Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Litteratur: Antoine de Saint-Exupéry - Den lille prinsen



”Den lille prinsen” – ett mästerverk i nyöversättning

Boken är egentligen en barnbok, men den älskas av många vuxna för det sätt som Lille prinsen levererar sina insikter om världen och människorna. 
Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet.
Antoine de Saint-Exupéry
Den lille prinsen
ISBN: 9789186629021 
Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand & Henrik Petersen
Förlag: Modernista

Klicka här för att finna information hos Bokus apropå den här boken. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Antoine de Saint-Exupéry. Foto: Wikipedia

Alla vi som läser eller har läst mycket har våra favoritböcker. Om jag var tvungen att ta med mig på en öde ö en enda bok bland de tusentals jag har läst skulle jag, utan att tveka ett ögonblick, ta med mig Den lille prinsen. de Saint-Exupérys mest kända verk har nu kommit ut i nyöversättning på Modernista. Språket är modernare och roligt, Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen har gjort ett bra arbete.

 

Men varför är jag så fascinerad av Den lille prinsen? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är bara så vacker. Antoine de Saint-Exupéry har själv skrivit ”att bli kär i någon betyder inte att titta varandra i ögonen utan att titta tillsammans åt samma håll.” Kanske finns det något i detta.

 

Antoine de Saint-Exupéry var i grunden stridspilot och mycket intresserad av teknik och grafisk konst. Ja, han var kanske aldrig någon stor författare men hans sista bok, han stupade under andra världskriget bara 44 år gammal, blev Den lille prinsen, som inte är något annat än ett litet mästerverk. Tidigare hade de Saint-Exupéry skrivit flera flygäventyr, med åren blev han dock allt mer filosofisk och för boken Terre des hommes (Kamrater på en irrande planet) från 1939 fick han Franska akademiens stora pris. Men ingen kunde nog ändå ana att han skulle skriva en så underbar bok som Den lille prisen: En saga för barn som vill bli vuxna och samtidigt en saga för vuxna som vill bli barn.

 

Den lille prinsen kan beskrivas som en grafisk novell, så förtjusande vackra är illustrationerna som är en viktig del av boken. Illustrationer som egentligen dock är många fler och minutiösa om man utgår från själva de Saint-Exupérys grundmanuskript.

 

Historien tar sin början i Saharaöknen. En flygare störtar ned och möter där en pojke, en konstig pojke, som ber honom om att rita ett lamm. När pojken börjar känna förtroende för flygaren berättar han för honom att han är en prins som kommer från asteroiden B612, där han bor ensam i sällskap med en butter och fåfäng ros som han sköter om.

 

Tack vare avståndet har den lille prinsen förstått den djupa vänskapen som finns mellan honom och rosen. Det är för dens skull som han behöver ett lamm, lammet ska äta upp de växande bladen av ett  apbrödsträd  som finns på asteroiden och på det viset undvika att den kväver planeten och rosen.

 

Innan att han landade på jorden får vi veta att den lille prinsen irrat runt på olika planeter och träffat diverse absurda varelser, men var och en av dem har lärt honom en sanning: Kungen måste bestämma, drinkarna dricker för att glömma skammen av att vara just drickare, affärsmannen räknar stjärnorna och tror att de är deras egna, geografen sitter böjd över sitt skrivbord och vet egentligen ingenting om sin eget planet och lyktmannen, sällskapets enda altruist, springer galen från en lykta till nästa för att kunna se till att ingen medborgare tvingas röra sig utan ljus genom mörkret.

 

Prinsen träffar också, nu på vår jord, en orm, en rosengård och en räv.

 

Räven är den gulligaste varelsen i hela boken, hon som önskar att bli tämjd i vänskapens namn. Efter ett år förbereder sig den lille prinsen med det gyllene håret att åka hem igen, tillsammans med lammet och den älskade räven för att fortsätta sin uppgift att ta hand om rosen.

 

Som i alla klassiska sagor finns här en ”fabelns” sensmoral: Det är viktigt att tänka och att ta hand om de andra – även om det i detta fall här innebär att ge sig ut på en lång, stressande odyssé bland planeter och galaxer för att finna det rätta arbetsredskapet. Och utan den långa resan hade prinsen heller aldrig träffa på sin kära vän, räven.

 

Boken Den lille prinsen kan ses som en metafor över passagen mellan barndom till vuxenlivet, och är skriven med ett enkelt och poetiskt språk. För att kunna bli vuxen och få en identitet måste man resa, leta, tala med de andra, träffa folk som är onda eller goda – och ibland både och. Men det som är viktigt är att, under sin egen färd, träffa en riktig vän, någon som alltid kan vara en nära och förstå en, någon som man kan dela allt med. Även hoppet.

 

Antoine de Saint-Exupéry skrev boken under andra världskriget, då han dagligen riskerade sitt liv som flygare i franska armén. En gång frågade han sin kapten vad han skulle han göra efter kriget, och kaptenen svarade då ”Tror ni verkligen att vi ska överleva kriget?” Med detta sagt kan Den lille prinsen också tolkas som ett poetiskt testamente av den Antoine de Saint-Exupéry som anande dödens närvaro och som önskade lämna efter sig en poetisk berättelse för vuxna och barn om vad som kanske kunde hända med en flygare den dagen han störtade. 

Guido Zeccola

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.