Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | 01 september, 2012
Veckans titt i hyllan

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Det långsamma arbetets värde uppskattas inte av statsmakterna



TEMA KONST
Image
HV Ateljé i Stockholm kan ses som en del av kulturarvet. Det som en gång i tiden startade som Handarbetets Vänner, är i dag ett företag som både bidrar till att föra ut samtidskonsten i offentliga och kyrkliga miljöer – och till att bevara textiler och textiltraditionen. Men man kämpar med små resurser.

Örat i Vara säger mycket om arbetet i HV Ateljé. Det tog fem månader för Elisabeth Isaksson och Anna Eríksson att väva det mer än människohöga örat som krävde 43 nyanser av grått. Nu är det realistiskt gestaltade, svartvita örat blickfång i Anders Widoffs gula och vita ridå i konserthuset i Vara. 

– Jag önskar att fler ville ta till sig det långsamma arbetets värde, säger Marie-Louise Sjöblom, konstnärlig ledare för HV Ateljé, som finns mitt emot Skansen på Djurgården i Stockholm.

– Vi sägs vara dyra. En matta som är 3x3 meter stor kan kosta en halv miljon kronor. En del blir förskräckta, men det kan ta ett år för två personer att väva mattan. Man får något som förslår även över den kommande trendperioden, något som inte faller sönder, utan snarare blir vackrare med åren, säger hon.

Långsamheten får alltså sin belöning i långsiktigheten, men det perspektivet kan vara svårt att förklara och förstå, menar Marie-Louise Sjöblom, i tider då textilerna i tevens heminredningsprogram fästs med häftpistol eller lim som om man hade fest på fredag och skulle riva allt på lördag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Även statsmakterna tycks ha förlorat textiltraditionen ur sikte:

– Jag önskade att kulturdepartementet backade upp oss mer. Vi har en samlad kompetens och vi både skapar och bevarar viktiga konstverk, säger Marie-Louise Sjöblom.

Hon anser att mycket står på spel. Den dag kunskaperna försvinner är det svårt att återskapa dem – och att ta hand om den textilskatt som finns i otaliga offentliga miljöer och i kyrkorna.

Marie-Louise Sjöblom tror på ett stöd i form av ”mästarlöner”.

– Våra mästare klarar inte att jaga in sin lön till 100 procent om vi också måste lära upp en yngre generation… Det tar 10–15 år att bli mästare, och vi är sårbara. Skulle någon sluta förlorar vi stor och viktig kompetens och vi har inte haft råd att fylla på med nya mästare i den takt vi skulle behöva.

– En av våra mästare går snart i pension och en annan om sju-åtta år. Det är allvarligt att man inte värderar den kunskap vi har i landet. Textilindustrin försvann från Sverige med en axelryckning och hela den professionella linproduktionen var borta under flera år. Det som finns idag har tagit lång tid att bygga upp och är fortfarande småskaligt.

Långsamheten hindrar inte att HV Ateljé är mitt i samtidskonsten. I dagarna har HV sålt Karin Mamma Anderssons Daggstänkta berg, som Elisabeth Isaksson utfört som mästarprov och HV hade tänkt visa på Konstmässan i Sollentuna. Om det blir av beror på köparen – men man kommer att visa prov på HV Ateljés arbete, bland annat av Ann Böttchers alldeles nya, handbroderade ridå för Tandvårdshögskolan i Malmö med den poetiska titeln De lövrika uddarnas stöttepelare.

Marie-Louise Sjöblom beskriver arbetet på HV Ateljé som högt kvalificerat hantverk med produktutveckling i vartenda skede och ett skapande arbete i att tolka förlagan till textil tillsammans med konstnären. När arbetet fungerar som bäst formar man ett arbetslag kring arbetet. Arbetet på HV Ateljé kring Anders Widoffs ridå i Vara konserthus I hear your name (the cave) är ett fint exempel på hur en arbetsprocess från förlaga till färdig ridå stöder och berikar den konstnärliga idén – i detta fall centralt uttryckt med ridåns jätteöra som en länk mellan scen och salong. Publiken välkomnas in med budskapet att artisterna anstränger sig för att lyssna på publiken. 

HV Ateljés viktigaste samarbetspartner vi sidan av Statens konstråd är Svenska kyrkan. I ateljéns kreativa ordning, träffar jag på en skiss av Ingegerd Möller tillsammans med en provbit. Detta var steg på vägen till den vackra flossamattan i Mariakyrkan i Sigtuna, som kom på plats sedan HV Ateljé fungerat som länk mellan kyrkan och konstnären.

En viktig uppgift för HV Ateljé är att hålla textilerna i stånd. För renovering kommer nu många textiler som tillverkades under 1900-talets förra hälft. Berit Ström och Lina Lindh har på sitt arbetsbord för dagen både mässhakar och antependium, alltså altarbordets förhänge med som i det här fallet broderade kristna symboler. Det röda antependiet från Matteus kyrka – tillverkat 1925 och med broderier av Sofia Widén – behöver förstärkas och mässhaken är ganska sliten, inte minst ärmarna – just där prästens lyftade händer för välsignelsen nöter. Kanske behövs en särskild förstärkning i det fina sidenet, en välsignelseförstärkning.

Niels Hebert 

Ur arkivet

view_module reorder
Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten

Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 21 april, 2016

Hur man blir samtidskonstnär utan att egentligen anstränga sig.

Medelmåttighetens evangelium Vid en gallring på biblioteket för ett tag sedan stötte jag på boken ART, skriven av konstvetaren/konstnären Lars Vilks. Jag publicerade en recension på omkonst.se där tyvärr allt inte ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer | 30 oktober, 2013

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Veckans porträtt: Johan Jönson om Johan Jönson

Johan Jönson om Johan Jönson Hur skulle jag beskriva mig själv? Det skulle jag inte. Om jag inte var fysiskt eller ekonomiskt tvungen. Jag skulle fortsätta vara så tyst som ...

Av: Johan Jönson | Litteraturens porträtt | 14 december, 2006

Fragment av surrogatpyret XIII

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 februari, 2008

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 20 april, 2014

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

Emmakrönika XVII, face to facébook och?

på skitstöveljordklotsvägens avtag ett allra diffust ställe på com till, men inte alls mer diffust än följande snart, vid disken väl framme hade jag oppnat cärlet och smakat på tre ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.