Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Litteratur: Tuomo Haapala; Staden som scen



Ljus över landet

en tur genom Tuomo Haapalas fantastiska föreställningarTuomo Haapala
Staden som scen
 MORMOR

November är en onödvändig månad, det beror på det STORA mörkret, natthimlen är sotsvart, dagen är både tonlös och vardagsgrå, det skymmer redan på morgonen, det blåser, det verkar regna oavbrutet och det slutna grå slår rakt in i ansiktet. För varje dag åldras storeken, liksom de obetydliga hallonsnåren, som är gömda i drivor av löv; visst det finns rester av liv, två maskrosblad och fyra blommande tusenskönor.

Då behövs, mer än någonsin, människor som Tuomo Haapala, en levande allkonstnär, han kan kalla sig lite allt möjligt, komponist, musiker och regissör, det känns inte rätt att stänga in honom i ett fack, eller etikettera honom.

Han gör det oväntade möjligt, han känner inte till ordet omöjligt, han talar inte om hinder och inskränkningar, han talar om lösningar oh möjligheter. Och så vill han tänja gränserna eller överskrida dem. Ledorden är samarbete och fantasi, det är sant, brist på fantasi är en stor fara och ett tecken på ett samhälles förfall. Därför är Tuomo Haapala så livsviktig i vår tid!

Med staden som plattform iscensätter han föreställningar i massformat, inbyggarna i staden blir aktörer, för vissa är det självklart som för sångare och musiker, för andra som busschaufförer och brandmän är det mindre självklart. Upp emot ett tusen personer kan delta i en sådan föreställning. Bautahappenings för musik, teater, ord, bild, rörelse och fri fantasi. Allt är möjligt, en spårvagn kan flyga och vita älgar kan sjunga, en märklig grodmanskör kan stiga ur vattnet. Haapala värnar om de ursprungliga elementen som vatten, eld, luft och ljus. Där kom det efterlängtade ljuset!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det blir sällan mer än en föreställning, det är begripligt, så mycket kraft och tid allt tar.

Det kan ske lite varstans som i Stockholm, Halmstad eller Dannemora, det senare tilltalar mig särskilt, det har namnet Eld i berget och kom till 1995. En avsomnad järnmalmsbygd verkar mer än halvdöd, men får på nytt liv, människor förstår att deras ord, ting och handlingar duger och att alla har något att berätta. Det gäller bara att lyssna, känna av, att betrakta och att låta människors egna fantasier och energier flöda. Och de finns i överflöd. Tuomo Haapalas uppgift blir att läsa på, att motivera, att stödja processer och frigöra det där sista och lilla extra, ge det en twist, som utmanar ordning och konvention. Han gör det med en obändig energi, övertygelse och kraftfullhet.

Det viktigaste med detta exempel är att trots motvind i ett brukssamhälle med stela och konservativa strukturer, så finns det andra inneboende krafter och styrkor, som kan betvinga och trycka ner svagheter och undanglidanden. Ut detta kan födas något större. Är det möjligt att höra två stenborrare spela nykomponerad stenborrsmusik, då är det mesta möjligt!

Några ord av poeten Nils Åke Hasselmark från 1960;

”Då växer staden. Skimrar i nätet.

På jorden ett obestämt ljusverk

där ingenting längre är verkligt”.

Om du bor på en plats, som behöver något särskilt inför 2015 bjud då in Tuomo Haapala, han gör det omöjliga möjligt och tillsammans med inbyggarna visar han på något som ingen trodde fanns. Då sjunker ohälsotalen och folk känner stolthet över sitt samhälle! Det är stort.

 

Bo Bjelvehammar

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts