Skulptur av fallos i Pompeji

Sapfo och Catullus som antika inspiratörer

Carsten Palmer Schale om den erotiska poesin i antiken: Sapfo och Catullus.

Av: Carsten Palmer Schale | 13 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 Maj, 2017
Essäer om konst

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | 10 oktober, 2009
Essäer om politiken

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

Litteratur: Euripides; Trojanskorna



De trojanska kvinnornas lidande är tidlöst

Euripides av Pio ClementinoEuripides
Trojanskorna
Översättning: Jan Stolpe och Agneta Pleijel
ellerströms

Om det är något som den tekniska utvecklingens ljus har låtit oss se är det mörkret som människan lever i. Dagligen nås vi av insikten att uselheten är globaliserad. Blodbad på andra sidan jordklotet kan på ett par minuter eller sekunder förmedlas och framställas med varje färg ur fasans palett. Man kunde väl tänka att vi därför förstod bättre att stå upp mot världens ohyggligheter, men icke. Medlidandet är som vilket annat sinne som helst: stimuleras det alltför länge, avtar dess känslighet. Det mättas och vi trubbas av. Vår utsatthet för världens lidanden urgröper empatin, liksom droppen urholkar stenen. Hur ska vi bibehålla vår känsla för andras nöd, när känslan frestas på i sina fogar?

Som ofta är fallet är står vi oss bättre om vi stärker vår känsla på estetisk väg. En tidig konstnärlig skildring av krigets fasor är Euripides tragedi Trojanskorna, som föreligger i nytryckt översättning av Jan Stolpe och Agneta Pleijel. Tragedin ingick i en trilogi tillsammans med dramerna Alexandros och Palamedos som sattes upp i Aten runt 415 före Kristi födelse.Dessa andra två delar har gått förlorade för eftervärlden, och innehållet är okänt i detalj. Vi vet att Alexandros var ett andra namn på Paris, som rövade bort Helena. Vi vet också att Palamedes värvade Odysseus till trojanska kriget och senare blev svekfullt dödad av denne mångförslagne hjälte. Det är således ingen särskilt vågad gissning att dramerna behandlade det trojanska krigets ärofattigare inslag.

Så är nämligen fallet för Trojanskorna. Händelserna tar sin början på den trojanska slätten. Staden är en rykande askhög, dess män ligger döda. Genom trojanskornas ögon skildras de övergrepp och förbrytelser som den kuvade staden utsätts för av segermakten. Kvinnorna begråter sina döda makar, söner och fäder; de vädrar oro inför en framtid som konkubiner och pigor åt sina arvsfiender. Kriget må ha ändrat skepnad sen Euripides levde, men den mänskliga sorgen har det inte. De trojanska kvinnornas lidande är tidlöst. Det går inte att värja sig mot det vedervärdiga och usla i mordet på den lille Astyanax, Hektors och Andromaches son, hur han kastas "som en diskus" från murkrönet och får sitt barnhuvud krossat mot den trojanska slätten. Mordet utgör kulmen på berättelsen, och pojkens liv kan ses som en symbol för Trojas öde, ty med honom dör slutgiltigt staden. Ingen finns längre kvar som kan hämnas stadens och dess invånares öden. Kvinnorna bordar grekernas fartyg och far iväg mot osäkra öden som pigor och konkubiner på andra sidan havet.

När det kvantitativa nyhetsbombardemanget endast verkar luttrande, är det glädjande att en kvalitativ litterär gestaltning av lidandet kan beröra på djupet och forma en inre erfarenhet som hjälper oss att förstå vår lott i livet. Bara en sann humanist klarar av att göra detta ännu två och ett halvt årtusende efter sin död. Euripides är en av dem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så något om översättningen. Att bedöma vad som är kvalitet i versbundna översättningar är svårt. Den stora striden i varje översättargärning står i att välja vad man främst vill vara trogen: stilen eller formen. Få översättargärningar lyckas att förmedla båda två till fullo i varje enskilt fall, utan får välja än det ena, än det andra. Vad man föredrar beror på grundsynen på översättarens uppdrag.

omslagetStolpe och Pleijel redovisar inte sin egen syn. Vid en jämförelse med originaltexten å ena sidan och Emil Zilliacus översättning från 1952 å den andra kan delvis olika ideal skönjas. Zilliacus översättning har ett övervägande germanskt ordförråd och återger Euripides jambiska trimeter med blankvers, vilket placerar hans översättning tryggt i en nordeuropeisk diktartradition på bekostnad av bokstavligheten. Stolpe och Pleijel frångår germanskpuristisk elegans men följer i gengäld oftare Euripides ordagrant och behåller också i huvudsak den jambiska trimetern.

Spänningen mellan skönhet och bokstavlighet framträder emellanåt tydligt. I vers 255 skriver Euripides Eros etoxeus' auton entheou kores, i min (ganska ordagranna men stilfattiga) översättning "den gudabesjälade flickans Eros träffade honom med en pil". Zilliacus översätter "Han greps av kärlekslust till siarjungfrun", Stolpe och Pleijel "Nå, gudaflickan tillhör honom. Eros pil, du vet." Zilliacus val är elegantare, men ger upp originaltextets metafor. Stolpe och Pleijel, i sin tur, är beredda att behålla den till priset av en skavande talspråklighet. Denna beror säkerligen delvis på att texten ursprungligen översattes 1997 för Dramaten. Talspråkligheten genomsyrar i högre grad deras översättning, om än sällan på ett så skavande sätt som här. Det måste dock göras gällande att "talspråklighet" är någonting mycket relativt i sammanhanget. Om människor i allmänhet uttryckte sig som Stolpes och Pleijels trojanskor, kunde vi gott låta skolväsendet förfalla i ett sekel eller så innan bildningsnivån blev oacceptabel.

Stolpe och Pleijel berikar den svenska diktartraditionen med en Euripides för tjugohundratalet, som utan skam kan ställa sig jämsides den zilliakiska Euripides från femtiotalet. Denna översättning bidrar förtjänstfullt till att vidga den svenska receptionen av Salamis störste son.

Fredrik Sixtensson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Du är absolut

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2013

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts