Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion



altSkådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade hundar" och "Din morsa också". Bernal har även medverkat i engelskspråkiga filmer som "Babel", "Science of Sleep" och medverkat i Lukas Moodyssons film "Mammut" som delvis spelades in i Trollhättan, Sverige. Bernal är en skådespelare med ett brett register och började sin skådespelarkarriär inom mexikansk såpopera. Men där blev han inte långvarig utan valde istället att som 19-åring åka till London och studera teater vid Central School of Speech and Drama, där han var den första personen från Mexiko att bli antagen till programmet. Efter detta rullade karriären på i en rasande fart.

García är en firad skådespelare hemma i sitt hemland Mexiko och tillsammans med skådespelerskan Salma Hayek en representant för Mexikansk film världen över. Under Göteborgs Internationella filmfestival 2008 visades Deficit, som är Garcías regidebut och där han själv spelar huvudrollen och filmen Cochochi, som är producerad av Garcías produktionsbolag Canana. Canana är Garcías eget produktionsbolag och vilket han startat tillsammans med skådespelarkollegan Diego Luna och producenten Pablo Cruz. 

Canana skapades med ett syfte att revolutionera mexikansk film och ge något tillbaka till människorna i Mexiko. Produktionsbolaget vill olikt många andra bolag inte bli multinationella, utan producera ärlig och film med en dokumentärisk känsla. Filmen Cochochi speglar Mexikos ursprungsbefolkning, vilka lever i Tarahumarabergen. Skådespelarna i filmen är alla amatörer och från regionen och filmens handling är skildrad enkelt och långsamt.

Evaristo och Tony är två bröder som skall leverera medicin till sina släktingar som bor en bit bort. De vill inte gå och lånar olovligt deras farfars häst. Naturligtvis tappar de bort hästen och varandra. Och filmen går ut på att hitta varandra, hästen och sig själva. Man får en möjlighet att se ett Mexiko som man inte är van vid att se. Det verkliga Mexiko.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Canana producerar film med otraditionella metoder. Filmen Deficit filmades enbart med något så enkelt som en handvideokamera och innehåller en hel del pekpinnar åt Mexikos korrupta politiska system. Filmen handlar om rikemanssonen Cristobal som just fått avslag från Harvard och är på väg hem till familjens lyxvilla. Pappan är en korrupt politiker och familjens rikedom bygger på dennes skumraskaffärer. Cristobal hamnar i konflikt med familjens tjänare, och i konflikt med sig själv och det ytliga liv han lever. García anser att många människor lever med en emotionell förlust som syftar till namnet på filmen Deficit, vilket betyder förlust och avsaknad. Han menar på att många lever med en förlust av självidentifiering och inte i enlighet med det liv som man önskar leva.

Deficit är en spegling av de värderingar och tankar som spinner runt innanför pannbenet på skådespelaren García.

- Politisk korruption finns överallt i Mexiko. Och man kan inte producera en film utan att blanda in politik. Politik finns med i det fotbollslag som du håller på eller i den mataffär du väljer att handla din mat på. Det går inte att producera en mexikansk film utan att blanda in politik, säger García. Han brinner för orättvisor och klasskillnader och anser att det politiska komplexitet som finns inom Mexiko syns så tydligt i just fattiga miljöer och så otydligt i rika miljöer och är något som måste ifrågasättas.

Canana vill ge tillbaka något och anser att man som filmmakare har ett ansvar till sin publik. Canana vill producera ärlig och rak film vilket de tror uppskattas i längden. Canana skall verka för ett nyskapande inom mexikanskt filmskapande och skall tvätta bort stämpeln om Mexiko som fattigt och kriminellt. Istället skall landets människor och natur vara i fokus.

Ifall man går tillbaka i tiden och ser till skådespelarens förflutna så var García själv som fjortonåring lärare i litteratur åt Mexikos urinvånare. Han spelade klasskämpe i "En dagbok från en motorcykel" och revolutionär präst i den mexikanska filmen "Fader Amaros synder", och de roller som García väljer speglar också väldigt mycket hans egna värderingar och synsätt. Bernal är inte besatt vid pengar och hela Hollywoodglasen. Han vill kunna arbeta som skådespelare och känner sig lyckligt lottad över att kunna arbeta med det han älskar men vill inte göra det för vare sig rikedom eller status. Vad som räknas är känslan. García vill förmedla en känsla med en film och bli ett med regissören, filmteamet och manuset och genom det producera något vackert och värdigt. García väljer sina filmer för att han tilltalas av något och att känslan förvandlas till ett behov han inte kan avstå ifrån. 

- Mexiko är fritt, jag behöver inga statussaker, jag har låga levnadskostnader och jag anser att Hollywood är en ond cirkel. Jag försöker att leva som alla andra och jag får göra det jag vill. Jag känner mig lycklig och vill inte kompromissa detta livet för något annat, säger Bernal.

Gael García Bernal är inte bara skådespelare och producent utan kan också ironiskt nog ses lite som ett tvåtusentalets Robin Hood som vill ta från de rika och ge till de fattiga, utan att för den skull reta upp någon. Skådespelaren delar med sig av vettiga och humana idéer om världen och hur man ser på livet, och hur man som skådespelare kan välja sina filmer, inte för pengar eller status, utan för att man brinner för en känsla.

Linda Johansson, text och bild

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts