Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
TK - Topp tre för 2010 - Tidningen Kulturen
person_outline
search

Warning: imagejpeg(): gd-jpeg: JPEG library reports unrecoverable error: in /home/tidningenkulture/public_html/modules/mod_news_pro_gk5/helpers/gk.thumbs.php on line 563

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | 24 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om den amerikanske författaren James Purdy

”The Complete Short Stories of James Purdy” har just kommit ut i USA (Liverright Publishing, 35 dollar), en tegelsten på 726 sidor. Recensenten i New York Times Book Review i ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 augusti, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 17 september, 2015
Resereportage

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

TK - Topp tre för 2010

Gott nytt år 2011!
Acid Mothers Temple gör sig alltid bra på en årsbästalista. Så även 2010. Foto: Carl Abrahamsson2010 var egentligen inte så dumt det heller. Vi ska inte vara sämre eller mindre töntiga än andra publikationer. Därför... En årsbästalista från vår trogna musikstab av subjektiva objektivister!

Carl Abrahamsson:

 

Skivor

Warpaint:  "The Fool"

Fyra iskallt heta Los Angeles-tjejer som flyttar drömsk engelsk 80-tals-new wave och Martin Hannett-flörtande till LA anno 2010. Suggererande insikter, psykedeliska resonemang, perfekt producerade låtar som fungerar lika bra var för sig som i en helhet. Med ett distinkt marijuanapatos och fenomenalt bra låtar tog dessa tjejer sig högt upp, hela vägen till toppen av min lista. Och det ska mycket till för att kunna peta ned den här skivan därifrån - det lär nog dröja till dess deras egen uppföljare kommer.

Ectoplasm Girls: "Ectoplasm Girls"

Systrarna Nadine och Tanya Byrne pendlar mellan Death Valley i Kalifornien 1969 och någon olaglig sned-rave i utkanterna av Berlin. Men allt är bara en mörk sagodröm och psykisk terrorism i utsökt pralinform. Det här är perfekt musik i gränslandet mellan dröm och mardröm, med innovativa och spontana tvära kast. Väldigt nära förstaplatsen.

Dungen: "Skit i allt"

Som vanligt i Dungens fall, en skiva som växer och växer och växer. Sublima poplåtar, dynamiska arrangemang, osedvanligt avskalad produktion, sedvanligt socialrealistisk-psykedeliska texter och ett fläckfritt framförande av Gustav Ejstes & co. Ingen skapar osannolikt hypnotisk popmusik så bra som Dungen och alla deras framgångar är verkligen välförtjänta. Om och om och om igen.

Live

Iggy & The Stooges, Hammersmith Apollo, London, 2:a maj 2010

"Raw power"-skivan i helhet live, med James Williamson på gitarr - som sig bör. Ofattbart tajt och skönt aggressivt, med Iggy som en uppskruvad mekanisk leksak med läderhud och Williamson som gitarrgud med några decenniers uppdämd extas serverad på ett rockhistoriskt bräde. Bättre än vad jag någonsin hade hoppas på. Paradoxalt nog var förbandet Suicide ofattbart dåliga och framförde årets sämsta konsert. Vilken kväll!

Acid Mothers Temple, Kset, Zagreb, 2:a november 2010

Japanskt vansinne med denna besynnerliga powertrio (med betoning på "power"). Neonsprak, lysergiska hugskott, rockjazzpopfriform, exploderande kabukiteater i hippieform och en mycket stor portion humor - tror jag. Totalt anti-Butoh, eller inte?

Spectrum, Strand, Stockholm, 22:a oktober 2010

Trots en nästan klinisk ljudbild och alldeles för låg volym övertygade Pete Kember och hans kompmusiker Stockholm om att det bara finns en officiell, auktoriserad och sonorisk tremolo-neoblues-drone-langare som gäller. Just det, Spectrum.

Viktor Andersson:

Skivor

Beach House: "Teen Dream"

"Teen Dream" är inte bara är årets bästa album, utan också årets utan tvekan vackraste. Lika vackert som en vinter. Även fastän det släpptes i början av året, ja redan i januari, så har det hållit genom varje årstid, och med snöns återkomst bara vuxit.
Bandets tredje studioalbum, där takten dragits ner. Lite långsammare, mycket bättre. Där sången ligger högre än musiken, tonerna liksom dröjer. Och ja, det är något med Victoria Legrands hesa pojkröst, den liksom söndergråtna, som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Refrängerna är som nationalhymner till ungdomen, man anar symfoniorkestrar och väldiga körer. Ett sådant där album som går att lyssna på ensam, då man ligger på sängen om eftermiddagen. Är säker på att det är så här drömmar låtar.

Ariel Pink's Haunted Graffiti: "Before Today"

Ariel Pink tog adjö av Lo-fi, och valde istället att förvalta det amerikanska musikarvet, och skapade därmed en skiva med fantastiska bilstereolåtar, som passar lika bra på en bygdegårdsfest i obygden som på storstadsklubbarna, som väcker känslor hos envar.
"Before Today" är tidlös. Den skulle kunna kallas konceptskiva. Konceptet är den amerikanska musikhistorien, och det är ofrånkomligt att inte erkänna Ariel Pink's röst som en av vår tids stora amerikanska röster - det finns ingen genre han inte kan sjunga. Doo Wop, Hardcore, Funk, och allt innan, där emellan och efteråt. Må han fortsätta förvalta den, och inte dö en allt för tidig Rock'n'Roll död. Länge ska "Round And Round" ljuda på klubbarna, länge ska det amerikanska skriket strömma ur hans struphals.

Wild Nothing: "Gemini"

Lagom till sommaren släpptes debutalbumet "Gemini", och att lyssna på spåret "O Lilac", samtidigt som man spatserade längs med en syrenhäck, fick en att tro på naturens all skönhet.
Modern amerikansk collegelängtan, man hör liksom ljudet av bilarna som kör förbi på Highway 81, som går igenom bandets hemstad Blacksburg, Virginia. En man - Jack Tatum, står bakom detta vilda ingenting, som är en smältdegel av de olika sounden som rör sig över den väldiga amerikanska kontinenten. Skivan rymmer livsglädje vid sidan om självmord. Ambivalent ungdomligt.
Visst, här finns den ömtåliga sången och den trevande gitarren bland skogen av effekter - alla de tidsenliga ingredienserna - men det är ändå annorlunda på något vis. Någonstans finns ett varsel om ett renare ljud, om förändring, om någon som tar och kliver fram framför sin synt, medan gitarren blygsamt tar för sig mer, pö om pö.

Live

Beach House, Debaser Slussen, Stockholm, 27:e februari 2010

Visst, det kan bero på att man fick köa i ungefär två timmar för att ta sig in, på att man efter den långa väntan i ett iskallt Slussen helt enkelt inte kunde acceptera spelningen som annat än årets bästa. Men det kan också ha och göra med att så faktiskt var fallet; att den duon som jag anser gjort årets bästa skiva också gjorde den bästa spelningen på svensk mark.
Beach House scenrekvisita, tre ljuspyramider, som mest liknade vildvuxna svenska granar, är det stilrenaste jag någonsin sett på en scen, och skapade tillsammans med Victoria Legrands långa okammade lockar och Alex Scallys lilla svarta kostym, en rå estetisk upplevelse.
Det var vinterns sista helg, och man började känna av våren. Man trodde inte att det var sant, men låtarna från "Teen Dream" gjorde sig ännu bättre live. Drömmen blev verklighet. Beach House satte det svenska mörkret på flykt den kvällen.

Anna von Hausswolff, Bryggarsalen, Stockholm, 30:e november 2010

Kanske berodde det på att allting stämde den kvällen, eller på grund av Bryggarsalens stearinljusvärme i kontrast till tiotalet minusgrader på Norrtullsgatan, men den kvällen var som en uppenbarelse - någonting sparkade till hjärtat. Citerar mig själv: "Visste inte att unga kvinnor kunde känna sådär."
Lokalens fantastiska akustik, den prydliga bitterljuvt leende publikens tårfyllda ögon och von Hausswolffs kompband under ledning av gitarristen Daniel Ögren, gjorde så att jag glömde bort tiden, och befäste min kärlek till pianomusik - det enda som tycks lugna ner mig.
Missade Anna von Hausswolff under sommaren, hennes bejublade debut "Singing From The Grave". Det var först efter den där konserten på Bryggarslen som den började snurra hemma på skivspelaren, och det gör den fortfarande.

Leonard Cohen, Ericsson Globe, Stockholm, 8:e augusti 2010

Ja, att få höra Leonard Cohen utbrista i ett kallt och brustet "Halleluja", slår egentligen det mesta. Så är det. Även fastän konserten ägde rum inne i Globen; en byggnad som suger livslusten ur allt och alla som vistas inuti den, så glömde man för en stund bort var man befann sig. Musiken blev större än rummet.
Att få höra de där viktiga sångerna, även om de inte sjöngs med en rosslig zigenarröst, var på något sätt förlösande. Och när den då nästan sjuttiosexårige Cohen gick ner på knä framför sin jättelika orkester, och log som en tjugtvååring, då såg man alla hans åldrar framför sig.
Och när han av gammal vana, då han befinner sig Sverige, tillägnade "Take This Waltz" (en omskrivning av Federico García Lorcas dikt "Little Viennese Waltz) till sin numera avlidne diktarkollega och vän; svensken Göran Tunström, som höll Lorca, hans zigenarflickor och månar, nära sitt värmländska hjärta, då dånade det av fosterlandsapplåder, i vilka jag också instämde.

 

Evelina Malteson:

 

Skivor

Robyn: "Body Talk"-serien

Robyn är för tillfället Sveriges mest framgångsrika stjärna utanför fosterlandets gränser och har än en gång överträffat sig själv. Pop-drottningen har lyckats med konststycket att leverera tre plattor med minst en hitsingel på varje - inom ramen av 365 dagar. "Body Talk"-plattorna är alla moderna, smarta och dessutom fruktansvärt bra - både i hörlurarna på språng och i röken på dansgolvet.

Håkan Hellström: "2 steg från Paradise"

Jag har sagt det förr och säger det igen: Gamle Håkan gör aldrig sin publik besviken genom att ge poppare i alla åldrar precis vad de väntar sig. På "2 steg från Paradise" applicerar han dessutom en gnutta vuxen finess som gör att Håkan i all sin välkända Håkanhet fortfarande känns spännande. Nostalgi, eurofori och smart industri gör "2 steg från Paradise" till en av årets bästa plattor.

Belle & Sebastian: "Write about love"

Skotska Belle & Sebastian bidrog under året med plattan "Write about love" och ett glittrande pärlband av spår där man tog sig an uppgiften att gestalta känslans alla ansikten. Med bred instrumentbehärskning, ödmjuk ton och ett stjärnregn av välskrivna arrangemang levererar bandet utan tvekan en av årets vackraste skivor.

Peter Sjöblom:

Skivor

The Coral: "Butterfly House Acoustic"

I somras släppte The Coral albumet "Butterfly House", vilken följdes av ett antal väldigt uppskattade akustiska konserter. Som en följd av detta spelade de in hela skivan en gång till, avskalat och utan elektriska instrument. Resultet är andknipande vackert. Det är som om Merrell Fankhauser återupplivat sitt gamla band Mu och fått med Crosby, Stills & Nash som körsångare. Stämsången bländar, gitarrerna klingar och ringer i perfekt harmoni. Årets allra bästa skiva. Med marginal dessutom.

Robert Wyatt, Gilad Atzmon & Ros Stephen: "For the ghosts within"

Robert Wyatt tillhör inte dem som brukar misslyckas, och gör det inte heller när han tillsammans med ett par genom-musikaliska vänner framför ett antal jazzstandards, inramade av lika lekfulla som eleganta stråkarrangemang. Varmt och inbjudande med en av rockmusikens vackraste röster.

Azure Ray: "Drawing down the moon"

Azure Rays första skiva på många år är dessutom deras allra bästa. Skirt och serent men med dunkla underströmmar. Jag vågar påstå att bara en människa helt renons på fantasi och drömmar kan motstå "Drawing Down The Moons" lågmält förtrollande kraft.

Ur arkivet

view_module reorder

Det sicilianska bröllopet

- Men har du en lämplig klänning? frågar min kusin misstänksamt. Mina sicilianska kusiner, har blivit bjudna till ett bröllop och vänligt nog har de bestämt sig för att ta mig ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 21 mars, 2013

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Kärlek om du vill

Jag stod stilla, vattnet började forsa in. Fönsterrutorna på undre däck exploderade, en efter en. Vattenstrålarna dunkade mot mig, som skjutna ur en kanon. Sorlet och skräcken var total. Människor grät, somliga tyst, andra ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 24 augusti, 2013

Vladimir Oravsky av Ole Schwander_foto Vladimir Oravsky

Parlamentsvalet i Georgien oktober 2016

”Våld har präglat de sista dagarna fram till parlamentsvalet i Georgien. En bilbomb avsedd för en partiledare skadade fyra i Tbilisi, vid ett valmöte utbröt skottlossning och valets starkaste ledare ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 oktober, 2016

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Ingen har riktigt koll!

-Det blir alltmer sällsynt att de personliga berättelserna hörs i radion, sa Bengt Bok professor på Dramatiska Institutet och författare till "Möte med den andre" (Carlssons Bokförlag). Precis när han ...

Av: Ann Hingström | Gästkrönikör | 28 november, 2008

Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | Övriga porträtt | 09 juli, 2012

Kärlekens koreografi

”Genom att vända hela sin kropp mot dig visar han att du har hans fulla uppmärksamhet. Är ni inomhus är chansen stor att han även placerar sig mellan dig och ...

Av: Klara Meijer | Essäer om litteratur & böcker | 17 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.