La Décoration Suspect (2014)

Färgernas språk

Monokrom av Melker Garay pågår till den 30 september Galleri Kameleont i Norrköping

Av: Ida Thunström | 14 september, 2016
Essäer om konst

”De dricker energi, kaffe och jobbar”

Det är samtiden jag lyssnar till. I smyg, jag deltar inte, känner inte, vet inte varför ordet ”samtid” pressar fram någon typ av besatthet inom mig. Jag vill berätta om ...

Av: Linda Bönström | 26 april, 2013
Gästkrönikör

Johan Rasmundson. En dikt

Jag heter Johan Rasmundson och är bosatt i Uppsala och har skrivit poesi de senaste tio åren. Jag har varit publicerad i några antologier, tidskrifter och i år även tryckt ...

Av: Johan Rasmundson | 03 december, 2017
Utopiska geografier

Dr Krabba 12

Av: Janne Karlsson | 23 december, 2011
Kulturen strippar

Jordnära skapare



Märta Måås-Fjetterström 1873-1941. Foto: Okänd"Hon är en märklig sagoförtäljerska denna strävsamma väverska, som hämtar sin inspiration från legender och ängar, från Orienten och Norden, från gammal tro och friska löv, från bibelord och byggnader, från allt det som kommer inbillningen att blomma..." E. Wettergren, 1934

Det är en ovanligt kall och snörik vinter i Båstad detta år 2009-2010. Trots havets ofta förmildrande och värmande inverkan på klimatet, har det i år varken kunnat stoppa det ymniga och virvlande snöfallet eller de anlända minusgraderna. I skrivande stund ligger kustlandskapet täckt av snö med en sakta allt stabilare ishinna på vattnet intill strandkanten och längs Strandpromenaden som följer havet i en längre promenadslinga. Idag gör vinden inget väsen av sig, men i morgon kan det mycket väl hända att den griper tag om orten och vattnet för att låta det salta havet välla in mot sanddynerna och längre bort, närmare Norrvikens Trädgårdar och Kattvik, slå mot de stenigare strandpartierna. Lika snabbt kan snön smälta bort och återigen lämna Båstad i en brun och grå nyans av Skånevinter. Båstad är en plats där de dagliga promenaderna längs havet och på Hallandsåsen ständigt erbjuder nya naturupplevelser.

Det var också på denna ort, längs med havet och på åsen, som textilkonstnärinnan Märta Måås-Fjetterström tog sina dagliga promenader då hon verkade i Båstad under åren 1919 till 1941. Hennes konstnärskollega och väninna Tyra Lundgren skriver om dessa promenader i "Märta Måås-Fjetterström och väv-verkstaden i Båstad" från 1968:

"De långa kvällspromenaderna efter slutat arbete i verkstaden, gärna tillsammans med Annie [Frykholm], var Märtas bästa avkoppling. Vi strövade uppåt Hallandsåsens sluttningar eller utmed betesfälten där kossor och kalvar glodde på oss och dikesrenarnas blomstermodeller vällde emot oss, juniblommor, taraxacum, blåklocka, flygstrån och gulmåra. Ibland gick vi utmed Båstads långa mjuka sandstrand där det loja vågskvalpet ritar evigt nya mönsterfåror. Men det var inga loja promenader. Havet fick gärna rulla upp stormvågor. Både energisk motion och stimulans skulle dessa promenader i kvällningen ge, när Hallandsåsens konturer nattsvärtades mot den citrongula himmelsfonden. Märta simmade också dagligen långt in på hösten och tyckte att det höll henne vid god vigör."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Märta Måås-Fjetterströms naturinspirerade matt- och gobelängmönster utgör en stor del av hennes nu och redan under hennes levnad uppmärksammade skapelser. Under hennes Båstadperiod tillkom mönster som, just, "Blåklockan" (vävnad, inplock på linnebotten, 1926, finns på Röhsska Konstslöjdmuseet Göteborg), "Juniblommor" (vävnad i gobelängteknik från 1928), visad i Paris 1937, och "Taraxacum" (vävnad i gobelängteknik från 1930, Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg). Inte minst skapade Märta Måås-Fjetterström under denna period mönstren till "Hästhagen" (flossamatta, 1923) som visades på jubileumsutställningen i Göteborg 1923 och "Kungsljus" (vävnad, röllakan, 1925) som visades i Paris 1925 och kort därefter inköptes av Musée des Arts Décoratifs.

- Naturen var en av hennes största inspirationskällor och jag tror att den var det i hela Märta Måås-Fjetterströms liv, vart än hon befann sig i världen. säger den nuvarande VD:n för vävateljén MMF i Båstad, Angelica Persson.

Själv ansåg sig Märta Måås-Fjetterström inte ha något "utpräglat färgsinne":

"Jag saknar egentligen ett utpräglat färgsinne. Det är linjernas fasta klarhet och spänst, liksom ytorna de omsluta, vilket mest intresserar mig. Har jag klarat detta tillfredsställande är det inte så konstigt att sätta dit färgen."

Under Märta Måås-Fjetterströms tid som ledare för vävateljén i Båstad fanns ett sexhundratal färgnyanser på de infärgade garnerna berättar Angelica Persson. Jämfört med idag ter det sig som ett mycket begränsat färgutbud och med tillträdet av Märta Måås-Fjetterströms koloristiskt inriktade efterträdare, Barbro Nilsson, fick antalet nyanser en rejäl påökning. Efter detta har de infärgade nyanserna ökats på ytterligare, för att idag uppgå till över tusen nyanser, vilka kan beskådas i källarlokalerna i vävateljén i Båstad, men som också kunde ses pryda en hel vägg på Liljevalchs i Stockholm under den nyss avslutade utställningen "Märta flyger igen", 75 år efter det att hon haft sina verk representerade under en samutställning på samma plats, blivit erkänd av konstkritikerna och gjort sitt stora inträde som Konstnärinna i Sverige.

Trots den ofta dämpade färgsättningen vittnar dock Märta Måås-Fjetterströms skapelser om ett långt ifrån torftigt resultat, någonting som gör hennes kreationer så intressanta. I hennes skapelser finns både det färgmässigt sparsamma inslaget och det mönstermässigt livfulla och levande. Där mönstret innebos av en rörlighet, ett slags berättelsens drivkraft med sin inneboende händelseutveckling påminns, tyglas och tonas rörelsen ofta ner av en dämpande färgkraft, som om den ville påminna om vikten av balans och nyktert seende genom att se till att rörelsen i mönstret håller sig "på mattan". Skaparglädjen låter sig inte förledas eller drivas av oreflekterade uttryck. Resultatet blir just mattkonstens motsvarighet till berättarstrukturens dramatik. Balansen mellan dämpad färg och rörelse i mönster skapar stabilitet och vittnar om såväl en estetisk ådra som mogen eftertanke hos Märta Måås-Fjetterström. Man frågar sig gärna om henens ständiga påminnelse om modesthet kanske sprang ur ett djupt rotat uppväxtideal från den prästmiljö i Vadstena som hon fötts in i 1873.

Konstnärinnans kompositioner kännetecknas av en inneboende rörlighet i mönstret. På bilden Den berättarglädje som idag kan ses och uppskattas i hennes kreationer, kritiserades ibland av henne själv. Då gällde det hennes tidigare kreationer, de kreationer som kon till under den tidiga Lundaperioden på Kulturen, dit hon efter mycket lock och pock kom 1902, och där den prunkande folkkonsten stod som inspirationsgrund till hennes mönster: "O måtte jag aldrig behöva återse dessa vildsinta, okultiverade alster, där jag första gången satte min textila signatur."

Om de tidigare skapelserna innebos av en viss ungdomlig naiv och vildsint skaparglädje som Märta Måås-Fjetterström ville ta sig bort från, är det dock så som Lundgren påpekar: den med åren framarbetade uppstramningen i Märta Måås-Fjetterströms verk innebar inte en utrensning av eller ett avståndstagande från berättandet. Snarare var den ett berättarsätt och en berättarstruktur som bearbetades och utvecklades mot perfektionism i sina avskalade, men samtidigt livliga och fylliga mönster.

Märta Måås-Fjetterström utvecklade tidigt ett specialiserat intresse för mattkonsten som konstnärligt uttryck. Hon kom också tidigt under sin bana, så tidigt som under utbildningen 1890-1895, i kontakt med den orientaliska ornamenteringen, vilken snart tydligt kom till uttryck i hennes mattor. För Märta Måås-Fjetterström skulle linjerna och vävkonstens förutsättningar stå som utgångspunkt och respekteras, men fantasin fick på inga grunder gå därefter i ledband. Snarast kritiserade hon - trots det samtidigt "goda och ofrånkomliga" i relationen till materialet - i en skrift 1915 Baltiska utställningen dogmen om materialet som gränsmätare för mönstret. Ett sådant synsätt ansåg hon snarast "hämmade ända till enformighet på den skapande fantasien".

Att hennes redan tidiga önskan om rörelse i mönstren och valet av konstuttryck stod i relation till varandra finns omskrivna i ett brev till Carl Malmsten: "Att jag blev fast för textilkonsten var mer omständigheternas sak än mitt eget val. Jag tror, allt sedan jag blev född, att jag lika gärna som nu velat göra figurer, människor och djur. Och inte lättvindiga sådana, utan inställda i ett svårt dekorativt beroende. Sedan måste jag söka mig ett verkigt material..." På samma sätt som mattkonsten blev den rätta konstarten, i och med sitt passande material, gav bland annat den orientaliska inspirationen henne möjlighet att skapa de mönster och figurer som hon eftersträvade.

Under sin tidiga orientaliska period flyttade Märta Måås-Fjetterström vidare till Vittsjö, dit hon kom 1913 efter att under en period ha varit föreståndarinna för den då nyskapade Malmöhus läns hemslöjdsförening. I Vittsjö blev hon, i samarbete med Lili Zickerman, föreståndarinna för Svensk Hemslöjds vävskola. Där tilläts och uppmuntrades hon, till skillnad från under åren som föreståndarinna i Malmö, till konstnärliga och nyskapande initiativ, Malmötidens direkta stöttesten och som lett till hennes avskedande. I Vittsjö fortsatte och utvecklade hon den inspirationsbana, som hon tidigare hade börjat på.

"Lika starkt som hon under Lundatiden gripits av de skånska flamskvävnadernas folkliga äkthet och strama kraft, lika mycket beundrade hon de orientaliska mattornas skönhet, den djupa, mättade färgskalan, detaljrikedomen och den fulländade ornamentala organisationen [...]. Nu hade tiden kommit att använda också de lärdomarna och hon prövade att bygga upp sina första egna mattor efter arkitekturen i de orientaliska. Men hon tog inte mer än vad hon behövde, ytans genomorganisering, detaljrikedomen och den täta, fina flossakvaliteten."

Lundgren hänvisar i samband med detta citat bland annat till den under Båstadperioden tillkomna "Hästhagen" från 1923, men också till en tidig version, tillkommen under Vittsjöperioden, av "Örtagården" och detsamma gällande för "Almarna" (1930, tidig version tillkommen under perioden 1913-1919). Under perioden i Vittsjö tillkom också "Hjorthagen" (1914), det mönster och den matta som skulle föra henne den fortsatta vägen till Båstad efter att Ludvig Nobel uppmärksammat kreationen på Baltiska utställningen i Malmö 1914, köpt in den och låtit hänga upp den i den nyskapade Skånegården, till råga på allt i den svit som Gustav V bodde i under sina visiter på orten.

"Alltså frigjorde hon sig nästan helt och hållet från sina hemslöjdsförpliktelser i Vittsjö [...] och flyttade över hela sin verkstad från skogar, sjöar och rinnande vatten till ett sydländskt blommande Båstad med havsstrand, hav och vida horisonter. Det är aldrig oväsentligt vilket landskap en konstnär med djupt naturengagemang dagligen har för sina ögon. Skiftningar över havet, åsarnas mjuka rullande konturer med blossande höstfärger, upptornade i stråk ovanför varandra, kan medvetet eller omedvetet ha inspirerat den koloristiska atmosfären i den vävande konstnärens verk, liksom blommornas exotiska växtkraft kan ge ett hett begär att försöka komprimera deras former till vävmönster."

Märta Måås-Fjetterströms förmåga att ta till sig den orientaliska konsten och att kombinera denna med naturmotiv, gav henne ett högst personligt konstnärligt uttryck. "[Vävarna] ramas in av breda och smala bårder, lite släkt med de klassiska persiska mattorna [...]. Motiven rytmiseras och stramas upp, blir ibland till ornament. Men blommorna doftar." kan man läsa i MMF-katalogen från 2001 i en text skriven av Mailis Stensman. Inte verkar hennes orientaliska inspiration heller ha antagit de orientalismens drag, som så mycket annat konstnärligt uttryck från denna tid gjorde. Kanske ligger anledningen återigen i det som verkar ha varit hennes fasta och jordnära, reflekterande och nyktra sätt att se på livet och som kan ha varit anledningen till att hon varken sökte efter eller tänkte i banor som ledde henne in på fjärmerier kring Den Andre. Om Märta Måås-Fjetterström såg det sköna, vare sig det sprang ur den kultur och natur hon levde i eller den med ursprung i annan kultur och natur, var det detta hon såg och ingenting annat. Inga tolkningslager eller förutfattade meningar verkade ha legat mellan henne och naturen.

Märta Måås-Fjetterström uttalade sig sällan om sina skapelser, än mer sällan om sig själv. Hennes önskan, att man skulle vända sig till hennes mattor i det fall man ville komma henne nära, pekar dock på en total identifikation med såväl skapelserna som den natur som hon lät sig inspireras av. Mattorna må tiga om hennes privatliv, men de säger med stor sannolikhet desto mer om hennes karaktär och personlighet.

Även utan någon egentlig färgsättning förmådde Måås-Fjetterström skapa rörlighet i sina mönster. På bilden Erik Wettergren, som med stort intresse följde Märta Måås-Fjetterströms bana, funderar i katalogen "Märta Måås-Fjetterström och verkstaden i Båstad" över hennes inspirationskällor:

"Man tvekar ofta om vad det är som inspirerat henne mest - de ulliga garnhärvorna med sin ännu oorganiserade färgprakt, skyttelns gång i vävstolen, knytningen av den fasta och mjuka flossan eller de utifrån strömmande intrycken från äng och hage, boskapshjordar och duvflockar. Innehållet i hennes kompositioner för mattor och draperier är så fängslande i sin starka naturkänsla och personliga omedelbarhet, att man frestas kalla henne poet och sagoberätterska, men trots detta faller man aldrig på den idén att stämpla hennes arbete med det lätt nedsättande epitetet "litterärt". Det kommer väl därav att de textila lagarna om materialtrohet, ytans planverkan och rytmiska uppdelning alls inte av henne förnimmes som ett utifrån pålagt tvång utan är lika eggande för hennes fantasi som hästarnas galopp över Hallandsåsen eller doften av skvattram i myrmarkerna. Den som inte gitter följa hennes fantasis utflykter i hage och saga kan ha samma sakliga glädje av hennes textilier som av en orientalisk matta eller en allmogebonad i abstrakt krabbasnår."

Vad som inspirerat henne mest förtäljer inte sagan. I ett brev till Carl Malmsten under sin sista levnadstid säger hon sig dock inte ha känt sig färdig med vad hon uträttat på denna jord och hon säger sig vilja fortsätta livet efter detta på en annan plats:

"Skulle jag någonsin nå dit att mina mönster kunde väcka en omedelbar skönhetskänsla, lik den man erfar inför naturen, och visa ett inre samband med jordens eget blommande eller himlavalvets, som jag mig en gång tyckte mig se i en orientalisk mattas skimrande botten, så skulle jag få en känsla av att jag ej arbetat förgäves."

