Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Köttets konst



Reflection (Self portrait)

Lucian Freud har gått ur tiden.
I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010.

Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara inom den svenska konstvärlden utgör Lucian Freuds utställning "L'atelier" på Centre Pompidou i Paris ett välbehövligt elixir. Men det är inte traditionalisterna som får vatten på sin kvarn.

Under ett gigantiskt självporträtt som täcker en av kulturhuset Centre Pompidous väggar ringlar sig kön lång. Det är som det ska när Lucian Freud ställer ut. Mannen som brukar kallas en av de sista stora konstnärerna åtnjuter idag en unik plats på konstnärsparnassen. Den mytbildning som han länge har varit föremål för beror till lika stora delar på hans persona som hans verk. Hans personliga öde är fast förankrat i 1900-talet: född i Berlin 1922 som barnbarn till Sigmund Freud flydde han 1933 till England där han har varit verksam sedan dess. Detär en stillsam och tillbakadragen enstöring som med jämna mellanrum chockar publiken med sina brutalt uppriktiga porträtt. När han blev ombedd att måla av drottning Elizabeth II orsakade han skandal med ett hänsynslöst realistiskt porträtt som snarare föreställer en råbarkad fotbollshuligan iförd en malplacerad krona och örhängen än en kunglighet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag vill att målningen ska vara kött"

 

Freuds stil som brukar etiketteras som figurativ visar sig på Pompidou ha en komplex historia. De tidiga verken ligger med sina märkliga kombinationer av symboliska objekt och sin rena penselföring närmare surrealismen. I "The Painter'sRoom" från 1944 lutar sig en zebra in genom ett fönster, på golvet står en soffa och en palm, i ett hörn ligger en hatt. Den polerade stilen är långt ifrån de välkända "organiska" porträtten som har kommit att bli hans signum. På 1950-talet började Freud fokusera på människan och då främst på hennes kropp. "Jag vill att målningen ska vara kött" har han sagt och det är en devis som väl förklarar konstnärens val av såväl motiv som metod. Besattheten av nakna kroppar, helst avvikande från rådande ideal, är slående. En överviktig man sittande på en kanapé, en uttråkadkvinna sittande i en lucka i väggen, en bresande man på ett bylte av lakan. De är ofta drabbande i sin direkthet, som när en överviktig kvinna ligger på golvet, uppfläkt som en strandad val, framför en fullt påklädd kvinna som oberört sitter och stickar.Ett slags stumt våld präglar dessa målningar och den bleksiktiga gula hudfärgen blir efter ett tag bedövande - det är med en inte obetydlig oro i sinnet som man skrider mellan tavlorna.

Evening in the studioMen köttets verklighet är samtidigt stegrad hos Freud. Hans tjocka färglager och grova penselföring ger visserligen målningarna intrycket av att faktiskt vara kött, men detta gör samtidigt att de distanserar sig från sina modeller. Muskler ser ut att vilja tränga ut genom huden, rynkor blir till djupa ärr, ansikten är valkiga och karikerade. Detta blir speciellt tydligt i fotografierna från ateljén som skildrar konstnären i arbete vid staffliet och de verkliga modellerna.

En sektion på utställningen visar Freuds ommålningar av klassiska verk. Den intressantaste däribland är "After Cezanne" i vilken hans teknik blir tydlig. Den avbildar en naken man och en prostituerad kvinna på en madrass som blir serverade te av en passopp. Till skillnad från Cezannes original är dock scenen naken i dubbel bemärkelse. Fönster, gardiner och servitrisens höftskynke är här försvunna och en extra del är tillfogad för att hon ska synas helt. Personerna är här även vända mot åskådaren och döljer därmed ingenting. Freuds scen är, i linje med hans estetik, hel och avklädd.Denna estetik befinner sig någonstans mellan och realism och modernism och parallellerna till Cezanne är talande. Freud tycks angripa världen (och konstvärlden) från en helt självständig position. Tanken att figurativ konst kan vara så mycket mer än vad polariserande svenska debattörer vill göra gällande är befriande.

"Mina verk är rent självbiografiska"

De överlägset intressantaste målningarna är dock de där konstnären vänder den skoningslösa blicken mot sig själv. Freud har sedan 1939 ständigt målat av sig själv och på så sätt följt sin egen kropps utveckling. I några kraftfulla målningar presenteras konstnären i all sin mänsklighet. Naken med pensel och palett i hand, iförd endast skor, tycks han vilja bemöta de alltmer högljudda geniförklaringarna av honom med en brutal ärlighet där intet spår av självförhärligande står att finna. Dessa självporträtt är omskakande upplevelser. I ett mästerligt målat porträtt blickar den åldrade konstnären ut ur ett rynkigt, trubbigt och obehagligt levande ansikte. Det dunkla ljuset i de djupa ögonhålorna är omisskännligt. Blicken är intensiv och hypnotiserande. Den halvöppna munnen antyder allt. Plötsligt går det upp för mig att han samtidigt har vänt blicken motåskådaren. Mot hennes kött.

Jonas Elvander

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.