Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion



altSkådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade hundar" och "Din morsa också". Bernal har även medverkat i engelskspråkiga filmer som "Babel", "Science of Sleep" och medverkat i Lukas Moodyssons film "Mammut" som delvis spelades in i Trollhättan, Sverige. Bernal är en skådespelare med ett brett register och började sin skådespelarkarriär inom mexikansk såpopera. Men där blev han inte långvarig utan valde istället att som 19-åring åka till London och studera teater vid Central School of Speech and Drama, där han var den första personen från Mexiko att bli antagen till programmet. Efter detta rullade karriären på i en rasande fart.

García är en firad skådespelare hemma i sitt hemland Mexiko och tillsammans med skådespelerskan Salma Hayek en representant för Mexikansk film världen över. Under Göteborgs Internationella filmfestival 2008 visades Deficit, som är Garcías regidebut och där han själv spelar huvudrollen och filmen Cochochi, som är producerad av Garcías produktionsbolag Canana. Canana är Garcías eget produktionsbolag och vilket han startat tillsammans med skådespelarkollegan Diego Luna och producenten Pablo Cruz. 

Canana skapades med ett syfte att revolutionera mexikansk film och ge något tillbaka till människorna i Mexiko. Produktionsbolaget vill olikt många andra bolag inte bli multinationella, utan producera ärlig och film med en dokumentärisk känsla. Filmen Cochochi speglar Mexikos ursprungsbefolkning, vilka lever i Tarahumarabergen. Skådespelarna i filmen är alla amatörer och från regionen och filmens handling är skildrad enkelt och långsamt.

Evaristo och Tony är två bröder som skall leverera medicin till sina släktingar som bor en bit bort. De vill inte gå och lånar olovligt deras farfars häst. Naturligtvis tappar de bort hästen och varandra. Och filmen går ut på att hitta varandra, hästen och sig själva. Man får en möjlighet att se ett Mexiko som man inte är van vid att se. Det verkliga Mexiko.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Canana producerar film med otraditionella metoder. Filmen Deficit filmades enbart med något så enkelt som en handvideokamera och innehåller en hel del pekpinnar åt Mexikos korrupta politiska system. Filmen handlar om rikemanssonen Cristobal som just fått avslag från Harvard och är på väg hem till familjens lyxvilla. Pappan är en korrupt politiker och familjens rikedom bygger på dennes skumraskaffärer. Cristobal hamnar i konflikt med familjens tjänare, och i konflikt med sig själv och det ytliga liv han lever. García anser att många människor lever med en emotionell förlust som syftar till namnet på filmen Deficit, vilket betyder förlust och avsaknad. Han menar på att många lever med en förlust av självidentifiering och inte i enlighet med det liv som man önskar leva.

Deficit är en spegling av de värderingar och tankar som spinner runt innanför pannbenet på skådespelaren García.

- Politisk korruption finns överallt i Mexiko. Och man kan inte producera en film utan att blanda in politik. Politik finns med i det fotbollslag som du håller på eller i den mataffär du väljer att handla din mat på. Det går inte att producera en mexikansk film utan att blanda in politik, säger García. Han brinner för orättvisor och klasskillnader och anser att det politiska komplexitet som finns inom Mexiko syns så tydligt i just fattiga miljöer och så otydligt i rika miljöer och är något som måste ifrågasättas.

Canana vill ge tillbaka något och anser att man som filmmakare har ett ansvar till sin publik. Canana vill producera ärlig och rak film vilket de tror uppskattas i längden. Canana skall verka för ett nyskapande inom mexikanskt filmskapande och skall tvätta bort stämpeln om Mexiko som fattigt och kriminellt. Istället skall landets människor och natur vara i fokus.

Ifall man går tillbaka i tiden och ser till skådespelarens förflutna så var García själv som fjortonåring lärare i litteratur åt Mexikos urinvånare. Han spelade klasskämpe i "En dagbok från en motorcykel" och revolutionär präst i den mexikanska filmen "Fader Amaros synder", och de roller som García väljer speglar också väldigt mycket hans egna värderingar och synsätt. Bernal är inte besatt vid pengar och hela Hollywoodglasen. Han vill kunna arbeta som skådespelare och känner sig lyckligt lottad över att kunna arbeta med det han älskar men vill inte göra det för vare sig rikedom eller status. Vad som räknas är känslan. García vill förmedla en känsla med en film och bli ett med regissören, filmteamet och manuset och genom det producera något vackert och värdigt. García väljer sina filmer för att han tilltalas av något och att känslan förvandlas till ett behov han inte kan avstå ifrån. 

- Mexiko är fritt, jag behöver inga statussaker, jag har låga levnadskostnader och jag anser att Hollywood är en ond cirkel. Jag försöker att leva som alla andra och jag får göra det jag vill. Jag känner mig lycklig och vill inte kompromissa detta livet för något annat, säger Bernal.

Gael García Bernal är inte bara skådespelare och producent utan kan också ironiskt nog ses lite som ett tvåtusentalets Robin Hood som vill ta från de rika och ge till de fattiga, utan att för den skull reta upp någon. Skådespelaren delar med sig av vettiga och humana idéer om världen och hur man ser på livet, och hur man som skådespelare kan välja sina filmer, inte för pengar eller status, utan för att man brinner för en känsla.

Linda Johansson, text och bild

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.