Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | 10 februari, 2009
Resereportage

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | 04 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Våldet hos Goya

Våldet hos Goya I slutet av 1980-talet bodde jag några år i Madrid. På den tiden hade den socialistiska regeringen beslutat att statliga museer skulle vara öppna gratis för allmänheten, eller ...

Av: Anders Forsberg | 08 april, 2010
Konstens porträtt

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Roskilde´s Large Heart!



altOm jag måste använda ett ord för att beskriva Roskilde Festivalen så skulle det vara "underbar", och inte ens det skulle räcka till. Allt ifrån "desert blues/rock" bandet Bassekou Kouyate & Ngoni Ba, till de akustiska sångerna framförda av Jack Johnson, eller en del av den mest intressanta och interaktiva konsten jag sett; det fanns något för alla. Det här är första gången jag rest till Europa, och faktiskt första gången jag rest utanför USA. Jag kan inte tänka mig en bättre introduktion till Skandinavien, än just Roskilde Festivalen. Det finns  mycket att säga om festivalen, och jag tvivlar på att jag förmår kunna få in allt i en artikel.  Att beskriva allt jag hört och upplevt skulle vara som  att skriva en encyklopedi.

En av de mest intressanta sakerna med denna festival, var dess fokus på miljöengagemang. Vart man än tittade fanns det "Green Footsteps" (Gröna Fotsteg), affischer som informerade om vikten av en ren miljö, med roliga fakta, som t.ex. att rökare är 70% mer benägna att skräpa ner på marken, istället för att använda en soptunna. Hur sant detta  är, vet jag dock inte, men det var underhållande och fick mig att läsa. I mitten av festivalområdet, inte långt ifrån festivalens största och enda utomhusscen, Orangea Scenen, hade Tuborg, som den officiella öl-sponsorn, bidragit med en ekozon som alla kunde besöka. Detta fungerade på så sätt, att varje besökare fick bidra själv med en energikvot, genom att cykla på en cykel vilken genererade energi för att värma duscharna, och poolen till en behaglig temperatur.

Och eftersom detta var en regnfri festival (jag har hört diverse lerfyllda skräckhistorier),  var folket mycket glada över att få ta sig ett svalkande dopp, eller ligga vid sidan av poolen, under tiden som musikvågorna från Orangea Scenen spred sig genom luften. På festivalens camping  fanns det även ett område som hette "Green Bootcamp", där man kunde ladda mobilen genom att cykla och tvätta kläder gratis, med miljövänliga metoder. Dessa förmåner var dock bara tillgängliga för dem som redan visat på ett aktivt åtagande i sitt vardagliga liv för att förbättra miljön. Med denna vetskap funderar jag redan på hur jag, när jag återvänder hem till Florida, kan förbättra min miljöpåverkan, så att jag personligen kan avnjuta dessa privilegier nästa år.

altNär jag först hörde talas om Roskilde Festivalen,  var det de amerikanska banden som lockade. Jag anser mig ha en eklektisk musiksmak. Jag älskar all musik och tyckte mig ha en ganska stor musiksamling med artister och låtar som skulle göra vilken audiofil som helst avundsjuk. Jag hade fel. Visst var det så att de amerikanska artisterna på Roskilde var varierande med både kända musiker, så som Prince, och Jack Johnson, vilka spelade på den Orangea Scenen, men också mindre kända, såsom Brother Ali, en hip-hopartist från Minneapolis. Fastän jag verkligen ville se Jack Johnson, kom jag snabbt underfund med, att den verkliga anledningen till att gå på festivalen, var att upptäcka nya band ifrån hela världen. Afrikanska Hip-Hopgruppen Daara J Family, gav en minst sagt energifylld konsert i det mindre och mer intima Cosmopol-tältet. Där involverade de publiken på ett sätt jag aldrig sett mer välkända band göra. Från andra sidan Atlanten, kom den Colombianska hip-hopgruppen Choc Quib Town, som med sina rytmer och politiska sånger fick mig att dansa så mycket att det brände i mina ben.

Ett annat energifyllt framträdande gjordes av svenska Teddybears, vars konsert var så fullpackad med folk, att den enda rörelse jag kunde göra, var att skifta vikten från ena foten till den andra, fast vad jag egentligen ville göra, var att kasta av mig ryggsäcken, och dansa som en galning. Det enda som hindrade mig var den enormt stora mängden människor som försökte packa sig in i tältet, för att få höra gruppen iklädda kostymer och stora björnhuvuden uppträda. Till slut fick jag faktiskt se Jack Johnson spela, och på det bästa tänkbara sättet, en bit bort ifrån de största folkmassorna på gräsmattan,  hans musik spred sig över åskådarna som vågor. Ett annat nämnvärt framträdande var Brother Ali, som satte fart på publiken med sina tunga texter om samhällsfrågor, i kombination med beats från DJ Snuggles, som också satte sin fot utanför staterna för första gången! Bror Ali informerade publiken att han och hans DJ inte var där för att ge en konsert, utan för att ha en fest, och med fest, menade han att vi alla var där tillsammans, och skulle delta aktivt i musikupplevelsen, vilket lyckades fenomenalt bra. Jag blev överraskad av hur många i publiken som faktiskt kunde sjunga med till alla hans låtar, och hans positiva inställning, till skillnad av vissa andra amerikanska rappares, var precis vad Roskilde Festivalen handlar om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altEn annan del av festivalen som bör nämnas, är konst-installationerna. Det fanns en "tyst" klubb, ett cirkulärt rum, där man satte på sig hörlurar som spelade musik. Om man ville konversera med någon, så var det bara att ta av dem ett tag, och på så sätt undvika det vanliga skrikande som existerar på de flesta klubbar. En av installationerna som verkade sysselsätta människor mest, var diverse mekaniska konstruktioner, som kunde manipuleras genom att hoppa på dem, eller dra i snören med hårtorkar som utlöste ljud i gigantiska högtalare när de nuddade vatten. Detta blev såklart ännu roligare att observera, när nämnvärt påverkade personer vinglade runt och gjorde ljud/musik.

Det enda jag ångrar från denna festival, är att jag inte hann se alla band, eftersom de ibland spelade samtidigt. Jag kommer att resa tillbaka till Florida bärande mitt Roskilde Festival-armband, och hoppas kunna övertala, i alla fall några av mina landsmän, att göra resan över Atlanten, till denna underbara festival som inte kan jämföras med festivaler i USA. Musiken, maten, och alla fantastiska människor har verkligen gjort det här till en av de bästa upplevelserna jag haft i mitt liv. Det verkade finnas någon sorts kollektiv glädje hos alla, och jag tror inte det berodde enbart på allt intagande av alkohol, men därför att alla njöt fullständigt, av att få se sina favoritband och nya artister spela, såväl som att umgås med gamla och nya vänner. Under de fem dagar jag var där, såg jag bara ett slagsmål, som de inblandade snabbt lade ner. För mig är det märkligt, att det inte leder till fler konflikter när människor har möjligheten att dricka så fritt. altÄven om det tog ett tag för mig att vänja mig vid ljudet av danska, som jag lätt förvirrade med de fulla svenskarnas tal, så var våra storvuxna grannar på campingen mycket trevliga, och bjöd glatt på whisky, makrill i tomatsås och remouladsås, som av någon anledning verkar vara den primära födan på Roskilde.

Jag gladde mig mycket åt att alla som var på Roskilde Festivalen var där för att hängivet lyssna/dansa till all slags musik, hårdrock, elektronisk cumbia, hip-hop, blues... Roskilde är en generös festival, med utrymme för mångfaldig musik och smak. Tack alla som gjorde denna festival till en fantastisk upplevelse!




Skriven av Ray Velez
Översattning och fotografier: av Nadija Alainentalo-Anderson

Ur arkivet

view_module reorder

Människor

  Jag hade hängt i Hamburg i fyra timmar. Jag hatar Hamburgs Hauptbahnhof, för där blev jag lurad en gång när jag var sexton av en typ som tog min freestyle ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | Utopiska geografier | 01 juni, 2009

Mats Waltre. Nya dikter

Vad är poesi? Det är lätt att tänka på produkten – dikten på pappret. Att den ska vara vacker i någon mening, gestalta djup och så vidare. Men det är ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 09 juni, 2014

Tåligt inväntar döden människans mognad

Maurice Blanchot är den store frånvarande i 1900-talets franska litteratur och filosofi, metafysikern som möter friheten avklädd varje förklädnad, en nästintill okänd man som få känner och än färre räknar ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 19 juni, 2013

Ivo Holmqvist

Ett stillsamt förslag: släng det gamla skräpet, in med det slätstruket nya.

Jag ser i Dagens Nyheter att Jan Lööf är den senaste i raden som råkar ut för politiskt korrekta förlagsredaktörers klåfingrighet. Hans roliga bilderbok ”Morfar är sjörövare” som kom ut ...

Av: Ivo Holmqvist | Gästkrönikör | 18 maj, 2016

"Att ta på sig elefantbyxorna och vara som en människa" - om konsten…

I scenshowen "Komma tillbaka" (1998) har Jonas Gardell valt budskapet att ibland får man ta på sig elefantbyxorna och vara som en människa. Innebörden är egentligen lika enkel som svår ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 25 oktober, 2010

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin

Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Klassisk homeopati – medicin & filosofi och om konsten att bli botad från…

Varje vetenskaplig sanning har en motsanning. När Svenska Tandläkarförbundet säger att vi behöver fluor för att få starka, friska tänder finns det oberoende forskning som visar att nervgiftet fluor bryter ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2014

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.