Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century



altKonsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå dessa konstnärliga tendenser även göra en analys av det politiska läget. Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century blir alltså inte bara en serie korta nedslag av konsten, utan är i stor utsträckning även en utvärdering av de grundläggande förändringar som har präglat synen på världen det senaste decenniet.

Under loppet av ett år arrangerades i Amsterdam sju olika seminarier. Syftet var att ha en djupgående diskussion om den samtida konstens roll och uttryck, samt ett försök att ringa in de rådande trenderna och definiera någon form av kanon.

Seminariets föreläsare var en blandning av konsthistoriker, kritiker, kuratorer och filosofer och seminariet avrundades med utgivningen av Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century i vilken dessa föredrag presenteras.

Bilden har fått en ny position i vårt samhälle, och det är idag mer omöjligt än någonsin att särskilja bildkonst ifrån politik och samhällstendenser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När de digitala medierna växte i betydelse trodde många att de traditionella var borta för alltid. Denna nya teknik ledde till ett fokus på frågor om originalitet och reproduktion, som länge hade en övervägande roll på konstscenen. Dessa ämnen intensifierades dessutom av de nya framstegen inom forskningen om genmanipulation.

altDet skedde också en förändring i konstverkets status, som i all denna förvirring över reproduktion och originalitet blev besvärligare att definiera.

Frågan om identitet blev avgörande både för konstbegreppet som för den individuella människan. Under tiden hade gränserna mellan högkonst och lågkonst suddats ut, och det uppstod ett behov, framför allt hos medelklassen, av att finna en egen identitet. Företag tvingades i allt högre grad profilera sig, vilket skapade ett fokus på innovation. Originalitet blev nyckelordet i konsumtionssamhället och designen fick en helt ny roll som identitetsskapare.

Samtidigt som designyrket med sitt nu ökade krav på kreativitet närmade sig konstnärens, influerades konstnärer av designens förmåga att nå en större - och bredare - publik.

De professionella metoderna, som att ha ett enkelt koncept för att snabbt kunna fånga betraktaren och ett tydligt tillvägagångssätt från idé till materialisering, blev som ett recept för konstnärer, och tekniken blev tillslut i stort sett integrerad med konstnärens identitet. Att detta skedde på bekostnad av den traditionella konstens fokus på mer komplexa frågor är ett problem, då något mycket viktigt därmed har gått förlorat.

Det är inte första gången i historien som konsten befinner sig i en kris, men likväl är vi inne i en, då vi alltför länge har varit fast i det vacuum som uppstod efter att det beslutats att post-modernismen var över.

Ruth NockMen istället för att undersöka de specifika regler och normer som utgör samtidens kanon, tar Ruth Noack (konsthistoriker och en av kuratorerna av Documenta 12 i Kassel) och Robert S. Nelson (professor i konsthistoria) upp begreppet som sådant. Och det är ett begrepp som bör kritiseras. Genom dess nästintill absoluta roll som upprätthållare av våra kulturella maktstrukturer, kan det rentav vara skadligt för konstens utveckling.

Att kanon idag både skapas och upprätthålls av sina traditionella forum; museum, biennaler, akademiernas agenda (som i sin tur styr galleristernas prissättningar), har satt oss i en traditionsbevarande situation.

Så länge kanon tillhör ett visst urval av institutioner och människor kommer det som presenteras där att bli, och förbli, kanon, och Ruth Noack hävdar att det är omöjligt att förnya det nuvarande systemet så länge den privata estetiska upplevelsen inte tas med i diskussionen.

Robert S. NelsonMen samtidigt har dessa institutioner försvagats. Globaliseringen och upplösningen av den nationella identiteten har omdefinierat konstklimatet, och utställningar och konstnärer nu rör sig idag över hela världen. Detta tycks dessvärre inte ha lett till att konsten har upphört att styras av samma politiska och ekonomiska krafter som förut, utan har endast skapat nya organ för att upprätthålla systemet.

I och med 9/11 och de påföljande krigen skedde en förändring i vår relation till bilden som informationsbärare. Fotografier ifrån tornens fall, ifrån krigen och fängelsernas fruktansvärda tortyr, som med mobilkamerornas personliga vittnesbörder spreds över hela världen, fick ett oändligt antal olika kontexter. Dessa bilders ursprungliga betydelse kom att ständigt omdefinieras, och illusionen om en universell sanning upplöstes. Plötsligt var vi alla subjektiva individer fria att analysera och göra våra egna tolkningar, och det växte upp en osäkerhet inför vilken sida det är som är svart, vilken som är vit, och vilket lag man ska hålla på.

Krigen och terrorn fick sitt eget symbolspråk som var som upplagt för bildkonstnärer att använda sig av. Några av de mest omtalade bilderna har kommenterats i en rad olika konstnärliga sammanhang. Ett exempel är Hans Haackes Stargazing ifrån 2004, ett fotografi av en kaukasisk man som sitter i orange joggingdress med huvudet täckt av en blå huva med vita stjärnor. Mannen på bilden påminner om alla de tortyroffer vi sett på fotografier, som alla är så pass avidentifierade att de skulle kunnat vara vem som helst, och vi blir plötsligt osäkra på vem vi egentligen ska identifiera oss med. 'Det andra' har krupit in i oss och spridit sig som en cancer, och vi vet inte vem det är vi försöker utrota.

Och klonforskningen har spätt på denna osäkerhet. Det är inte bara sanningen om bilders original, utan även om naturens, och människans, som har blivit ifrågasatt, och situationen blir renodlat - och tämligen överhängande - existentiell. Detta väcker något i människan, och kanske är det därför det idag finns en tendens bland konstnärer att återvända till upplevelsen av, och försöket att förklara, det sublima.

Jos de MulJos de Mul förklarar i sitt föredrag Radical romanticism det sublima som en känsla vars förmåga att överväldiga delvis kommer sig av rädsla, en rädsla för att inte ha kontroll över detta något som är, eller kan bli, större än oss själva. När forskningens framsteg och den religiösa fundamentalismen för med sig samma skrämmande känsla av förlorad kontroll är det därför svårt att veta vart man ska vända sig.

Men det är en stor skillnad mellan fundamentalistiska doktriner och det sublima som en personlig upplevelse. Och tittar man på hur gränserna mellan det personliga och det allmänna lösts upp precis som alla andra gränser, så verkar de nyromantiska tendenser som börjat vakna i konstsammanhang nästan oundvikliga.

Det är mycket möjligt att dessa är det enda sättet att ta sig förbi en identitetskris som denna, och om så är fallet, om det är dit vi är på väg, så innebär det att vi en gång för alla måste komma förbi den effektiviserade och rationaliserade konst som varit kanon så länge.

Förvirringen har med andra ord varit nödvändig. För den har fått oss att inse att vi har viktigare saker att tala om.

Ida Thunström
altFAKTARUTA
Titel: Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century
Bokens utgiving: 1 December
Teman: belief, 9/11, globalization, canon, design, media och romanticism
Föreläsare:
Kaja Silverman (US)
Laura U. Marks (CAN)
W.J.T. Mitchell (US)
Sean Snyder (US)
Julian Stallabrass (UK)
Hou Hanru (CHN/FR/US)
Rick Poynor (UK)
Camiel van Winkel (NL)
Robert S. Nelson (US/UK)
Ruth Noack (AUT)
Terry Eagleton (UK)
Boris Groys (DE)
Jos de Mul (NL)
Jörg Heiser (DE)
Projektet organiserades av Stedelijk Museum Amsterdam, University of Amsterdam, W139, SMBA and METROPOLIS M
För mer information: www.nowisthetime.nl

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.