Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 23 november, 2011
Resereportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 maj, 2009
Essäer om musik

från utställningen

Alice i Underlandet 150 år

Ivo Holmqvist om Alice i underlandet, Lewis Carroll, Martin Gardner och annat Fin de siècles prouderie (och lite senare).

Av: Ivo Holmqvist | 13 juli, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | 26 januari, 2009
Utopiska geografier

Det regnar DVD-boxar i USA



 Alla brott klaras upp. Alla brottslingar grips.Senast jag var i USA hälsade jag på vänner som bor i ett av dessa överdådiga villaområden. Stora, vräkiga och liksom ointagliga hus med pool och minst sexton-sjutton rum. Villaområdet bildar en sorts befäst liten stad. För att passera in eller ut är man tvungen att ha en särskild elektronisk dosa. Och där finns dessutom en vakt i en vaktkur vid infarten.

 I mitten av området ligger ett litet centrum med affärer. En dag går vi ner dit. En promenad som i lätt släntrande takt tar ungefär en kvart. När vi kommer tillbaka till villan får vi veta att tre grannar hade ringt och oroligt frågat vad som hade hänt. Att någon går, och inte tar sin bil, är redan det tillräckligt avvikande för att väcka farhågor. Något hemskt, något farligt, måste ha inträffat.

 

Plasmateven i villan står på från arla morgonstund ända till dess att den sista vakna personen går och lägger sig. Det är förvisso inget nytt. Teven har alltid stått på när jag varit på besök. Det nya är kanalerna. Det är alltid de lokala nyheterna som smattrar för fullt. Och programmen är minst sagt dramatiska. Ofta är det jakt på brottslingar sända i realtid, just när de pågår. Helikoptrar hovrar över vägarna och sänder biljakter eller så får man se poliser som flåsande springer efter en tjuv, en mördare, en våldtäktsman.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

  Efter några dagar blir det påfrestande att leva på det här sättet. Den övre medelklassen i USA har en livsstil där de i sina egna enklaver av pengar, överdåd och fejkad idyll trots allt lever som om de befinner sig under belägring. Som om krigstillstånd råder. De fattiga är ett stående hot. Den övre medelklassen skyddar sig. Alla främmande människor som saknar de rätta klassmarkörerna är att betrakta som brottslingar och illgärningsmän till dess deras oskuld är bevisad.

 Mot den bakgrunden ser jag på en laddning med DVD-boxar. De är gjorda efter exakt samma mall men med olika skådespelare och inspelade i olika amerikanska städer, och heter C. S. I. (som är förkortning för Crime Scene Investigation). Serierna finns i versioner inspelad i Las Vegas, Miami och New York. Handlingen är exakt densamma. Ett brott begås. In kallas dessa kriminallaboratorieexperter. De har tillgång till den allra senaste spetsteknologin.

 Alla brott klaras upp. Alla brottslingar grips. Inga förövare går fri. Serierna har enbart ett syfte – förutom att vara spännande och underhållande, antar jag – och det är att invagga den rika amerikanska medelklassen i säkerhet. Vad som än händer så är lagens långa arm längst.

 Tänker någon enda tevetittare i villagettona på att de tekniska metoder som används i serierna är dyra som ett mindre lands hela socialbudget? Tror de verkligen att myndigheterna utnyttjar dessa instrument och undersökningsmetoder till vardags? Tekniken finns. Det är sant. Men den används enbart då någon mördat en senator, skadskjutit presidenten eller då en ovanligt bestialisk seriemördare härjar och lämnar kropp efter kropp efter sig och skapar hysteriskt kaos och panik.

 Men det spelar ingen roll. Teveserierna fyller sin funktion. De invaggar den rika medelklassen i falskt lugn. De sprider effektivt sin illusoriska trygghet. Alltmedan den rädsla, misstänksamhet och avoghet mot det främmande och obekanta, de många miljonerna av fattiga växer och frodas för fullt. En rädsla som sedan är jordmån för fler fördomar och nytt hat. Cirkeln är sluten och våldet växer och rädslans skuggor blir bara längre.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 januari, 2009

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

I ljuset av Människoriket

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av ...

Av: Percival | Essäer | 21 mars, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.