Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

De långa nätterna på de iskalla perrongerna



altOm morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som grund. Såpadoft, bonvaxaromer och andra generösa odörer erbjudes och dessutom en doft av ärtsoppa, en rätt vars uppenbarelse bär minnenas trångula färg och halvtröga konsistens och inte minst barndomars lättsamma förnöjelser. Det skramlas utifrån köksregionerna.

Man sysslar. Man kokar. Man blötlägger och har sig. Rörelserna äger sina egna livgivande propåer och ljudillustrationer. Stekbordskoreografi, köksgolvsvåtheter och eftertänksam knivlåderetorik i ett yvigt skrangel och mangel. Därutöver pågår vardagen ute i Korridoren. Där härskar de släta väggarna med de rudimentära målningarna, adekvata i sin stillebenska inställsamhet. Grönskimrande krusbär där, kristallskålsövningar där och frukt och dylikt med ansträngningar att stilisera och återge, att utvinna essenser och meningar kanske som understöd för kontemplation vid tidsnöd. Dock aldrig pockande eller med krav på utlösning av känslor eller tankar.

altBara bekräftande och balsamerande med en slätstruken elegans och måttfull glans som absolut inte kräver sitt i någon sorts frånkännande extravagans. Det är fråga om en garnerad rumslighet med hög närvaro av tingen och elementens pockande tillvaro. Och dessutom klockan där borta klämtande mitt i tiden på sin betydelsedigra piedestal. Tiden äger här sitt självklara utrymme och härskar i vardagen. Och som avslut på alltihop, den ankommande sömnen som skall inträda enligt tidsangivelser och som utgör ett särskilt kapitel i fråga om tider och ordningar. Minnen finns dock alltid som en återkommen tid. En tidsaspektens frusna ögonblick. Minnen som bärs under tyngd och veklagan som varande en sorts tidens stilleben.


Lundmark gläds åt att det går minneståg genom Korridoren om nätterna och att dessa tidsangivna ankomster och avgångar profileras. Och han har detaljerna. Så till exempel äger Lundmarks stinsmössa sådant som han gärna vill ha nära. Dofter innehållande minnesvärda luktperforeringarna, själva spetsen av den autentiska esprin, närvaron av forna dagars utdragna vanlighet och allt det andra som impregnerat mössan i alla dess delar under alla dessa år. Därför bär han mössan såväl under dagtid i Korridoren som under de iskalla nätterna på Perrongerna. Ja han bär den för alltid. Han vill han den som ett minneskött, en substantiell och tinglig närvaro av förr. Ett tidsminne.


" 'Det är tiden'...säger han...'som kommer med vinden'...'... lägger han till...och har klockor, linjaler och måttstockar till hands för att kunna bibringa mätbara angivelser...det är ju så viktigt att mäta ut vad man har att röra sig med, att bli medveten om sina frister och saldon i livet...han mäter ju inte bara tiden utan även andra aspekter och dimensioner. Som oförrätter till exempel och detta att han alltid vill göra rätt för sig och betala av sin skuld som aldrig minskar utan snarare tycks öka på grund av själva stiltjen..."

alt Lundmark tvättar sig i handfatet. Han löddrar tvålen och gnider in händerna och låter en  diffus tanke om tiden ackompanjera det hela. Proceduren upprepas. Han tvättar sig och tvättar sig om igen och sköljer sedan, plaskar lite, sköljer åter och torkar och tänker på tider han minns. Han är klädd i den blåa klädseln som är så obligatorisk här. Alla har den och det är helt i sin ordning och han befinner sig ofta på det här viset kring handfatet och toaletten just vi denna tid och sysslar med något. Det är vardagligt. Ibland sätter han sig ned och väntar eller går omkring. Han återvänder dock alltid till handfatet efter sina utflykter. Tvagar och tvättar, plaskar och torkar. Det kan ibland bli euforiska tvagningar, andra gånger motvilliga sköljningar, men mestadels är det fråga om genuina tvättningar i konsekventa serier.

Det är ju inte någon särskild händelse eller påkallad tillställning det här att han Lundmark finns här. Inte urskiljande i någon unik mening. Hans utrymme i den nuvarande tiden är begränsat, satt i fråga och utmätt. En tidsfråga. Han kunde ha funnits någon annanstans vid en annan tidpunkt i andra ärenden och plågor. Men han är här nu och det tycks vara så att han upplever att det endast erbjudes en begränsad tid kring honom att ansvara för. Och att denna sinkar, sinar, rinner ut och förtvinar. Att avgångar och ankomster i hans liv som finns cementerade i minnet tär på denna tidsfrist. Och att återkrav och tidsskuld från obsoleta tidpunkter i dåtid kastar stulna ögonblick mot nutiden. Detta gäller oavbruten och därtill odefinierad tid som går och förgås och som han ängslas över. Att han förlorar den. Och att detta är oåterkallerligt. Det är hans problematik:
" Jag är extremt försenad!" meddelar han. Man kan säga att denna utsaga ringar in essensen i hans kringrända liv. Att hans timglastillvaro tär på honom. Att dessa anfall som yttrar sig i plötsliga utbrott av tidsskuld eller rent av glödande tidsnöd är en grannlaga situation för Lundmark. Ett slags tidens perpetum mobile. Ett dygnetruntvak.

alt Han börjar plötsligt vifta vilt i kring sig och faller ihop och ögonvitorna rullar och man störtar fram och lägger honom i framstupa läge. Det är då de konserverade ögonblicken tränger på och minnesbilder effektueras. När han åter försöker ta sig upp hålls han i låst läge så att han sjunker ihop och blir stilla, lugn och lös. Man försöker då i görligaste mån förmå honom att se tiden an och inse att den (tiden) läker alla sår.

Lundmark är neutraliserad stins. Hans tid är liden. Avgångarna och ankomster bör vara ett minne blott och endast utgöra frusna stilleben i det banvallsretoriska minneskartoteket. Rangerbangårdens teknikala värld av växlingar, stopp- och stannaverifieringar, koppla- och lösgörakvantiteter och korrekta tidskvantifieringar bör vara utsorterade och lämnade att beta på glömskans vidsträckta förfalloängder. Men de är inte döda. Inte avfärdade som stilleben. Inte förskjutna ur det mentala järnvägsherbariet. De finns istället till hans tjänst att bekläda med hans återfallna ansatser av järnvägsanknutna minnesting som tidpunkter, ljussignaler och biljetterminaler och mängder av avgångar och ankomster. Han har även kvar några tidskort i sin ägo som han sörjer och sorterar kring. Dessa ger viss lisa. Dessutom äger han ett blygsamt biljettherbarium.

alt "...men klockan i Korridoren är två minuter sen...och det där tickandet talar så öppet och ogenerat om att något pågår, det är det som är...att det pågår något hela tiden! (tiden?)...'...
Det doftar saftkräm och ost, knäckebröd och purex...och att något pågår mitt i detta sanktionerat och verifierat står bortom allt tvivel........Kanske är det så att 'Det är det där jefla elvatåget' som Lundmark talar om och hanterar, elvatåget som pågår, tåget som går, pågårtåget...,hans projekt, Korridorprojektet, Pågårtåget i Korridorprojektet...Korridortåget i pågårprojektet, tågpojektet i Korridorpågåendet"

Det är kallt på de nattliga perrongerna. Iskallt från dragiga, syllade banvallar, där nedkissade spår utgör linjala rakor. De nattliga perrongerna apostroferar den lundmarkska barndomens järnvägshistoria. Hans barndom var utstuderad. Där fanns väntan, där fanns klockslag och där fanns essentiella ögonblick. Banvaktsstugans dunkla retorik göt hans liv i specifika formar. Dess rödfärgsimpregnerade träfundamentik ritade den absoluta miljön av en banvallsbelägen barndom i fuktiga maskrosdikens omedelbara närhet. Han blev en leksaksstins. Han fick en stinsmösseatrapp. Han hade sitt Tuff-tufftåg som ångade omkring i egen barnslig förnumstighet. Tidigt kände han hemtam närvaro av banvallarnas och de nedfällda bommarnas resoluta kultur. Oftast och helst var detta vid somrarna, med prästkragars och maskrosors säljande estetik invid banvallarnas grusorienterade vardag. Alltid dessa förnöjsamma och skenskarvsdunkande järnvägssomrar.

altGenomgående vackra och ögonfägnande somrar med dundrande tågpuls i rälsen och klingklangande bom-bommar. Han kunde tidigt höra tydliga och ljudliga skillnader på kling-klang och klong-klang. Grannbyns kling-klangande bommar ekade mer prudentligt än den egna hemmasocknens sensuella klong-klang. Att lyssna till övergångsbommarnas musikaliska usträckningar i vinden var ett av de barndomsnöjen han ägde. Det var vid dessa högtidsstunder alltid sommar. Som det är ute nu. Att det åter är sommar och ännu en av dessa årstider som räknar in tillvaron i tidsenliga delar och där en varm vind dyker upp och skapar ett klimat som vidtalar med en sorts ömhet för den som kan vara därute. För andra är det annorlunda.

Men där fanns traumatiseringar. Som när hennes(moderns) varma barm omslöt Lundmarks pojkansikte. Den moderliga barmen andades tung som ärftligt dödkött ned i hans barnsliga ansikte. De trevande tagen grep som incestuösa villkorligheter kring hans kön. Den syrliga doften emanerade från modersskötet medan den pockande könligheten av ungdomlig lust expanderade ur hans egen byxlinning.

alt Detta är tillsammans med järnvägsestetiken och tidsnöden den existerande problematiken för Lundmark och utgör för honom den nuvarande existensens mest centrala apostrofering. Då blir tiden, denna väntan mellan ögonblicken och stunderna fram till befrielsen ett evighetsscenario. Då sker regressionen. Det är först då trycket och dominansen släpper.  Det är först då den modersvidunderliga barmen och det våta skötet frigörs från hans kropp, det är först då han svävar iväg på de nya sekunderna som blir till bevingade minuter och säregna timmar och långa sköldrande årstidssekvenser av damm och torka och han blir frisläppt i tiden. Allt detta upprepas med envishetens nödvändighet och får sin evigt återkommande renässans, vidtalande honom gång på gång. Där är då damm och torka. Ett andtungt, astmatiserande och stigmatiserande inferno av tidsnöd. Då faller han. Då raseras hans vara åter. Då dör han än en gång. Sådan ser denna eviga rundgång i tiden ut.

Benny Holmberg

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts