William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | 13 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | 16 oktober, 2013
Essäer

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | 30 september, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | 27 januari, 2011
Gästkrönikör

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning



Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om allt slutar mycket tidigare.

Dulce et decorum est pro Patria mori

Jag var där med dem som jag sydde lumpen med. Det kändes inte bra att vara där nere, för det var helt onaturligt. Det var gräs och öppna fält. Jordvallar och en massa bråte. Från lumpen var vi vana vid sten och skyddade platser där alla soldater kan gömma sig. Nu såg jag bambupinnar och nån sa att det fanns sprängdeg. Bra, tänkte jag, vi är stridsberedda. Och Lille Jesus bor i våra drömmar. Ganska roligt om man tänker på det en gång till. Det var vi, fienden och den där konstiga naturen. Och förstås några till vi inte visste namnet på. Anders, Karin, Viktor, eller, nej, Vilhelm, Jag ville få tillbaka min egen hjälm, den med mitt namn på, men det fick jag inte. Den hade gått upp i rök. Hjälmen jag fick var för stor. När jag skakade på huvudet så ramlade den åt sidan. Jag lade hjälmen i en låda istället.

Vi fick ställa oss bredbenta över ett dike och hoppa upp och ner. Vi klättrade över timmerstockar. Sprang genom kulverten. Det var kul. Då kom befälen från bilarna. De stannade en kort stund. En av dem stod längre fram än de andra. Han tog upp vår frånvaroanmälan och vi sjöng en sång. Sången gick i marschtakt men vi stod stilla på stället och sjöng. Vi fick inte ta i för kung och fosterland för då kunde jorden i taket rasa ner. Jag trodde det var glas som kunde gå sönder. Sedan satte snacket igång. Värre än luftvärnseld. Jag fick ont i öronen och ville inte mer. Vi som satt oss ner hade det bättre än de som stångades.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De sade att vi skulle tänka efter: "Hur fungerar egentligen Sveriges försvar idag?" Inget visste ju svaret eftersom vi är aldrig är i någon konflikt. "EU idag? " Det stod det på en tunnskärm som någon sedan välte omkull bland de upputsade attrapper och dödskallar befälen lämnat efter sig. Britt-Marie och jag knackade på skallarna men det var inget ovanligt med dem.

Hurvar sa: - Hur många är egentligen krigsplacerade idag år 2009 och kan öva regelbundet? Han är nog inte svensk Hurvar, kanske kommer han från Rumänien. Han såg väldigt rumänsk ut. Vi visste inte att Rumänien och Sverige ligger i krig. Det låter fruktansvärt. Tänk om vi hamnar vid fronten. Hurvar hyssjade på oss.- När vi fyllde 30 år fick vi besked om att det förband vi varit krigsplacerade i var nerlagt", sa Hurvar. Kanske var det sättet han sade det på, eller så var de andra fulla. - Näe, bara ett grisskämt, sa någon. Jag stod där mellan dem och längtade bort. När jag gick i sjuan, då välte Micke Quisma ner ett helt kar med makaronipudding. Ta mitt gevär och skjut, tänkte jag. Men ingen såg mig. - Vi kan tänka oss att väldigt många andra också fått sådana avsked på grått papper, sa Hurvar. Ja, bryt upp, bryt upp, sa Valdemar, som jag tyckte var en bra person.

På något sätt var han bättre än Hurvar. - Frågan är ju hur Sveriges försvar egentligen ser ut?", sa Hurvar. Då vände sig alla om, och bara gick. Vi blev ledda upp genom en gång där ingen utom Annelie kunde passera, för hon är så attans smal. Hon hade ögonbindel. Vi andra fick gå runt och upp genom betongtrappan. Det var ganska disigt. Någon från mässen vid Järvakrog kom springande över fältet. Det var svårt att se i diset. Så fick vi kaffe. Meningslöst. Alla kommer från olika landsändar och har olika dialekter och Johannes som kommer från Göteborg kunde härma flera stycken. Vi kom överens om att ses snart på en bra pub i Gamla Stan som nån Henrik varit på. Han hade druckit minst elva öl där, sa han. Harar sprang fritt över fältet. De var fridlysta, sas det. Så värst många gamlingar lär inte finnas kvar i Sveriges försvar idag. "Men de skulle inte tveka att spänna hanen.", sade Annelie. Vad kunde hon ha för intresse i det, tänkte jag, men jag sa inget. Jag kunde nog ha lagt mig ner där och vilat en stund, men jag gjorde som de andra. Vi fortsatte.

Då kom Paret Truxa och började trolla. De hade ställt ut bänkar och hängt ett stort svart tyg över bunkern. Ut från tyget flög rosa duvor. Det var faktiskt ett fint budskap.

Repövningar kan vara rätt händelselösa för folk som har fel skor.. En radda förflyttningar hit och dit. Kanske något enstaka eldöverfall på natten. Men det är ju när alla bara vill sova. Befälen, plutonchefen och alla andra uppåt fick nog öva men vi andra fick hugga ved. Kockarna i Järva fick bränsle till matlagningen inför nästa dag. Kaffet var så surt. Jag förstår inte varför de vill misslyckas med kaffet. Då brister ju stridsmoralen. Annars var jag och Annelie som en bricka för bataljonsledningen att spela med. Vi kände oss allt lite utnyttjade. Det blev natt väldigt snabbt. I stort sett en trevlig upplevelse. Repövningen, alltså.

Boel Schenlaer

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.