Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning



Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om allt slutar mycket tidigare.

Dulce et decorum est pro Patria mori

Jag var där med dem som jag sydde lumpen med. Det kändes inte bra att vara där nere, för det var helt onaturligt. Det var gräs och öppna fält. Jordvallar och en massa bråte. Från lumpen var vi vana vid sten och skyddade platser där alla soldater kan gömma sig. Nu såg jag bambupinnar och nån sa att det fanns sprängdeg. Bra, tänkte jag, vi är stridsberedda. Och Lille Jesus bor i våra drömmar. Ganska roligt om man tänker på det en gång till. Det var vi, fienden och den där konstiga naturen. Och förstås några till vi inte visste namnet på. Anders, Karin, Viktor, eller, nej, Vilhelm, Jag ville få tillbaka min egen hjälm, den med mitt namn på, men det fick jag inte. Den hade gått upp i rök. Hjälmen jag fick var för stor. När jag skakade på huvudet så ramlade den åt sidan. Jag lade hjälmen i en låda istället.

Vi fick ställa oss bredbenta över ett dike och hoppa upp och ner. Vi klättrade över timmerstockar. Sprang genom kulverten. Det var kul. Då kom befälen från bilarna. De stannade en kort stund. En av dem stod längre fram än de andra. Han tog upp vår frånvaroanmälan och vi sjöng en sång. Sången gick i marschtakt men vi stod stilla på stället och sjöng. Vi fick inte ta i för kung och fosterland för då kunde jorden i taket rasa ner. Jag trodde det var glas som kunde gå sönder. Sedan satte snacket igång. Värre än luftvärnseld. Jag fick ont i öronen och ville inte mer. Vi som satt oss ner hade det bättre än de som stångades.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De sade att vi skulle tänka efter: "Hur fungerar egentligen Sveriges försvar idag?" Inget visste ju svaret eftersom vi är aldrig är i någon konflikt. "EU idag? " Det stod det på en tunnskärm som någon sedan välte omkull bland de upputsade attrapper och dödskallar befälen lämnat efter sig. Britt-Marie och jag knackade på skallarna men det var inget ovanligt med dem.

Hurvar sa: - Hur många är egentligen krigsplacerade idag år 2009 och kan öva regelbundet? Han är nog inte svensk Hurvar, kanske kommer han från Rumänien. Han såg väldigt rumänsk ut. Vi visste inte att Rumänien och Sverige ligger i krig. Det låter fruktansvärt. Tänk om vi hamnar vid fronten. Hurvar hyssjade på oss.- När vi fyllde 30 år fick vi besked om att det förband vi varit krigsplacerade i var nerlagt", sa Hurvar. Kanske var det sättet han sade det på, eller så var de andra fulla. - Näe, bara ett grisskämt, sa någon. Jag stod där mellan dem och längtade bort. När jag gick i sjuan, då välte Micke Quisma ner ett helt kar med makaronipudding. Ta mitt gevär och skjut, tänkte jag. Men ingen såg mig. - Vi kan tänka oss att väldigt många andra också fått sådana avsked på grått papper, sa Hurvar. Ja, bryt upp, bryt upp, sa Valdemar, som jag tyckte var en bra person.

På något sätt var han bättre än Hurvar. - Frågan är ju hur Sveriges försvar egentligen ser ut?", sa Hurvar. Då vände sig alla om, och bara gick. Vi blev ledda upp genom en gång där ingen utom Annelie kunde passera, för hon är så attans smal. Hon hade ögonbindel. Vi andra fick gå runt och upp genom betongtrappan. Det var ganska disigt. Någon från mässen vid Järvakrog kom springande över fältet. Det var svårt att se i diset. Så fick vi kaffe. Meningslöst. Alla kommer från olika landsändar och har olika dialekter och Johannes som kommer från Göteborg kunde härma flera stycken. Vi kom överens om att ses snart på en bra pub i Gamla Stan som nån Henrik varit på. Han hade druckit minst elva öl där, sa han. Harar sprang fritt över fältet. De var fridlysta, sas det. Så värst många gamlingar lär inte finnas kvar i Sveriges försvar idag. "Men de skulle inte tveka att spänna hanen.", sade Annelie. Vad kunde hon ha för intresse i det, tänkte jag, men jag sa inget. Jag kunde nog ha lagt mig ner där och vilat en stund, men jag gjorde som de andra. Vi fortsatte.

Då kom Paret Truxa och började trolla. De hade ställt ut bänkar och hängt ett stort svart tyg över bunkern. Ut från tyget flög rosa duvor. Det var faktiskt ett fint budskap.

Repövningar kan vara rätt händelselösa för folk som har fel skor.. En radda förflyttningar hit och dit. Kanske något enstaka eldöverfall på natten. Men det är ju när alla bara vill sova. Befälen, plutonchefen och alla andra uppåt fick nog öva men vi andra fick hugga ved. Kockarna i Järva fick bränsle till matlagningen inför nästa dag. Kaffet var så surt. Jag förstår inte varför de vill misslyckas med kaffet. Då brister ju stridsmoralen. Annars var jag och Annelie som en bricka för bataljonsledningen att spela med. Vi kände oss allt lite utnyttjade. Det blev natt väldigt snabbt. I stort sett en trevlig upplevelse. Repövningen, alltså.

Boel Schenlaer

 

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts