En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Siri Derkert (1888-1973) . En utställning på MM



 Siri Derkert Ristningar i naturbetong, Östermalmstorgs tunnelbanestation, 1961-1965 © Siri Derkert/BUS 2011I hallen utanför utställningen på Moderna museet i Stockholm visas en film, där Siri Derkert själv berättar för oss om bakgrunden och tankarna kring konstverket i Östermalstorgs tunnelbanestation medan hon ritar in Elise Ottesen-Jensens namn på väggen. "Kvinnan har anpassat sig till männens kvinnosyn och lever och kämpar för sina rättigheter i en mansvärld", konstaterar hon. Hon vänder sig mot betraktaren och refererar till sina föregångare, kvinnosakskvinnan Aspasia, som Perikles höll sitt försvarstal för, när hon skulle avrättas eller landsförvisas. Hon nämner Sapfo och drar paralleller till andra som stridit för en rättvisare och sundare värld, Jean-Paul Satré, Simone de Beauvoir, Alva och Gunnar Myrdal, Wirginia Wolf, Elin Wägner, Rachel Carsson.

Hon flätar samman det personliga med det politiska genom 145 meter långa kompositioner av figurteckningar, porträtt, textrader och notskrifter. Verkets tema är freds- och miljöfrågor, dansen, musiken och rytmen. Här löper notskrifter ur Marseljäsen och Internationalen. Under ett avsnitt ur ett filmat samtal med en äldre kommunalpolitiker får hon stå till svars för sitt konstnärskap. Den äldre herren förstår sig inte på hennes avartade konst.

Utställningen ger en bild av Siri Derkerts levnadsbana som löper parallellt med 1900-talets historiska utveckling vad gäller miljöfrågorna, fredsaktivismen och jämställdhetsdebatten. Besökaren möts av två förstorade foton. På det ena, en ung Siri på Althins målarskola 1910. Hon ser på oss med frimodig blick. Hennes huvud pryds av ostyriga lockar och en kokett spetskrage skymtar under en rock med färgstänk. Femtioåtta år senare togs det andra fotografiet som står bredvid och visar en fårad och luttrad äldre konstnär som är klädd i keps och herrkläder, så som många av oss minns henne. Mellan de två fotografierna ligger ett hårt liv och ett mångfasetterat konstnärskap.

Siri Derkert lade grunden för sitt konstnärskap i Caleb Althins målarskola mellan åren 1904 och 1910 och studerade därefter på Konstakademin i Stockholm. Men det uppstod meningsskiljaktigheter angående undervisningsformerna där. Siri Derkert höll inte inne med sin kritik mot att pojkar och flickor undervisades åtskilda. Hon anordnade en proteströrelse mot att de kvinnliga eleverna inte tilläts teckna nakna manliga modeller. Sedan nästan femtio år tillbaka hade de kvinnliga blivande konstnärinnorna fått foga sig i att inte kunna utbilda sig på samma villkor som de manliga målarna.

Den 26 augusti 1864, då den första kvinnliga eleven skrevs in på Konstakademin i Stockholm, blev det över huvudtaget möjligt för kvinnor att delta i undervisningen på Konstakademin. Sverige var bland de första länderna som tillät detta. För första gången fick de teckna den mänskliga kroppen efter en levande kvinnlig modell. Kvinnorna tilldelades en egen avdelning med egna rum. Denna avdelning för kvinnorna kom att benämnas "Fruntimmers Afdelningen". Kvinnorna undervisades inte bara avskilt från männen utan även på andra tider, men med samma manliga lärare som de manliga studenterna. Elevantalet på "Fruntimmers Afdelningen" fick inte överstiga tjugofem och eleverna fick inte vara äldre än trettio år. År 1889 fick Akademin sin första kvinnliga lärare, Anna Palm, som undervisade i akvarellmåleri. Inte förrän 1925 kom män och kvinnor att undervisas tillsammans. I en plädering för samundervisning framkom det att lärarna hoppades att de kvinnliga eleverna skulle lära de manliga eleverna "flit och goda seder", men för övrigt förväntade man sig inte mycket av dem.

 Siri Derkert i ateljén, 48, rue Vavin, Paris, ca 1910 © Ur Kungliga bibliotekets handskriftssamling. Okänd fotograf. Siri Derkert hade från tiden på Konstakademin starka vänskapsband med konstnärinnor som Anna Petrus, Ninnan Santesson, Lisa Bergstrand. De kvinnliga eleverna hade svårigheter att bekosta sina studier. Många av dem reste till Paris för att kunna arbeta friare bland andra europeiska konstnärer som samlades i den franska metropolen vid denna tid. År 1913 kom Siri Derkert till Paris och fick tillgång till en storslagen ateljé i Montparnasse, finansierad av skulptrisen Anna Petrus, en av de dominerande gestalterna i 1910- och 1920-talens svenska konstvärld som var ekonomiskt bemedlad efter att ha fått ut sitt morsarv. Hon ingick i en grupp unga män och kvinnor som revolterade mot den traditionella konstnärssynen och sökte sig nya vägar och nya konstnärliga uttryck.

