Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning



Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om allt slutar mycket tidigare.

Dulce et decorum est pro Patria mori

Jag var där med dem som jag sydde lumpen med. Det kändes inte bra att vara där nere, för det var helt onaturligt. Det var gräs och öppna fält. Jordvallar och en massa bråte. Från lumpen var vi vana vid sten och skyddade platser där alla soldater kan gömma sig. Nu såg jag bambupinnar och nån sa att det fanns sprängdeg. Bra, tänkte jag, vi är stridsberedda. Och Lille Jesus bor i våra drömmar. Ganska roligt om man tänker på det en gång till. Det var vi, fienden och den där konstiga naturen. Och förstås några till vi inte visste namnet på. Anders, Karin, Viktor, eller, nej, Vilhelm, Jag ville få tillbaka min egen hjälm, den med mitt namn på, men det fick jag inte. Den hade gått upp i rök. Hjälmen jag fick var för stor. När jag skakade på huvudet så ramlade den åt sidan. Jag lade hjälmen i en låda istället.

Vi fick ställa oss bredbenta över ett dike och hoppa upp och ner. Vi klättrade över timmerstockar. Sprang genom kulverten. Det var kul. Då kom befälen från bilarna. De stannade en kort stund. En av dem stod längre fram än de andra. Han tog upp vår frånvaroanmälan och vi sjöng en sång. Sången gick i marschtakt men vi stod stilla på stället och sjöng. Vi fick inte ta i för kung och fosterland för då kunde jorden i taket rasa ner. Jag trodde det var glas som kunde gå sönder. Sedan satte snacket igång. Värre än luftvärnseld. Jag fick ont i öronen och ville inte mer. Vi som satt oss ner hade det bättre än de som stångades.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De sade att vi skulle tänka efter: "Hur fungerar egentligen Sveriges försvar idag?" Inget visste ju svaret eftersom vi är aldrig är i någon konflikt. "EU idag? " Det stod det på en tunnskärm som någon sedan välte omkull bland de upputsade attrapper och dödskallar befälen lämnat efter sig. Britt-Marie och jag knackade på skallarna men det var inget ovanligt med dem.

Hurvar sa: - Hur många är egentligen krigsplacerade idag år 2009 och kan öva regelbundet? Han är nog inte svensk Hurvar, kanske kommer han från Rumänien. Han såg väldigt rumänsk ut. Vi visste inte att Rumänien och Sverige ligger i krig. Det låter fruktansvärt. Tänk om vi hamnar vid fronten. Hurvar hyssjade på oss.- När vi fyllde 30 år fick vi besked om att det förband vi varit krigsplacerade i var nerlagt", sa Hurvar. Kanske var det sättet han sade det på, eller så var de andra fulla. - Näe, bara ett grisskämt, sa någon. Jag stod där mellan dem och längtade bort. När jag gick i sjuan, då välte Micke Quisma ner ett helt kar med makaronipudding. Ta mitt gevär och skjut, tänkte jag. Men ingen såg mig. - Vi kan tänka oss att väldigt många andra också fått sådana avsked på grått papper, sa Hurvar. Ja, bryt upp, bryt upp, sa Valdemar, som jag tyckte var en bra person.

På något sätt var han bättre än Hurvar. - Frågan är ju hur Sveriges försvar egentligen ser ut?", sa Hurvar. Då vände sig alla om, och bara gick. Vi blev ledda upp genom en gång där ingen utom Annelie kunde passera, för hon är så attans smal. Hon hade ögonbindel. Vi andra fick gå runt och upp genom betongtrappan. Det var ganska disigt. Någon från mässen vid Järvakrog kom springande över fältet. Det var svårt att se i diset. Så fick vi kaffe. Meningslöst. Alla kommer från olika landsändar och har olika dialekter och Johannes som kommer från Göteborg kunde härma flera stycken. Vi kom överens om att ses snart på en bra pub i Gamla Stan som nån Henrik varit på. Han hade druckit minst elva öl där, sa han. Harar sprang fritt över fältet. De var fridlysta, sas det. Så värst många gamlingar lär inte finnas kvar i Sveriges försvar idag. "Men de skulle inte tveka att spänna hanen.", sade Annelie. Vad kunde hon ha för intresse i det, tänkte jag, men jag sa inget. Jag kunde nog ha lagt mig ner där och vilat en stund, men jag gjorde som de andra. Vi fortsatte.

Då kom Paret Truxa och började trolla. De hade ställt ut bänkar och hängt ett stort svart tyg över bunkern. Ut från tyget flög rosa duvor. Det var faktiskt ett fint budskap.

Repövningar kan vara rätt händelselösa för folk som har fel skor.. En radda förflyttningar hit och dit. Kanske något enstaka eldöverfall på natten. Men det är ju när alla bara vill sova. Befälen, plutonchefen och alla andra uppåt fick nog öva men vi andra fick hugga ved. Kockarna i Järva fick bränsle till matlagningen inför nästa dag. Kaffet var så surt. Jag förstår inte varför de vill misslyckas med kaffet. Då brister ju stridsmoralen. Annars var jag och Annelie som en bricka för bataljonsledningen att spela med. Vi kände oss allt lite utnyttjade. Det blev natt väldigt snabbt. I stort sett en trevlig upplevelse. Repövningen, alltså.

Boel Schenlaer

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.