Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Kall men bra början på Festivalsommaren



Teddybears"Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om.
För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror
och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!"

Så skrev Charles Baudelaire i mitten av artonhundratalet. I slutet av nittonhundratalet sjunger Aidan Moffat i Arab Straps största hit:

"Went out for the weekend, it lasted for ever, high with our friends, it's officially summer."

Sista helgen i maj anordnas sedan år 2003, Siesta-festivalen i Hässleholm. Sommarens första festival sträcker sig över en helg som aldrig tycks ta slut. Tiotusen unga svenskar är konstant berusade på musik och alkohol. ..

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

En av de saker som kännetecknar årets festival är den kyla som råder på nätterna. Temperaturen drog sig som lägst ner till 2,4 grader och folk får ta till olika former av överlevnadsstrategier för att överleva; lager-på-lagerprincipen en masse, sova så många som möjligt i samma tält för att utnyttja varandras kroppsvärme, värmeljus, alkohol...

Men på dagarna är kylan glömd och mycket (men inte allt) handlar om musiken. Förra året gav The Bear Quartet ett par explosiva spelningar och släppte ett av det forna årets mest hyllade album. Nu är de tillbaka och till hösten kommer de med ett nytt album. Som vanligt bjuder de bara på nytt material. Dessvärre är förra sommarens energi borta, och stora delar av konserten består av jammande partier. Någonting som inte har varit relevant sedan Jimi Hendrix dagar. Jag är alltid imponerad av norrlänningarnas ovilja att vara publiken till lags, men det är något besviken jag rör mig bort mot festivalens största scen, där Ossler spelar. Trots att solen skiner så gör sig hans mörka monotona musik sig utmärkt och den lilla skara människor som kommit för att se denna förbisedda skånska storhet blir inte besvikna. Det är gnissel och industriromantik. Två av Sveriges skickligaste gitarrister visar varför de är detta, utan att ta till solon, jam och onödig extravagans. Som när Ossler helt oprovocerat gnider sin gitarr mot mikrofonstativet, vilket resulterar att allt annat dränks i ett öronbedövande skrän. Vackert.

Mattias AlkbergMan kan lätt anta att Ossler fick spela på festivalen då han och halva hans band spelar med Thåström och resten av bandet med bob hund. Han skulle helt enkelt finnas där ändå. Detsamma gäller för Built To Spill. De är där i form av förband åt Dinosaur Jr. Därför är publiken inte särskilt stor på deras spelning heller. En tillställning som i längden känns ganska tråkig och oengagerad. Men deras fina gitarrpop som påminner om ett något brötigare Band of Horses glimmar till ibland, som i "Goin' Against Your Mind".

Dinosaur Jr imponerar desto mer. Deras patenterade sound låter riktigt massivt denna torsdagskväll. De kanske inte är världens bästa liveband där de står alldeles stilla på scenen och knappt yttrar ett ord mellan låtarna. Men fan vad mycket ljud de lyckas få ur sig med hjälp av bara tre män. Publiken dansar sig saliga framför scenen.

När Thåström spelar så förstår man varför Siesta är en av de festivaler som, till skillnad från exempelvis Hultsfred, går bra. De bokar intressanta band, och många sådana, utan att boka de dyraste. För Thåström är intressant och fortsätter att bli intressantare trettio år i karriären. För varje gång jag sett honom de senaste åren har han bara blivit piggare och piggare. Femtio-treåringen studsar runt på scenen och bjuder till och med på några danssteg. Tusentals människor sjunger med i vartenda ord och njuter av hans musik som bara blir mörkare och monotonare allteftersom åren går. Låtarna "Keops pyramid", "Fanfanfan" och "Rock'n'roll e död" är de som drar flest applåder. Det här var Thåströms turnéavslutning och det är bara att hålla tummarna för att han snart ger sig ut på vägarna igen.

I höstas såg jag Mattias Alkberg göra en fantastisk spelning i Göteborg. Då bjöd han nästan bara på senaste skivans rockabilly. På fredagen i Hässleholm är han ännu bättre. Men där bjuder han bara på två låtar från den skivan. Istället får vi höra låtar från hela karriären, med gamla favoriter som "Don Quixote" och "Stenar". Dessutom spelar han en cover på Conny Nimmersjös "Regnet i Södertälje" och en helt ny låt. Matti slutar aldrig att imponera. Att Conny Nimmersjö, Dennis Lyxzén och Jocke Åhlund finns i publiken understryker detta ytterligare. Matti ragglar senare på kvällen runt full och ensam på festivalområdet, vilket är en annan femma.

Efter Alkberg sjunker kvaliteten på spelningarna något. Men det är väl oundvikligt efter en sådan dunderspelning? Men First Aid Kit gör fin musik, är söta i vad som inte kan ses som annat än att de fortfarande är något ovana vid all uppmärksamhet. Kapten Röd visar vem som är Sveriges reggaekung. Bob hund gör ingen besviken. De bjuder på samma scenshow som vanligt. För dem som aldrig sett bandet tidigare kan jag förstå om de blir frälsta. Men själv har jag så smått tröttnat på att få se samma rörelsemönster och höra samma mellansnack från Thomas Öberg varje gång. Fast egentligen: de är fortfarande rysligt bra. [ingenting] växer som band och tror mer och mer på sig själva. Men trots att sångaren Cristopher Sander förra sommaren utnämnde deras nya platta till det bästa som någonsin gjorts, så är det under de låtarna jag tittar på klockan och gäspar och när de spelar gamla "Punkdrömmar" som leendet växer på läpparna, kroppen börjar röra på sig i takt till musiken och värmen sprider sig från insidan.

First Aid KitInnan det är dags att gå tillbaka till en iskall camping för några sista öl och någon timmes sömn, tittar jag in i öltältet för att titta lite på vad som är ett Sveriges största band; Teddybears. Jag imponeras av deras show och storleken på deras publik. Samtidigt är det lite kul att titta på alla människor som försöker ta sig in genom öltältets utgång, och som blir sura när just de blir tillsagda att gå in på andra sidan istället...är Stefan Sundström går på festivalens största scen på lördagseftermiddagen är det glest i publiken, men dessutom glest bland molnen för första gången den dagen. Tröttheten börjar synas på folk, det är många som ligger i leran under spelningen och sover. Men landets bäste trubadur verkar ändå nöjd. Och det bör han vara.

På Babylove & The Van Dangos från Danmark och Växjö är det däremot ingen som sover. Istället dansar folk sig svettiga i bara överkroppar. Ännu en gång bevisas det att ska är den bästa livemusiken, och kanske också den bästa väckarklockan för festivalbesökare.

Lördagen bjuder på några stora namn, såsom Familjen och Röyksopp. Familjen får igång publiken och berättar att det var i huset bredvid scenen där han står som allt började. Men särskilt spännande blir sådan här elektronisk musik aldrig live. Men vad spelar det för roll? Publiken dansar och är glada. Även om de förmodligen hade gjort precis likadant om det hade varit en stereo med Familjens musik som stod på scenen. Detsamma gäller för norska Röyksopp.

Festivalen avslutas med ett sömnigt Radio Dept, som knappt spelar i en halvtimme och inte säger ett ord. Men deras slöa shoegaze är stundtals riktigt bra. Även om det kanske inte var bästa tänkbara avslutning.

Trött tar jag mig den långa vägen tillbaka till campingen, där jag slocknar på en madrass i förtältet. Kall och trött vaknar jag efter en kort stund och tänker: trots allt är det här en av Sveriges bästa festivaler. Och jag kommer tillbaka nästa år för att berusa mig med vin och poesi. Sedan kryper jag in i tältet och somnar igen.

Rasmus Thedin, text
Anton Svensson, bild

 

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.