På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | 22 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Oswald Spengler, av  von Rudolf Großmann i tidskriften  Simplicissimus, 1922

Oswald Spenglers undergång ?

Det finns författare vars tänkande man bävar inför; vars texter ger sådana utblickar att läsaren känner svindel inför den bergstopp hon ställs på och den vy hon därmed skänks. Den ...

Av: Marcus Myrbäck | 13 juli, 2017
Agora - filosofiska essäer

Häxjakt, inkvisition och Camus - afrikanen

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | 16 december, 2013
Essäer

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | 18 december, 2008
Gästkrönikör

Mysteriet med de två Franciskusmålningarna



 Michelangelo Merisi da Caravaggio Den helige Franciskus,San Pietro, Carpineto Romano, deponerad i Galleria Nazionale d’Arte Antica, Palazzo Barberini, Rom. Spelar det egentligen någon roll om det är en framstående konstnär som har målat en tavla eller om någon annan gjort det, om kopian är så väl utförd att man inte kan se vad som skiljer de båda målningarna åt? Det tycks ha funnits en tid då motivet var väl så viktigt som konstnärens namn, till exempel då Michelangelo Merisi da Caravaggio levde (1571-1610) och inte signerade sina verk.

År 2010, fyrahundra år efter konstnärens död, är det annorlunda. Nu är det noga med vem som är den verklige upphovsmannen till ett verk. Nationalmuseum i Stockholm har lyckan att få vara det första museet utanför Italien som får visa två målningar där den ena är ett original och den andra en skickligt utförd kopia. Motivet är den helige Franciskus av Assisi, försjunken i tankar inför ett kranium som han håller i handen.  Ett symposium under namnet "Il misterio dei due San Francesco in meditazione", på engelska "The Mystery of the two St. Francis in Meditation",  hölls på Italienska Kulturinstitutet samt Nationalmuseum den 21 januari 2010. Den 20 januari presenterade professor Rossella Vodret från Rom på italienska med hjälp av tolk de två målningarna och visade på sådant som skiljer kopian från originalet. Hon gjorde det såväl skickligt som pedagogiskt.

Det finns många berättelser om den helige Franciskus (1181-1226). Han föddes i en förmögen familj men lämnade sitt rikemansliv och beslöt sig för att leva i total fattigdom. Han grundade en munkorden som gick ut på att leva utan ägodelar. Barfota och klädd i en grå kåpa med ett rep om livet gick han omkring och predikade i glädje och kärlek till alla människor. Ingenting fick han eller hans efterföljare äga och sin mat skulle de få genom att tigga. Franciskus munkorden stadfästes av påven år 1223. I Sverige kallades de gråbröder eller gråmunkar.

På tavlan ser vi en munk i en gråbrun kåpa och den för kapucinerna typiska spetsiga huvan. Denna riktning inom franciskanorden, kapucinerna (på italienska cappuccini, inte att förväxla med kaffedrycken) grundades 1528 och blev en självständig orden 1619. Deras syfte var att återuppliva de ursprungliga, stränga reglerna om att leva i total fattigdom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Originaltavlan är från kyrkan San Pietro (det finns fler Peterskyrkor än den stora i Rom) i Carpineto Romano som är en kommun belägen sex mil sydöst om Rom. Man tror att den utfördes sommaren 1606. Numera finns den i Rom, i Galleria Nazionale d´Arte Antica di Palazzo Barberini . Kopian fanns i en kyrka i Rom, Santa Maria della Concezione (obefläckade avlelsen) som också är känd som kapucinernas kyrka. Konstnären (man bör inte kalla honom kopisten) kan ha hetat Bartolomei Manfredi.  

Michelangelo Merisi da Caravaggio (Bartolomeo Manfredi?) Den helige Franciskus Santa Maria della Concezione, Rom.Med blotta ögat kan man se en skillnad i till exempel repet om midjan. Kopian är inte lika noga utmålad i tvinningen i repet. Vecken i kåpan under repet på originalet är mera plastiska och man kan se att de är fylligare baktill under repet. Silhuetten av kopians "kåparygg" är rakare.  Man lär också kunna se skillnader i tummen som hålls mot skallen. När det gäller färgen är det en grön skiftning i originalet som Caravaggio fick fram genom att använda malen malakit, ett smaragdgrönt kopparmineral, när han preparerade duken.

De stora skillnaderna kommer emellertid fram när de båda målningarna efter restaurering och rengöring undersöktes med de förfinade röntgenmetoder som numera finns. Caravaggio grundade sin duk på ett speciellt sätt. Man kan se att ett ansikte (eller kanske kraniet?) som kan ha funnits framför munken och han har gjort fler ändringar i sin målning Det är typiskt för  Caravaggio som inte först skissade sitt motiv på duken utan använde andra hållpunkter.

Detta är ytterligare en viktig skillnad mellan original och kopia. Den som kopierade visste ju redan från början hur målningen skulle se ut så han behövde inte göra några ändringar. Här kan det dock uppstå ännu fler svårigheter eftersom man ofta målade över ändringar och även helt och hållet målade ett nytt motiv på en använd duk. Men även sådant avslöjas med röntgen.

 Förutom de två målningarna av Caravaggio i kupolsalen på museet består utställningen av ett antal förklarande texter och skisser. På salens övriga väggar hänger tavlor av konstnärer som är valda för att belysa hans samtid, det som symposiet handlade om. I salarna intill kupolsalen öppnas i februari en utställning med Rubens och Van Dyck. Caravaggio kommer att hänga kvar under en del av den tiden så man kan gå mellan dessa konstnärer och jämföra sina intryck. Efter den 14 mars förs Caravaggioutställningen till Sinebrychoffmuseet i Helsingfors och visas där 26 mars till 9 maj.

En katalog på 70 sidor på engelska i A4-format med mjuka pärmar finns att köpa i museibutiken. Redaktör är den tidigare nämnda professor Rossella Vodret. Där kan man bland annat läsa om varför 1606 var ett förfärligt år för konstnären. I ett slagsmål dödade han en man och det blev början till ett kringflackande liv. Han måste fly för att undgå påvens utsända poliser och på hösten befann han sig i Neapel. Under den perioden kan han ha målat den underbara ljusdunkelversion av "Måltiden i Emmaus" som finns i Pinakoteket di Brera i Milano. Professor Rossella Vodret arbetar som "Superintendent Special Directorate for Historical, Artistic and Ethno-Anthropological Heritage and for the Museums of the City of Rome". Namnet på hennes arbetsuppgifter säger något om den vikt man lagt vid utställningen med Caravaggio x 2.

Hur pass viktigt är det då med originalet  kontra kopian? Ja, när det blir så spännande som med de båda målningarna av San Franciskus, Guds lille fattige, så är det värt allt besvär för att få reda på sanningen om dem. Man vill helt enkelt veta.

 Birgitta Milits  
Caravaggio x 2 på Nationalmuseum i Stockholm pågår till och med 14 april.
På Italienska Kulturinstitutet i Stockholm visas filmer om Caravaggio 2/2, 4/2 och 8/2  2010 klockan18.30  www.iicstockholm.esteri.it

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Entreprenörsamhället och den nya rättvisan

André Hansson om det revolutionära tänkandet bakom det nya entreprenörsamhället. Entreprenörsamhället - ett samhälle som sjuder av levande och växande småföretag i evig tillväxt. Nya inventioner och nya marknader skapar försörjnings- och konsumtionsmöjligheter för ...

Av: André Hansson | Essäer om samhället | 15 augusti, 2008

Hatet är vår hemlighet. Skriva är politik. Om Lundberg & Enander. Hat &…

Kristian Lundberg och Crister Enander är två författare som tagit på sig ett grannlaga uppdrag i sitt skrivande, att använda sin förmåga att berätta för att visa på en sida ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 mars, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

När två världar möts

– Det är roligt att lära sig om andra språk. Jag visste inte att man kunde ha det som yrke! säger Milarépa Traoré om vad han lär i skolprojektet Babel. Det ...

Av: Anna Mezey | Kulturreportage | 21 januari, 2013

Har någon ett tips på en bra bok till en som inte läser?

Verkligheten börjar komma i kapp mig. Jag skriver böcker, men jag läser inte. En lärare jag hade när jag som vuxen pluggade svenska såg lite misstänksamt på mig när jag ...

Av: Liz Wennberg | Gästkrönikör | 17 december, 2012

Nyårslöften

Jag började året med löftet att ta hand om mig själv: till hjälp hade jag svenska Kia, modefotograf och yogalärarinna i Paris som introducerade mig till sin speciella yogateknik. För ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 04 februari, 2010

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Lost in translation: på jakt efter energiövergången

Nomina si nescis, perit et cognitio rerumCarolus Linnaeus Tillhör världen dem som stiger upp tidigt? Tisdagen den 23 april 2013, just när dagen gryr för somliga och natten tar slut för ...

Av: Marc Guerrien | Reportage om politik & samhälle | 14 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.