Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936




I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast (särskilt när man drygt åttio år efteråt sitter med facit i hand) är en artikel med rubriken ”Olympisk publik” som inleds med en bild från Hitlers loge, med prominensernas alla titlar angivna i detalj: ”riksministern dr Frick, kung Boris av Bulgarien, Hitler, generalfältmarskalk von Mackensen, riksministern dr Göbbels och ministerpresidenten generalöverste Göring”. De är alla uppställda i rad, med uppåtsträckta armar. 


Leni Riefenstahl

Leni Riefenstahl

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”
Sten Selander

Sten Selander

Annons:

Artikeln är skriven av Sten Selander som samman med Karl Asplund och Gunnar Mascoll Silfverstolpe var en av tjugotalets vardagsintimister, som essäist och kritiker särskilt inriktad på det engelska och amerikanska. Senare blev han en betydande botaniker, som ses av hans magnifika ”Det levande landskapet i Sverige” som kom 1955, två år före hans död. Under Berlin-olympiaden var han fyrtiofem år gammal och nog måttligt intresserad av själva sportprestationerna, för dem fanns journalister med större sakkunskap. Men han tycks ha haft skarp blick för själva spektaklet.

 

Den tyska publiken har ett outtömligt tålamod och är otroligt väluppfostrad och åskådarna ser mest ut som söndagsklädda småborgare, skriver han. ”I lyxbilarna med tyska nummer åker bara uniformerade SS.- och S.A.-officerare.” När han blickar ut över publiken på stadions läktare konstaterar han att det verkar som om den tyska överklassen vore utplånad, och han försöker sig på en förklaring som alldeles oavsiktligt är lite märklig, och mycket obehaglig att läsa i efterhand:

 

Delvis beror detta säkert på att just Berlins överklass till så stor del bestod av judar. Och judarna är försvunna; på två veckor har jag inte sett ett enda judiskt ansikte. Och ändå finns judarna kvar jag vet inte i hur många tiotusental. Men de har blivit osynliga, de har spårlöst uppslukats i den underliga tystnad, som även under dessa olympiska dagar ligger över Berlin och bara avbrytes av tågens dunder, de oräkneliga högtalarnas jätteröster och den unisona sången från marscherande trupper i militär eller civil uniform. Hur olikt det forna halvjudiska Berlin, det vitsiga, skeptiska, torrhjärtade Spree-Aten är inte våra dagars heltyska stad! Spree-Aten har blivit Spree-Sparta.”

 

Han hade kunnat ställa många frågor redan då men undviker dem – Nürnberg-raslagarna och Anschluss låg ännu ett par år i framtiden – och den virulenta antisemitismen hade dämpats något just då: ”Berlinolympiaden 1936 blev en viktig propagandainsats för regimen. Det ledde bland annat till att förföljelserna mot judar och andra motståndare till regimen tonades ner”, skriver Klas Åmark i ”Att bo granne med ondskan – Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”. 
I stället försöker Selander sig på att karakterisera de olika nationernas särdrag, också sportsligt: ”De tyska åskådarna har inte kommit främst för att se god sport, de har kommit för att se Tyskland segra. (…) Däremot har bestämt nordisk och anglosachsisk idrottspublik lättare att uppskatta och jubla åt en stor prestation, även när den inte utföres av en landsman.” Han nämner inte Jesse Owens men väl ”Amerikas fantastiska rekord på 4 x 100 meter.”

 

Den konkurrerande Dagens Nyheter hade också en journalist på plats i Berlin som lika lite som Selander var specialinriktad på sport: den tjugosjuåriga Barbro Alving-Bang som med sina rapporter detta år, dels från olympiaden och dels från spanska inbördeskriget, i ett slag blev mycket känd och läst. Även hon var återhållsam i sina artiklar från de olympiska spelen. ”Men hon avstod inte helt från att ifrågasätta” skriver Beata Arnborg i sin biografi om henne, ”Krig, kvinnor och gud”, och citerar: ”Efter bara en första rundtur har jag fått ett hakkors på ena näthinnan och de olympiska fem ringarna på den andra men tack och lov ingen tid över att försöka få de två symbolerna att gå ihop.”

 

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”

 

 

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Om Taoismen

Taoismen är en gammal kinesisk filosofi i likhet med konfucianismen. Trots stora skillnader har de sin gemensamma källa i en äldre förklaringsmodell för den verklighet som ligger bortom våra sinnesupplevelser ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 07 oktober, 2010

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Hayao Kawai. Berättelser om drömmen i Japan

Hayao Kawai (1928–2007) heter en mycket känd psykolog och filosof från Japan. Kaway var jungian och tillämpade Carl Gustaf Jungs metoder och teorier och förvandlade dem till någonting helt unikt och ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 31 mars, 2017

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 16 september, 2013

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp

 TEMA KONSTDoriel Marc. Foto: Niels Hebert”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 17 mars, 2008

Magnus Göransson

Idioten parkerar sin bil

Inget utökat forskningsstöd till den idiot som misslyckas med att parkera sin bil.

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.