Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | 26 januari, 2013
Essäer

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | 11 maj, 2017
Litteraturens porträtt

(O)moralisk nakenhet och en feministisk köttyxa

För 100 år sedan spatserade suffragetten Mary Richardson in i Londons National Gallery och högg sönder Diego Velázquez Venus med spegeln (ca 1650). Denna tavlas fascinerande historia och motiv kan ge ...

Av: Andrei Liberec | 12 augusti, 2014
Essäer

Leipzig en kulturstad

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig. Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på ...

Av: Björn Gustavsson | 21 november, 2013
Resereportage

Konst i kläm söker upprättelse



 Blick 7 foto Antonius van Arkel- Vi hoppas att Högsta domstolen tar upp ärendet och fastställer ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskilda konstnärer. Det säger konstnärsduon SIMKA, Simon Häggblom och Karin Lind. De överklagar nu Svea hovrätts fällande dom för installationen av ett konstverk på ett berg i Stockholms skärgård. Kulturjournalisten Nancy Westman reflekterar över konstklimatet i dagens Sverige.

Ett 20-tal gula små hus balanserade under några sommarveckor 2008 över knöliga klippor ute på Öja-Landsort. Husen ingick i SIMKA konstinstallation Blick som lockade många nya besökare till den sydligaste ön i Stockholms skärgård. Att konstnärerna Simon Häggblom och Karin Lind i själva verket begick en brottslig handling när Blick förankrades i berget hade de inga skäl att tro.
Drygt två och ett halvt år senare är det likväl dags för rättsligt efterspel, del 2, för konstnärernas medverkan i den utställning som föreningen Kulturbryggan på Landsort bjudit in dem till.

Torsdagen den 17 februari 2011 lyser en kall sol över Wrangelska palatset på Riddarholmen. Byggnaden är imposant: sedan tidigt 1600-tal är den en maktens boning, först för adel och kungafamilj, sedan mitten av 1700-talet säte för Svea hovrätt. Denna dag ska rättens ledamöter ta ställning till huruvida installationen av Blick innebar ett brott eller en förseelse mot områdesskyddet på Öja-Landsort.
Södertörns tingsrätt har tidigare frikänt dem, kammaråklagare Leif H Johansson har överklagat domen, nu ska hovrätten göra sitt och så småningom avkunna sin egen dom.
För en förstagångsbesökare i en domstol som denna är det en märklig procedur som äger rum. Den tar större delen av dagen i anspråk trots att inga nya förhör hålls. Åklagaren upprepar sina yrkanden, försvarsadvokaten talar för sina klienter, hovrättens ordförande ställer frågor för att förtydliga sådant han anser oklart. Sedan spelas videofilmat material från tingsrätten upp.

Ingen skärgårdsidyll

På tre olika skärmar visas först filmen från den syn som gjordes på ön inför tingsrättsförhandlingen förra året. Någon Bullerby-idyll syns just inte till på platsen för konstinstallationen. Är detta verkligen ett naturskyddsområde? Det är tydligt anfrätt av mänskliga ingrepp, från militären som lämnat efter sig fula betongklumpar och rostiga rör som sticker upp här och där i berget, från fastboende och sommarboende som anlagt diverse bryggor och andra installationer för ett fungerande vardagsliv året runt. Spår efter brasor när gammalt skräp eldats upp, direkt på berget. Ett konstverk har varit fast förankrat i berget sedan 1993. Gula post-it-lappar visar var några av de små gula husen var installerade 2008 - utan lapparna skulle hålen vara svåra att upptäcka.
Sedan spelas förhör efter förhör upp, allt lunkar på utan större åthävor - det är väldigt långt ifrån dramatiken i amerikanska tv-serier i polis- och domstolsgenren. En och en annan ytterligare fråga från rättens ordförande, ett och annat svar från de bägge konstnärerna och deras försvarare Johan Tamm, ett och annat yrkande från kammaråklagaren som fingrar på slipsen och mumlar något om "ett brott värt minst 30 dagsböter". I första bensträckarpausen håller han hov inför ett antal unga kvinnor som visar sig vara juridikstuderande inriktade på miljöfrågor.


Rättegångssalen är vacker där den ligger högst upp i ett av de runda tornen. Ljuset flödar in genom höga fönster, ovanför dem löper en grågrön målad bård, som en interiör gesims. Väggarna är terrakottafärgade, det trärena golvet är lagt i elegant stjärnmönster. Inredningen är smakfull och funktionell, den talar lågmält men tydligt maktspråk: hovrättsrådet Lars Dirke, som vid sin sida har hovrättsrådet Rose Thorsén och tf hovrättsassessorn Olof Danielsson, sitter en god bit högre än övriga i salen. De har egen entré också. Det är väl av säkerhetsskäl, kan man tro.
Fast här går allt lugnt och städat till. En försiktig optimism för att hovrätten ska följa i tingsrättens spår verkar vara på sin plats.

