J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | 30 juli, 2014
Övriga porträtt

Bilden bortom fotot

Avträden. foto Zauho Press Bilden bortom fotot Inget hos den franska tänkaren Roland Barthes (1915-1980) är var det vid en första anblick kan tyckas vara. En närmare undersökning visar nämligen att ...

Av: Andreas Åberg | 18 april, 2010
Essäer

Campagna. Privat Ägo

Olle Kåks - lyxen, lugnet och lusten

Luxe, Calme et Volupte är titeln på en tidig målning av Matisse, som lånat de tre orden från Baudelaire, och kan kanske ses som en "devis" för hans konst. Den ...

Av: Ulf Stenberg | 10 juni, 2016
Konstens porträtt

När söndagscynismen tar över

Det är när min väninna och jag ligger i min säng med en stor portion glass i famnen och High Fidelity i bakgrunden som jag inser att jag har tagit ...

Av: Jana Rüegg | 28 september, 2011
Gästkrönikör

Vipassana



Några mil utanför Bangkok finns en stor och vacker tempelanläggning,
Skuggad av höga träd. Den kallas Mahachula Buddhist University (MBU). Under ett veckoslut i maj 1995 deltog jag i en Vipassana-retreat där. Vi sov på golvet i stora sovsalar och väcktes klockan fyra varje morgon, för att tillbringa dagen i och omkring meditationshallen vid floden.


Artikeln kan ses som uppföljning och utveckling av en tidigare artikel publicerad i TK 22a mars 2015. ”Vad gör vi då vi ingenting kan göra?”

Annons:

”Rising – falling” ljuder ledaren Helens stämma, halvsjungande, genom salen.

Hon står längst framme vid lekmännens avdelning, helt vitklädd. Klart och lugnt upprepar hon instruktionerna under retreatens gång. Var och en i lokalen tränar från sin egen nivå. Kursspråket är engelska, som också är Helens modersmål.

”Minns att det ni känner i ett visst ögonblick är rätt för er just då. Kärlek eller hat, glädje eller sorg. Betrakta det och låt det försvinna av sig själv!”

Vi har olika kunskapsnivåer

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Av min svenska mentor – buddhistnunnan Syster Amita Nisatta – (San) har jag lärt mig att uppmärksamma andningen. Den skall varken kontrolleras eller manipuleras- men vara utgångsläge i fördjupad koncentration.

Var och en i lokalen tränar från sin egen nivå. Några har mångårig erfarenhet, andra är nybörjare.

Hur skall nu detta avlöpa?

Varje deltagare har antagit atta sila – åtta löften. Detta innebär bl.a. att vi skall avstå från att äta fast föda efter kl. 12 på dagen, avstå från bekväma sängar och dito sittplatser så länge retreaten varar, avstå från smycken, prydnader, sång och dans.

Reaten är tystnad

Vi skall inte säga ett enda ord på hela tre dagar. Vi skall sova på golvet i sovsal på tunna underlag. Vi får varken läsa eller skriva och inte ens ha ögonkontakt med varandra.

Det är 30° i skuggan och solen gassar. Ändå föredrar många deltagare att öva gående meditation på det heta marmorgolv som täcker templets veranda. I hallen gör AC klimatet mer uthärdligt. Vi går, vi sitter, vi står.

Vid hallens ena kortsida finns ett altare, uppbyggt av tio utsirade och förgyllda bord. De är strama och praktfulla. Statyn vid altaret förställer en stående Buddha, något vi ofta finner i Thailändsk tradition.

Invigningen är högtidligt arkaisk tack vare munkarnas recitation på pali.

Här uppstår en sällsam gemenskap

Vi vet inte varandras namn, nationalitet, sysselsättning eller yrke. Alla strävar på samma sätt. Även om vi inte utbyter tankar, delar vi samma erfarenhet.

Vipassana tränar oss i ren medvetenhet, alltså att iaktta det som händer inom och utanför oss utan åsikter eller kommentarer.

 Hallens ena halva upptas utrymmet av lekmän. Den andra halvan upptas av munkar.

Här lever ett antal noviser (samaneras) under villkor som är kända för sin stränghet. Lekmän tillåts komma i närheten på vissa villkor och i samband med högtider eller överlämnandet av gåvor. Kvinnor måste hålla sig på avstånd i samtal med munkar. Kroppslig beröring, den må vara aldrig så oskyldig och formell, anses olämplig. Varje söndag upplåts emellertid hela parken för besökande.

Meditationsteknik

När vi sitter skall vi koncentrera oss på en punkt ett par cm ovanför naveln. Vi skall upprepa ”rising falling” i takt med andningen.

– Störs ni av ett ljud, skall ni uppmärksamma det. Säg: ”Hör.” Upprepa tills ljudet dör bort och ni inte längre störs. Sedan skall ni, vänligt men bestämt, återföra uppmärksamheten till punkten ovanför naveln. Rising falling.

Vi kontemplerar stående och gående.

Vi kontemplerar själva impulsen. ”Avser att gå”

Right goes like this. Left goes like this.

På rad efter varandra lyfter vi alla höger fot och sätter ned den. Varpå vi lyfter vänster fot och sätter ned den. ”Vänster går så här. Höger går så här.” Ständigt, klingar Helens stämma ut i salen, och vi faller in. Vi förnimmer ståendet vid våra fötter, ben, bålen, upp till huvudet och tvärtom.

Thailand är ett theravada-buddhistiskt land där Vipassana tillämpas och anses ha anor sedan Buddhas tid, för ca 2500 år sedan. Det var med denna till synes enkla men subtila meditationsteknik som munken Gotama ansågs ha nått Upplysningen och insikt i tillvarons natur, sittande under ett Fikus religiösa i Bodh Gaya.

Vi befinner oss i en buddhistisk tradition

 Varje morgon, i byar och städer, går bikkhus ut på sin pindapata – gåvorunda. I en rund svartlackerad skål placerar lekmännen sina gåvor.

Min goda vän och mentor, San, hade berättat hur hon själv upplevt att vara med på en sådan gåvopromenad. ”Det kändes högtidligt och stort.”

Retreatens sista dag var en söndag

Jag satt vid floden. När jag vände mig om fick jag, snett bakom mig, syn på en lysande rad med ca 15 munkar i orangegula mantlar. Den svarta lackskålen var på plats under ena armen. Tålmodiga i hettan och med rakade huvuden stod de utanför en paviljong och väntade på sin tur. I paviljongen befann sig ett antal familjer, beredda att fylla på munkarnas skålar. Borden dignade av ris, frukt, grönsaker och bakverk.

När jag efter någon timme tittade in i tempelhallen såg jag munkarna sitta i snörräta rader på var sin kudde. Framför sig hade de sina lackskålar. De reciterade så att taket lyfte och luften sjöng. Rätt eller fel utgick jag från att de välsignade maten som skänkts dem av givmilda människor.

Vid en avslutande ceremoni

kunde vi lämna tillbaka våra åtta regler, om vi så önskade. Vi fick en souvenir, nämligen en cm-hög avbildning av den berömda Smaragd-Buddha. Vi stod på knäna när vi tog emot den av en sittande munk. En lekmans huvud bör inte vara högre än munkens.

Den lilla figuren droppades ned i min och övriga kvinnliga deltagares framsträckta hand, eftersom en munk aldrig bör komma i direkt fysisk kontakt med en kvinna.

Men han såg mig rakt i ögonen och frågade, vänligt och respektfullt, om jag var den svenska deltagaren.

Jag har kvar den lilla Buddha.

SAN

– Om du möter någon som är arg, skall du konstatera att människan är arg, och inte bemöta ilskan.

– Men om jag blir arg?

– Jag? Jaget finns inte, påstod Amita Nisatta skrattande. Och förklarade mer nästa gång.

Hon bodde på Ringvägen i Stockholm där enrumslägenheten var fylld av böcker och gröna växter. Det var som att komma in i en liten trädgård.

San var strikt i sin undervisning och en kunnig meditationslärare. Hon levde på gåvor och följde sina etiska regler.

De som anförtrodde sig till henne kunde räkna med obrottslig lojalitet.

Att se henne sitta i tempelrummet var som en del av undervisningen

Där hon satt på den kinesiska mattan i Etnografiska muséets tempelrum var hon som ett svar på en outtalad fråga. Det var vår, vattnet glittrade i viken utanför och träden var ljusa. Bakom henne fanns en stor, svart Buddha med blå juvel i pannan. Hon satt rak i ryggen med korslagda ben, fullständigt avspänd.

– Vet ni något om buddhismen? Frågade hon på ren svenska.

Grunden för all buddhistisk undervisning ligger under Bo-trädet i Bodh Gaya. Där satt munken Gotama i nio dagar tills han nådde upplysningen. Dessförinnan hade han vandrat långa vägar över fält och längs stränder, vistats i djungeln och bland bergen, uppsökt lärare av olika slag vid prestigfyllda universitet i eremithyddor eller under skogens träd.

Hans far var härskare över ett furstedöme vid Nepals gräns. Prins Siddharta – som han kallades – flydde välstånd, makt och prakt. ”Han vandrade ut från hemmet till hemlösheten. ”för att söka svaret på tillvarons gåta och befrielse från fattigdom, sjukdom, åldrande och död.

Buddhismen har oräkneliga traditioner och undertraditioner, numera också i Europa och USA.

San undervisade enligt klassisk Theravada – De äldstes Lära, vars följare alltså ansåg sig vara kommen i raka led från Buddhas undervisning. Viktigt, sa hon, att inte blanda bort begreppen med olika traditioner, men visa alla respekt.

– Jag sökte kärnan i kristendomen och fann buddhismen.

Så sa hon.

Ingrid Svensson, som hon då hette, sjöng i kyrkor och i mer profana sammanhang. Hon var en god pianist. En dag sålde hon sitt piano och gav sig ut på en lång resa. Hon hade då hunnit gifta sig. Tillsammans med sin man – Karl-Henrik Wagner – reste hon genom Europa, mellanöstern och arabvärlden, till Indien och Nepal.

När de sedermera återvände till Sverige var de munk och nunna.

Hon inspirerade. Ändå kunde vi ha svårt att förlika oss med de traditioner hon ville förmedla. Alla dessa regler! Hundratals, och fler för nunnor än för munkar. Vad många av oss hoppade över handlade om relationen lekmän/sangha. En lekman har inte hundratals regler, men en grundläggande etik som handlar om ärlighet, generositet, nykterhet och enkel livsföring. Buddhism är inte enbart en lära, men också samhällen och tradition. Lekmän sköter det praktiska. Sanghan står för att läran tillämpas.

Mellan henne och mig uppstod dessutom en värme i vänskapen, som jag sällan har upplevt. Vi reste tillsammans. Hon visade mig Indien. Och hon introducerade Vipasanna i vårt land. Hon såg, i de ultrarapida rörelserna, hur jag fångade upp hennes anvisningar. Hennes insats går knappast att jämföra. I dag heter det mindfulness och tillämpas i psykiatrin.

Vid våra resor såg jag henne gå ned på knä framför tonåriga noviser/samaneras. Hon var då i 60-årsåldern. Många trodde nog, att jag skulle gå i exakt hennes fotspår. Men något i en sådan förväntan kom att kännas alltmer främmande för mig.

När kvinnor ville följa Buddha i hans undervisning sa han först nej

Motvilligt gick han till slut med på att ordinera sin fostermor. Till slut uppstod en kvinnlig sangha, vars regler var fler och strängare än munk-sanghans. Men denna kvinnliga sangha dog ut med tiden, som det heter.

Jag iakttog Sans strävan att nå den högsta ordinationen – upa sam pada. Hon kunde, vid hög ålder, ta emot den i Hongkong. På våra resor såg jag henne kontakta andra buddhist-nunnor och skapa nätverk. Trots att jag har sympati för hennes strävan, är den mig delvis främmande.

Den asketiska livsstilen handlar om att avstå. Vägen går från begär till frigörelse. Ger du efter för begäret skapas nya begär. Vipassana tränar medvetenheten. Jag går så här jag står så här jag ligger så här. Tankar uppstår, och jag följer dem tills de tonar bort. Impulser uppstår. Jag uppmärksammar andningens rörelser och går förbi dem.  Jag förnimmer medvetenhetens trösklar och går förbi dem, allt djupare. Till slut känner jag varken nyp eller stick och störs inte av ljud.

En vanlig fråga rörde Nirvana/Nibbana.

– Det är ett tillstånd, förklarade hon. Det uppnås genom träning och att tillämpa sila/etik.

Vi kan småningom göra en genomgripande erfarenhet där livets illusion genomskådas. Det kallas att ha uppnått sotapanna – den som gått in i strömmen. Sju gånger måste vi sedan återkomma till det samsariska tillståndet (vandring i föränderligheten), för att slutligen uppnå arahat, den högsta värdigheten.

Vad har alla dessa regler att göra med insikt i tillvarons natur? Var Buddha en kontrollfreak?

Om vi läser i de klassiska texterna – Tripitakan – kan vi finna vissa motsägelser. Tillfrågad av sina bikkhus svarar Buddha, att en kvinna, likväl som en man, kan nå de högsta andliga tillstånden. Dock kan hon inte nå Buddha-skap. För det krävs manlig födelse. En Buddha, f.ö., är sällsynt och anses födas med intervaller på 5000 år. M.a.o. är det inte heller många män som når detta högsta tillstånd.

Buddhas negativa inställning till kvinnlig orden anses av många bero på det omgivande vediska samhället, där kvinnor t.ex. inte hade tillgång till de religiösa texterna och ofta inte var läskunniga. En ordination kunde rentav fungera till nackdel för kvinnorna.

När Ingrid och Karl-Erik Wagner antog buddhismen var det förbjudet att lämna svenska kyrkan. Förbudet upphörde 1952. För San var det en fråga om kristendom eller buddhism. Den senare blev hennes liv, livsstil, uppfattning, mening.

Hennes undervisning kunde ha stor betydelse för många som sökte henne. Inte minst vad beträffar personliga bekymmer.

I samhällen, präglad av buddhismen, finns en koppling mellan familjeliv och klosterliv.

Jag har upplevt umgänget som enkelt och avspänt, trots regler och hierarkier. Vanorna respekteras utan större krumbukter. En bikkhu + bikkhuni fostras till att vara till hands för lekmän, lyssna på dem, undervisa och svara enligt buddhistisk etik.

Jag finner Vipassana enkel och genial. Den är redskap för självkännedom, balans, övervinning. Vi kan, i tillämpningen, stanna på ytan, i andningen, i stegen, i de enkla rörelserna. Eller vi kan gå bortom allt detta i en fördjupning utan ord.

 

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Ur arkivet

view_module reorder

Människor

  Jag hade hängt i Hamburg i fyra timmar. Jag hatar Hamburgs Hauptbahnhof, för där blev jag lurad en gång när jag var sexton av en typ som tog min freestyle ...

Av: Kajsa Ekis Ekman | Utopiska geografier | 01 juni, 2009

Anon. Ur Hedwiga

För mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mera tryckt i Stockholm anno 1682 Originalöversättning från latin av A. Miellait 1682 Reviderad och exklusivt förskönad översättning för Tidningen Kulturen av ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 28 november, 2008

Gilda Melodia

Håll ut!

Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 17 februari, 2017

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Frosseri

Fetaost, räksallad, nybakat bröd, fet lax, feta såser, choklad och oliver i hängmatta eller från schäslong. Mina synder heter lättja och frosseri.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2015

Tankar kring Marmorklipporna

Ernst Jünger gjorde sin debut som författare redan 1929 med krigsskildringen I stålstormen, och levde och verkade ända fram till 1998. Hans skrivande präglas genomgående av en distanserad hållning till ...

Av: Tobias Harding | Essäer om litteratur & böcker | 17 december, 2013

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Det föds en kokbok om dagen

”Äta bör man, annars dör man” borde bytas mot ”Njuta bör man, annars dör man”. Som en av de leende kändiskockarna så riktigt påpekar. Det finns många väldigt bra kokböcker ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 10 januari, 2013

Disciples of many beliefs

Dr. Ignatius Jesudasan, SJ, has through a series of books and articles applied his searchlight to the intolerance, which tends to grew when religion and ethnicity get identified with each ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 17 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.