Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

TIC TAC TIC TAC

Det var 5475 dagar sen jag helt utan förvarning kraschade in i en förälskelse som inte alls var lämplig med dig. Det tog 365 dagar att sluta vara ledsen, efter ditt ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 04 juli, 2014
Gästkrönikör

Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Vildapel foto CCBYSA3.0

Vildapel

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av ...

Av: Johannes Söderqvist | 13 februari, 2017
Kulturreportage

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning



Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om allt slutar mycket tidigare.

Dulce et decorum est pro Patria mori

Jag var där med dem som jag sydde lumpen med. Det kändes inte bra att vara där nere, för det var helt onaturligt. Det var gräs och öppna fält. Jordvallar och en massa bråte. Från lumpen var vi vana vid sten och skyddade platser där alla soldater kan gömma sig. Nu såg jag bambupinnar och nån sa att det fanns sprängdeg. Bra, tänkte jag, vi är stridsberedda. Och Lille Jesus bor i våra drömmar. Ganska roligt om man tänker på det en gång till. Det var vi, fienden och den där konstiga naturen. Och förstås några till vi inte visste namnet på. Anders, Karin, Viktor, eller, nej, Vilhelm, Jag ville få tillbaka min egen hjälm, den med mitt namn på, men det fick jag inte. Den hade gått upp i rök. Hjälmen jag fick var för stor. När jag skakade på huvudet så ramlade den åt sidan. Jag lade hjälmen i en låda istället.

Vi fick ställa oss bredbenta över ett dike och hoppa upp och ner. Vi klättrade över timmerstockar. Sprang genom kulverten. Det var kul. Då kom befälen från bilarna. De stannade en kort stund. En av dem stod längre fram än de andra. Han tog upp vår frånvaroanmälan och vi sjöng en sång. Sången gick i marschtakt men vi stod stilla på stället och sjöng. Vi fick inte ta i för kung och fosterland för då kunde jorden i taket rasa ner. Jag trodde det var glas som kunde gå sönder. Sedan satte snacket igång. Värre än luftvärnseld. Jag fick ont i öronen och ville inte mer. Vi som satt oss ner hade det bättre än de som stångades.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De sade att vi skulle tänka efter: "Hur fungerar egentligen Sveriges försvar idag?" Inget visste ju svaret eftersom vi är aldrig är i någon konflikt. "EU idag? " Det stod det på en tunnskärm som någon sedan välte omkull bland de upputsade attrapper och dödskallar befälen lämnat efter sig. Britt-Marie och jag knackade på skallarna men det var inget ovanligt med dem.

Hurvar sa: - Hur många är egentligen krigsplacerade idag år 2009 och kan öva regelbundet? Han är nog inte svensk Hurvar, kanske kommer han från Rumänien. Han såg väldigt rumänsk ut. Vi visste inte att Rumänien och Sverige ligger i krig. Det låter fruktansvärt. Tänk om vi hamnar vid fronten. Hurvar hyssjade på oss.- När vi fyllde 30 år fick vi besked om att det förband vi varit krigsplacerade i var nerlagt", sa Hurvar. Kanske var det sättet han sade det på, eller så var de andra fulla. - Näe, bara ett grisskämt, sa någon. Jag stod där mellan dem och längtade bort. När jag gick i sjuan, då välte Micke Quisma ner ett helt kar med makaronipudding. Ta mitt gevär och skjut, tänkte jag. Men ingen såg mig. - Vi kan tänka oss att väldigt många andra också fått sådana avsked på grått papper, sa Hurvar. Ja, bryt upp, bryt upp, sa Valdemar, som jag tyckte var en bra person.

På något sätt var han bättre än Hurvar. - Frågan är ju hur Sveriges försvar egentligen ser ut?", sa Hurvar. Då vände sig alla om, och bara gick. Vi blev ledda upp genom en gång där ingen utom Annelie kunde passera, för hon är så attans smal. Hon hade ögonbindel. Vi andra fick gå runt och upp genom betongtrappan. Det var ganska disigt. Någon från mässen vid Järvakrog kom springande över fältet. Det var svårt att se i diset. Så fick vi kaffe. Meningslöst. Alla kommer från olika landsändar och har olika dialekter och Johannes som kommer från Göteborg kunde härma flera stycken. Vi kom överens om att ses snart på en bra pub i Gamla Stan som nån Henrik varit på. Han hade druckit minst elva öl där, sa han. Harar sprang fritt över fältet. De var fridlysta, sas det. Så värst många gamlingar lär inte finnas kvar i Sveriges försvar idag. "Men de skulle inte tveka att spänna hanen.", sade Annelie. Vad kunde hon ha för intresse i det, tänkte jag, men jag sa inget. Jag kunde nog ha lagt mig ner där och vilat en stund, men jag gjorde som de andra. Vi fortsatte.

Då kom Paret Truxa och började trolla. De hade ställt ut bänkar och hängt ett stort svart tyg över bunkern. Ut från tyget flög rosa duvor. Det var faktiskt ett fint budskap.

Repövningar kan vara rätt händelselösa för folk som har fel skor.. En radda förflyttningar hit och dit. Kanske något enstaka eldöverfall på natten. Men det är ju när alla bara vill sova. Befälen, plutonchefen och alla andra uppåt fick nog öva men vi andra fick hugga ved. Kockarna i Järva fick bränsle till matlagningen inför nästa dag. Kaffet var så surt. Jag förstår inte varför de vill misslyckas med kaffet. Då brister ju stridsmoralen. Annars var jag och Annelie som en bricka för bataljonsledningen att spela med. Vi kände oss allt lite utnyttjade. Det blev natt väldigt snabbt. I stort sett en trevlig upplevelse. Repövningen, alltså.

Boel Schenlaer

 

Ur arkivet

view_module reorder
Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Översätta texten eller sätta sig över texten?

Översätta texten eller sätta sig över texten? Hans Färnlöf, lektor i franska vid Mälardalens högskola, har läst språkexperimentalisten Stefan Hammaréns tolkning av Maupassants kortroman "Horla".

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 september, 2006

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | Utopiska geografier | 03 november, 2014

Hugo von Hofmannsthal (1910) på ett fotografi av Nicola Perscheid.

Hugo von Hofmannsthal – i det inre och yttre livet

Hugo Laurenz Augusti Hofmann von Hofmannsthal (1874 -1929) var en habsburgsk författare, essäist, librettist, poet och dramatiker, under den tyska post-romantiken. En period där kanske Stefan George lyste starkast men ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2015

Den gamla världens undergång

I en av vårens böcker beskriver den franske kulturskribenten Olivier Poivre D’Arvor hur den globala erans tekniker osynligt bidrar till amerikaniseringen av världen. Men problemet förblir i slutändan en fransk ...

Av: Jonas Elvander | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2011

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg

Illustration: Edda Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda ...

Av: Andreas Åberg | Utopiska geografier | 05 november, 2008

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts