Hans O Sjöstrom. Kalkyl

Hans O Sjöström född 1939, före detta journalist, verksam som översättare. Har skrivit och utgivit tre romaner, fyra böcker med sakprosa och arbetat med Folket i Bild/Kulturfront och gör det ...

Av: Hans O Sjöström | 03 februari, 2014
Utopiska geografier

Tvål, ljus och oljemålningar i C.D. Friedrichs barndomshem

Han var svensk och hans föräldrar kokade tvål och stöpte ljus i källaren. Här på Lange Straße 57 mitt i centrum av Greifswald föddes Casper David Friedrich den 5 september ...

Av: Mathias Jansson | 16 september, 2014
Essäer om konst

Soap&Skin - Lovetune For Vacuum

Bakom Anja Plaschgs väldoftande och mjuka artistnamn döljer sig en mörk melankoli som konsekvent byggs upp låt efter låt på hennes starka debutalbum från förra året, Lovetune For Vacuum. Om ...

Av: Simon Henriksson | 24 februari, 2010
Musikens porträtt

Inget är så rött som färskt blod i snö

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö,Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn ...

Av: Belinda Graham | 21 oktober, 2014
Essäer

Det regnar DVD-boxar i USA



 Alla brott klaras upp. Alla brottslingar grips.Senast jag var i USA hälsade jag på vänner som bor i ett av dessa överdådiga villaområden. Stora, vräkiga och liksom ointagliga hus med pool och minst sexton-sjutton rum. Villaområdet bildar en sorts befäst liten stad. För att passera in eller ut är man tvungen att ha en särskild elektronisk dosa. Och där finns dessutom en vakt i en vaktkur vid infarten.

 I mitten av området ligger ett litet centrum med affärer. En dag går vi ner dit. En promenad som i lätt släntrande takt tar ungefär en kvart. När vi kommer tillbaka till villan får vi veta att tre grannar hade ringt och oroligt frågat vad som hade hänt. Att någon går, och inte tar sin bil, är redan det tillräckligt avvikande för att väcka farhågor. Något hemskt, något farligt, måste ha inträffat.

 

Plasmateven i villan står på från arla morgonstund ända till dess att den sista vakna personen går och lägger sig. Det är förvisso inget nytt. Teven har alltid stått på när jag varit på besök. Det nya är kanalerna. Det är alltid de lokala nyheterna som smattrar för fullt. Och programmen är minst sagt dramatiska. Ofta är det jakt på brottslingar sända i realtid, just när de pågår. Helikoptrar hovrar över vägarna och sänder biljakter eller så får man se poliser som flåsande springer efter en tjuv, en mördare, en våldtäktsman.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

  Efter några dagar blir det påfrestande att leva på det här sättet. Den övre medelklassen i USA har en livsstil där de i sina egna enklaver av pengar, överdåd och fejkad idyll trots allt lever som om de befinner sig under belägring. Som om krigstillstånd råder. De fattiga är ett stående hot. Den övre medelklassen skyddar sig. Alla främmande människor som saknar de rätta klassmarkörerna är att betrakta som brottslingar och illgärningsmän till dess deras oskuld är bevisad.

 Mot den bakgrunden ser jag på en laddning med DVD-boxar. De är gjorda efter exakt samma mall men med olika skådespelare och inspelade i olika amerikanska städer, och heter C. S. I. (som är förkortning för Crime Scene Investigation). Serierna finns i versioner inspelad i Las Vegas, Miami och New York. Handlingen är exakt densamma. Ett brott begås. In kallas dessa kriminallaboratorieexperter. De har tillgång till den allra senaste spetsteknologin.

 Alla brott klaras upp. Alla brottslingar grips. Inga förövare går fri. Serierna har enbart ett syfte – förutom att vara spännande och underhållande, antar jag – och det är att invagga den rika amerikanska medelklassen i säkerhet. Vad som än händer så är lagens långa arm längst.

 Tänker någon enda tevetittare i villagettona på att de tekniska metoder som används i serierna är dyra som ett mindre lands hela socialbudget? Tror de verkligen att myndigheterna utnyttjar dessa instrument och undersökningsmetoder till vardags? Tekniken finns. Det är sant. Men den används enbart då någon mördat en senator, skadskjutit presidenten eller då en ovanligt bestialisk seriemördare härjar och lämnar kropp efter kropp efter sig och skapar hysteriskt kaos och panik.

 Men det spelar ingen roll. Teveserierna fyller sin funktion. De invaggar den rika medelklassen i falskt lugn. De sprider effektivt sin illusoriska trygghet. Alltmedan den rädsla, misstänksamhet och avoghet mot det främmande och obekanta, de många miljonerna av fattiga växer och frodas för fullt. En rädsla som sedan är jordmån för fler fördomar och nytt hat. Cirkeln är sluten och våldet växer och rädslans skuggor blir bara längre.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Bland avatarer och självmord

Den polske regissören Jan Komasas debutlångfilm ”Suicide Room” – som har presenterats vid flera tillfällen i Stockholm, bland annat av den polska filmfestivalen Kinoteka, under Stockholms filmfestival och nu senast ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 juni, 2012

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Dataspel som konst

I USA finns det många förespråkare, med professor Henry Jenkins från MIT i spetsen som menar att dataspel är en konstform, precis som litteratur, film och bildkonst. Man kan väl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 december, 2008

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Nike från Samothrake och Gunnar Ekelöf

NikeI år är det fyrtio år sedan Gunnar Ekelöf dog, i mars 1968, ett par månader före studentupproret. På Svenska Institutet i Kavalla, som i likhet med Neapel under antiken ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 25 september, 2008

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 Maj, 2015

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Då möjligheterna inte alltid fanns

Min morfar, Georg, började arbeta och röka ungefär samtidigt. Med en cigarett vilset hängande i mungipan gick han med osäkra steg, tillsammans med de andra arbetarna, genom Svenska kullagerfabrikens mörka ...

Av: Björn Augustson | Kulturreportage | 20 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.