Utsikt ner över Gamla stan och med havet i bakgrunden

Björn Gustavsson reser till Tallin

Vill du uppleva ett närbeläget men ändå annorlunda och rätt oexploaterat resmål – och samtidigt få gott om tid för avkoppling? Res med färjan Stockholm—Tallin; antingen i form av en ...

Av: Björn Gustavsson | 12 april, 2017
Resereportage

Veckan från ” un momento”

Den gångna veckan har varit ungefär som det brukar. Krisen i Grekland fortsätter, men nu ska de få en ny premiärminister med det osannolika namnet Papa Demos, det kanske hjälper. Saab ...

Av: Gregorz Flakierski | 12 november, 2011
Veckans titt i hyllan

Malmö stadsbibliotek med den nyare tillbyggnaden Ljusets kalender. Foto: Anna Nyman

Minnen från en barndoms stad

I en längre text låter Harriet Svensson, ordförande i Proust-sällskapet, minnena från sin barndom i Malmö flöda fritt. Inför läsaren skapar hon en bild av den barndom hon bär med ...

Av: Harriet Svensson | 24 juni, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Dessa underbara böcker!

Det var Jan Fridegård och hans trilogi om den arbetsskygge, romantiskt lagde Lars Hård som bjöd in mig i vuxenlitteraturen. Jag hade hunnit fylla tio och bodde ...

Av: Stefan Whilde | 07 april, 2011
Stefan Whilde

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Litteratur: Antoine de Saint-Exupéry - Den lille prinsen



”Den lille prinsen” – ett mästerverk i nyöversättning

Boken är egentligen en barnbok, men den älskas av många vuxna för det sätt som Lille prinsen levererar sina insikter om världen och människorna. 
Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet.
Antoine de Saint-Exupéry
Den lille prinsen
ISBN: 9789186629021 
Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen
Förlag: Modernista

Klicka här för att finna information hos Bokus apropå den här boken. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Alla vi som läser eller har läst mycket har våra favoritböcker. Om jag var tvungen att ta med mig på en öde ö en enda bok bland de tusentals jag har läst skulle jag, utan att tveka ett ögonblick, ta med mig Den lille prinsen. de Saint-Exupérys mest kända verk har nu kommit ut i nyöversättning på Modernista. Språket är modernare och roligt, Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen har gjort ett bra arbete.

 

Men varför är jag så fascinerad av Den lille prinsen? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är bara så vacker. Antoine de Saint-Exupéry har själv skrivit ”att bli kär i någon betyder inte att titta varandra i ögonen utan att titta tillsammans åt samma håll.” Kanske finns det något i detta.

 

Antoine de Saint-Exupéry var i grunden stridspilot och mycket intresserad av teknik och grafisk konst. Ja, han var kanske aldrig någon stor författare men hans sista bok, han stupade under andra världskriget bara 44 år gammal, blev Den lille prinsen, som inte är något annat än ett litet mästerverk. Tidigare hade de Saint-Exupéry skrivit flera flygäventyr, med åren blev han dock allt mer filosofisk och för boken Terre des hommes (Kamrater på en irrande planet) från 1939 fick han Franska akademiens stora pris. Men ingen kunde nog ändå ana att han skulle skriva en så underbar bok som Den lille prisen: En saga för barn som vill bli vuxna och samtidigt en saga för vuxna som vill bli barn.

 

Den lille prinsen kan beskrivas som en grafisk novell, så förtjusande vackra är illustrationerna som är en viktig del av boken. Illustrationer som egentligen dock är många fler och minutiösa om man utgår från själva de Saint-Exupérys grundmanuskript.

 

Historien tar sin början i Saharaöknen. En flygare störtar ned och möter där en pojke, en konstig pojke, som ber honom om att rita ett lamm. När pojken börjar känna förtroende för flygaren berättar han för honom att han är en prins som kommer från asteroiden B612, där han bor ensam i sällskap med en butter och fåfäng ros som han sköter om.

