Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 6

Avdelning, inåt marsch! Errorismen påverkar indirekt vårt sätt att interagera, hur vi beter oss mot varandra, resemönster, livsstilsval, etc. Errorismen har på en nivå medfört stora förändringar i samhället och kulturen ...

Av: Carl Abrahamsson | 23 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 Maj, 2012
Stefan Whilde

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm



”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns länder och städer där tågen avgår och ankommer enligt tidtabellen, på sekunden. Holland, Schweiz och Belgien ligger bra till. I Bryssel, Antwerpen och Gent har man ingen chans att klämma sig med när konduktörens vissla ljudit. Jag ser nu att punktlighet är en dygd som praktiseras också i Hongkong.

 


 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Annons:

Där är statistiken över tåg som håller tiden svårslagna 99.9 procent, enligt en intervju i Svenska Dagbladet med Frederick Ma som är ordförande i tågkoncernen MTR, uttytt Mass Transit Railway. Den har byggt ut kollektivtrafik inte bara i Hongkong och Peking utan också i London och Stockholm, och expanderar dessutom i Australien. Nu har man storstilade planer på att etablera sig ännu intensivare i Sverige, och man vill gärna lägga sig i stadsplaneringen. I Hongkong är det hälsosamt att bo i bostäder byggda ovanpå tunnelbanan, sägs det, då undgår man den fuktiga monsunluften. Det problemet är inte särskilt överhängande här hemma, men MTR får gärna hjälpa till att röja undan alla irriterande och återkommande tågförseningar. Efter ett besök i Hongkong 1994 skrev jag följande. Sedan dess har mycket hänt, politiskt och geografiskt, arkitektoniskt och kommunikativt:

 

Inflygningen till Hongkong har alltid varit ett äventyr. Landningsbanorna är korta, bergen runtom höga. Vid riktigt tät dimma dirigeras man om till Taipei. Man stryker tätt ovan hyreshusen och på kvällen är det som att sänkas ner i en overklig rundel av glas, upplyst av miljontals blåkalla lysrör. Men man är i full färd med markarbetena för den nya storflygplatsen på Lantau Island. När den står klar kommer det inte längre att bli lika spännande att sväva in över Kowloon och Victoria-ön. Också annat ändrar sig inom en snar framtid. Om tre år går Hongkong tillbaka till Kina, och man har börjat nedräkningen. Det är redan tio år sedan Mrs Thatcher undertecknade fördraget med kommunist-Kina. Aktiviteten är uppskruvad så här fem minuter i tolv. Snart bygger man världens högsta hus på 468 meter, och hyreskostnaderna i Hongkong är på väg att gå förbi Tokyos.

 

 

Dag efter dag innehåller tidningarna bilagor med den finstilta avtalstexten inför övergången. Chris Patten, kronkolonins siste guvernör, förutspår staden en lysande framtid även efter den första juli 1997. För bara några år sedan var det inte många som vågade tro det. En välbärgad del av befolkningen utvandrade i strid ström till länder bortom Kinesiska sjön, som Kanada, Australien och Nya Zeeland. Sedan dess har fastlands-Kina visat sig vara en obegränsad marknad, och gränsen är uppluckrad. Miljön i centrum, med nya skyskrapor och överbyggda gångtunnlar några våningar upp, är säkert effektiv men inte inbjudande. Spåren efter det brittiskt koloniala försvinner i rask takt. Det inhemska flygbolaget Cathay Pacific, ett av världens mest framgångsrika, har redan hunnit plocka bort Union Jack från stjärtfenorna. Det enda som är sig riktigt likt från förr är de grönvita färjorna som pilar över sundet, med dubbla däck och rundad för och akter. Av den gamla ståtliga järnvägsstationen nere i Kowloons hamn finns bara klocktornet kvar, som ett minne från den epok då man ännu kunde ta sig hit med tåg från Europa.

 

KCR-tågen mot fastlands-Kina utgår i stället från Hung Hom-stationen några kvarter norrut. Tåget de knappa fyra milen upp till gränsen går genom the New Territories, tidvis i en vacker båge längs kusten, ibland genom satellitstäder med nya höghus. När den dubbeldäckade lokalbussen kringelikrokar sig tillbaka känner jag igen något av det Hongkong som håller på att trängas undan i centrum, gatumarknader med ett myller av människor, enkla utekök, cykelbud med slaktade grisar, larm och trängsel, den kryddiga rökdoften, och ett överflöd av varor. Allt finns att få, med en enda begränsning. En del kineser i Hongkong må leva på stor fot, men långa är de inte. Det visar sig stört omöjligt att få tag på skor i svensk normalstorlek. I gränderna och prången finns mängder av enmansaffärer, och i ett skyltfönster förstår jag långt om länge vad tågintialerna KCR står för - där saluförs en kinesisk konduktörs vackra tjänsteklocka, made in Switzerland, med texten “Kowloon Canton Railway” i rött på urtavlan.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror?

En av orsakerna till att lärarna inte får det stöd de verkligen behöver av sina rektorer är att de senare ofta inte är medvetna om de pedagogiska problem som läraren ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 12 november, 2012

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Uteliggaren

Det ligger en människa på marken. Kylan i vinden från öppna vägen piskar tag om honom, ruskar om honom. Den gnutta värme som finns i natten alstras från en betongfasad ...

Av: Tobias Haglund | Gästkrönikör | 16 december, 2014

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Joseph Cornells hermetiska väg

Långt innan min vetskap om Joseph Cornells (1903-1972) existens grundlades min fascination för honom. Mina föräldrar drev en bokhandel - en av Sveriges äldsta - och redan som barn lekte ...

Av: Jesper Nordström | Konstens porträtt | 01 augusti, 2017

Filmnatten med Sara

 Allt fanns på plats: ett tiotal tapas och popcorn och tillhörande utsökt fluidum. Vi skulle se sex filmer i rad och vid åttatiden på morgonen skriva ner våra intryck på ...

Av: Vladimir Oravsky, Sara Granath | Kulturreportage | 23 september, 2012

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

Den ansvarsfulle kapitalisten och den goda vinsten

Starbucks är ett amerikanskt företag som serverar kaffe och espresso på tusentals kaféer och barer i minst 37 länder. Starbucks köper kaffet hos de bästa odlarna i Afrika och i ...

Av: Gilda Melodia | Reportage om politik & samhälle | 29 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.