Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 6

Avdelning, inåt marsch! Errorismen påverkar indirekt vårt sätt att interagera, hur vi beter oss mot varandra, resemönster, livsstilsval, etc. Errorismen har på en nivå medfört stora förändringar i samhället och kulturen ...

Av: Carl Abrahamsson | 23 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 Maj, 2012
Stefan Whilde

Barbro Alving-Bang

Cyniskt eller aningslöst? Om ett reportage från Berlinolympiaden 1936




I Svenska dagbladet den 18 augusti 1936, ett tidningsnummer som jag råkat få i min hand, ägnas sporten en helsida och två halva, men så pågår också Berlinolympiaden. Intressantast (särskilt när man drygt åttio år efteråt sitter med facit i hand) är en artikel med rubriken ”Olympisk publik” som inleds med en bild från Hitlers loge, med prominensernas alla titlar angivna i detalj: ”riksministern dr Frick, kung Boris av Bulgarien, Hitler, generalfältmarskalk von Mackensen, riksministern dr Göbbels och ministerpresidenten generalöverste Göring”. De är alla uppställda i rad, med uppåtsträckta armar. 


Leni Riefenstahl

Leni Riefenstahl

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”
Sten Selander

Sten Selander

Annons:

Artikeln är skriven av Sten Selander som samman med Karl Asplund och Gunnar Mascoll Silfverstolpe var en av tjugotalets vardagsintimister, som essäist och kritiker särskilt inriktad på det engelska och amerikanska. Senare blev han en betydande botaniker, som ses av hans magnifika ”Det levande landskapet i Sverige” som kom 1955, två år före hans död. Under Berlin-olympiaden var han fyrtiofem år gammal och nog måttligt intresserad av själva sportprestationerna, för dem fanns journalister med större sakkunskap. Men han tycks ha haft skarp blick för själva spektaklet.

 

Den tyska publiken har ett outtömligt tålamod och är otroligt väluppfostrad och åskådarna ser mest ut som söndagsklädda småborgare, skriver han. ”I lyxbilarna med tyska nummer åker bara uniformerade SS.- och S.A.-officerare.” När han blickar ut över publiken på stadions läktare konstaterar han att det verkar som om den tyska överklassen vore utplånad, och han försöker sig på en förklaring som alldeles oavsiktligt är lite märklig, och mycket obehaglig att läsa i efterhand:

 

Delvis beror detta säkert på att just Berlins överklass till så stor del bestod av judar. Och judarna är försvunna; på två veckor har jag inte sett ett enda judiskt ansikte. Och ändå finns judarna kvar jag vet inte i hur många tiotusental. Men de har blivit osynliga, de har spårlöst uppslukats i den underliga tystnad, som även under dessa olympiska dagar ligger över Berlin och bara avbrytes av tågens dunder, de oräkneliga högtalarnas jätteröster och den unisona sången från marscherande trupper i militär eller civil uniform. Hur olikt det forna halvjudiska Berlin, det vitsiga, skeptiska, torrhjärtade Spree-Aten är inte våra dagars heltyska stad! Spree-Aten har blivit Spree-Sparta.”

 

Han hade kunnat ställa många frågor redan då men undviker dem – Nürnberg-raslagarna och Anschluss låg ännu ett par år i framtiden – och den virulenta antisemitismen hade dämpats något just då: ”Berlinolympiaden 1936 blev en viktig propagandainsats för regimen. Det ledde bland annat till att förföljelserna mot judar och andra motståndare till regimen tonades ner”, skriver Klas Åmark i ”Att bo granne med ondskan – Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”. 
I stället försöker Selander sig på att karakterisera de olika nationernas särdrag, också sportsligt: ”De tyska åskådarna har inte kommit främst för att se god sport, de har kommit för att se Tyskland segra. (…) Däremot har bestämt nordisk och anglosachsisk idrottspublik lättare att uppskatta och jubla åt en stor prestation, även när den inte utföres av en landsman.” Han nämner inte Jesse Owens men väl ”Amerikas fantastiska rekord på 4 x 100 meter.”

 

Den konkurrerande Dagens Nyheter hade också en journalist på plats i Berlin som lika lite som Selander var specialinriktad på sport: den tjugosjuåriga Barbro Alving-Bang som med sina rapporter detta år, dels från olympiaden och dels från spanska inbördeskriget, i ett slag blev mycket känd och läst. Även hon var återhållsam i sina artiklar från de olympiska spelen. ”Men hon avstod inte helt från att ifrågasätta” skriver Beata Arnborg i sin biografi om henne, ”Krig, kvinnor och gud”, och citerar: ”Efter bara en första rundtur har jag fått ett hakkors på ena näthinnan och de olympiska fem ringarna på den andra men tack och lov ingen tid över att försöka få de två symbolerna att gå ihop.”

 

I ett brev från den 21 augusti 1937 till sin goda vän Cilla Frankenhauser som tre år senare gifte sig med Eyvind Johnson skrev Bang, sedan hennes Berlin-reportage mötts med applåder, lätt övermodigt och med en väl inte alldeles rättvis snärt åt sin kollega i den mera konservativa draken: ”Så nu är man Sveriges styvaste journalist (…) Jag har ju också haft en himla tur. Dels låg hela reportaget fantastiskt bra till för mig, dels var Sten Selander tråkig (…) Hur det var i Berlin får vi tala om när vi ses.”

 

 

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror?

En av orsakerna till att lärarna inte får det stöd de verkligen behöver av sina rektorer är att de senare ofta inte är medvetna om de pedagogiska problem som läraren ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 12 november, 2012

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Uteliggaren

Det ligger en människa på marken. Kylan i vinden från öppna vägen piskar tag om honom, ruskar om honom. Den gnutta värme som finns i natten alstras från en betongfasad ...

Av: Tobias Haglund | Gästkrönikör | 16 december, 2014

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Joseph Cornells hermetiska väg

Långt innan min vetskap om Joseph Cornells (1903-1972) existens grundlades min fascination för honom. Mina föräldrar drev en bokhandel - en av Sveriges äldsta - och redan som barn lekte ...

Av: Jesper Nordström | Konstens porträtt | 01 augusti, 2017

Filmnatten med Sara

 Allt fanns på plats: ett tiotal tapas och popcorn och tillhörande utsökt fluidum. Vi skulle se sex filmer i rad och vid åttatiden på morgonen skriva ner våra intryck på ...

Av: Vladimir Oravsky, Sara Granath | Kulturreportage | 23 september, 2012

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

Den ansvarsfulle kapitalisten och den goda vinsten

Starbucks är ett amerikanskt företag som serverar kaffe och espresso på tusentals kaféer och barer i minst 37 länder. Starbucks köper kaffet hos de bästa odlarna i Afrika och i ...

Av: Gilda Melodia | Reportage om politik & samhälle | 29 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.