Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.



altDet är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem år efter Maj Sjöwall och Per Wahlöös epokgörande dekalog "Roman om ett brott" började komma ut, är i princip hela vårt avlånga land ockuperat av bestialiska mördare, pedofiler i varje buske, slavplågare och människohandlare, knarkkungar och inbrottsligor, blodtörstiga maffior härjar och styr i den undre världen och de har nästan alltid sin etniska bakgrund i några av de mest udda platser man kan tänka sig.

Och överallt möter denna ofantliga ondska - denna ohämmade driftsutlevelse och girighet som inga gränser känner eller erkänner - det hårdaste motstånd som tänkas kan. Överallt, i varenda obetydlig ort i detta land som alldeles nyss var ett fridfullt litet land i Europas utkant, finns det klipska poliser som ofta genom sin briljanta intuition förmår lösa de mest komplicerade och mest infernaliska brott som saknar motstycke i sadism och utstuderad grymhet.

Eller så har den lilla orten en ovanligt begåvad, och därtill gärna lite sliten och vindpinad journalist som genom diverse märkliga metoder - och ofta genom att ha god kontakt med en kriminalkommissarie på orten - alltid förmår fånga den gäckande och grymma förövaren.

Jag fascineras av det stora avståndet mellan det land som många av alla dessa deckare skildrar och den verklighet vi lever i till vardags. Visst stiger brottsstatistiken, särskilt inom vissa områden. Visst finns det ligor som gör inbrott. Här finns knark, koppleri, svarta affärer, småligor som leker maffia. Men om deckarnas skildringar hade varit vår vardagliga verklighet hade vi varit tvingade att leva under en sorts belägring i våra hem. Hemmet hade i sanning blivit vår borg!

Detta vältrande i brott, blod, mord och elände börjar kanske få samma funktion som alla kriminalserier och deckare tycks fylla i USA. Det är ju ett land som verkligen har hög kriminalitet. Och vid mitt senaste besök på andra sidan pölen blev jag smått chockad över hur medelklassen lever sina liv. De lever i skräck. De bor helst i gigantiska villakomplex som är omgivna av murar och taggtråd, vakter och varningssystem av de allra mest sofistikerade modeller. De har barrikaderat sig, de har gömt sig i sina villor och vågar inte lämna de skyddade områdena förutom i sina nästintill armerade bilar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så alla dessa evinnerliga TV-serie och thrillerböcker har en renodlat terapeutisk funktion. De ska invagga den skrämda och alltmer skräckslagna medelklassen, som gör allt för att skydda sin surt förvärvade egendom, i en falsk känsla av trygghet.
Budskapet i TV-serierna och böckerna är entydigt: Det finns poliser, kriminallabbstekniker, frifräsande vigilanter därute som skyddar er mot all denna obegripliga ondska. Men inte kan det väl vara lika illa ställt här i vårt land? Det är en fråga som jag funderar över när jag läser alla nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.


Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.