Människor och historia. Essä i form av aforismer

Vad är dessa ögonblick jag undfått i naturen efter fem, tio minuters promenad i ett bildmummel av nyss timade möten och händelser, osorterade, meningsuttunnade. Undan undan sjunker slöjorna och så ...

Av: Gunnar Lundin | 06 december, 2013
Essäer

Veckans eutanasi (ευθανασία )

En mycket märklig rättegång pågår just nu i Solna tingsrätt. Ett för tidigt fött barn med svåra hjärnskador bedöms inte ha några chanser att överleva. Efter samråd med föräldrarna kopplas ...

Av: Gregor Flakierski | 18 september, 2011
Veckans titt i hyllan

En våg i narcissismens tecken översvämmar Sverige

När allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek. Om hela världen skulle vara blind, vem ...

Av: Fredrik Johansson | 31 oktober, 2014
Gästkrönikör

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | 03 november, 2014
Utopiska geografier

Att vandra med Erik Eriksson i Grisslehamn



Erik Eriksson. Foto: Örjan Gran/Ordupplaget"Den 19 mars 1809 kom sexhundra ryska kosacker över isen från Åland hack i häl på de flyende svenskarna. Ryssarna kom fram till hamnplanen här och slog läger just där vi står nu." Så börjar författaren Erik Eriksson vår vandring i Grisslehamn när han berättar om den trakt där släkten Nygren hör hemma och som hans romansvit handlar om. Den har nu kommit fram till fjärde delen, "De svarta molnens tid", som utspelar sig under andra världskriget. Första delen, "Det brinnande havet", sträcker sig mellan 1799 - 1819. Finland skildes från Sverige 1809 och kom därigenom att ingå i det ryska tsarväldet. Grisslehamn övergick från att vara en svensk hamn vid Östersjön till att bli en internationell hamn.

1809 begick ryssarna inga våldsdåd i fiskeläget. Tvärtom betalade de för sig. Annorlunda hade det varit 1719 efter Karl XII:s död 1718, då de härjade från Gävle till Norrköping. Norrtälje brändes ned totalt. 
Eriksson betonar hur viktigt Grisslehamn har varit i århundraden som förbindelselänk österut. 

Flyktingar har kommit över här. Många kom från Estland 1944 eftersom det då var möjligt. Den lilla vik där fiskelägets äldsta hus står kvar kallas för Rigabukten. Där bodde Skåne-Sven som kom i land 1947 och aldrig lämnade hamnområdet i Grisslehamn. "Skåne" som han ursprungligen kom från blev ett slags epitet som skilde honom från andra karlar som hette Sven. Han bodde i liten dålig stuga som han bytte på så sätt att när en mer eller mindre föll ihop flyttade han in i en lika liten och nästan lika dålig. Den sista var inte större än en halv Friggebod. Han dog 2007.

"Folk kliver av en båt och blir kvar" säger Eriksson. Här passar han på att berätta om sina tre viktigaste källor, varav Skåne-Sven ingår i den första. "Jag skriver om vad jag hört och läst, om mitt eget liv och så lägger jag till min fantasi."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I det gula posthuset med svart brutet tak satt Gustav III och skrev ett brev den 3 juni 1789. "Här går vi på den väg där kungens vagn rullade fram", säger Eriksson. "Det framgår av Post och Inrikes tidningar att kungen flera gånger var i Grisslehamn under 1788-90.  Ett rödmålat tullhus från början av 1800-talet står också kvar.

Vi går vidare och förbi det gulvita kapellet som har ett litet torn och längs en våtmark som var sjö på Johannas tid i den första boken om familjen Nygren. Hennes far var fiskare men även postroddare och han hade drunknat under en sådan färd. Posten var viktig och den skulle fram till varje pris. Den slogs in som vaxdukspaket och kunde flyta i land om postbåten förolyckades. Johanna Nygren stod 1808 i brygghuset och såg genom imman på rutan en man komma gående. Det var den unge sergeanten Kristoffer. Då rasade Napoleonkrigen i Europa.

Att lyssna till Eriksson är som att vara med om en muntlig tradering, som när hela diktverk fördes vidare från generation till generation - som Iliaden och Odyssén och geografiskt på närmare håll det finska Kalevala och det estniska Kalevipoeg.

 "Jag har hört folk säga så här: Min farmors mor stod på en kulle vid Lumparn på Åland och såg hur den ryssbyggda fästningen Bomarsund sköts sönder av engelsmännen år 1854. Eldskenet kan mycket väl ha synts till Grisslehamn. Det var under Krimkriget".

Lumparn är en infjärd med bräckt vatten. Engelsmännen, som hade stöd av fransmännen, hade tagit sig dit genom Östersjön. Kanonerna togs från fartygen och släpades fram genom strandskogen tills de fått fästningen inom skotthåll.

 Den andra boken, "Den blå stranden", utspelar sig mellan 1854 och 1858. "I ett visst ljus kan strandstenarna se blå ut", säger Eriksson. "Andra klippor är svarta."

Vi passerar grunden till det gamla värdshuset Finnkrogen där Kristina Nygren arbetade. Det brann ned 1858. Fylleri och den öppna elden i de gamla trähusen orsakade eldsvådor. Dessa hamnkrogar var viktiga knutpunkter i skärgården och inte bara för mat och dryck. Många språk talades, man bytte information men en av avigsidorna var den kvinnomisär som prostitutionen förde med sig. "Samma elände finns än i dag men nu kallas det trafficking", tänkte jag för mig själv.

Vandringen går vidare förbi Albert Engström-museet och fram genom strandsnåren till hans ateljé högt uppe på en kal klippa. Den är rödmålad åt landssidan. För att få lov att bygga stugan så nära vattnet måste Engström måla sidan åt havet vit. Än i denna dag är alltså en konstnärsateljé ett viktigt sjömärke i den svenska skärgården. 

Lite längre norrut ligger Skatudden, de väntande kvinnornas klippa, där så många stått och spanat ut över havet. Skate betyder spets och flera platser vid Östersjön har fått namnet Skatudden.

Det är mycken längtan förknippad med Grisslehamn i Erikssons böcker, och krig och konfrontationer. Frivilliga har tagit sig över havet, vita såväl som röda under inbördeskriget år 1918.

Finland införde rösträtt för kvinnor 1917, medan det i Sverige dröjde till 1921. Gerda Nygren i den tredje boken, "Den sista stormen" som utspelar sig mellan 1914 och 1922, vill vara självförsörjande och klarar det också. Inte heller gifter hon sig med Lars som hon får två barn med.

Så är vi framme vid en liten vacker bukt med ett högt radartorn ovanför strandskogen. Där slutar vandringen och vi slår oss ned på klipporna för att lyssna till Eriksson som står nedanför oss på sandstranden. Det var här som döda soldater flöt i land 1809, infrusna i istäcket, och Johanna gick och letade efter sin älskade Kristoffer. Det var svårt att känna igen någon eftersom fåglar hade hackat i ansiktena på liken.

"Här hittades för några år sedan en ilandfluten flytväst med texten Estonia", säger Eriksson.

Den fjärde boken, "De svarta molnens tid", handlar om andra världskriget och hur tyska fartyg passerade Grisslehamn på väg österut. Många vet att Sverige tillät tyska trupptransporter på tåg genom svenskt territorium 1940-43, den så kallade permittenttrafiken, men inte många känner till transporterna med båt av stridsvagnar, vapen, ammunition och soldater från Tyskland till Sovjetunionen under 1941-42. Stalin och Hitler var bundsförvanter i början av kriget men från och med 1941 blev det tvärtom. Då blev sjötransporterna avgörande. Svenska lotsar steg på de tyska fartygen i Trelleborg och byttes ut vartefter. På Svartklubben vid Singö fanns svenska inspektörer som gick ut till de tyska fartygen. Alla inblandade har måst lova att inte yppa någonting och dessa löften har man hållit - trots att det hela inte längre är försvarshemligheter utan historia.

"En svensk tiger" stod det på affischerna.

Här i viken stod den telegraf som spelar en så viktig roll i de två första böckerna om Nygrens. I ett system med att vända på mycket stora, vitmålade luckor kunde man på kort tid skicka bud via andra likadana telegrafer. 1809 kunde staben i Stockholm få ett meddelande från Grisslehamn på en timme! Johanna Nygren lärde sig systemet när hon fick hjälpa till med att telegrafera. Luckorna var uppsatta mellan fyra höga stänger som tillverkats av kraftiga, raka tallar och kunde avläsas på mycket långt håll, förutsatt klar sikt. Johanna kunde läsa och skriva och det hade hon lärt sig av sin far.

"Radartornet som ni ser nu byggdes på 1960-talet", säger Eriksson. "Stålkonstruktionen kommer att vara kvar men den burkliknande byggnadsdelen där uppe ska tas ner av en dansk firma med hjälp av en gigantisk lyftkran. Det måste göras en vindstilla dag och när det sker blir det ett häftigt skådespel."

Vi tror honom!

"Vandra i romanernas Grisslehamn" med Erik Eriksson kan man göra i juli och augusti 2009. Turistbyrån, Grisslehamn 0175-30890.

"De svarta molnens tid" går som följetong i Svenska Dagbladet i juli 2009 och kan laddas ned. Läs även understreckaren i samma tidning tisdagen 30 juni där Erik Eriksson skriver under rubriken "Tyst om tyska fartyg genom svenska vatten".

Birgitta Milits

 

Ur arkivet

view_module reorder
Van Gogh Starry Night Google Art Project commons.wikimedia

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 2

Que ma joie demeure (Må min glädje vara) publicerades 1936, när Giono var 41 år gammal. Han skulle komma att leva till 1970. Under de senaste åren har Elisabeth Grate bokförlag ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2017

Poeten Masaoka Shiki som myntade begreppet haiku.

Tjugotvå haiku

Nya korta dikter av Michael Economou

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 16 oktober, 2016

Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2009

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Pierre Angell

Pierre Angell. Medelhav Fostervatten Östersjöar

Pierre här. Är vid liv på en ort nära havet. Söker förstå språket och vad som finns bortom språket. Gillar orden men framförallt vad orden gör. När jag skriver detta ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 05 oktober, 2015

”Man kan se skaparkraften som sina fotspår” Att läsa Boel Schenlær

Boel Schenlær utkom 2011 med 'Nomad i exil'. Det var en utgåva fylld av poetiskt djup, livsvisdom och medveten framtidssyn. Detta kanske kan låta lite orakelbetonat och tungrott så jag ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 24 juli, 2013

Rör inte mitt mixtape, jävla gnällgubbe!

Jag har alltid varit av den åsikten att verkligheten är bäst. Den är nämligen (oftast) mer absurd och skrattretande än alla fiktiva fabrikationer tillsammans. Speciellt tydligt blir detta då man ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 20 januari, 2011

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.