Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Anna Lovisa Hansdotter, foto privat

Du är vad du heter, men vad heter du egentligen



Det är ju så här att jag en gång hade ett namn, inte ett namn som vilket som helst utan ett som jag var döpt och uppväxt med. Jag blev van vid det och vantrivdes inte med det. Ingen förvrängde det, det var ingen källa till mobbning men en och annan stavade det fel. Som prästen, när jag döptes, som till mina föräldrars ilska glömde bort ett h och registrerade fel i kyrkoboken och folkbokföringen. Det blev rättat. Och det kändes rätt.




 

 

Ofta träffar man på kombinationer, min mormors mors fullständiga namn var Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbacka. Hansdotter efter fadern, Hans Jaenson, på Smedjebacka och Anna Lovisa flyttade sedan till Forsbacka i samband med sitt första giftermål. Min mormor, född 1887, döptes till Selma Sofia Forsbacka - betydligt enklare. Efterhand, en bit in på 1900-talet, antog hela familjen namnet Karlström. Så när Anna Lovisa dog 1929 blev det helt enkelt Lovisa Karlström på gravstenen.
Warner Earhart Forsell med maka Ethel, foto privat

Warner Earhart Forsell med maka Ethel, foto privat

Annons:

Namnet är en viktig del av min identitet, och så är det nog för många människor. Att byta namn blir därför en händelse som pekar på att något viktigt inträffat.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vissa sammanhang förblir man dock den man är. När Maria Karlsdotter i värmländska Långserud gifte sig 1874 förblev hon Maria Karlsdotter för en lång tid framåt. Men en bit in på 1900-talet, då blev hon Karlsson i stället. Hade hon bott på Island, ja då hade hon väl varit Karlsdottir hela livet.

Krångligare är det i Mexico och andra spanskspråkiga länder. Exempel: Mannen heter Pedro Fernández Alvarez och hustrun María Sierra Lopez. De har en dotter som heter Lucía Fernández Sierra. Lucía gifter sig med Carlos González Maldonado och de får en son som heter

Álvaro González Fernández, alltså ett namn efter mannen och ett efter mor och morfar.

I México får man egentligen inte heller byta namn, vilket en närstående mexikanska fått erfara. I det mexikanska passet stod hennes mexikanska namn, enligt ovanstående modell, men när hon blev svensk medborgare så blev det förstås inresa i México med det svenska efternamnet, som då var den svenske makens.

Islänningarna har av tradition som nämnts en helt annan linje, där finns det egentligen inte några efternamn utan bara namn som anger föräldraskap.

I den lilla socknen

Enkelt eller hur. Men så beger vi oss till grannlandet Finland. Den som släktforskar där, som i mitt fall i den lilla socknen Terjärv i svenska Österbotten ställs ofta inför namnproblem. Vad heter människan egentligen? Och vem är vem?

Namnbruken har skiftat över tiden, och inte bara det - samtidigt har flera system använts. Låt mig ge några exempel, hämtade ur Från tillnamn till släktnamn i österbottnisk allmogemiljö, en forskarrapport av Marianne Blomqvist i Arkiv för svenska Österbotten 19, 1988. Blomqvist har studerat de två närliggande socknarna Sideby och Terjärv, som i en del avseenden skiljer sig åt. Skillnaderna kan möjligen förklaras av olika traditioner men också att Sideby har i betydligt högre utsträckning blivit finsktalande medan däremot Terjärv fortfarande till över 80 procent är svenskspråkigt.

Låt oss särskilt se på vad man hade för namn i Terjärv under 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

Till skillnad mot Sverige användes inte patronymikon ensamt så ofta, dvs Karin Måns-dotter eller Leander Anders-son var en ganska ovanlig namnform. Däremot var det vanligare att kombinera patronymikonet med ett annat efternamn, till exempel som min mormors far - Karl Mattsson Karlström. Patronymikonet är här alltså ett mellannamn.

Ännu krångligare blev det i de fall där man hade dubbelnamns-patronymikon, t.ex. Amanda Sabina Anders-Gustafsdotter Aspfors. Forskningen konstaterar dock att detta var ovanligt, endast 22 dubbelnamnspatronymikon påträffas i en studie.

De ärftliga sonnamnen börjar att komma i början av 1900-talet. Då kan man t.ex. träffa på boendeänkan Ida Hansson eller backstuguänkan Johanna Karlsson, dvs även kvinnorna har nu sonnamn.

Så småningom får vi också speciella tillnamn, de första påträffas i slutet av 1780-talet. Ofta handlade det om hantverkare som sockenskräddaren Petter Höglund eller andra speciella personer som kyrkoväktaren Carl Öberg, mer sällan om drängar och pigor.

Hemmanet eller torpet ingick också i namngivningssederna. Här blev det komplicerat eftersom en gård kunde inrymma ett antal personer med likartade namn, så efter hand började man låta gårdsnamnet, som t.ex. Björkbacka, att bli efternamnet Björk i stället - på så sätt kunde man skilja de båda Oskar Björkbacka åt, när den ene fick byta namn.

Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbackaalias Lovisa Karlström

Ofta träffar man på kombinationer, min mormors mors fullständiga namn var Anna Lovisa Hansdotter Smedjebacka Forsbacka. Hansdotter efter fadern, Hans Jaenson, på Smedjebacka och Anna Lovisa flyttade sedan till Forsbacka i samband med sitt första giftermål. Min mormor, född 1887, döptes till Selma Sofia Forsbacka - betydligt enklare. Efterhand, en bit in på 1900-talet, antog hela familjen namnet Karlström. Så när Anna Lovisa dog 1929 blev det helt enkelt Lovisa Karlström på gravstenen.

Man gifte sig även över sockengränserna, till exempel med någon från det i huvudsak finskspråkiga Kaustby, Kaustinen. Därför dök också namn som Antinpoika, Andersson upp.

Från Terjärv var dessutom utflyttningen stor under andra häften av 1800-talet. För en släktforskare krånglar det också till det, när namnen angliseras. Som tur är, i mitt fall, heter många av släktingarna Forsell, som sannolikt togs från gårdsnamnet Forsbacka. Det är dessutom ett ganska ovanligt namn i USA och Canada, men fungerar även på engelska. Emma Elvira Johansdotter Forsell blir således i USA Vera Forsell, Verner Erhard Emilsson Forsell blir Warner Forsell.

Det grundläggande problemet här är ju att när man följa människors levande över tiden så dyker de upp med olika namn. Man måste alltså kolla att de verkligen rör sig om samma person, till exempel genom att ha koll på födelsedatum.

En tradition som också kan nämnas i det här sammanhanget gäller förnamnet. Barnadödligheten var ju hög på 1800-talet och en bit in på 1900-talet. En orsak var bland annat svår missväxt och i en av de små byarna i Terjärv jag studerat, Hästbacka med ett par hundra invånare, dog under en månad sju barn.

I en familj fick man tre flickor efter varann, de fick alla namnet Emma Fredrika och dog alla kort efter födseln. Någonstans fanns förstås förhoppningen att ett barn skulle överleva. Ytterligare ett exempel, min mor Gurli var familjens andra barn. Det förstnämnda barnet hette också Gurli men dog strax efter födseln. Lyckligtvis överlevde efter min mor de kommande sex barnen.

Prästerna som bestämde

Vem var det då som styrde över den här utvecklingen, hur namn skulle användas? Marianne Blomqvist menar att prästerna hade en viktig roll. Ett exempel är att Terjärvs konservativa prästerskap såg till att patronymikonet blev kvar ända till 1930-talet, trots att de försvunnit på annat håll i landet.

Och jag själv då? Någon gång sa min mor: det finns fler som har samma namn som du, till och med journalistkollegor. Du kan ju byta till mitt flicknamn. Lindqvist. Inte så dumt tänkte jag, men nej. Jag var van och vantrivdes inte.

Så kom den där dagen där för giftermål. Jag vill inte ha ditt namn, sa den blivande hustrun. Jag vill inte ha ditt, sa jag. Vi kan ju ha olika fast vi är gifta, men nej det kändes inte heller bra. Så vi letade bland våra respektive släktnamn och kom fram till Wihlman. Det var ovanligt, funkade på engelska osv. Men att ta sig namnet Wihlman, det blev komplicerat när svenska myndigheter var inblandade (vi var båda svenska medborgare, även om jag också har finskt medborgarskap). Vi var tvungna att bevisa att det fanns släktskap i rakt nedstigande led i tre generationer. Efter att ha kunnat visa papper på att jag var släkt i rakt nedstigande led med min morfars mor Johanna Karolina Wihlman från Gamlakarleby (nuvarande Karleby) blev det till sist ok. Så nu är vi båda, sedan ett decennium ett av de två svenska paren Wihlman (båda med finländsk anknytning och dessutom är vi släkt med varann).

Så nu känns det ok att ha bytt namn. Men när jag släktforskar då undrar jag vad människor kallade varandra, vad de omtalades som och hur betydelsefullt namnet var för deras identitet. Forskningen har nog svaret på det också, men det får bli en annan historia och en annan artikel. Ett vet jag dock: mormor Selma var alltid den hon var, oavsett om hon hette Annasdotter, Forsbacka, Karlström eller Lindqvist.

 

 

Thomas Wihlman

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.