En bemerkning om selvbestemmelse som grunnverdi

Det gis mange ulike verdier og grunnverdier, verdier og grunnverdier som ikke alltid lar seg forene innenfor en og den samme matrise/struktur. Eksempler på verdier og grunnverdier, i denne forstand ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | 07 november, 2012
Litteraturens porträtt

Ulf lundell som rockmusiker  Foto betasjufem

Ulf Lundell - 40 år

Ulf Lundell firade 40 år som rockpoet i fjol, ända in på småtimmarna, med en turné, en dubbel-CD hits och den skönt överdådiga, KK-befriade boxen ”Hemåt genom Rift Valley” (68 ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2016
Stefan Whilde

Musans förvandling

”Le Ciel est mort” (”Himlen är död”) utropar symbolisten Mallarmés plågade diktjag i poemet ”l’Azur” (1864), som en nästan kuslig föraning av Nietzsches berömda uttalande i Der fröhlichen Wissenschaft (1882): ...

Av: Mattias Lundmark | 03 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century



altKonsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå dessa konstnärliga tendenser även göra en analys av det politiska läget. Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century blir alltså inte bara en serie korta nedslag av konsten, utan är i stor utsträckning även en utvärdering av de grundläggande förändringar som har präglat synen på världen det senaste decenniet.

Under loppet av ett år arrangerades i Amsterdam sju olika seminarier. Syftet var att ha en djupgående diskussion om den samtida konstens roll och uttryck, samt ett försök att ringa in de rådande trenderna och definiera någon form av kanon.

Seminariets föreläsare var en blandning av konsthistoriker, kritiker, kuratorer och filosofer och seminariet avrundades med utgivningen av Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century i vilken dessa föredrag presenteras.

Bilden har fått en ny position i vårt samhälle, och det är idag mer omöjligt än någonsin att särskilja bildkonst ifrån politik och samhällstendenser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När de digitala medierna växte i betydelse trodde många att de traditionella var borta för alltid. Denna nya teknik ledde till ett fokus på frågor om originalitet och reproduktion, som länge hade en övervägande roll på konstscenen. Dessa ämnen intensifierades dessutom av de nya framstegen inom forskningen om genmanipulation.

altDet skedde också en förändring i konstverkets status, som i all denna förvirring över reproduktion och originalitet blev besvärligare att definiera.

Frågan om identitet blev avgörande både för konstbegreppet som för den individuella människan. Under tiden hade gränserna mellan högkonst och lågkonst suddats ut, och det uppstod ett behov, framför allt hos medelklassen, av att finna en egen identitet. Företag tvingades i allt högre grad profilera sig, vilket skapade ett fokus på innovation. Originalitet blev nyckelordet i konsumtionssamhället och designen fick en helt ny roll som identitetsskapare.

Samtidigt som designyrket med sitt nu ökade krav på kreativitet närmade sig konstnärens, influerades konstnärer av designens förmåga att nå en större - och bredare - publik.

De professionella metoderna, som att ha ett enkelt koncept för att snabbt kunna fånga betraktaren och ett tydligt tillvägagångssätt från idé till materialisering, blev som ett recept för konstnärer, och tekniken blev tillslut i stort sett integrerad med konstnärens identitet. Att detta skedde på bekostnad av den traditionella konstens fokus på mer komplexa frågor är ett problem, då något mycket viktigt därmed har gått förlorat.

Det är inte första gången i historien som konsten befinner sig i en kris, men likväl är vi inne i en, då vi alltför länge har varit fast i det vacuum som uppstod efter att det beslutats att post-modernismen var över.

Ruth NockMen istället för att undersöka de specifika regler och normer som utgör samtidens kanon, tar Ruth Noack (konsthistoriker och en av kuratorerna av Documenta 12 i Kassel) och Robert S. Nelson (professor i konsthistoria) upp begreppet som sådant. Och det är ett begrepp som bör kritiseras. Genom dess nästintill absoluta roll som upprätthållare av våra kulturella maktstrukturer, kan det rentav vara skadligt för konstens utveckling.

Att kanon idag både skapas och upprätthålls av sina traditionella forum; museum, biennaler, akademiernas agenda (som i sin tur styr galleristernas prissättningar), har satt oss i en traditionsbevarande situation.

Så länge kanon tillhör ett visst urval av institutioner och människor kommer det som presenteras där att bli, och förbli, kanon, och Ruth Noack hävdar att det är omöjligt att förnya det nuvarande systemet så länge den privata estetiska upplevelsen inte tas med i diskussionen.

Robert S. NelsonMen samtidigt har dessa institutioner försvagats. Globaliseringen och upplösningen av den nationella identiteten har omdefinierat konstklimatet, och utställningar och konstnärer nu rör sig idag över hela världen. Detta tycks dessvärre inte ha lett till att konsten har upphört att styras av samma politiska och ekonomiska krafter som förut, utan har endast skapat nya organ för att upprätthålla systemet.

I och med 9/11 och de påföljande krigen skedde en förändring i vår relation till bilden som informationsbärare. Fotografier ifrån tornens fall, ifrån krigen och fängelsernas fruktansvärda tortyr, som med mobilkamerornas personliga vittnesbörder spreds över hela världen, fick ett oändligt antal olika kontexter. Dessa bilders ursprungliga betydelse kom att ständigt omdefinieras, och illusionen om en universell sanning upplöstes. Plötsligt var vi alla subjektiva individer fria att analysera och göra våra egna tolkningar, och det växte upp en osäkerhet inför vilken sida det är som är svart, vilken som är vit, och vilket lag man ska hålla på.

Krigen och terrorn fick sitt eget symbolspråk som var som upplagt för bildkonstnärer att använda sig av. Några av de mest omtalade bilderna har kommenterats i en rad olika konstnärliga sammanhang. Ett exempel är Hans Haackes Stargazing ifrån 2004, ett fotografi av en kaukasisk man som sitter i orange joggingdress med huvudet täckt av en blå huva med vita stjärnor. Mannen på bilden påminner om alla de tortyroffer vi sett på fotografier, som alla är så pass avidentifierade att de skulle kunnat vara vem som helst, och vi blir plötsligt osäkra på vem vi egentligen ska identifiera oss med. 'Det andra' har krupit in i oss och spridit sig som en cancer, och vi vet inte vem det är vi försöker utrota.

Och klonforskningen har spätt på denna osäkerhet. Det är inte bara sanningen om bilders original, utan även om naturens, och människans, som har blivit ifrågasatt, och situationen blir renodlat - och tämligen överhängande - existentiell. Detta väcker något i människan, och kanske är det därför det idag finns en tendens bland konstnärer att återvända till upplevelsen av, och försöket att förklara, det sublima.

Jos de MulJos de Mul förklarar i sitt föredrag Radical romanticism det sublima som en känsla vars förmåga att överväldiga delvis kommer sig av rädsla, en rädsla för att inte ha kontroll över detta något som är, eller kan bli, större än oss själva. När forskningens framsteg och den religiösa fundamentalismen för med sig samma skrämmande känsla av förlorad kontroll är det därför svårt att veta vart man ska vända sig.

Men det är en stor skillnad mellan fundamentalistiska doktriner och det sublima som en personlig upplevelse. Och tittar man på hur gränserna mellan det personliga och det allmänna lösts upp precis som alla andra gränser, så verkar de nyromantiska tendenser som börjat vakna i konstsammanhang nästan oundvikliga.

Det är mycket möjligt att dessa är det enda sättet att ta sig förbi en identitetskris som denna, och om så är fallet, om det är dit vi är på väg, så innebär det att vi en gång för alla måste komma förbi den effektiviserade och rationaliserade konst som varit kanon så länge.

Förvirringen har med andra ord varit nödvändig. För den har fått oss att inse att vi har viktigare saker att tala om.

Ida Thunström
altFAKTARUTA
Titel: Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century
Bokens utgiving: 1 December
Teman: belief, 9/11, globalization, canon, design, media och romanticism
Föreläsare:
Kaja Silverman (US)
Laura U. Marks (CAN)
W.J.T. Mitchell (US)
Sean Snyder (US)
Julian Stallabrass (UK)
Hou Hanru (CHN/FR/US)
Rick Poynor (UK)
Camiel van Winkel (NL)
Robert S. Nelson (US/UK)
Ruth Noack (AUT)
Terry Eagleton (UK)
Boris Groys (DE)
Jos de Mul (NL)
Jörg Heiser (DE)
Projektet organiserades av Stedelijk Museum Amsterdam, University of Amsterdam, W139, SMBA and METROPOLIS M
För mer information: www.nowisthetime.nl

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 december, 2013

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Ulf Stark

En av våra främsta barn-och ungdomsförfattare, ULF STARK, är död, det skedde den…

Framför mig har jag boken Kan du vissla Johanna, från 1992, på omslaget flyger Ulf och Berra med sin drake, den arbetar lugnt i ett oroligt väder, björkarna viker sig ...

Av: Bo Bjelvehammar | Litteraturens porträtt | 24 juni, 2017

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 05 december, 2017

Stina Kajaso – politisk scenkonstnär med självdistans

Foto: Suzanne Vikström Scenkonstnären Stina Kajaso började med teater redan som sexåring på Vår Teater i Stockholm. Tjugotre år senare använder hon skådespelarkonsten som ett uttryckssätt för att underhålla på gott ...

Av: Suzanne Vikström | Konstens porträtt | 04 Maj, 2008

Isolda Dychauk om rollen som Margarete iSukurovs ”Faust” från 2011

Relativt ovanligt är det med tyska skådespelerskor som har lyckats bli kända för sina älskarinneroller. Två möjliga undantag är Marlene Dietrich och Diane Krüger, men nu har den euroepiska filmen ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2013

Eckermann och Goethe

  Den unge Johann Peter Eckermann är på väg att möta sitt öde. Själv tror Eckermann att han ska göra en kort visit i Weimar för att få träffa Goethe. Hans ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts