och längre, var för sig eller några få tillsammans. Med tanke på det stora tidsspann som texterna skrivits under kan jag ana ett diktjag, en föränderlig blick som tar egen gestalt inom gestaltningarna. Tidvis hårt trummande om det stora ingenting som slukar och omger, tidvis ömsint som i den korta serie dikter jag uppskattar allra mest här, porträtt av fyra mor- och farföräldrar som skänkt Klemets varsitt e, texter skrivna med ett stort bultande hjärta.

Titeln, ja. Medan jag skrivs för tankarna till Marguerite Duras och det är ingen tillfällighet, Klemets har tidigare översatt flera av hennes titlar till svenska. Och likheten stannar inte där, det är livet så som det skrivs jag läser. Det finns något oförställt, välkommet okonstlat tilltal här, något ärligt som inte kladdar. Farhågan då, att det här var skrivlådeskrap? Nej, den besannades inte. Verkligen inte.

Calle Flognman

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.