Carsten Palmer Schale – Från världen till köksbordet

”Jag heter Carsten efter min farmor. I november kommer min 42:a bok, men inom litteraturen har jag bara givit ut ett knappt dussin. Mina stora intressen i livet – vid ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 november, 2012
Utopiska geografier

Tvesynens förbannelse. Om Sven Delblanc

"Gyttja var allt och dy." Omkvädet i memoarerna är sannerligen inget utslag av koketteri eller en lättköpt retorisk gest.Sven Delblanc föds, som bekant, i Kanada, närmare bestämt i Swan River ...

Av: Crister Enander | 06 oktober, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | 26 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | 18 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Litteratur: Antoine de Saint-Exupéry - Den lille prinsen



”Den lille prinsen” – ett mästerverk i nyöversättning

Boken är egentligen en barnbok, men den älskas av många vuxna för det sätt som Lille prinsen levererar sina insikter om världen och människorna. 
Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet.
Antoine de Saint-Exupéry
Den lille prinsen
ISBN: 9789186629021 
Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen
Förlag: Modernista

Klicka här för att finna information hos Bokus apropå den här boken. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Alla vi som läser eller har läst mycket har våra favoritböcker. Om jag var tvungen att ta med mig på en öde ö en enda bok bland de tusentals jag har läst skulle jag, utan att tveka ett ögonblick, ta med mig Den lille prinsen. de Saint-Exupérys mest kända verk har nu kommit ut i nyöversättning på Modernista. Språket är modernare och roligt, Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen har gjort ett bra arbete.

 

Men varför är jag så fascinerad av Den lille prinsen? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är bara så vacker. Antoine de Saint-Exupéry har själv skrivit ”att bli kär i någon betyder inte att titta varandra i ögonen utan att titta tillsammans åt samma håll.” Kanske finns det något i detta.

 

Antoine de Saint-Exupéry var i grunden stridspilot och mycket intresserad av teknik och grafisk konst. Ja, han var kanske aldrig någon stor författare men hans sista bok, han stupade under andra världskriget bara 44 år gammal, blev Den lille prinsen, som inte är något annat än ett litet mästerverk. Tidigare hade de Saint-Exupéry skrivit flera flygäventyr, med åren blev han dock allt mer filosofisk och för boken Terre des hommes (Kamrater på en irrande planet) från 1939 fick han Franska akademiens stora pris. Men ingen kunde nog ändå ana att han skulle skriva en så underbar bok som Den lille prisen: En saga för barn som vill bli vuxna och samtidigt en saga för vuxna som vill bli barn.

 

Den lille prinsen kan beskrivas som en grafisk novell, så förtjusande vackra är illustrationerna som är en viktig del av boken. Illustrationer som egentligen dock är många fler och minutiösa om man utgår från själva de Saint-Exupérys grundmanuskript.

 

Historien tar sin början i Saharaöknen. En flygare störtar ned och möter där en pojke, en konstig pojke, som ber honom om att rita ett lamm. När pojken börjar känna förtroende för flygaren berättar han för honom att han är en prins som kommer från asteroiden B612, där han bor ensam i sällskap med en butter och fåfäng ros som han sköter om.

 

Tack vare avståndet har den lille prinsen förstått den djupa vänskapen som finns mellan honom och rosen. Det är för dens skull som han behöver ett lamm, lammet ska äta upp de växande bladen av ett  apbrödsträd  som finns på asteroiden och på det viset undvika att den kväver planeten och rosen.

 

Innan att han landade på jorden får vi veta att den lille prinsen irrat runt på olika planeter och träffat diverse absurda varelser, men var och en av dem har lärt honom en sanning: Kungen måste bestämma, drinkarna dricker för att glömma skammen av att vara just drickare, affärsmannen räknar stjärnorna och tror att de är deras egna, geografen sitter böjd över sitt skrivbord och vet egentligen ingenting om sin eget planet och lyktmannen, sällskapets enda altruist, springer galen från en lykta till nästa för att kunna se till att ingen medborgare tvingas röra sig utan ljus genom mörkret.

 

Prinsen träffar också, nu på vår jord, en orm, en rosengård och en räv.

 

Räven är den gulligaste varelsen i hela boken, hon som önskar att bli tämjd i vänskapens namn. Efter ett år förbereder sig den lille prinsen med det gyllene håret att åka hem igen, tillsammans med lammet och den älskade räven för att fortsätta sin uppgift att ta hand om rosen.

 

Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet. Och utan den långa resan hade prinsen heller aldrig träffa på sin kära vän, räven.

 

Boken Den lille prinsen kan ses som en metafor över passagen mellan barndom till vuxenlivet, och är skriven med ett enkelt och poetiskt språk. För att kunna bli vuxen och få en identitet måste man resa, leta, tala med de andra, träffa folk som är onda eller goda – och ibland både och. Men det som är viktigt är att, under sin egen färd, träffa en riktig vän, någon som alltid kan vara en nära och förstå en, någon som man kan dela allt med. Även hoppet.

 

Antoine de Saint-Exupéry skrev boken under andra världskriget, då han dagligen riskerade sitt liv som flygare i franska armén. En gång frågade han sin kapten vad han skulle han göra efter kriget, och kaptenen svarade då ”Tror ni verkligen att vi ska överleva kriget?” Med detta sagt kan Den lille prinsen också tolkas som ett poetiskt testamente av den Antoine de Saint-Exupéry som anande dödens närvaro och som önskade lämna efter sig en poetisk berättelse för vuxna och barn om vad som kanske kunde hända med en flygare den dagen han störtade. 

Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Hatet är vår hemlighet. Skriva är politik. Om Lundberg & Enander. Hat &…

Kristian Lundberg och Crister Enander är två författare som tagit på sig ett grannlaga uppdrag i sitt skrivande, att använda sin förmåga att berätta för att visa på en sida ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 mars, 2013

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Herman Melville. Maldiverhajen

I sina söderhavsberättelser, och i Moby Dick (1851) visar sig Herman Melville (1819-1891) som en uppmärksam iakttagare. Han söker sig fram till det karakteristiska i de olika miljöer som besöks ...

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 22 januari, 2014

Helig, hemlig, hel och hotad

  Otaliga är lekarnavid randenav bergenI hemlighetbestiger jagklättrar påStigberget, de Vitaoch FjällgatansOch fåglar flygerur min munnär jag talartill himlenvid Fåfängans rand (Ur Jordmannen, Kjellqvist 1987) Tidigt visste jag att det fanns något som ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om religionen | 31 januari, 2011

Nyårsdagen 2007

Nyårsdagen 2007 Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag ...

Av: Jenny Nilsson | Bildreportage | 01 februari, 2007

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Nya portar

Thomas Sjösvärd om de Nemeiska och isthmiska odena av Pindaros nyligen publicerade av bokförlaget Natur & Kultur. För två år sedan utkom Ingvar Björkesons översättning av Pindaros olympiska och pythiska oden ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 18 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts