Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

En roadbok på queerfeministisk grund



Hanna WikmanDet började i Kramfors. Hanna Wikmans morfar var reporter på Nya Norrland, och det verkade så spännande. Som 15-åring gjorde hon sin prao på NN:s lokalredaktion i Kramfors, och knappt tio år senare var hon tillbaka, nu som praktikant på Tidningen Ångermanland, när hon gick journalistutbildningen på Nordiska folkhögskolan i Kungälv, utanför Göteborg.

Sedan dess har hon hunnit bo i Oslo, Stockholm och Sevilla, hon har bott i vegankollektiv och har haft en rad olika jobb. Numera bor hon i Göteborg.

- Här trivs jag mycket bra, säger Hanna.

Vi träffas på Bokmässan i Göteborg, där Hanna är för att lansera sin debutroman "Lift". Hon har hållit på med den i tre år, och tycker att det har varit en rolig tid, även om det naturligtvis ibland kunde ta emot. Men det är så skrivprocessen fungerar, det är både Hanna och jag överens om.

Jag ber Hanna att kort beskriva romanen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Det är en roadbok, på queerfeministisk grund, säger hon.

Det låter onekligen ganska spännande, men kanske inte riktigt helt klargörande. Jag undrar vad boken handlar om. Hanna skrattar.

- En slyngel drar iväg, och lär sig mycket om livet på vägen.

Det visar sig att det är en speciell slags roman. Hanna själv vill karaktärisera den som "magisk realism". Huvudpersonen har liftandet som yrke, ja i själva verket tillhör hon ett framavlat släkte, särskilt anpassat till liftandet. Anledningen till att hon liftar är att samla på berättelser. På det sättet kan man säga att det är en slags metaberättelse, alltså en berättelse som handlar om berättelser.

-  Dessutom handlar det om könsidentitet, säger Hanna.

Varför skriver man en sådan roman, frågar jag. Hanna räknar upp två skäl:

-  I de flesta roadböcker är huvudpersonen en man, dessutom en hetero sådan, tänk bara på Kerouac. Jag ville ha en annan typ av huvudperson.

-  För det andra tror jag att liftandet framhäver könsidentiteten på ett alldeles tydligt sätt.

Romanen utspelar sig delvis i Ångermanland, den börjar och slutar i en namnlös by som ligger någonstans mellan Docksta och Örnsköldsvik.

Hanna har redan börjat arbeta med nästa romanprojekt. Det blir något helt annat än "Lift", en berättelse om den radikala fackföreningsrörelsens historia. Det är i alla fall tanken nu i början, Hanna konstaterar att skrivandet lever ofta sitt eget liv, och det återstår att se vart det leder.

Hanna har som vanligt många järn i elden, hon håller också på att starta ett bokcafé i centrala Göteborg, samtidigt som hon utbildar sig till skrivlärare på en distanskurs i skrivpedagogik vid Skurups folkhögskola. Båda projekten handlar för henne om folkbildning, något som hon anser vara högst angeläget, inte minst i dagens samhälle.

- Till och från funderar jag på att flytta tillbaka till Kramfors, avslutar Hanna, men än så länge stannar jag i Göteborg.


Gregor Flakierski, text och bild

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.