Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Fnitter på fullt allvar

En för den breda publiken inte helt okänd kvinnlig svensk litteraturforskare och författare överlade tillsammans med mig frågan huruvida det finns ett kvinnligt och ett manligt språk. Jag dristade mig ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 februari, 2015
Gästkrönikör

Det föds en kokbok om dagen

”Äta bör man, annars dör man” borde bytas mot ”Njuta bör man, annars dör man”. Som en av de leende kändiskockarna så riktigt påpekar. Det finns många väldigt bra kokböcker ...

Av: Belinda Graham | 10 januari, 2013
Kulturreportage

Från via Margutta till Hässelby. En intervju med Giuseppe Bertolini

Giuseppe Bertolini är en italiensk konstnär som varit mycket aktiv i Roms och Italiens kulturkretsar ända sedan början av 1960-talet. 2004 flyttade han till Sverige med sin kära svenska fru ...

Av: Guido Zeccola | 23 november, 2012
Konstens porträtt

Livet är en lek

Leken är ett universellt fenomen och början till all kultur. Leken har funnits sedan tidernas begynnelse och genom historien har funnits tänkare som behandlat kopplingen mellan lek och lärande. Platon ...

Av: Lena Månsson | 27 augusti, 2013
Kulturreportage

Arkitekturen i Rotterdam



altDet är ett typiskt Holländskt landskap från slutet av 1800-talet. Två tredjedelar av målningen består av himmel och den resterande är mark. I förgrunden en väderkvarn och i bakgrunden en stad med låga byggnader och några båtar på en intilliggande kanal. En man till häst är just på väg in mot staden. Tavlan ingår i utställningen "Der Weider Blick" på Rotterdam Kunsthal och målades av Jacob Maris runt 1891. Under min tågresa från flygplatsen Schiptol till Rotterdam kan jag inte låta bli att jämföra landskapet utanför tågfönstret med tavlan på museet.  Det typiska holländska landskapet finns fortfarande kvar där dolt under ytan om man plockar bort alla moderna inslag som vägar, skyltar, växthus och kraftledningar.

När jag kliver av tåget vid Rotterdams central är scenariet förändrat. Jag ser ingenting av den låga gemytliga Holländska staden utan möts istället av några stora skyskrapor runt en stor byggarbetsplats. Rotterdam är en stad i ständig förändring, där finanskrisen ännu inte verkar påverkat investerarna när det gäller att bygga högt. När jag vandrar genom staden känner jag att det är svårt att få ett grepp om den och det verkar inte heller finnas någon historisk bebyggelse kvar. Förklaringen ligger i att staden förstördes till stora delar under andra världskriget och behovet av bostäder var stort efter kriget, vilket ledde till att man tvingades bygga snabbt och inte alltid så välplanerat.

Att komma med tåg till Rotterdam ger kanske inte det fördelaktigaste intrycket av staden, nej, man ska helst komma sjövägen. Rotterdam räknas som världen fjärde största hamnstad, och hamnen börjar redan flera mil ute vid Nordsjön. Om man följer floden Nieuwe Maas uppströms kommer man därför att passera en synes oändlig rad av raffinerier, containrar, varv och kylanläggningar innan man når Erasmusbron i hjärtat av Rotterdam. Denna bro som spänner sin vita båge som en harpa över vattnet, i folkmun kallad "Svanen", ligger i ett arkitektoniskt spännande område.

Här tornar skyskraporna upp sig på bägge sidorna av floden och skapar en skyline värdig en Europeisk stad.  Rotterdamborna drar gärna parallellen till Manhattan, och då tänker man inte i första hand på att halvön inhyser Hotell Amerika som var en viktig utgångspunkt för amerikaemigranterna, utan på alla skyskrapor som är byggda och som planeras här. Montevideo med sina 140 meter byggt 2005 av arkitekturfirman Mecanoo, KPN Tower som är 97 meter högt, byggt år 2000 av arkitekten Renzo Piano, World Port center med sina 124 och så vidare. Även den motsatta sidan av floden stoltserar med en mängd höga byggnader i olika stilar. Ja, man ska helt enkelt komma med båt om man ska se Rotterdam från stadens bästa sida, precis som förr i tiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altRotterdams hamnområde har haft en utveckling som påminner en hel del om andra Europeiska hamnstäder. En gång i tiden var hamnen stadens ansikte utåt och viktig för handel och kommunikation. Efter hand förflyttades centrumet längre in i staden där man uppförde centrala torg med rådhus, kulturbyggnader och andra administrativa maktbyggnader. Hamnen blev nu i första hand ett industriområde, men strukturomvandlingar i mitten av 1900-talet gjorde att en del av industrierna försvann och hamnområdet blev tomt och övergivet. Stora billiga områdena nere vid vattnet lockade investerare som ville utveckla området och precis som hos andra europeiska hamnstäder började staden åter vända sittt ansikte mot vattnet.

Arkitekturen i Rotterdam är spännande och internationellt känd. I Rotterdam arrangerades i år också den fjärde internationella Arkitekturbiennalen, som pågår mellan 25 september och 10 januari 2010. Temat för biennalen är den öppna staden och att bygga samhörighet i stadsrummet. Det är ett innehållsrikt program med seminarier, föreläsningar, publikationer, workshops och utställningar som man får ta del av under några månader.

Är man intresserad av arkitektur ska man naturligtvis även bege sig till NAI Netherlands Architecture Institute som ligger centralt placerat i Rotterdams museumpark. Museet är ritat av Jo Coenen och är värt ett besök för sin arkitektur, men akta dig så du inte ramlar ner i en bygggrop för Rotterdam är som sagt en stad i ständig förändring.

Mathias Jansson, text och bilder
Länk: Rotterdams Arkitektur Biennal: http://www.iabr.nl

Ur arkivet

view_module reorder

Tal till nationen

Landsmän! Låt er inte luras av marknadsräntorna, budgetpropositionerna och de vinklade nyhetssändningarna. Det finns något annat bakom detta töcken av siffror, statistik och fjärran blodbad. Det finns nudistläger, mörk rom och ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 02 juli, 2012

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | Gästkrönikör | 16 augusti, 2013

Pärlor på tråden trädda

  Kalilah är en sagobok ursprungligen berättad av indiern Bilpai, senare omarbetad i muslimsk anda. När Brahmanen som berättat sagorna för kung Dabshélim tar avsked av kungen, utber han sig en ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2017

En ovanligt viktig och angelägen bok

Nog har jag genom decennierna sett honom flera gånger. Inte sällan har jag slumpmässigt stött på honom i de sedan några år, beklämmande och sorgesamt, stängda antikvariaten vars böcker nu ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 13 juli, 2014

En våning i Babel

Dikterna är tagna ur boken En våning i Babel som utkommer på Bokförlaget h:ström - Text & Kultur i mars 2009.(Ur Som morgon går) Dansen          Till Emma Våra kroppar varje människa och ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 02 februari, 2009

36. Ingrid

En vecka efter det som hänt var de hemma igen. Tre. Inte fyra. Tre kvinnor och en kista. Mia och Malin hade åkt med en gång, första bästa flyg ner ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 31 augusti, 2012

Men jag kan inte greppa det

Jag tänker på det som är ogripbart, egentligen omöjligt att tänka på eftersom det är omöjligt att förstå. Och jag tänker på kontrasten mellan det ofantligt hemska och den lugna ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 augusti, 2011

Theo Jansen,

Vindljud och vindkraftodjur

Vindkraftverk uppfattas av en del som ett störande inslag i miljön. De är stora, fula och låter, men om man istället överlåter åt konstnärer och arkitekter, snarare än ingenjörer att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.