Ett år senare lånade Siri Derkert tillsammans med Ninnan Santesson och Lisa Bergstrand en villa i Alger av en svensk ingenjör och begav sig på en femveckorsresa till Algeriet.  Motiven på hennes tavlor från denna tid är arabiska kvinnor och män och deras vardagsliv i byarna. På grund av en stöld gick hon miste om en betydande del av sitt arbete från Algeriet, men en rad akvareller och även oljemålningar visas i Moderna museets utställning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Paris hade hon mött och förälskat sig i finländaren och konstnärenValle Rosenberg. De reste tillsammans till England och ritade maskeradkläder. Vid krigsutbrottet 1914 återvände Siri Derkert till Stockholm, medan Valle Rosenberg hade svårigheter med sitt ryska pass och fick bege sig tillbaka till Paris. Under våren 1915 for de tillsammans till Italien där Siri Derkert målade en italiensk landskapssvit medan Valle Rosenberg tecknade mode. I juli samma år föddes sonen Carl Valdemar (Carlo) i Neapel. Familj och vänner hölls ovetande om tilldragelsen. Parets pengar hade tagit slut och de lämnade kvar sin son i en italiensk familj. Hösten 1919 utvisades alla med ryskt medborgarskap från Italien och Valle Rosenberg deporterades, svårt sjuk i malaria och tuberkulos i en utkyld godsvagn.

Han avled 1919 på ett sanatorium i sin hemstad Borgå i Finland.
Siri Derkert och Valle Rosenberg verkar ha tappat kontakten med varandra, eftersom hon 1918 får dottern Liv med den svenske tecknaren, illustratören och konstnären Bertil Lybeck som lever i Köpenhamn. Deras äktenskap varar i två år och dottern Sara föds, men därefter lämnar de sina två döttrar i fosterhem i Danmark. Siri Derkert väljer alltså att fortsätta med sitt konstnärskap i motsats till exempelvis Karin Bergöö, som i sitt äktenskap med Carl Larsson övergav tanken på måleri för att i stället ägna sig åt heminredning och utveckla sina talanger som maka och mor.

Efter skilsmässan livnär sig Siri Derkert på att göra modeskisser; Hon ritar dräkter och kostymer för Intima teatern i Stockholm och är medarrangör och deltagare i dansaftnar. Dessutom arbetar hon som klädskapare i linje med modernismens ideal för Birgittaskolan till dess skolan går i konkurs 1921. Genom de trettiotal modeteckningar i akvarell som finns bevarade, kan vi beundra hennes känsla för färg och proportioner. Snitt och modeller är influerade av Valle Rosenbergs idéer som han beskrivit i sina brev och skisser. En hel vägg på utställningen ägnas åt hennes modeskisser. Två av klänningarna är också uppsydda. Hon har vid den tiden också ställt ut sina kubistiska verk på Liljevalchs konsthall.
Därefter och ett decennium framöver blir barnen hennes främsta modeller. Hon arbetar tillsammans med Vera Nilsson och målar okonventionella skildringar av sina egna barns och statarbarns liv.

Siri Derkert arbetar i Paris som tidningen Iduns moderepresentant. Hon publicerar modeteckningar till artiklar i Bonniers veckotidning och författar humoristiska och dräpande kåserier om kvinnors utsatta position i kulturen i Dagens Nyheter under signaturen "Den blonda frun".  
Hon återvänder till Sverige, men är bostadslös och tillsammans med barnen, som hon ibland hämtar hem från fosterhemmen i Italien och Danmark, bor hon växelvis inneboende hos systrarna och sina föräldrar. Vintertid vistas hon i ett sommarhus i Stockholms skärgård. Först 1931 köper hennes mor en liten stuga år henne och barnbarnen på Lidingö.

Här i den före detta bagarstugan och dess trädgård skapas hennes sena verk. Siri Derkert utforskar det hon kallar "den otroliga verkligheten", vardagslivet och människor i den närmaste omgivningen.
Hon målade flera självporträtt under sitt liv och jag lägger märke till att de med tiden blir mer och mer suddiga som om hon tagit ett steg bakåt och inte längre kan fånga sina egna konturer, medan hon däremot återger de starka rumsliga och existentiella stämningarna. Hon lär sig också miniatyrteknik och visar miniatyrporträtt på Stockholmsutställningen 1930. På Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm 1932 kritiseras hennes konst hårt av en fransk kritiker som omnämner henne som"fulhetens förkunnare i den moderna konsten".

Dottern Liv visar sig intresserad av att måla och tillsammans beger de sig till Paris 1936. Liv insjuknar i tuberkulos och avlider 1938. Förlusten av dottern drabbar modern svårt och hon försjunker i en djup depression.
År 1944 visas hennes barnporträtt på Gösta Stenmans och Stenmans dotters galleri i Stockholm och recenseras i dagspressen med orden: "Siri Derkerts stora utställning väller som den heta lavan från en vulkan i fullt utbrott genom de två våningarna.[...] Jag undrar om barnet i svensk konst överhuvud målats med en sådan förtärande hetta i inlevelsen.[...] Måleri som är expressionism i ordets rätta bemärkelse."

 Siri Derkert Den röda lampan, 1926 © Siri Derkert/BUS 2011 Under flera år besöker hon Fogelstads kvinnliga medborgarskola i Sörmland och Fredshögskolan där hon bland annat studerar psykologi och historia. Studierna och samvaron med Honorine Hermelin, Elisabeth Tamm, Elin Wägner och Emilia Fogelklou ger henne livsmodet och kämparglädjen tillbaka.  Hon inser hur det politiska livet inverkar på den enskildes möjligheter i samhället och framförallt den utsatthet som kvinnors liv präglas av.

Hennes porträtt blir alltmer politiska och leder fram till de sena, offentliga verken. Hon tecknar Fogelstadkören, kursdeltagarnas egen kör. I den smälter kvinnorna samman till en gemensam kropp med tusen ben som en bild av det kvinnliga kollektivet.
Hon går med i den vänstersocialistiska organisationen Clarté och från 1950 väljs hon till ordförande i Svenska kvinnors vänsterförbunds Stockholmssektion. I en artikel med titeln "Kvinna - medel eller mål?" som publicerades 1948 i tidningen Ny Dag, levererar Siri Derkert en svidande kritik mot de reaktionära värderingarna kring kvinnans roll i hemmet som hon menar genomsyrade den statliga utredningen "Betänkande angående familjeliv och hemarbete", som genomfördes 1948.

Som offentlig och medial person börjar hon tillverka collage av tidningsurklipp med rapporter om miljöförstörelse och andra nutidshändelser. Dessa nya verk anknyter till hennes tidiga kubism med den skillnaden att textinnehållet blir det framträdande elementet. Siri Derkert ritar och målar plakat, antingen som affischförlagor som i målningen "Amnesty International" eller som litografier där bildmotiv och slagord samspelar.  
Utöver de traditionella teknikerna använder hon sig av spraymålning, bandjärn och olika papper och plaster i collage. Speciellt intressant tycker jag objektet "Matriarkatets död" är. Här har hon använt sig av ett abborrskelett som svävar över en liggande kvinnofigur av terrakotta!

"Kvinnopelaren", hennes första offentliga verk, invigs på T-centralen i Stockholm1958. I ristningar som är utförda i betong återger hon på två av pelarens sidor "Bilder ur idékampen". Det är porträtt av Fogelstadkvinnorna samt författarna Thomas Thorild, Jonas Love Almqvist och August Strindberg. De andra bilderna på pelarna handlar om kvinnors vardag; lekande barn, konduktriser, tegelbärerskor och roddarmadammer.

Därefter verkar hon ha fått många uppdrag. Exempelvis fick hon 1959 i uppgift att göra skisser för Anundsjöbygdens realskola i Örnsköldsvik. De fjorton skisserna för "Senapsträdet och himmelens fåglar" arbetade hon med länge. I en intervju som visas på utställningen, anser hon dem "vara en belastning som hon gärna skulle vilja bli befriad ifrån". Resultatet av detta digra arbete blev aldrig placerat på Anundsjöbygdens realskola i Örnsköldsvik, utan befinner sig nu på Skövde Kulturhus.

 Siri Derkert Nature Morte, 1915 © Siri Derkert/BUS 2011 Som första svensk fick hon en retrospektiv utställning på Moderna museet 1960, framlyft som en länk till 1910-talets parisiska avantgarde av de tre musketörerna, museets dåvarande chef Pontus Hultén, kritikern Ulf Linde och inte minst intendenten och sonen Carlo Derkert. Hennes kubism fick inte något genomslag på 1910-talet men "kubisten" Siri Derkert lanserades nu stort. I Derkerts livaktiga samtida konstnärskap med rötter i tiotalets parisiska avantgarde, finner man en god representant för den modernitet och modernism museet gärna förknippas med.

Sjuttiofyra år gammal blev hon tillsammans med Bror Hjort utsedd att representera Sverige på Venedigfestivalen 1962. Här visades både tidigt kubistiskt måleri men framförallt de stora collagen, med ursprung i skissarbetet för den offentliga konstnärliga gestaltningen "Senapsträdet och himlens fåglar" som hon fick i uppdrag av Anundsjöbygdens realskola i Örnsköldsvik. Flera av collagen är i dag förstörda. Här visas fragment med änglamotiv, stjärnor och fåglar i närmast eteriska kompositioner där Siri Derkerts miljötematik förenas med och förstärker en närmast andlig tematik. Utställningen rönte stor uppskattning och förde hennes verk tillbaka in i det avantgarde, där det en gång uppstått, men inte fått utrymme.
Utställningen på Moderna museet visas till den 4 september 2011.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/alerta
Verkförteckning se: http://siri.derkert.com/museiobjekt.html




Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.