Hovrättens dom

Tre veckor senare kommer domen: "Det ankommer dock på var och en som vistas i en sådan känslig skärgårdsmiljö som Öja-Landsort utgör att ta reda på vad som gäller i fråga om naturskydd innan irreparabla ingrepp i naturmiljön sker. Att borra i berg på det sätt och i den omfattning som skett får därför anses som oaktsamt. Gärningen kan inte anses som ringa Simon Häggblom och Karin Lind ska därför dömas för förseelse mot områdesskydd. Påföljden ska bestämmas till dagsböter."
Hovrätten hävdar alltså, till skillnad från tingsrätten, att två enskilda konstnärer själva borde ha informerat sig om rådande områdesskydd och de restriktioner som det medför.
Visserligen hade SIMKA inbjudits att sätta upp sitt verk Blick just på den plats där det installerades sommaren 2008.
Visserligen var det en Landsortsbo som bjöd in dem och som i egenskap av den arrangerande föreningen Kulturbryggans ordförande anvisade platsen och som inte hindrade dem från att borra i berget för att installera konstverket.
Visserligen friar hovrätten de båda konstnärerna på de flesta åtalspunkter som kammaråklagaren anfört - till exempel delar hovrätten inte kammaråklagarens åsikt att konsten störde solbadande besökare. Kanske såg de att de klippor som huserat Blick möjligen kunde ha lockat en fakir till en stunds vila men ingen annan.
Till sist hittar hovrätten likväl en orsak till att fälla både Simon Häggblom, som ensam höll i borren, och Karin Lind för förseelse mot områdesskyddet. Karin Lind var inte ens på ön när borrningen ägde rum

En lekman fattar ingenting av logiken i detta. Konstnärerna och deras försvarsadvokat kan inte heller förstå hur hovrättens ledamöter kommit fram till detta domslut och väljer nu att överklaga domen till Högsta domstolen. För 25 år sedan avgjorde domstolen ett ärende gällande den kontroversiella konstnären Lars Vilks. Han installerade sitt skrymmande verk Nimis olovandes på mark som inte var hans. Han var så att säga både arrangör och skapande konstnär. Nimis står kvar på samma ställe där anläggningen eller byggnaden, som konstverket rubricerades som, en gång uppfördes. Högsta domstolen dömde Vilks till 25 dagsböter, den tidens minimistraff. Det har gått inflation i påföljderna sedan dess, nu är det minst 30 dagsböter som gäller. Men för en konstinstallation som fanns på plats i nio veckor och som inte lämnat synbara sår efter sig, dömde Svea hovrätt Simon Häggblom och Karin Lind till vardera 40 dagsböter. Bara det är värt en överprövning!

Gällande praxis

Konst som strider mot konventionen, mot den bild som vissa har av vad som är passande och vackert, tycks sitta allt trängre till i Sverige. De små gula husen på Öja-Landsort retade upp Vän Av Ordning, länsstyrelsen fick in en anmälan, kammaråklagare Johansson fick ett miljömål att driva - resultatet hittills är dystert. Den fråga en annan vän av ordning nu framför allt ställer sig är denna: varför var det inte arrangören Kulturbryggan som ställdes till svars? Varför fälldes två inbjudna konstnärer, varav den ena inte ens var i närheten när den så kallade förseelsen ägde rum?
Ann-Sofi Noring är vice museichef på Moderna Museet och har stor vana vid att ta arrangörsansvar för de utställningar som museet anordnar. Hon verkar närmast förvånad över frågan om vem som bär ansvaret för Modernas utställningar:
- Självklart tar vi ansvar för de konstnärer som ställer ut hos oss! Det gäller inne på museet likaväl som om vi skulle göra en utställning någonstans ute på Skeppsholmen eller Kastellholmen.
Björn Wetterling, erfaren gallerist i Stockholm och ordförande i Svenska galleriförbundet, går i taket av ilska när han får veta att SIMKA dömts i hovrätten: - Vilka dumheter! Arrangören ska ta ansvaret för sina konstutställningar, allt annat är otänkbart! Konstnärerna ska arbeta med sin konst, de är de mest utsatta av alla i konstvärlden och de måste kunna lita på att gallerister och andra utställningsarrangörer ställer upp för dem i alla väder. Allt annat är ren skandal, säger Björn Wetterling.
Karin Willén, ordförande för KRO (Konstnärernas riksorganisation) får också frågan om ansvarsfördelningen mellan arrangör och enskild konstnär. Organisationen kommer inom kort med ett officiellt yttrande men redan nu står det klart att den generellt sett anser att det är utställningsarrangören som bär huvudansvaret för allt, utom det konstnärliga innehållet.

Högsta domstolen bör ta upp domen mot SIMKA och se till att ansvarsfördelningen mellan konstnär och arrangör fastställs. Gällande praxis bör vara den enda rimliga.

Nancy Westman

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 23 september, 2013

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | Essäer om politiken | 28 juni, 2013

Sofia Karlsson. Slutprojekt 3

 

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 16 juni, 2012

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 juni, 2011

43. Ovanifrån

En rännil som hackigt letar sig nedåt, en rännil som löper rakt bakåt över plåten mot stjärtfenan. Nitarna som sticker ut. Nubben. In i ett moln som liknar en tårta ...

Av: Ovanifrån | Lund har allt utom vatten | 19 oktober, 2012

Jenny Berggren. Noveller

Jenny Berggren: Böcker har haft en stor plats i mitt liv, i dem har jag förflyttat mig till andra världar och känslor. Skrivandet för mig är och har varit en ...

Av: Jenny Berggren | Utopiska geografier | 15 april, 2013

Maulwerke

Maulwerke - om musikens skrik Den tyske tonsättaren Dieter Schnebels musikaliska komposition "Maulweke" är ett stycke för fritt antal medverkande och har som utgångspunkt ljud som skapas med munnen. Filosofen Marcia ...

Av: Marcia Sá Cavalcante Schuback | Essäer om musik | 11 januari, 2007

Alena Baeva

En Östersjökonsert av undertryckt protest

Den 29 augusti framförde i samband med Östersjöfestivalen Den Polsk Baltiska filharmoniska orkestern under ledning av Ernst van Tiel en både starkt berörande och fascinerande konsert. Hur skulle Henryk ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 08 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.