Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Edmond Jabès Bild kod CC BY SA 2.5 Wikipedia

Estetikens vara eller icke-vara

Under 1700-talet, i Europa, börjar så småningom de olika konstarternas poetik, främst måleriet och lyriken, beskrivas utifrån vissa gemensamma principer. Smak, genialitet, originalitet och kreativitet blev exempel på begrepp som konstituerats i denna process, som så ...

Av: Göran af Gröning | 21 september, 2016
Agora - filosofiska essäer

Decembersymfonierna

I. Kvinnan på hotellet väcks till sans av rimfrost i sängkläderna ejderdunsbolstrarna går i ciss-moll och psalmboken på nattduksbordet har fallit med ett stumt ljud mot trägolvet Hon säger något och det är som om värmen från hennes ord får ...

Av: Stefan Whilde | 01 december, 2013
Stefan Whilde

Den döende dandyn (Dardel)

Den eviga dandyn

Dödssynden nummer ett var att vara tråkig. Nummer två att vara ful. Och den tredje, men inte minst allvarliga, var att vara osmakligt klädd. När Moderna Museet i Malmö med ...

Av: Susanna Kumlien | 16 februari, 2015
Essäer om samhället

Konståret 2009, konstnärsgiganternas höst



Charles Avery, Untitled (Aleph Head), 2009. Photo: Bonniers KonsthallVissa ägnade sig helt enkelt åt det de gör bäst, som Charlotte Gyllenhammar i sin utställning på Christian Larsen och Katarina Löfström på Andréhn-Schiptjenko. Med små förskjutningar och variationer fortsatte de utveckla sina respektive starka konstnärliga identiteter. Även Liljevalchs excellerade inom det område som på senare år har utmärkt konsthallen, nämligen varumärkesestetiken. Märta Måås-Fjetterström är ju trots allt, åtminstone ur konstnärlig synpunkt, ett betydligt intressantare varumärke än Ikea. Förhållandet till naturen undersöktes i utställningen Livsformer på Bonniers konsthall. Blandningen av Land art, hippa Thomas Araceno, knasbollar som Charles Avery och samvetsgranna ekologiska konstnärer som Helen Mirra visar vad Bonniers är bäst på: ambitiösa och närmast övernaturligt opinionskänsliga utställningar.

Göteborgsbiennalen ägnades åt en tendens som växte sig stor för några år sedan, politiska och sociala tilltal i verk bestående av dokumentationer, främst på video. Fotobiennalen arrangerad av Centrum för fotografi visade även det videoverk med politiska ambitioner, men här var det en uppfriskande blandning av dokumentärt och iscensatt. Man kunde bland annat se Anna Ådahls fina In Dependence och det skarpa tvådelade verket Spotted Woman av Loulou Cherinet.

Ett märkbart inslag under året var de metakritiska diskussionerna. Tidskriften Paletten ägnade ett nummer åt konstkritikens påstådda kris men också åt dess framtid. En givande diskussion i ämnet arrangerades på Moderna museet, där man bland annat välkomnade en mer litterär konstkritik. Mindre fruktbar var den aggressiva debatten kring utställningen Figurationer på Edsviks konsthall. Dock gav den upphov till intressanta fenomen, som utställningarrangörer som bemöter konstkritik, och inblick i en världsbild där modernismen blivit reducerad till en illasinnad konspiration.

Caspar David Friedrich, Vinterlandskap (Winter Landscape), ca 1811. The National Gallery, LondonTvå retrospektiva utställningar väl värda att minnas är Ola Pehrsons på Färgfabriken i Stockholm och Maria Miesenbergers på Bildmuseet i Umeå. Pehrson ger en osammanhängande världsbild i intelligenta, smått uppgivna och barnsligt hopknåpade verk, medan Miesenberger materialiserar dels allmänna barndomsupplevelser i fotografier, dels utsatthet i storslagna aluminiumskulpturer. Båda dessa konstnärskap kommer till sin fulla rätt när de olika verken eller serierna visas tillsammans och bildar en sammanhängande gestaltning av konstnärens universum.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det har kanske framförallt varit konstnärsgiganternas höst med Louise Bourgeois, Caspar David Friedrich, Sol LeWitt och Salvador Dalí visade i Stockholm. Friedrichs rodnande himlar och enorma gotiska kyrkor mitt i skogen syns ofta i reproduktion men var intressanta att se som verkliga målningar. Här visades också bilder med samma pespektiv som flygfotografier, där man ovanifrån får titta rakt ner i ravinen. Symboliskt och ganska coolt.

 Katia Miroff

Ur arkivet

view_module reorder

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Nun will die Sonn’ so hell aufgeh’n…

Så inleds “Kindertotenlieder” av Gustav Mahler. Vad jag här vill arbeta mig fram till är en insikt i hur ljuset av en ide’ omvandlas och ger ett utslag i ett ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 11 juli, 2012

Med märkta kort

De senaste veckorna har det varit mycket snack om förebilder. Framförallt i media i och med konflikten mellan bloggaren Isabella Löwengrip och journalisten Quetzala Blanco. Löwengrip ansåg att Blanco romantiserade ...

Av: Joakim Lindén | Essäer | 26 oktober, 2011

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 januari, 2013

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Hoppet i det längsta

illustration: Joanna Hellgren Hoppet i det längsta Oppenheims öde, liksom det judiska Wiens, b­eskrivs av Singer som en t­ragedi, en moralis­k kollaps. Från h­umanism, tro på utbildning och s­ocial jämlikhet till utradering ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 20 november, 2007

Hänt i skvättet 13 (det sista)

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 23 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts