Japansk, expressiv seriekultur i Sverige

Manga är ett intressant fenomen. Det handlar om en import från Japan, som hos oss i första hand tilltalar barn och ungdom. I Japan lär manga vara långt mycket mer ...

Av: Bertil Falk | 20 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | 18 juni, 2012
Utopiska geografier

Ernst Rydén. Dikter

Jag heter Ernst Rydén, 21 år gammal. Jag flyttade nyss från Stockholm till Lund. Mitt skrivande uppstod i skolbänken på tråkiga lektioner, det såg bättre ut att stirra in i ...

Av: Ernst Rydén | 07 april, 2014
Utopiska geografier

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Från dag till dag. (Deklaration 2010, tills vidare)



Gunnar LundinBegreppen, orden, är lampor som kan, när vi är mogna för det, lysa upp mörka punkter i våra föreställningar och få oss klarsynta där. Man måste då vara i en lyssnande mottaglighet eller, som Bengt Nerman säger, uppfatta och uppleva med hela sig. Det är lätt att förstå John Cowper Powys motvilja mot psykoanalysen och dela kritiken mot dess avarter av utslätad anpassning, men inte hans motstånd mot en medvetenhets¬process där man steg för steg kommer till upplevelser och fattningar av nyhet i ett oavslutat. Powys missionerar ett färdigt budskap, men när han intelligent och säreget vrider på sina läsningar finner han ny praktikabla spår. Man får inte glömma att han skröpliga fysik är en utgångspunkt. Ser man Powys för vad han är går det att läsa honom inspirerat. För mig kom han snart på distans, på liknande sätt som Geijerstam. Jag har en annan uppgift och andra motiv.

Och då man distanserar sig till en förebild tar man ny identitet, men förblir också densamme - därför kan jag erkänna och förstå min historia. Man ska vara försiktig med att sätta skarpa gränser mellan perioder, man är ju hela tiden densamme; igenkännbar, och just därigenom alltid tillgänglig att gå in i en process av förändring, "utveckling". Ser jag bakåt är mitt författande efter en första period fram till och med Etyd en sorts uppehålls- eller överlevnadsliv. Jag var rädd, efter en kris i mitten på sjuttiotalet. Men jag hade kvar tron på min talang, och förlorade inte kontakten med vad litteraturen skänkt, hur föreställningar och begrepp kunde lysa upp. Och mina försök att få ett hem i andra sysslor misslyckades. Hur behåller man då sitt värde som människa? Jag levde och skrev i ett överlevnads¬tillstånd, och vad man så åstadkommer kan väl också vara medvandrare till hjälp.

Hos Powys, Ekelund, Emerson var det ett studiets trots allt goda stunder som genom uppskjutanden bidrog till att bevara en livslust. Men den hållningen blir estetiserande; den begåvade har valt att använda sin begåvning för att vända de vanliga torftiga männi¬skorna ryggen. Så behöver det inte vara, och så var det bara delvis för företrädarna, men så blir det lätt. Ensamheten blir något exklusivt, men egentligen finns det inga exlusiva ensamheter, vald för att medkänslan och omtanken om den andra inte räcker till.

När man finner sina egentliga motiv kan man komma till närvaro i sitt liv. Redan för ett trettiotal år sedan, då jag först läste Bengt Nerman, och fick del av Stefi Petersens idéer, och Walter Ljungquist, kände jag att här fanns något centralt, men jag var då inte mogen. (Det ser ut som en tillfällighet att det var just de; det kunde varit några andra som pekat på detsamma.) Först då vi flyttade till Solna, kom jag in i en ny process, bland annat gestaltad i essän En process. När jag fick en ny tillit med inriktningen mot ett personligt mål kunde jag också sätta mig i rörelse. Trilogin var det första steget på vägen att finna de begräns¬ningar som kunde vara mina för att bli "en skapande i Skapelsen". Men processen hade naturligtvis fortgått sedan länge; bryt¬punkten, då dess resultat blev till praxis, kom senare.
De solitära essäisterna har korn att ge varje sorts människa; och de som går ner till de mänskliga grundvillkoren ger en låghet och ödmjukhet som är livsuppehållande. Det finns böcker som är som stjärnklara nätter på landet. Men man måste finna sina motiv, och ge sin förmåga en social funktion.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns sådant hos Powys som jag bär med mig, till exempel några av hans medel att leva med en skröplig fysik. Det profetiska tonfallet har jag däremot känt som en otillräcklig falsk bas för mitt liv. Men entusiasmen hos honom, hos Ekelund, Emerson och andra har jag ju själv upplevt och innan vi anammat vårt öde - och hur många har gjort det - ger de oss exempel. Jag avsvär mig inte min historia. Jag har alltid sökt mig till författare som pekat åt rätt håll: mot värde, mening, integritet. Jag har tacksam¬heten att få leva i sinnena och vara människa. Men det måste finnas en tillit där också det svåra blir ett medel. Ett undvikande av det onda - av dina motiv - skapar ett status quo, ett ekorrhjul, utan framåtrörelse. Studierna - bildningen - kan ge en kunskap att också svårigheterna har mening; så kunde jag under min tid som städare på Lappis efter sömnlösa nätter på eftermiddan läsa Ekelund som en påminnelse om dagens värde, även om det var utan resultat, och känna att jag var på väg i mitt liv, min mening, och att det kanske kunde gestaltas.

Och ande finns överallt. Det är när vi genom modernitetens tempo börjar snubbla på våra egna fötter som den inte tycks finnas, och hur många söker då inte bota sig med ett mera mera, istället för ett mindre. Det är vid sådana tillfällen vi glömmer det dråpliga och allvarliga och humoristiska i att vara människor, som går som vi går, och snubblar som det händer att vi gör.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Jag njuter av ljudet ner en el-maskin dividerar (beaktat, men återbruka?

Knappt kunnat sova den här veckan. Varit så orolig. Sett hemska bilder framför mig och även nattmara där mina skrivmaskinsvalser slungas ut i trafikkaoset och strittat rakt in som kilar ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 22 april, 2013

Mystika djup ”I denna ljuva sommartid”

Paul Gerhardt, tysk diktare, lärare och präst."I denna ljuva sommartid" är hans mest sjungna psalm: Paul Gerhardt är namnet på det tyska språkområdets 1600-talsdiktare framför andra. Under 2008 firades fyrahundraårsjubiléet ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2008

Paradoxer och ortodoxer inom svensk lärarutbildning

Anders Zorn Då lärarutbildningen är ett brinnande ämne för närvarande, kunde det vara intressant med några inblickar i denna utifrån ett lärarperspektiv. Jag ska här dra nytta av Tidningen Kulturens obundna ...

Av: Hans Färnlöf, docent | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Melker Garay. Gud finns bortom Gud.

Melker Garay är en mångfacetterad författare som Tidningen Kulturen har bland sina medarbetare. I allt från filosofiska berättelser till hyllade novellsamlingar har Melker Garay, född 1966 i Chile och boende ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 augusti, 2015

En intervju med Aija Terauda

Många europeiska skådespelerskor har prövat lyckan i Hollywood, men ofta (med undantag möjligen av Marlene Dietrich och Greta Garbo) har de blivit kända för vissa stereotypiska roller. De mest kända ...

Av: Roberto Fogelberg | Filmens porträtt | 21 augusti, 2011

Elsa Grave och grabbarna Om poetissors plats bland kulturens alfahannar

De berömde henne, åtminstone enligt vissa baksidestexter. Olof Lagerkrantz, poet och DNs kulturredaktör; Karl Vennberg, poet och Aftonbladets kulturredaktör. Elsa Grave var, enligt den elitistiska jargongen, ”betydande”. Detta var under ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 23 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.