Vad har August Strindberg med Friedrich Strindberg att göra?

August Strindberg har inte så ofta beskrivits som en damernas riddare, snarare har motsatsen framhållits. Men exempel på hans gentlemannaskap finns. Ett sådant är hans acceptans av att låta exfrun ...

Av: Kurt Bäckström | 09 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | 07 december, 2006
Essäer om film

I kroppens sista natt

Kassandra ropar i natten i början av min pjäs ”Kroppens sista natt”. Hennes rop är genomträngande och fyller hela salongen, ja, en hel värld. Varför ropar hon? Är det ett ...

Av: Percival | 27 januari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Emanuel Swedenborg ”den nordlige Daidalos”

Men vi ser de där händelserna från fel håll:ett stenröse istället för sfinxens ansikte. / T. Tranströmer Ibland, eller ganska ofta, får jag känslan att allt är tomhet, att jag måste ...

Av: Göran af Gröning | 29 juni, 2014
Essäer om religionen

Veckan från hyllan, Vecka 32-2012



Gregor FlakierskiI onsdags var det årsdagen av Warszawaupproret, något som med sedvanlig polsk känsla att hylla sina katastrofer firades med pompa och ståt. Firandet skedde inte utan intermezzon, utan en del politiker buades ut, något som numera är vanligt förekommande i de flesta sammanhang i Polen då historiska händelser är på tapeten.

Schismen gäller inte bedömningen av detta vansinne, det hyllas unisont av alla, eller i varje fall nästan alla, utan vilka som egentligen är värdiga att hylla de fallna hjältarna. I en osund politisk atmosfär där politiska motståndare ses slentrianmässigt som köpta lakejer åt landets fiender (läs ryssarna), blir inte minst historien föremål för devot dyrkan och/eller meningsmotsättningar på liv och död.

Här gäller det mest död, Warszawaupproret var en slakt som var till och med unik med andra världskrigets ändå rejält blodiga mått mätt. För den svenske läsaren, förmodligen något fundersam och helt främmande för den polska nekrofila heroismen, finns det en hyggligt bra bok att läsa i ämnet:

Slaget om Warszawa. Upproret 1944
Norman Davies
Övers. Joachim Retzlaff
Fahrenheit bokförlag, 2004

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En av andra världskrigets utan tvekan mest dramatiska händelser är Warszawaupproret sommaren 1944. Märkligt nog är det ganska lite känt utanför Polens gränser, det är inte ovanligt att blanda ihop det med upproret i Warszawas ghetto 1943. Det är samtidigt fortfarande en mycket kontroversiell händelse, vars förlopp och konsekvenser än idag väcker starka känslor. Debatten berör inte heller enbart själva upproret utan tangerar stora ideologiskt särskiljande frågor som Jaltaöverenskommelsen, västmakternas påstådda flathet gentemot Stalin, och andra omstridda spörsmål i europeisk politik efter 1945.

Den brittiske historikern Norman Davies, något av en expert på polsk historia med sin standardbok i ämnet ”God`s playground”, har i oktober 2003 gett ut ett monumentalverk om Warszawaupproret, ”Rising`44. The battle for Warsaw” (Pan Macmillan). Bokens polska översättning började med polackernas sedvanliga känsla för historisk dramatik säljas i bokhandlarna den första augusti klockan 17.00, vilket på klockslaget markerade 60-årsdagen av upprorets utbrott.

Boken finns nu också på svenska med titeln ”Slaget om Warszawa. Upproret 1944” i översättning av Joachim Retzlaff, utgiven av Fahrenheit bokförlag.

Vad som egentligen hände dessa sommardagar 1944 är alla tämligen överens om: inför den annalkande sovjetiska armén ger den polska Hemarméns ledning order om väpnat uppror, som efter två månader av lika heroisk som hopplös kamp slutar i totalt nederlag, och priset är fruktansvärt, förutom tjugotusen motståndskämpar får också ungefär 180 000 civila sätta livet till och hela staden läggs i ruiner.

Debattens vågor har däremot gått höga kring frågan om varför det slutade så, och grovt indelat kan man säga att vänsterståndpunkten har varit att anklaga den polska exilregeringen för att anställa ett blodbad för sina politiska syftens skull, medan högern har lagt skulden på Sovjet, som helt cyniskt lät Warszawa förblöda för att lättare kunna lägga landet under sitt styre. Dessutom finns det en stark känsla av bitterhet gentemot de västallierade för deras passivitet och undfallenhet mot Stalin.

Davies bok ansluter närmast till den sistnämnda ståndpunkten, och hans tolkning har redan väckt starka kontroverser både i Polen och runt om i världen. I nummer 12/2004 av London Review of Books finns att läsa en längre kritisk recension av Berkeleyhistorikern John Connelly.

Connelly lägger huvudansvaret för tragedin i Warszawa på det polska ledarskapet. Beslutet att sätta igång upproret var politiskt, man ville ta emot den framryckande sovjetiska armén som segrare och kunna förhandla utifrån en ”styrkeposition”. De västallierade avrådde bestämt från uppror, men också inom Hemarmén, framför allt inom dess underrättelsetjänst var man skeptisk. Trots att upprorets politiska udd uppenbarligen var riktad mot Sovjet, var dess framgång samtidigt beroende av sovjetiskt stöd. Vid det här laget borde Stalins inställning ha varit klar för alla, inte minst med tanke på Sovjets och dess polska kommunistiska allierades agerande hittills på polskt territorium. De polska kämparna var uselt beväpnade, bara var femte hade något eldvapen, med små mängder ammunition, man hade tillgång till 39 (!) tunga kulsprutor, inget artilleri osv. Det är uppenbart att upproret hade inga utsikter att lyckas.

Davies tecknar en vacker bild av en heroisk och uppoffrande kamp. Men på samma sätt som han gärna framhåller polska dygder, blundar han för deras synder. När upprorets hopplösa läge framstod klart redan efter någon vecka försökte många civila att fly staden. Detta hindrades av Hemarmén, och i en del fall förekom rent av arkebuseringar. Detta förtiger Davies helt och hållet. Vidare förekom det i upprorets början en sorts pogrom där flera dussin judar blev dödade, anklagade för ”bolsjevism”. Detta nämner visserligen Davies, men han försöker bagatellisera det, på samma sätt som han bagatelliserar och marginaliserar hela den polsk-judiska problematiken.

Det historiska skeendet är ofta komplext och motsägelsefullt. I skärningspunkten av diskussioner av olika tolkningar uppstår levande historia, som kanske något litet kan hjälpa oss att förstå vår egen samtid.

 

Gregor Flakierski

 

Ur arkivet

view_module reorder

Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | Essäer om litteratur & böcker | 12 april, 2010

Buddha. den Första predikan. Fotograf: Andy King/Wikipedia

Österländska influenser på två modernister

Vilken påverkan har religioner som buddhism haft på den västerländska kulturen och samhället? Författaren Bo Gustavsson om Buddha, T. S. Eliot och Hermann Hesse. 

Av: Bo Gustavsson | Agora - filosofiska essäer | 17 april, 2015

Mohamed Omar om Mohamed Omar

Mohamed Omar om Mohamed Omar På senare tid har jag försökt lära mig Kungssången utantill. Det går ganska trögt trots att jag alltid varit en hängiven rojalist. Varför har jag då ...

Av: Mohamed Omar | Litteraturens porträtt | 19 oktober, 2006

Den Andre som mer än funktion av ett hot

Vart drar man gränsen för hur olika vi får vara? Och kanske ännu mer intressant, vem är det som drar gränsen? Vi pratar så öppet och med stora lovord om ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 21 januari, 2010

Craig Taylor: Londoners

Metoden är enkel men effektiv: man låter folk prata på om egna erfarenheter, några stickrepliker behövs knappast för att hålla igång berättarflödet. Så får man, med varsam redigering och trivialiteterna ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 07 augusti, 2012

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim

Mellan Václavsplatsen och Syntagmatorget

Jag satt i ett SAS-plan på väg från Aten - Elefthérios Venizélos flygplats till Københavns Lufthavn i Kastrup. Planet började rulla och jag, tillsammans med övriga passagerare kunde se flygplatsens ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 juli, 2015

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.