Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | 07 oktober, 2015
Agora - filosofiska essäer

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | 02 september, 2014
Övriga porträtt

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

Ove Allansson. Foto: Tre böcker

En sjöman har gått i land

Ove Allansson har lämnat skeppet. Han blev 83 år. Han hade provat flera yrken men sjömanslivet blev det som lämnade djupast intryck i honom och i hans författarskap. Han skrev ...

Av: Benny Holmberg | 24 januari, 2016
Litteraturens porträtt

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten



I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och den nya moderna konstens strömningar från Paris.

 


 

Konst är ett tillstånd bortom språket. Lizzie Lundbergs bilder talar för sig själva. Bildspråket är mångbottnat, livgivande lekfullt och befriande det är ett språk som framför allt utstrålar en egenartad andlig dimension och som ofta återkommer till det luftiga och drömlika. Men märkligast är nog det drag av stillhet som omger dem, en meditativ stillhet. Andlighet förknippas ofta med konst. Idéer om kreativitet och utforskande är centrala inte bara för konst utan också för andlighet. Konstnärligt skapande har traditionellt ansetts ha en förmåga att nå bortom det rationella och därför är ett språk som passar väl in med uttryck och upplevelser av det andliga

Annons:

Första världskrigets isolering ledde i Sverige, som på de flesta andra håll, till att import av internationella nyheter avstannade. Man längtade tillbaka till hembygdens trygghet och den folkliga traditionen. Naivismen innebar allt det som modernismen negligerat, en återgång till det genuina, det troskyldiga, det småskaliga och det i folksjälen ursprungliga, till bonden, landet och den förindustriella småstaden. Naivistisk konst är ett begrepp som används om föreställande konst som har en barnslig enkelhet i både uttryck och teknik. Det är en konstriktning som framhäver det omedelbara och okonstlade skapandet som kännetecknar barnets, allmogekonstens och naturfolkens bilder och bortser från perspektiv, proportioner och anatomi. Man skiljer mellan äkta naiv av helt självlärda konstnärer skapad konst och naivistisk. Naivist kallas den konstnär som medvetet använder sig av den naive konstnärens spontana uttryck. Men gränsen mellan det äktnaiva och det medvetet målade är många gånger ytterst svårdragen.

 

De svenska naiverna utgör en brokig skara som inte går att inrangera i någon stilfålla. Liksom alla naiva konstnärer världen över, skapar de avsikts – och aningslöst utanför den historiska konstutvecklingen. De arbetar var och en i sin stil utan minsta estetiska spekulationer, de kan inget annat och är liksom svenskar i gemen individualister. Den naiva konsten pekar mot skapandets kärna. Konst ska skapas med hjärtat. De naiva konstnärerna vänder sig mot förställningskonsten, söker befrielse från de traditionella normerna för konstskapandet. Sverige äger förvånansvärt många kvinnliga naiva konstnärer som var och en hittat sin personliga, lätt igenkännliga stil. Till de mest intressanta idag är Lizzie Lundberg som jag fått förmånen att träffa och samtala med.

 

Lizzie Lundberg föddes i Köpenhamn 1928. Modern kom från en dansk lantlig släkt och var en utpräglad hantverksmänniska. Fadern arbetade som cigarrmakare och sjöng även opera på Odense teater. Han var mycket konstintresserad och tog med dottern på utställningar redan när hon var liten. Som ensamt barn var hon hänvisad till sin fantasi i många lekar, målade och skrev små berättelser. När kriget kom blev de isolerade i Danmark.

 

Familjen hade ändå kontakter med Sverige genom att fadern betraktades som svensk medborgare, eftersom farmor var svenska. Alla i släkten var intresserade av konst och teater och umgicks flitigt i konstnärskretsar och följde med i konstlivet över sundet. Strax efter krigsslutet träffade hon Bertil Lundberg som kom över från Sverige, de gifte sig och flyttade till Malmö. Familj och barn blev det väsentligaste under många år, men när de blev större fick hon möjlighet att läsa på universitetet och ta en fil.kand. med konstvetenskap som viktigaste ämne. Lizzie är både målare, grafiker och skulptör. I hennes tidigare konstnärskap arbetade hon nästan uteslutande med grafik men har nu helt övergått till akvarellmåleri.

 

En teknik som väl passar hennes bildspråk. Sin utbildning har Lizzie fått för maken sedermera professor och grundare av grafikskolan Forum i Malmö.

Lizzie Lundberg tillhör de konstnärer som medvetet använder uttrycksmedel hämtade från barnkonst och primitiv konst (kulturell naivism.) Hon har ett behov av att uttrycka sig spontant. Teknik och stil tycks växa fram av sig självt under arbetets gång men innehållet är det viktigaste, det ska förmedla en känsla, en insikt. Hon menar att hon har ett barns sinne när hon gör sina bilder men en vuxens erfarenhet vad gäller minnesbilder och teknik. Lizzie målar spontant ur minnet, målar vad hon vet och inte vad hon ser. Hon vill varken efterlikna någon annan konstnär eller härma den stora konsten. De äkta naiva målarna gestaltar ur sitt eget inre oberoende av stilbildningar och obekymrade om offentliga värderingar.

 

Den naivistiska målaren söker tinget i sig. Lizzie återkommer till enkla grundmotiv: huset, trädet, havet och båten. Hon låter ofta ett ensamt motiv dominera, hon har en fascinerande förkärlek för att måla hus som med sina olika fasader tycks vilja berätta något. Det är hus som ruvar på hemligheter, existentiellt måleri. Huset kan ses som en symbol för människan, ofta ensam och isolerad. Trädet är en av mänsklighetens starkaste symboler, det gamla trädet som stått på samma plats i hundratals år blir symbol för kontinuitet och trygghet i en värld som upplevs som föränderlig och otrygg. Hus och träd är sinnebilder för människan, hus kan även stå för trygghet och träd för växande. Symboler är inte entydiga.

 

Havet är ofta närvarande i hennes verk, en fridfull ovisshet vilar över dessa bilder där land inte kan siktas. Att vara vid havet innebär en frihet men också en påminnelse om människans litenhet i allt det stora. Havet är viktigt för Lizzie, hon har levt på båda sidor om Öresund hela sitt liv och känner sig trygg vid havet och njuter av att se båtarna. Den ensamma båten bör ses som idé, en symbol för frihet. De intensiva mättade färgerna och tydliga figurerna lockar betraktaren att tro att världen är enkel och fattbar men över allt svävar en tomhet eller hot som fördjupar gestaltningen. Bilderna och motiven är skenbart enkla, hon vill förmedla en känsla utan att vara tydlig. Konstens uppgift är inte bara att beskriva den fysiska verkligheten utan även att påverka känslor och fantasiliv.

Trots att Lizzie säger sig vara en utpräglad storstadsmänniska finns naturen alltid med i hennes bilder.

 

Där syns får och kor fridfullt betande framför en rödmålad bondgård på landet. Detta kan tyckas motsägelsefullt men Lizzie hävdar att den är den storslagna mäktiga naturen med höga berg och mörka skogar som skrämmer. Storstaden gillar hon för att hon alltid varit storstadsbo och hennes tidigaste upplevelser av bilder var de som fanns ristade på väggar och murar. Att återskapa detta i plåt blev därefter det viktigaste för henne. Lizzie Lundbergs bildvärld är fylld av sagostämning utanför det omedelbart gripbara. Bilderna är poetiskt abstrakta, de är sinnebilder, symboler.

 

Ordet symbol kommer från grekiskans symbolon, det som kan förenas. Symboler bidrar till att skapa ordning och sammanhang i människors tankevärld. Trädet kan vara ett exempel för världens totalitet. I relation till det större kosmos blir trädet ett mikrokosmos som återspeglar världsalltet, makrokosmos. Världsträdet med rötterna kring jorden och kronan i himlen, symboliserar människans möjlighet att stiga från materiens täta rike till andens luftiga välde. Det är bara en begränsad del av tillvaron som vi kan komma åt med hjälp av rationell kunskapsförmåga. Den begränsas av tidens och rummets kategorier. Samtidigt är vi medvetna om att det vi upplever är något mer än vi kan få kunskap om. Verkligheten är större och rikare än den vi upplever med våra sinnen.

 

Konst är ett tillstånd bortom språket. Lizzie Lundbergs bilder talar för sig själva. Bildspråket är mångbottnat, livgivande lekfullt och befriande det är ett språk som framför allt utstrålar en egenartad andlig dimension och som ofta återkommer till det luftiga och drömlika. Men märkligast är nog det drag av stillhet som omger dem, en meditativ stillhet. Andlighet förknippas ofta med konst. Idéer om kreativitet och utforskande är centrala inte bara för konst utan också för andlighet. Konstnärligt skapande har traditionellt ansetts ha en förmåga att nå bortom det rationella och därför är ett språk som passar väl in med uttryck och upplevelser av det andliga.

 

Det finns en gemensam nämnare för naiva bilder; de beskriver verkligheten genom att ta fram konstnärens inre värld eller uppfattning av och reaktion på verkligheten. Den naiva konstens bilder talar om konstnärens eget liv bland tingen, och deras betydelse för människan. Det är i detta avseende man ska söka den naiva konstens aktualitet, eftersom samma egenskaper så påtagligt kännetecknar modern konst. I alla tider har man funnit spår av en likartat skapande drift som överallt där den förekommit tagit besläktade former. Det är den ärliga skildringen av händelser i verkligheten. Denna s.k. folkkonst är det vanliga folkets konst. Den växer fram ur det dagliga livet och avslöjar deras liv och intressen. Folkkonst är inte en oskicklig kopia av den fina konsten, den är ett unikt skapande uttryck för en bestämd grupp människor i en bestämd tid.

 

För de svenska naiva målarna är deras konst först och främst ett försök att återknyta till en av moderniteten hotad folktro- folksaga- och folkvisetradition. Karakteristiskt för denna konst var det troskyldigt innerliga och sökande, det drömskt mångtydiga och sårbart nostalgiska. Trots felaktiga perspektiv och proportioner har dessa naiva målare lyckats förmedla en närvaro i samtidens vardagsliv. En egenskap som ofta betonas är autencitet. Naturligtvis är naivism en flykt undan en allt mer mekaniserad verklighet men i så fall en flykt som sitter djupt rotad i den svenska folksjälen. Man sökte återuppväcka den svenska idyllen genom att måla med hjärtat, ha barnets oförstörda blick och använda bilden i stället för orden för att kommunicera.

 

Lizzie Lundberg är en bildmänniska. Eftersom hon haft så stor glädje av bild vill hon överföra samma intresse och glädje till andra. Det behovet har varit lika betydelsefullt som att själv göra bilder. En medmänniskas behov är medmänniskan. Det som avspeglas i alla former av bildkonst och skådespel. Tillsammans med medmänniskor blir konstupplevelsen rikare och meningsfullare. Lizzie Lundberg både målar med och målar alla sina åldrar med barnets nyfikenhet och åldrandets erfarenhet, fantasifullt utrycksfullt och med inlevelse.

 

Äkta naiva konstnärer har alltid gått sina egna vägar och haft svårt för att bli accepterade av makteliten. Men det förefaller som om detta håller på att förändras i våra dagar, den naiva konsten tas numera på allvar på ett annat sätt än tidigare. Intresset för den naiva konsten i Sverige har ökat alltmer och förståelsen för dessa, ur folkdjupet utsprungna bilder, har inte minst accentuerats genom att konstgallerier i hela världen specialiserat sig på naivisternas verk och en jakt på nya konstnärer bedrivs. Samtidigt har i Sverige Statens kulturråd understrukit behovet av stöd till amatörismen, och de naiva målarna är ju amatörer med en känsla för färg och form som är något utöver det vanliga. Idag finns alternativa synsätt på konsten. Nu är det snarare ett verks kommunikationsförmåga och betraktarens upplevelse som är det viktiga. Därmed kommer definitivt den naiva konsten framöver att inta en viktig plats i den svenska konsthistorien.

 

Lizzie Lundberg finns representerad hos Nationalmuseum,

Malmö museum, Ystad Konstmuseum

Kastrupsgårdsamlingen i Köpenhamn samt flera museer och samlingar i Sverige och utlandet.

 

 

 

Lena Månsson

 

Utställning på Höörs konsthall 28/10-19/11 - 2017

Måleri av Lizzie Lundberg visas tillsammans med berättande målningar ur privata samlingar. Verk av Ingeborg Nilsson, Domingo Uriarte, Allan Karlsson, Ernst Gullberg, Carl Ljungberg m.fl. Lena Månsson, konstvetare, bidrar med korta berättelser.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 04 februari, 2017

Konungens ring

Fransmännen slår vakt om sina äventyrsförfattare. Victor Hugo räknas som en klassiker. Hans Samhällets olycksbarn läses också hos oss. Och den har blivit en jättesuccé som musikal. Men vem omhuldar ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 22 oktober, 2010

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Skryt lagom - varför Dylan Thomas aldrig blev hundra år gammal

Jag råkar lyssna på BBC just innan solen går upp och känner igen den mäktiga stämman som läser upp en dikt som jag också kan placera långt innan jag får ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2014

Död och sorg i dagens samhälle

Den längsta resan är resan i det inre(Dag Hammarskjöld) I vårt västerländska samhälle är döden för de flesta människor ett tabu och den kommer oftast som en överraskning. Mötet med döden ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 05 december, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.