 

Tack vare avståndet har den lille prinsen förstått den djupa vänskapen som finns mellan honom och rosen. Det är för dens skull som han behöver ett lamm, lammet ska äta upp de växande bladen av ett  apbrödsträd  som finns på asteroiden och på det viset undvika att den kväver planeten och rosen.

 

Innan att han landade på jorden får vi veta att den lille prinsen irrat runt på olika planeter och träffat diverse absurda varelser, men var och en av dem har lärt honom en sanning: Kungen måste bestämma, drinkarna dricker för att glömma skammen av att vara just drickare, affärsmannen räknar stjärnorna och tror att de är deras egna, geografen sitter böjd över sitt skrivbord och vet egentligen ingenting om sin eget planet och lyktmannen, sällskapets enda altruist, springer galen från en lykta till nästa för att kunna se till att ingen medborgare tvingas röra sig utan ljus genom mörkret.

 

Prinsen träffar också, nu på vår jord, en orm, en rosengård och en räv.

 

Räven är den gulligaste varelsen i hela boken, hon som önskar att bli tämjd i vänskapens namn. Efter ett år förbereder sig den lille prinsen med det gyllene håret att åka hem igen, tillsammans med lammet och den älskade räven för att fortsätta sin uppgift att ta hand om rosen.

 

Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet. Och utan den långa resan hade prinsen heller aldrig träffa på sin kära vän, räven.

 

Boken Den lille prinsen kan ses som en metafor över passagen mellan barndom till vuxenlivet, och är skriven med ett enkelt och poetiskt språk. För att kunna bli vuxen och få en identitet måste man resa, leta, tala med de andra, träffa folk som är onda eller goda – och ibland både och. Men det som är viktigt är att, under sin egen färd, träffa en riktig vän, någon som alltid kan vara en nära och förstå en, någon som man kan dela allt med. Även hoppet.

 

Antoine de Saint-Exupéry skrev boken under andra världskriget, då han dagligen riskerade sitt liv som flygare i franska armén. En gång frågade han sin kapten vad han skulle han göra efter kriget, och kaptenen svarade då ”Tror ni verkligen att vi ska överleva kriget?” Med detta sagt kan Den lille prinsen också tolkas som ett poetiskt testamente av den Antoine de Saint-Exupéry som anande dödens närvaro och som önskade lämna efter sig en poetisk berättelse för vuxna och barn om vad som kanske kunde hända med en flygare den dagen han störtade. 

Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

En västerbottnisk teatersjäl

TEMA VÄSTERBOTTEN Teater måste röra på sig. Våga. Experimentera. Där har vi också förklaringen till den ofullständiga stavningen – Teatr Weimar – en teater i förändring. Nyligen tilldelas grundaren, Skelleftesonen Jörgen ...

Av: Jenny Petersson | Konstens porträtt | 07 februari, 2008

Foto Bengt Berg

Marsmelankoli. En ny dikt av Bengt Berg

Poeten Bengt Berg har skickat en ny dikt till oss. Dikt som vi gärna publicerar.

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 09 mars, 2016

Midvinternatt – en muslimsk julbetraktelse

I midvinternattens hårda köld lyser stjärnorna desto klarare. Deras uråldriga ljus färdas mot oss genom de väldiga rymderna från den tid då inga människor fanns på vår jord.  Då rådde den  ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Arbetet i SJÄLEN eller, ARBETET i själen Att läsa dikt. En utredning av…

  Känslor är som vatten, de förändrar sig efter omgivningarna. Jag kom nyss att tänka på en grej som Inger Christensen skrivit i en essä: "Jag tänker, alltså är jag en del ...

Av: Tom William-Olsson | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2011

Tiden

  I Tid er emnene jeg tar opp knyttet til fenomenologiske meditasjoner over livet, i lys av at vi mennesker lever livet i tidens medium. Mer presist uttrykt: At problematikken er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 november, 2010

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Gnejs över sjö och strand

Det är i slutet av oktober, de krämiga, kommunala girlanderna ligger redan klara för uppsättning bakom klagomuren, allt står klart för en förändring i ett stort decembermörker. Bilderna över året ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer | 08 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.