På utställningen "Märta flyger igen!" på Liljevalchs 2009-2010 lät man Märta flyga vidare genom att i taket likt en stor flygande matta hänga hennes matta "Blå Natt och Dag" (matta i rölakan, 1933) för beskådande. Kanske hjälpte den Märta Måås-Fjetterströms ande att flyga vidare mot nya världar och levnadsplatser. Kanske sitter hon just nu någon annanstans, i färd med att vidareutveckla sin mattkonst.

Om Märta Måås-Fjetterströms fysiska kropp sedan länge är borta, har hennes grav dock en fysisk plats, möjlig att besöka. Vid sin bortgång 1941 begravdes hon på kyrkogården i Båstad, invid foten av Hallandsåsens numera alltför utgallrade bokskog, där vitsippor blommar om våren, där skira knoppar och blad spricker fram under samma tid på året, där rådjur titt som tätt tar sig en avstickare över kyrkogården för att smaka av tulpanerna och där denna vinter graven är täckt av snö, men där den högresta stenen med porträttet skapat av Tyra Lundgren inte låter sig döljas.

Anna Nyman
 Bilder:
1. Konstnärinnans kompositioner kännetecknas av en inneboende rörlighet i mönstret. På bilden "Hästhagen" (komponerad 1923) Foto: Magnus Torle/MMF AB
2. Även utan någon egentlig färgsättning förmådde Måås-Fjetterström skapa rörlighet i sina mönster. På bilden "Vita Spetsporten" (komponerad 1934) Foto: Magnus Torle/MMF AB
 Källor:
Lundgren, Tyra, "Märta Måås-Fjetterström och väv-verkstaden i Båstad", 1968
MMF-katalog, 2001
"Märta Måås-Fjetterström", red. Göran Söderlund, text: Marianne Eriksson, utställningskatalog till Millesgårdens utställning 9/12 1989 - 4/2 1990
"Märta Måås-Fjetterström. En mästare och nyskapare inom textilkonsten", text Ingrid Bergman, Nordiska Museet och Textilmuseet, Högbo, 1990
"Märta Måås-Fjetterström och verkstaden i Båstad", red. Wettergren, E. och Lindgren, M., 1951
Möbler av Carl Malmsten, Mattor av Märta Måås-Fjetterström, Röhsska Konstslöjdmuseets utställningskatalog nr 139: 13 september - 1 oktober, 1933, introduktion av G.M. Gustaf Munthe
Orientaliska miniatyrer och handskrifter, Röhsska Konstslöjdmuseet, utställningskatalog för tillfällig utställning nr XCI, november - december 1928
"Ännu mera mattor från Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad 1919-1999", text: Mailis Stensman, 1999
www.martaflygerigen.se/marta
 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Men det här är Serbien

  Kvinnor i Nis. foto Sophie Malmros Men det här är Serbien Tåget från Belgrad till Nis ser ut som tågen i Sverige på 1970-talet. Jag har tur och får plats i en ...

Av: Sophie Malmros | Resereportage | 05 december, 2009

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 13 maj, 2017

TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 04 november, 2015

Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Pirater i etern och på nätet

  Onsdagen den 8 mars 1961 klockan tio på förmiddagen började radiopiraterna sina sändningar från Radio Nord på internationellt vatten i Östersjön ombord i skeppet Bon Jour. Det var nyheter varje ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 26 februari, 2011

Om en yngling som inte borde ha sett Wagners opera Rienzi

Till Guido Zeccolas eleganta och synpunktsrika essä om Wagner och det musikaliska dramat här på sidan kan läggas en rekommendation för vidare läsning: essäerna, betraktelserna och breven i Thomas Manns ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 06 mars, 2013

Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 23 november, 2013

Meningsfullheten är alltid angelägnare

Från att ha etablerat sig som ett samtida scenkonstuttryck med stor attraktionskraft på såväl dåtida tonsättare som publik har idag operakonsten på institutionsnivå övergått till ett vegetativt, reproducerande stadium. Genom ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 30 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.