En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | 20 december, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna.

Ulf Hultberg, Lisa Werlinder (Susanne) och Michael Nyqvist (Edelstam). Foto: Folkets bio Svarta Nejlikan, en spelfilm med fötterna i det förflutna. En film som är en modell av ett stycke förflutet ...

Av: Åsa Steinsvik | 03 augusti, 2007
Kulturreportage

Rune Depp 6

Av: Janne Karlsson | 17 februari, 2012
Kulturen strippar

Djungelboken – konservativ klassiker eller nydanande mästerverk?

Djungelboken är en klassiker i dubbel bemärkelse – dels som litterärt verk, dels som film. Som litterärt verk är Djungelboken en del av Rudyard Kiplings hyllade produktion som gav honom ...

Av: Belinda Graham | 07 september, 2013
Kulturreportage

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning



Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om allt slutar mycket tidigare.

Dulce et decorum est pro Patria mori

Jag var där med dem som jag sydde lumpen med. Det kändes inte bra att vara där nere, för det var helt onaturligt. Det var gräs och öppna fält. Jordvallar och en massa bråte. Från lumpen var vi vana vid sten och skyddade platser där alla soldater kan gömma sig. Nu såg jag bambupinnar och nån sa att det fanns sprängdeg. Bra, tänkte jag, vi är stridsberedda. Och Lille Jesus bor i våra drömmar. Ganska roligt om man tänker på det en gång till. Det var vi, fienden och den där konstiga naturen. Och förstås några till vi inte visste namnet på. Anders, Karin, Viktor, eller, nej, Vilhelm, Jag ville få tillbaka min egen hjälm, den med mitt namn på, men det fick jag inte. Den hade gått upp i rök. Hjälmen jag fick var för stor. När jag skakade på huvudet så ramlade den åt sidan. Jag lade hjälmen i en låda istället.

Vi fick ställa oss bredbenta över ett dike och hoppa upp och ner. Vi klättrade över timmerstockar. Sprang genom kulverten. Det var kul. Då kom befälen från bilarna. De stannade en kort stund. En av dem stod längre fram än de andra. Han tog upp vår frånvaroanmälan och vi sjöng en sång. Sången gick i marschtakt men vi stod stilla på stället och sjöng. Vi fick inte ta i för kung och fosterland för då kunde jorden i taket rasa ner. Jag trodde det var glas som kunde gå sönder. Sedan satte snacket igång. Värre än luftvärnseld. Jag fick ont i öronen och ville inte mer. Vi som satt oss ner hade det bättre än de som stångades.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De sade att vi skulle tänka efter: "Hur fungerar egentligen Sveriges försvar idag?" Inget visste ju svaret eftersom vi är aldrig är i någon konflikt. "EU idag? " Det stod det på en tunnskärm som någon sedan välte omkull bland de upputsade attrapper och dödskallar befälen lämnat efter sig. Britt-Marie och jag knackade på skallarna men det var inget ovanligt med dem.

Hurvar sa: - Hur många är egentligen krigsplacerade idag år 2009 och kan öva regelbundet? Han är nog inte svensk Hurvar, kanske kommer han från Rumänien. Han såg väldigt rumänsk ut. Vi visste inte att Rumänien och Sverige ligger i krig. Det låter fruktansvärt. Tänk om vi hamnar vid fronten. Hurvar hyssjade på oss.- När vi fyllde 30 år fick vi besked om att det förband vi varit krigsplacerade i var nerlagt", sa Hurvar. Kanske var det sättet han sade det på, eller så var de andra fulla. - Näe, bara ett grisskämt, sa någon. Jag stod där mellan dem och längtade bort. När jag gick i sjuan, då välte Micke Quisma ner ett helt kar med makaronipudding. Ta mitt gevär och skjut, tänkte jag. Men ingen såg mig. - Vi kan tänka oss att väldigt många andra också fått sådana avsked på grått papper, sa Hurvar. Ja, bryt upp, bryt upp, sa Valdemar, som jag tyckte var en bra person.

På något sätt var han bättre än Hurvar. - Frågan är ju hur Sveriges försvar egentligen ser ut?", sa Hurvar. Då vände sig alla om, och bara gick. Vi blev ledda upp genom en gång där ingen utom Annelie kunde passera, för hon är så attans smal. Hon hade ögonbindel. Vi andra fick gå runt och upp genom betongtrappan. Det var ganska disigt. Någon från mässen vid Järvakrog kom springande över fältet. Det var svårt att se i diset. Så fick vi kaffe. Meningslöst. Alla kommer från olika landsändar och har olika dialekter och Johannes som kommer från Göteborg kunde härma flera stycken. Vi kom överens om att ses snart på en bra pub i Gamla Stan som nån Henrik varit på. Han hade druckit minst elva öl där, sa han. Harar sprang fritt över fältet. De var fridlysta, sas det. Så värst många gamlingar lär inte finnas kvar i Sveriges försvar idag. "Men de skulle inte tveka att spänna hanen.", sade Annelie. Vad kunde hon ha för intresse i det, tänkte jag, men jag sa inget. Jag kunde nog ha lagt mig ner där och vilat en stund, men jag gjorde som de andra. Vi fortsatte.

Då kom Paret Truxa och började trolla. De hade ställt ut bänkar och hängt ett stort svart tyg över bunkern. Ut från tyget flög rosa duvor. Det var faktiskt ett fint budskap.

Repövningar kan vara rätt händelselösa för folk som har fel skor.. En radda förflyttningar hit och dit. Kanske något enstaka eldöverfall på natten. Men det är ju när alla bara vill sova. Befälen, plutonchefen och alla andra uppåt fick nog öva men vi andra fick hugga ved. Kockarna i Järva fick bränsle till matlagningen inför nästa dag. Kaffet var så surt. Jag förstår inte varför de vill misslyckas med kaffet. Då brister ju stridsmoralen. Annars var jag och Annelie som en bricka för bataljonsledningen att spela med. Vi kände oss allt lite utnyttjade. Det blev natt väldigt snabbt. I stort sett en trevlig upplevelse. Repövningen, alltså.

Boel Schenlaer

 

Ur arkivet

view_module reorder

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Dikter

Text · Thore Rösnes (1935–2005) |llustrationer · Gudrun Edel Rösnes Kari Bakke Två dalar, två språk men samma ärliga känsla ...flyga vill du kan du... som den vita fågeln i trädet hör... nu skriker måsarna även över bondens ägor

Av: Thore Rösnes | Utopiska geografier | 29 januari, 2008

Min mor

Hon hette Hildur. Anna Hildur Christina Kjöllerström, född år 1904 i Stackebo, Mossebo socken, den äldsta flickan i en syskonskara på åtta barn. År 1933 gifte hon sig med en ...

Av: Birgitta Milits | Övriga porträtt | 08 mars, 2011

den sovande älvan av Sergej Marshennikov

Bortom Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 28 april, 2017

Ett originellt försvar för människans fria vilja. Harry Martinsons Gyro

Harry Martinson-sällskapet har just gett ut Martinsons Gyro, en bok som har en lite äventyrlig historia. Den förelåg i korrektur 1947 utan att tryckas: den var nog inte riktigt färdig ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 03 december, 2012

Tre Dikter

Varg i veum   Om Du min älskade är vred går solen ner     Din ingen annans   Om Du vill förstå mig står detta här    

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 15 mars, 2010

Kommunikation, kannibalism, grotesk realism. Sonja Åkesson, stinsens dotter

Sonja Åkesson var poeten som ägnade sig åt grotesk realism i sitt skapande. I hennes texter trängdes absurditeter och kannibaliteter. Hon använde visan och reklamtexternas tekniker för att framsäga sitt ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 21 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.