Hafez grav i  Shiraz

Minnen av Usama

"För att kunna älska en människa måste den människan hålla sig gömd - så fort den visar sitt ansikte är det slut med kärleken.” - Ivan Karamazov

Av: Nikanor Teratologen | 12 mars, 2017
Teratologisk sondering

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | 31 maj, 2010
Utopiska geografier

Hemma hos Brita Johansson - ljungen frodas och trivs! Foto Brita Johansson

Odla ljung - Spännande kulturhistoria och handfasta trädgårdstips!

- Ljung passar bra för dekoration både ute och inne och används ofta av florister utomlands. Vit ljung blandas i England in i brudbuketter, eftersom den anses bringa tur. I ...

Av: Belinda Graham | 10 december, 2017
Kulturreportage

Eternal September och andra memes i konsten

När Cecilia Giménez i bästa välmening gav sig på att försöka restaurera 1800-tals målaren Elías García Martinez fresk av Jesus som höll på att förfalla i den lilla spanska kyrkan ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2014
Essäer om konst

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Litteratur: Antoine de Saint-Exupéry - Den lille prinsen



”Den lille prinsen” – ett mästerverk i nyöversättning

Boken är egentligen en barnbok, men den älskas av många vuxna för det sätt som Lille prinsen levererar sina insikter om världen och människorna. 
Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet.
Antoine de Saint-Exupéry
Den lille prinsen
ISBN: 9789186629021 
Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen
Förlag: Modernista

Klicka här för att finna information hos Bokus apropå den här boken. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Alla vi som läser eller har läst mycket har våra favoritböcker. Om jag var tvungen att ta med mig på en öde ö en enda bok bland de tusentals jag har läst skulle jag, utan att tveka ett ögonblick, ta med mig Den lille prinsen. de Saint-Exupérys mest kända verk har nu kommit ut i nyöversättning på Modernista. Språket är modernare och roligt, Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen har gjort ett bra arbete.

 

Men varför är jag så fascinerad av Den lille prinsen? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är bara så vacker. Antoine de Saint-Exupéry har själv skrivit ”att bli kär i någon betyder inte att titta varandra i ögonen utan att titta tillsammans åt samma håll.” Kanske finns det något i detta.

 

Antoine de Saint-Exupéry var i grunden stridspilot och mycket intresserad av teknik och grafisk konst. Ja, han var kanske aldrig någon stor författare men hans sista bok, han stupade under andra världskriget bara 44 år gammal, blev Den lille prinsen, som inte är något annat än ett litet mästerverk. Tidigare hade de Saint-Exupéry skrivit flera flygäventyr, med åren blev han dock allt mer filosofisk och för boken Terre des hommes (Kamrater på en irrande planet) från 1939 fick han Franska akademiens stora pris. Men ingen kunde nog ändå ana att han skulle skriva en så underbar bok som Den lille prisen: En saga för barn som vill bli vuxna och samtidigt en saga för vuxna som vill bli barn.

 

Den lille prinsen kan beskrivas som en grafisk novell, så förtjusande vackra är illustrationerna som är en viktig del av boken. Illustrationer som egentligen dock är många fler och minutiösa om man utgår från själva de Saint-Exupérys grundmanuskript.

 

Historien tar sin början i Saharaöknen. En flygare störtar ned och möter där en pojke, en konstig pojke, som ber honom om att rita ett lamm. När pojken börjar känna förtroende för flygaren berättar han för honom att han är en prins som kommer från asteroiden B612, där han bor ensam i sällskap med en butter och fåfäng ros som han sköter om.

 

Tack vare avståndet har den lille prinsen förstått den djupa vänskapen som finns mellan honom och rosen. Det är för dens skull som han behöver ett lamm, lammet ska äta upp de växande bladen av ett  apbrödsträd  som finns på asteroiden och på det viset undvika att den kväver planeten och rosen.

 

Innan att han landade på jorden får vi veta att den lille prinsen irrat runt på olika planeter och träffat diverse absurda varelser, men var och en av dem har lärt honom en sanning: Kungen måste bestämma, drinkarna dricker för att glömma skammen av att vara just drickare, affärsmannen räknar stjärnorna och tror att de är deras egna, geografen sitter böjd över sitt skrivbord och vet egentligen ingenting om sin eget planet och lyktmannen, sällskapets enda altruist, springer galen från en lykta till nästa för att kunna se till att ingen medborgare tvingas röra sig utan ljus genom mörkret.

 

Prinsen träffar också, nu på vår jord, en orm, en rosengård och en räv.

 

Räven är den gulligaste varelsen i hela boken, hon som önskar att bli tämjd i vänskapens namn. Efter ett år förbereder sig den lille prinsen med det gyllene håret att åka hem igen, tillsammans med lammet och den älskade räven för att fortsätta sin uppgift att ta hand om rosen.

 

Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet. Och utan den långa resan hade prinsen heller aldrig träffa på sin kära vän, räven.

 

Boken Den lille prinsen kan ses som en metafor över passagen mellan barndom till vuxenlivet, och är skriven med ett enkelt och poetiskt språk. För att kunna bli vuxen och få en identitet måste man resa, leta, tala med de andra, träffa folk som är onda eller goda – och ibland både och. Men det som är viktigt är att, under sin egen färd, träffa en riktig vän, någon som alltid kan vara en nära och förstå en, någon som man kan dela allt med. Även hoppet.

 

Antoine de Saint-Exupéry skrev boken under andra världskriget, då han dagligen riskerade sitt liv som flygare i franska armén. En gång frågade han sin kapten vad han skulle han göra efter kriget, och kaptenen svarade då ”Tror ni verkligen att vi ska överleva kriget?” Med detta sagt kan Den lille prinsen också tolkas som ett poetiskt testamente av den Antoine de Saint-Exupéry som anande dödens närvaro och som önskade lämna efter sig en poetisk berättelse för vuxna och barn om vad som kanske kunde hända med en flygare den dagen han störtade. 

Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Om hälsodrycken rödvin och om monopoljätten Systembolagets pågående moralkampanj riktad mot sina egna…

Jag har väldigt svårt för Systembolagets reklamsnuttar i kommers-kanalerna. Falsk och präktig och sprängfylld med dubbelmoral och ett av staten och kapitalet godkänt förhärligande av monopolet som lösningen på våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 31 december, 2013

Författaren och vänstertwitterpöbeln

Författaren satt i aftonsolskenet och läppjade på ett glas portvin. Han hade vant till sig med det på sista tiden, då cognacen bet för mycket på honom – alltför mycket ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 18 augusti, 2014

Konventionalitet är inte moral. Om Charlotte Brontës Jane Eyre

De senaste 100 åren har berättelsen om Jane Eyre, denna brittiska Askunge med Pippi Långstrump-tendenser, filmatiserats över tjugo gånger. Nu senast som amerikansk storsatsning med Mia Wasikovska, ett stjärnskott som ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2011

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

En kulturgärning att minnas

På 1980-talet bor jag i Olseröd, en by norr om Österlen. Min granne Gunnar, f d lantbrukare, är en lång man i 70-årsåldern med engagemang och många synpunkter. En ...

Av: Brigitte Strand | Gästkrönikör | 13 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts