Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm



”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns länder och städer där tågen avgår och ankommer enligt tidtabellen, på sekunden. Holland, Schweiz och Belgien ligger bra till. I Bryssel, Antwerpen och Gent har man ingen chans att klämma sig med när konduktörens vissla ljudit. Jag ser nu att punktlighet är en dygd som praktiseras också i Hongkong.

 


 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Annons:

Där är statistiken över tåg som håller tiden svårslagna 99.9 procent, enligt en intervju i Svenska Dagbladet med Frederick Ma som är ordförande i tågkoncernen MTR, uttytt Mass Transit Railway. Den har byggt ut kollektivtrafik inte bara i Hongkong och Peking utan också i London och Stockholm, och expanderar dessutom i Australien. Nu har man storstilade planer på att etablera sig ännu intensivare i Sverige, och man vill gärna lägga sig i stadsplaneringen. I Hongkong är det hälsosamt att bo i bostäder byggda ovanpå tunnelbanan, sägs det, då undgår man den fuktiga monsunluften. Det problemet är inte särskilt överhängande här hemma, men MTR får gärna hjälpa till att röja undan alla irriterande och återkommande tågförseningar. Efter ett besök i Hongkong 1994 skrev jag följande. Sedan dess har mycket hänt, politiskt och geografiskt, arkitektoniskt och kommunikativt:

 

Inflygningen till Hongkong har alltid varit ett äventyr. Landningsbanorna är korta, bergen runtom höga. Vid riktigt tät dimma dirigeras man om till Taipei. Man stryker tätt ovan hyreshusen och på kvällen är det som att sänkas ner i en overklig rundel av glas, upplyst av miljontals blåkalla lysrör. Men man är i full färd med markarbetena för den nya storflygplatsen på Lantau Island. När den står klar kommer det inte längre att bli lika spännande att sväva in över Kowloon och Victoria-ön. Också annat ändrar sig inom en snar framtid. Om tre år går Hongkong tillbaka till Kina, och man har börjat nedräkningen. Det är redan tio år sedan Mrs Thatcher undertecknade fördraget med kommunist-Kina. Aktiviteten är uppskruvad så här fem minuter i tolv. Snart bygger man världens högsta hus på 468 meter, och hyreskostnaderna i Hongkong är på väg att gå förbi Tokyos.

 

 

Dag efter dag innehåller tidningarna bilagor med den finstilta avtalstexten inför övergången. Chris Patten, kronkolonins siste guvernör, förutspår staden en lysande framtid även efter den första juli 1997. För bara några år sedan var det inte många som vågade tro det. En välbärgad del av befolkningen utvandrade i strid ström till länder bortom Kinesiska sjön, som Kanada, Australien och Nya Zeeland. Sedan dess har fastlands-Kina visat sig vara en obegränsad marknad, och gränsen är uppluckrad. Miljön i centrum, med nya skyskrapor och överbyggda gångtunnlar några våningar upp, är säkert effektiv men inte inbjudande. Spåren efter det brittiskt koloniala försvinner i rask takt. Det inhemska flygbolaget Cathay Pacific, ett av världens mest framgångsrika, har redan hunnit plocka bort Union Jack från stjärtfenorna. Det enda som är sig riktigt likt från förr är de grönvita färjorna som pilar över sundet, med dubbla däck och rundad för och akter. Av den gamla ståtliga järnvägsstationen nere i Kowloons hamn finns bara klocktornet kvar, som ett minne från den epok då man ännu kunde ta sig hit med tåg från Europa.

 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.