Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Konst i kläm söker upprättelse



 Blick 7 foto Antonius van Arkel- Vi hoppas att Högsta domstolen tar upp ärendet och fastställer ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskilda konstnärer. Det säger konstnärsduon SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind. De överklagar nu Svea hovrätts fällande dom för installationen av ett konstverk på ett berg i Stockholms skärgård. Kulturjournalisten Nancy Westman reflekterar över konstklimatet i dagens Sverige.

Ett 20-tal gula små hus balanserade under några sommarveckor 2008 över knöliga klippor ute på Öja-Landsort. Husen ingick i SIMKA konstinstallation Blick som lockade många nya besökare till den sydligaste ön i Stockholms skärgård. Att konstnärerna Simon Häggblom och Karin Lind i själva verket begick en brottslig handling när Blick förankrades i berget hade de inga skäl att tro.
Drygt två och ett halvt år senare är det likväl dags för rättsligt efterspel, del 2, för konstnärernas medverkan i den utställning som föreningen Kulturbryggan på Landsort bjudit in dem till.

Torsdagen den 17 februari 2011 lyser en kall sol över Wrangelska palatset på Riddarholmen. Byggnaden är imposant: sedan tidigt 1600-tal är den en maktens boning, först för adel och kungafamilj, sedan mitten av 1700-talet säte för Svea hovrätt. Denna dag ska rättens ledamöter ta ställning till huruvida installationen av Blick innebar ett brott eller en förseelse mot områdesskyddet på Öja-Landsort.
Södertörns tingsrätt har tidigare frikänt dem, kammaråklagare Leif H Johansson har överklagat domen, nu ska hovrätten göra sitt och så småningom avkunna sin egen dom.
För en förstagångsbesökare i en domstol som denna är det en märklig procedur som äger rum. Den tar större delen av dagen i anspråk trots att inga nya förhör hålls. Åklagaren upprepar sina yrkanden, försvarsadvokaten talar för sina klienter, hovrättens ordförande ställer frågor för att förtydliga sådant han anser oklart. Sedan spelas videofilmat material från tingsrätten upp.

Ingen skärgårdsidyll

På tre olika skärmar visas först filmen från den syn som gjordes på ön inför tingsrättsförhandlingen förra året. Någon Bullerby-idyll syns just inte till på platsen för konstinstallationen. Är detta verkligen ett naturskyddsområde? Det är tydligt anfrätt av mänskliga ingrepp, från militären som lämnat efter sig fula betongklumpar och rostiga rör som sticker upp här och där i berget, från fastboende och sommarboende som anlagt diverse bryggor och andra installationer för ett fungerande vardagsliv året runt. Spår efter brasor när gammalt skräp eldats upp, direkt på berget. Ett konstverk har varit fast förankrat i berget sedan 1993. Gula post-it-lappar visar var några av de små gula husen var installerade 2008 - utan lapparna skulle hålen vara svåra att upptäcka.
Sedan spelas förhör efter förhör upp, allt lunkar på utan större åthävor - det är väldigt långt ifrån dramatiken i amerikanska tv-serier i polis- och domstolsgenren. En och en annan ytterligare fråga från rättens ordförande, ett och annat svar från de bägge konstnärerna och deras försvarare Johan Tamm, ett och annat yrkande från kammaråklagaren som fingrar på slipsen och mumlar något om "ett brott värt minst 30 dagsböter". I första bensträckarpausen håller han hov inför ett antal unga kvinnor som visar sig vara juridikstuderande inriktade på miljöfrågor.


Rättegångssalen är vacker där den ligger högst upp i ett av de runda tornen. Ljuset flödar in genom höga fönster, ovanför dem löper en grågrön målad bård, som en interiör gesims. Väggarna är terrakottafärgade, det trärena golvet är lagt i elegant stjärnmönster. Inredningen är smakfull och funktionell, den talar lågmält men tydligt maktspråk: hovrättsrådet Lars Dirke, som vid sin sida har hovrättsrådet Rose Thorsén och tf hovrättsassessorn Olof Danielsson, sitter en god bit högre än övriga i salen. De har egen entré också. Det är väl av säkerhetsskäl, kan man tro.
Fast här går allt lugnt och städat till. En försiktig optimism för att hovrätten ska följa i tingsrättens spår verkar vara på sin plats.

Hovrättens dom

Tre veckor senare kommer domen: "Det ankommer dock på var och en som vistas i en sådan känslig skärgårdsmiljö som Öja-Landsort utgör att ta reda på vad som gäller i fråga om naturskydd innan irreparabla ingrepp i naturmiljön sker. Att borra i berg på det sätt och i den omfattning som skett får därför anses som oaktsamt. Gärningen kan inte anses som ringa Simon Häggblom och Karin Lind ska därför dömas för förseelse mot områdesskydd. Påföljden ska bestämmas till dagsböter."
Hovrätten hävdar alltså, till skillnad från tingsrätten, att två enskilda konstnärer själva borde ha informerat sig om rådande områdesskydd och de restriktioner som det medför.
Visserligen hade SIMKA inbjudits att sätta upp sitt verk Blick just på den plats där det installerades sommaren 2008.
Visserligen var det en Landsortsbo som bjöd in dem och som i egenskap av den arrangerande föreningen Kulturbryggans ordförande anvisade platsen och som inte hindrade dem från att borra i berget för att installera konstverket.
Visserligen friar hovrätten de båda konstnärerna på de flesta åtalspunkter som kammaråklagaren anfört - till exempel delar hovrätten inte kammaråklagarens åsikt att konsten störde solbadande besökare. Kanske såg de att de klippor som huserat Blick möjligen kunde ha lockat en fakir till en stunds vila men ingen annan.
Till sist hittar hovrätten likväl en orsak till att fälla både Simon Häggblom, som ensam höll i borren, och Karin Lind för förseelse mot områdesskyddet. Karin Lind var inte ens på ön när borrningen ägde rum

En lekman fattar ingenting av logiken i detta. Konstnärerna och deras försvarsadvokat kan inte heller förstå hur hovrättens ledamöter kommit fram till detta domslut och väljer nu att överklaga domen till Högsta domstolen. För 25 år sedan avgjorde domstolen ett ärende gällande den kontroversiella konstnären Lars Vilks. Han installerade sitt skrymmande verk Nimis olovandes på mark som inte var hans. Han var så att säga både arrangör och skapande konstnär. Nimis står kvar på samma ställe där anläggningen eller byggnaden, som konstverket rubricerades som, en gång uppfördes. Högsta domstolen dömde Vilks till 25 dagsböter, den tidens minimistraff. Det har gått inflation i påföljderna sedan dess, nu är det minst 30 dagsböter som gäller. Men för en konstinstallation som fanns på plats i nio veckor och som inte lämnat synbara sår efter sig, dömde Svea hovrätt Simon Häggblom och Karin Lind till vardera 40 dagsböter. Bara det är värt en överprövning!

Gällande praxis

Konst som strider mot konventionen, mot den bild som vissa har av vad som är passande och vackert, tycks sitta allt trängre till i Sverige. De små gula husen på Öja-Landsort retade upp Vän Av Ordning, länsstyrelsen fick in en anmälan, kammaråklagare Johansson fick ett miljömål att driva - resultatet hittills är dystert. Den fråga en annan vän av ordning nu framför allt ställer sig är denna: varför var det inte arrangören Kulturbryggan som ställdes till svars? Varför fälldes två inbjudna konstnärer, varav den ena inte ens var i närheten när den så kallade förseelsen ägde rum?
Ann-Sofi Noring är vice museichef på Moderna Museet och har stor vana vid att ta arrangörsansvar för de utställningar som museet anordnar. Hon verkar närmast förvånad över frågan om vem som bär ansvaret för Modernas utställningar:
- Självklart tar vi ansvar för de konstnärer som ställer ut hos oss! Det gäller inne på museet likaväl som om vi skulle göra en utställning någonstans ute på Skeppsholmen eller Kastellholmen.
Björn Wetterling, erfaren gallerist i Stockholm och ordförande i Svenska galleriförbundet, går i taket av ilska när han får veta att SIMKA dömts i hovrätten: - Vilka dumheter! Arrangören ska ta ansvaret för sina konstutställningar, allt annat är otänkbart! Konstnärerna ska arbeta med sin konst, de är de mest utsatta av alla i konstvärlden och de måste kunna lita på att gallerister och andra utställningsarrangörer ställer upp för dem i alla väder. Allt annat är ren skandal, säger Björn Wetterling.
Karin Willén, ordförande för KRO (Konstnärernas riksorganisation) får också frågan om ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskild konstnär. Organisationen kommer inom kort med ett officiellt yttrande men redan nu står det klart att den generellt sett anser att det är utställningsarrangören som bär huvudansvaret för allt, utom det konstnärliga innehållet.

Högsta domstolen bör ta upp domen mot SIMKA och se till att ansvarsfördelningen mellan konstnär och arrangör fastställs. Gällande praxis bör vara den enda rimliga.

Nancy Westman

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.