Jan Stenis

Jan Stenis. Kejsarvalsens kärlek

Kejsarvalsens kärlek kan ses som en mental ädlings uppgörelse med ett obehagligt degenererat samhälle som, ekonomiskt sett, inte tillräckligt belönar studiebegåvning eller talang för finkulturella yttringar som poesi. Diktsamlingen utgör även ...

Av: Jan Stenis | 09 februari, 2017
Utopiska geografier

Munch och Strindberg i Berlin

I fjol var det August Strindberg, nu pockar Edvard Munch på uppmärksamhet. Den enes död den andres födelse. I Sverige är Thielska galleriet först ut med en utställning: ”Munch! – ...

Av: Kurt Bäckström | 22 februari, 2013
Essäer

Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | 01 oktober, 2008
Essäer om konst

Anna Lovisa Hansdotter, foto privat

Du är vad du heter, men vad heter du egentligen



Det är ju så här att jag en gång hade ett namn, inte ett namn som vilket som helst utan ett som jag var döpt och uppväxt med. Jag blev van vid det och vantrivdes inte med det. Ingen förvrängde det, det var ingen källa till mobbning men en och annan stavade det fel. Som prästen, när jag döptes, som till mina föräldrars ilska glömde bort ett h och registrerade fel i kyrkoboken och folkbokföringen. Det blev rättat. Och det kändes rätt.




 

 

Ofta träffar man på kombinationer, min mormors mors fullständiga namn var Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbacka. Hansdotter efter fadern, Hans Jaenson, på Smedjebacka och Anna Lovisa flyttade sedan till Forsbacka i samband med sitt första giftermål. Min mormor, född 1887, döptes till Selma Sofia Forsbacka - betydligt enklare. Efterhand, en bit in på 1900-talet, antog hela familjen namnet Karlström. Så när Anna Lovisa dog 1929 blev det helt enkelt Lovisa Karlström på gravstenen.
Warner Earhart Forsell med maka Ethel, foto privat

Warner Earhart Forsell med maka Ethel, foto privat

Annons:

Namnet är en viktig del av min identitet, och så är det nog för många människor. Att byta namn blir därför en händelse som pekar på att något viktigt inträffat.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vissa sammanhang förblir man dock den man är. När Maria Karlsdotter i värmländska Långserud gifte sig 1874 förblev hon Maria Karlsdotter för en lång tid framåt. Men en bit in på 1900-talet, då blev hon Karlsson i stället. Hade hon bott på Island, ja då hade hon väl varit Karlsdottir hela livet.

Krångligare är det i Mexico och andra spanskspråkiga länder. Exempel: Mannen heter Pedro Fernández Alvarez och hustrun María Sierra Lopez. De har en dotter som heter Lucía Fernández Sierra. Lucía gifter sig med Carlos González Maldonado och de får en son som heter

Álvaro González Fernández, alltså ett namn efter mannen och ett efter mor och morfar.

I México får man egentligen inte heller byta namn, vilket en närstående mexikanska fått erfara. I det mexikanska passet stod hennes mexikanska namn, enligt ovanstående modell, men när hon blev svensk medborgare så blev det förstås inresa i México med det svenska efternamnet, som då var den svenske makens.

Islänningarna har av tradition som nämnts en helt annan linje, där finns det egentligen inte några efternamn utan bara namn som anger föräldraskap.

I den lilla socknen

Enkelt eller hur. Men så beger vi oss till grannlandet Finland. Den som släktforskar där, som i mitt fall i den lilla socknen Terjärv i svenska Österbotten ställs ofta inför namnproblem. Vad heter människan egentligen? Och vem är vem?

Namnbruken har skiftat över tiden, och inte bara det - samtidigt har flera system använts. Låt mig ge några exempel, hämtade ur Från tillnamn till släktnamn i österbottnisk allmogemiljö, en forskarrapport av Marianne Blomqvist i Arkiv för svenska Österbotten 19, 1988. Blomqvist har studerat de två närliggande socknarna Sideby och Terjärv, som i en del avseenden skiljer sig åt. Skillnaderna kan möjligen förklaras av olika traditioner men också att Sideby har i betydligt högre utsträckning blivit finsktalande medan däremot Terjärv fortfarande till över 80 procent är svenskspråkigt.

Låt oss särskilt se på vad man hade för namn i Terjärv under 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Till skillnad mot Sverige användes inte patronymikon ensamt så ofta, dvs Karin Måns-dotter eller Leander Anders-son var en ganska ovanlig namnform. Däremot var det vanligare att kombinera patronymikonet med ett annat efternamn, till exempel som min mormors far - Karl Mattsson Karlström. Patronymikonet är här alltså ett mellannamn.

Ännu krångligare blev det i de fall där man hade dubbelnamns-patronymikon, t.ex. Amanda Sabina Anders-Gustafsdotter Aspfors. Forskningen konstaterar dock att detta var ovanligt, endast 22 dubbelnamnspatronymikon påträffas i en studie.

De ärftliga sonnamnen börjar att komma i början av 1900-talet. Då kan man t.ex. träffa på boendeänkan Ida Hansson eller backstuguänkan Johanna Karlsson, dvs även kvinnorna har nu sonnamn.

Så småningom får vi också speciella tillnamn, de första påträffas i slutet av 1780-talet. Ofta handlade det om hantverkare som sockenskräddaren Petter Höglund eller andra speciella personer som kyrkoväktaren Carl Öberg, mer sällan om drängar och pigor.

Hemmanet eller torpet ingick också i namngivningssederna. Här blev det komplicerat eftersom en gård kunde inrymma ett antal personer med likartade namn, så efter hand började man låta gårdsnamnet, som t.ex. Björkbacka, att bli efternamnet Björk i stället - på så sätt kunde man skilja de båda Oskar Björkbacka åt, när den ene fick byta namn.

Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbackaalias Lovisa Karlström

Ofta träffar man på kombinationer, min mormors mors fullständiga namn var Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbacka. Hansdotter efter fadern, Hans Jaenson, på Smedjebacka och Anna Lovisa flyttade sedan till Forsbacka i samband med sitt första giftermål. Min mormor, född 1887, döptes till Selma Sofia Forsbacka - betydligt enklare. Efterhand, en bit in på 1900-talet, antog hela familjen namnet Karlström. Så när Anna Lovisa dog 1929 blev det helt enkelt Lovisa Karlström på gravstenen.

Man gifte sig även över sockengränserna, till exempel med någon från det i huvudsak finskspråkiga Kaustby, Kaustinen. Därför dök också namn som Antinpoika, Andersson upp.

Från Terjärv var dessutom utflyttningen stor under andra häften av 1800-talet. För en släktforskare krånglar det också till det, när namnen angliseras. Som tur är, i mitt fall, heter många av släktingarna Forsell, som sannolikt togs från gårdsnamnet Forsbacka. Det är dessutom ett ganska ovanligt namn i USA och Canada, men fungerar även på engelska. Emma Elvira Johansdotter Forsell blir således i USA Vera Forsell, Verner Erhard Emilsson Forsell blir Warner Forsell.

Det grundläggande problemet här är ju att när man följa människors levande över tiden så dyker de upp med olika namn. Man måste alltså kolla att de verkligen rör sig om samma person, till exempel genom att ha koll på födelsedatum.

En tradition som också kan nämnas i det här sammanhanget gäller förnamnet. Barnadödligheten var ju hög på 1800-talet och en bit in på 1900-talet. En orsak var bland annat svår missväxt och i en av de små byarna i Terjärv jag studerat, Hästbacka med ett par hundra invånare, dog under en månad sju barn.

I en familj fick man tre flickor efter varann, de fick alla namnet Emma Fredrika och dog alla kort efter födseln. Någonstans fanns förstås förhoppningen att ett barn skulle överleva. Ytterligare ett exempel, min mor Gurli var familjens andra barn. Det förstnämnda barnet hette också Gurli men dog strax efter födseln. Lyckligtvis överlevde efter min mor de kommande sex barnen.

Prästerna som bestämde

Vem var det då som styrde över den här utvecklingen, hur namn skulle användas? Marianne Blomqvist menar att prästerna hade en viktig roll. Ett exempel är att Terjärvs konservativa prästerskap såg till att patronymikonet blev kvar ända till 1930-talet, trots att de försvunnit på annat håll i landet.

Och jag själv då? Någon gång sa min mor: det finns fler som har samma namn som du, till och med journalistkollegor. Du kan ju byta till mitt flicknamn. Lindqvist. Inte så dumt tänkte jag, men nej. Jag var van och vantrivdes inte.

Så kom den där dagen där för giftermål. Jag vill inte ha ditt namn, sa den blivande hustrun. Jag vill inte ha ditt, sa jag. Vi kan ju ha olika fast vi är gifta, men nej det kändes inte heller bra. Så vi letade bland våra respektive släktnamn och kom fram till Wihlman. Det var ovanligt, funkade på engelska osv. Men att ta sig namnet Wihlman, det blev komplicerat när svenska myndigheter var inblandade (vi var båda svenska medborgare, även om jag också har finskt medborgarskap). Vi var tvungna att bevisa att det fanns släktskap i rakt nedstigande led i tre generationer. Efter att ha kunnat visa papper på att jag var släkt i rakt nedstigande led med min morfars mor Johanna Karolina Wihlman från Gamlakarleby (nuvarande Karleby) blev det till sist ok. Så nu är vi båda, sedan ett decennium ett av de två svenska paren Wihlman (båda med finländsk anknytning och dessutom är vi släkt med varann).

Så nu känns det ok att ha bytt namn. Men när jag släktforskar då undrar jag vad människor kallade varandra, vad de omtalades som och hur betydelsefullt namnet var för deras identitet. Forskningen har nog svaret på det också, men det får bli en annan historia och en annan artikel. Ett vet jag dock: mormor Selma var alltid den hon var, oavsett om hon hette Annasdotter, Forsbacka, Karlström eller Lindqvist.

 

 

Thomas Wihlman

Ur arkivet

view_module reorder

Jan Stenis diktar

Den Härdade fridsfursten dr Jan Stenis nyårsdikt

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 27 december, 2016

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 Maj, 2014

Den nya tidens skräck

  Den nya tidens skräck Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars ...

Av: Magnus Blomdahl | Essäer om film | 18 september, 2007

Theodor Kittelsen – Den norske Faun

 Nationalromantiken är en inriktning på det nationellt egenartade i natur och folklynne samt den egna historien. Den kan beskrivas som en fredlig form av nationalism. Romantiken är både en stil ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 03 augusti, 2014

Percival. Två dikter

The Last Café, Krabi     I am sitting at The Last Café On the beach under the jungle trees In the dream of the world In the stream of the world While the angel eyes are watching ...

Av: Percival | Utopiska geografier | 29 september, 2014

Proust, Vergilius eller Homeros? Nej, helt enkelt Marcel Bénabou

I och med Rámus förlags publicering av Marcel Bénabous klassiker Varför jag inte har skrivit någon av mina böcker var Bénabou på uppläsningsturné i Sverige. När författaren kom till Malmö ...

Av: Mårten Björk | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Eva Hanson. Kvällspromenaden

Eva Hanson bor på landet strax utanför Göteborg. Hon skriver krönikor, noveller och lyrik Senast aktuell: i Föreningen Arbetarskrivarnas antologi Landet som sprängdes Personlig kuriosa: avskyr vintern men älskar katter           Kvällspromenaden     Och jag tänkte ...

Av: Eva Hanson | Utopiska geografier | 27 januari, 2014

Bokslut över 2009 års böcker - en god årgång

"En god årgång, kanske lite kladdig i smaken men med en viss bouquet, möjligen kan man också känna något vadmalskt i botten och ett stråk av grusig förgänglighet..." När man ögnar ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 25 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.