William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | 13 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | 16 oktober, 2013
Essäer

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | 30 september, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | 27 januari, 2011
Gästkrönikör

Det långsamma arbetets värde uppskattas inte av statsmakterna



TEMA KONST
Image
HV Ateljé i Stockholm kan ses som en del av kulturarvet. Det som en gång i tiden startade som Handarbetets Vänner, är i dag ett företag som både bidrar till att föra ut samtidskonsten i offentliga och kyrkliga miljöer – och till att bevara textiler och textiltraditionen. Men man kämpar med små resurser.

Örat i Vara säger mycket om arbetet i HV Ateljé. Det tog fem månader för Elisabeth Isaksson och Anna Eríksson att väva det mer än människohöga örat som krävde 43 nyanser av grått. Nu är det realistiskt gestaltade, svartvita örat blickfång i Anders Widoffs gula och vita ridå i konserthuset i Vara. 

– Jag önskar att fler ville ta till sig det långsamma arbetets värde, säger Marie-Louise Sjöblom, konstnärlig ledare för HV Ateljé, som finns mitt emot Skansen på Djurgården i Stockholm.

– Vi sägs vara dyra. En matta som är 3x3 meter stor kan kosta en halv miljon kronor. En del blir förskräckta, men det kan ta ett år för två personer att väva mattan. Man får något som förslår även över den kommande trendperioden, något som inte faller sönder, utan snarare blir vackrare med åren, säger hon.

Långsamheten får alltså sin belöning i långsiktigheten, men det perspektivet kan vara svårt att förklara och förstå, menar Marie-Louise Sjöblom, i tider då textilerna i tevens heminredningsprogram fästs med häftpistol eller lim som om man hade fest på fredag och skulle riva allt på lördag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även statsmakterna tycks ha förlorat textiltraditionen ur sikte:

– Jag önskade att kulturdepartementet backade upp oss mer. Vi har en samlad kompetens och vi både skapar och bevarar viktiga konstverk, säger Marie-Louise Sjöblom.

Hon anser att mycket står på spel. Den dag kunskaperna försvinner är det svårt att återskapa dem – och att ta hand om den textilskatt som finns i otaliga offentliga miljöer och i kyrkorna.

Marie-Louise Sjöblom tror på ett stöd i form av ”mästarlöner”.

– Våra mästare klarar inte att jaga in sin lön till 100 procent om vi också måste lära upp en yngre generation… Det tar 10–15 år att bli mästare, och vi är sårbara. Skulle någon sluta förlorar vi stor och viktig kompetens och vi har inte haft råd att fylla på med nya mästare i den takt vi skulle behöva.

– En av våra mästare går snart i pension och en annan om sju-åtta år. Det är allvarligt att man inte värderar den kunskap vi har i landet. Textilindustrin försvann från Sverige med en axelryckning och hela den professionella linproduktionen var borta under flera år. Det som finns idag har tagit lång tid att bygga upp och är fortfarande småskaligt.

Långsamheten hindrar inte att HV Ateljé är mitt i samtidskonsten. I dagarna har HV sålt Karin Mamma Anderssons Daggstänkta berg, som Elisabeth Isaksson utfört som mästarprov och HV hade tänkt visa på Konstmässan i Sollentuna. Om det blir av beror på köparen – men man kommer att visa prov på HV Ateljés arbete, bland annat av Ann Böttchers alldeles nya, handbroderade ridå för Tandvårdshögskolan i Malmö med den poetiska titeln De lövrika uddarnas stöttepelare.

Marie-Louise Sjöblom beskriver arbetet på HV Ateljé som högt kvalificerat hantverk med produktutveckling i vartenda skede och ett skapande arbete i att tolka förlagan till textil tillsammans med konstnären. När arbetet fungerar som bäst formar man ett arbetslag kring arbetet. Arbetet på HV Ateljé kring Anders Widoffs ridå i Vara konserthus I hear your name (the cave) är ett fint exempel på hur en arbetsprocess från förlaga till färdig ridå stöder och berikar den konstnärliga idén – i detta fall centralt uttryckt med ridåns jätteöra som en länk mellan scen och salong. Publiken välkomnas in med budskapet att artisterna anstränger sig för att lyssna på publiken. 

HV Ateljés viktigaste samarbetspartner vi sidan av Statens konstråd är Svenska kyrkan. I ateljéns kreativa ordning, träffar jag på en skiss av Ingegerd Möller tillsammans med en provbit. Detta var steg på vägen till den vackra flossamattan i Mariakyrkan i Sigtuna, som kom på plats sedan HV Ateljé fungerat som länk mellan kyrkan och konstnären.

En viktig uppgift för HV Ateljé är att hålla textilerna i stånd. För renovering kommer nu många textiler som tillverkades under 1900-talets förra hälft. Berit Ström och Lina Lindh har på sitt arbetsbord för dagen både mässhakar och antependium, alltså altarbordets förhänge med som i det här fallet broderade kristna symboler. Det röda antependiet från Matteus kyrka – tillverkat 1925 och med broderier av Sofia Widén – behöver förstärkas och mässhaken är ganska sliten, inte minst ärmarna – just där prästens lyftade händer för välsignelsen nöter. Kanske behövs en särskild förstärkning i det fina sidenet, en välsignelseförstärkning.

Niels Hebert 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts