Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Byn Adak har en alldeles egen Saga



TEMA VÄSTERBOTTEN

På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe framför sig börjar hon på mjuk norrländska att berätta.

Image
Den gamla Sagabiografen. Foto:Marit Åsén
Hon berättar om Östen, Adak, Jonas Gardell och Sagabiografen. Hur det kommer sig att ett samhälle med knappt 200 invånare en julivecka varje år har flera tusen besökare från när och fjärran. Och varför har Jonas Gardell varit i Adak inte mindre än tre gånger?

Allt beror på Sagabiografen.

Hade det inte varit för Östen så hade det aldrig funnits någon biograf. När Östen Dahlberg på 1930-talet fick höra talas om att det skulle börja brytas malm i Adak tog han med sig sin fru Edit och barnen och lämnade Vilhelmina.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Östen hade en dröm. Nu såg han sitt tillfälle att förverkliga den.

Östens dröm var att starta en biograf. Och det var i Adak det skulle ske.

– När Östen kom till Adak fanns det ingen el i byn. 1943, när elektriciteten kom, började han och Edit att bygga.

En bit utanför bykärnan byggde de en lada med en scen och tvåhundra sittplatser. Begagnade stolar och en biomaskin köptes in. Scenen ramades in av ett svart sammetsdraperi med glittrande guldstjärnor. Väggarna målades i lingon och mjölkfärg. Östens ville att Sagabiografen inte bara skulle vara en bio utan ett helt nöjescenter. Därför fick ladan plant golv och lösa stolar. När ladan genom åren blev skådeplats för svärdsslukare, kända dragspelare och nyårsbaler hade Östens dröm blivit verklighet.

– Östen kom med kulturen till byn, säger Eivor. Han ville visa kvalitetsfilm och månade även om musiklivet. Han var en hejare på dragspel men musiken var inte alltid så dansvänlig. Han spelade mest det han själv tyckte om, skrattar Eivor. Det blev mycket Pietro Frosini.

1944 hade Sagabiografen premiär inför en fullsatt salong med filmen Jacobs stege. Tre gånger i veckan visades det film i Östens lada. På lördagarna lyftes stolarna undan, då skulle det dansas.

Med skinnlapparna fladdrande kring öronen åkte Östen genom byn på sin gamla moped. Hemma väntade Edit, byns mest välklädda och välmålade kvinna.

– Östen var lite av en bohem och det tog ett tag för honom att komma igenom portgången och bli accepterad i Adak, berättar Eivor.

Mycket berodde på att Östen och Edit kom till Adak mitt under 30-talets väckelsevåg. För pingstvännerna var bion och de nöjen Östen drog igång, djävulens påfund.

– Men när det behövdes någon som gav de unga pingstvännerna musikundervisning, då kom Östen väl till pass!

1965 gick Sagabiografens ljudanläggning sönder. Östen betalade tillbaka de sista biljetterna och stängde bion. Skogen växte upp kring ladan och den började sin törnrosasömn. Åren gick. Östen och Edit var sedan länge utflyttade från Adak. Alla visste att ladan stod där bakom slyn men ingen brydde sig om den. Tills en dag i slutet av 80-talet när musikläraren Alve Johansson behövde gammal bioinredning och kom att tänka på Sagabiografen.

– När Alve klev in i Östens lada insåg han direkt att det vore ett helgerån att börja riva ut inredningen därifrån, berättar Eivor. När han steg in i ladan fick han känslan av att Östen och Edit bara hade gått ut på en promenad. Kaffekopparna stod på bordet och bioaffischerna satt kvar på väggarna. Både biografen och boningshuset, som låg på övervåningen, var helt orörda.

Varken tiden eller människorna hade krökt ett hårstrå på Sagabiografens huvud. Trots att det gått närmare trettio år sedan Östen och Edit lämnade Adak var inte en ruta krossad på deras livsverk. Östen hade bara haft råd att lägga plåttak på halva huset men varenda takstol var intakt. Till och med regnet hade behandlat Sagabiografen med största försiktighet.

– Det tog Alve ungefär ett år att få med Adakborna på noterna men sen var karusellen igång, Sagabiografen skulle få nytt liv.

Eivor och några andra eldsjälar satte igång med att återställa Sagabiografen till sitt ursprungliga skick.

– Vi tog ner och tvättade de gamla sammetsdraperierna. Guldstjärnorna visade sig vara utklippta i folie, de som var hela klistrade vi dit igen och där det saknades klippte vi ut nya i likadan folie. Vi fick hjälp av museet att ta fram exakt likadan färg som vi målade väggarna med.

Nu som då är den gamla vedkaminen i ladans ena hörn bions enda värmekälla.

Sagabiografen återinvigdes med en visning av lokalerna.

– Det kanske var naivt av oss, men vi satte upp en flaska på väggen där folk kunde skänka pengar och trodde att vi skulle få in tillräckligt för att klara driftkostnaderna. När vi insåg att det inte gick satt vi i en knipa, hur skulle vi få in pengar?

Det var då Eivor fick idén att starta en filmfestival. En festival i lilla Adak, kunde det verkligen lyckas?

1993 gick Adaks första filmfestival av stapeln och succén var ett faktum. 1940-talstemat var givet och veteranbilarna trängdes med flickor i vippkjolar när festivalen invigdes av skådespelarna Anna-Lisa Ericsson och Sickan Carlsson. Sedan dess har filmfestivalen blivit ett stående inslag i Adaks kulturliv. Och traditionen att låta en kändis inviga festivaldagarna har hållit i sig. Men ett år höll det på att gå illa.

– Jag hade fått i uppdrag att ordna kändisbiten men eftersom de allra flesta skådespelare har juli som helig semestermånad så höll jag på att gå bet. I sista stund fick jag ett tips om Jonas Gardell. Jag var lite tveksam när jag ringde upp hans agent. Passade han verkligen för att inviga vår festival? Och skulle han vilja ställa upp?

Jonas Gardell inte bara ställde upp, han gjorde det så gott som gratis. Den rikskända artisten kom till en fullsatt festival och höll sitt invigningstal. När han lämnade Adak några dagar senare hade byborna tagit honom till sitt hjärta. Och förälskelsen var ömsesidig.

Eivor tror att det är mycket tack var Jonas Gardell och andra kändisars lovord som människor har hittat till Sagabiografen. Men en framgångssaga är sällan evig och när vi pratar om framtiden lyser Eivors oro igenom.

– Tyvärr blir det svårare och svårare att hitta folk som vill engagera sig så mycket som en sådan här verksamhet kräver. Om biografen inte hålls aktiv är jag rädd att vi förbrukar den goodwill vi har jobbat upp. Då är risken att vi måste lägga ner. Det skulle kännas bittert.

– På ett sätt känner jag mig skyldig för att jag har lämnat styrelsen. Men jag var med i femton år och kände till slut att jag gett det jag hade att ge. Det var dags att lämna plats åt yngre förmågor, säger Eivor.

Efter att ha pratat med Eivor Jonsson förstår jag att det hon berättar inte bara är historien om en biograf. Sagabio­grafens historia är berättelsen om en hel bys utveckling g­enom industrialisering och dess tillbakagång när gruvorna plötsligt stängs. Bions och gruvans historia är tätt sammanflätade både av människors slit och av Adaks öde.

 Erika Hesselgren 

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts