av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Klart som glas - från Venedig på Hallwylska



UtställningsvyAlla vet vad glas är för något.
Men vad är glas gjort av? Det är inte lika många som vet.
Grundbeståndsdelen är kvartssand (kiseldioxid) och till detta blandar man in olika ämnen som sand, kalk, sandsten och soda eller pottaska och mönja. Glaset färgas genom tillsatser av olika metalloxider. Fenicierna var bland de allra första som kunde tillverka glas. De var sjöfararfolk från trakterna kring nuvarande Syrien och Libanon. Deras handelsområden kom så småningom sträcka sig över Egypten och vidare runt Medelhavets kuster. Konsten att tillverka glas kan dock ha funnits för mer än 4000 år före vår tideräkning.

I Venedig visades 1988 en utställning om fenicierna på Palazzo Grassi. Chef då var Pontus Hultén. Där fann några föremål av färgat glas. Att Fondazione di Venezia sommaren 2011 i Stockholm ställer ut glasföremål från Venedig ser jag som ett lyckligt sammanträffande. De visas på Hallwylska Museet vid Hamngatan i Stockholm. Detta är ett privatpalats som byggdes av Wilhelmina och Walther von Hallwyl 1893-1898. Redan från början fanns tanken att skapa ett museum. De många rummen speglar olika historiska stilar samt kolossala samlingar av allt från dyrbarheter till knappar. Ett rum minns jag som trivsamt och det var rökrummet - med turkisk anknytning, förstås. Till hjälp i glasutställningen har besökaren en katalog på italienska och svenska. Den är försedd med register över glasbruk, glasbruksmästare och designer samt en fackordlista under redaktion av Rosa Barovier Mentasti. Mycket bra.

Vaso, Napoleone Martinuzzi, Zecchin Martinuzzi Vetri Artistici e Mosaici, 1934 Venedigs storhetsperiod som glastillverkare i Europa sträckte sig från 1200-talet till slutet av 1600-talet. Det finns bevarade venetianska glas från 1400-talet. Formerna var något tyngre då och hade ofta målad dekor med religiösa eller mytologiska motiv. En förändring inträdde omkring år 1500 då man började blåsa pokaler, bägare, skålar, fat och vaser med tunna väggar. Föremålen kunde vara färglösa eller färgade och kunde ha applicerade ornament enligt gamla tekniker. Under 1800-talet fick bortglömda metoder och modeller förnyat intresse. Det finns glasblandningar som ännu inte klarlagts men forskning pågår kontinuerligt. På grund av brandrisken förlades glastillverkningen redan från början till Murano på fem öar i lagunen strax norr om Venedig.

Glaskonstnären Paolo Venini (1895-1959) är berömd för sina arbeten i gammal tradition men även som förnyare. Många formgivare har under årens lopp sökt sig till honom. Bland dessa var svenskan Tyra Lundgren som arbetade hos Venini åren 1934-1940. En 2,5 m hög relief i fajans av henne och i polykrom färg finns att beundra vid ingången till MMF- verkstaden i Båstad. Den föreställer hennes goda vän Märta Måås- Fjetterström och stod färdig 1947.

Ett annat exempel från utställningen på Hallwylska palatset är "Mani artigiani" (Konstfärdiga händer) av Francesco Andolfato från 1948. Det är en del av en skål som gått sönder. Konstnären föddes i Venedig 1924 och började tidigt lära sig gravera hos sin farbror Romeo Ongaro. 1948 avlade han examen efter högskolestudier och samma år deltog han i Venedigbiennalen med just den här skålen. Motivet visar händerna på en spetssömmerska, där hon med nål och tråd broderar en fågel - i sin tur ett exempel på fin venetiansk spets. Sådan kan vara var sydd eller knypplad. Emellertid gick skålen sönder och köparen bad Andolfato att han skulle göra en ny. Kopian är fotograferad i katalogen medan ett stycke av originalskålen finns med på utställningen. Samarbetet mellan Andolfato och hans farbror Ongaro är ett exempel på hur glasfamiljer kunde arbeta tillsammans i flera generationer.

Vaso Voli sul Mare, Vittorio Zecchin, Scuola serale Abate Zanetti (SALIR). Utförande: Marco Varisco, 1942. Toni Zuccheris "Pärlhöna" är en skulptur från 1964. Fågelkroppen är blåst av en antracitgrå glasmassa med insprängda ljusa fläckar som ger intryck av solskimmer över fjäderskruden. Det är en vacker balans mellan den överdrivet långa, smala halsen med huvudet i starkt rött, vitt och svart glas och fötterna i brons. Dessa är utförda i en mycket gammal teknik som vi kallar cire perdue (förlorat vax). Den innebär att man omger en modell av föremålet med vax, packar in alltsammans i en massa som tål hög värme till exempel gips. Därefter upphettar man det hela under hög värme. Vaxet smälter då och rinner ut och i hålrummet som uppstår häller man i smält metall. När allt stelnat slår man sönder formen och kvar finns - i det här fallet - fågelns ben av brons. En stor del av utförandet av den här glasskulpturen har sina rötter i romartiden vars traditioner Paolo Venini tagit upp och vidareutvecklat.

Två hästar från 1984 är 27 cm höga, även de är formgivna av Toni Zuccheri. Den grönaktiga glasmassan har vackra skiftningar och formen på hästarna är märklig. De har två framben men i stället för bakben stöder de sig på sina långa, smäckra svansar. I djurens hållning tycker jag mig se vilken av dem som är hingsten. Han har svart, lockig man av glas och vänder huvudet bakåt mot stoet som har svart, slät man. Kropparna har ett yttre skikt av kristall. Förutom manarna är deras små huvuden (ett tecken på ädel ras) och frambenen i svart glas.

Givetvis finns det många tunnväggiga blåsta glas att glädjas åt. Om allt detta kan man läsa i katalogen.

Birgitta Milits



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.