Piscatorial Paedophilia

Några anteckningar om flugfiske på Nya Zeeland Det finns få verkligt effektiva botemedel mot en 12 tidzoner lång östlig jetlag. En privat metod som dock fungerar mycket tillfredställande är att få ...

Av: Steven Ekholm | 06 september, 2009
Resereportage

Lydmar Hotell

År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar ...

Av: Björn Gustavsson | 13 september, 2017
Resereportage

Lykke. Del II

Aristoteles, Aquinas og Schopenhauer Gitt at lykke er knyttet til at å være menneske er å ha et personlig prosjekt, eller, om en ønsker og vil, at en har en ambisjon ...

Av: Thor Olav Olsen | 11 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Barnkonventionsdagen

I dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess ...

Av: Vladimir Oravsky | 20 november, 2012
Gästkrönikör

Progressiv festivalhelg på Lava i Stockholm



altEn festival uppbyggd kring många viljor är kanske bästa sättet att förklara Ny musik för hållbar utveckling som ägde rum på Lava mellan den 14 och 15 november. Ett flertal aktörer gjorde sitt för att bjuda på en delikat och annorlunda musikhelg.

Det är söndag eftermiddag och mörkret har lagt sig som en tung och våt sopsäck över Sergels Torg. Trots gatlyktorna, lamporna i butikerna och det gulbleka ljuset från tunnelbanestationen är det fortfarande tryckande mörkt. Det är som att luften har färgats grå av hösten.

Utanför Lavas portar står fem ungdomar och huttrar i novemberblåsten. En av dem, en tjej i tjugoårsåldern, röker en cigarett. En kille mitt emot henne står och stampar med tåspetsen på skon mot den blöta asfalten. De har inga ytterjackor på sig. Ingen säger något. Asfalten som killen sparkar på är blå av skenet från scenbelysningen innanför Lavas stora fönster.

De är alla besökare på Ny musik för hållbar utveckling och säger att de ska se lite av varje. Kanske upptäcka något nytt. Det verkar vara det man gör här. Upplever nya, oväntade akter. För därinne, innanför Kulturhusets portar, är det varmt och luften full av oljud och syntmattor. Progressivitet, DIY och underground är tre signum för festivalen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Det är skönt att kunna erbjuda något för alla där man inte stänger ute folk för att de inte har åldern inne" säger Henrik Söderström som är en av helgens fem huvudarrangörer.

Han är mycket nöjd med helgen. Sammanlagt har ett tusental personer passerat genom dörrarna till Lava och Sugar Bar, där efterfesten höll till. Men publiksiffror är inte det viktigaste enligt Henrik Söderström. Det är upplevelsen de förmedlar som är viktigast, och på honom låter det som att de har lyckats.

"Hade vi velat ha dit mer människor hade vi kunnat göra något annat" säger han. "Framför allt är det skönt att vi inte har behövt kompromissa på något vis utan gjort det vi velat. Det finns också en klar poäng med att ha ett arrangemang där konserterna inte är för sent. Det är en helt annan grej om man är i en miljö där folk dricker öl. Folk tenderar att prata istället för att lyssna på band. Nu fick dessutom besökarna både och; drogfritt på dagen och barhäng på efterfesten."

altDet som kännetecknar Ny musik för hållbar utveckling är, förutom den undergroundmusikaliska inriktningen, att festivalledningen valde ut personer de litar på som i sin tur valde liveakterna. Skivbolag och andra arrangörer hade full kontroll över att bestämma vad de ville visa upp. Henrik Söderström kallar dem för aktörer. En av dessa aktörer var Christian Pallin från gruppen Koloni.

Christian Pallin är mycket svår att få tag i. Han svarar inte på mail, och när han väl svarar i telefonen låter han mycket misstänksam till varför just han ska intervjuas.

"Vad ska du ha för vinkel" frågar han. "Jag är inte så bra på intervjuer. Jag är inte den som kastar ur mig snygga citat direkt."

Trots försök att lugna honom hör han efter det samtalet inte av sig mer.

Christian Pallin fick under festivalen möjligheten att visa upp ett Showcase av akter som han tycker är intressanta. Det resulterade i Magdalena Ågrens lo-fi-projekt MAG där hon med hjälp av diverse instrument, megafon och oljud framför mörka poplåtar, samt Göteborgsduon Noll som framför sin musik med hjälp av trummor och syntar. Jag frågar Henrik Söderström om det inte var svårt att dela ansvaret med så många människor utifrån.

"Nej det har fungerat bra" säger han. "De utomstående arrangörerna hade inte så mycket ansvar under festivalen. De höll mest kontakt med banden och såg till att de fick den informationen de behövde."

altMen det var inte bara musik besökarna fick uppleva. Konstnären Marlena Lampinen ställde ut sina mörka men färgrika tavlor, Rasmus Fleischer som ligger bakom boken Det postdigitala manifestet blev intervjuad och en stor samling affischer visades upp. Henrik Söderströms favoriter var som väntat Göteborgsskivbolaget Release the bats bokningar.

"Men det var roligt att även vi arrangörer fick uppleva så mycket nytt" säger han.

Klockan närmar sig halv sex på söndagseftermiddagen och plattan ligger näst intill öde. Endast en ensam vandrare, ruggad av novembervädret, rör sig över torget med rockflikarna uppfällda. Ett gäng turister går uppför trapporna från Sergels Torg, stannar till och fnissar när de ser vad som försiggår innanför glasrutorna. På scenen snett in till vänster står två rosalurviga monster och spelar synt. Genom fönsterrutorna hörs ett malande och brusigt beat. En av turisterna skakar leende på huvudet och ser totalt oförstående ut. Sedan drar han med sig sina vänner därifrån. Ny musik för hållbar utveckling går mot sitt slut.

Albin Boman

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.