”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Aurora Borealis



norrsken.jpg
 Foto: Joshua Strang

Aurora Borealis

Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern. 

Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i hand. I regel går det inte alldeles lätt att avgöra var gränsen går mellan det galna och det geniala. I synnerhet gäller detta inom naturvetenskaperna. En idé blir som en levande demon, en dibbuk. Den kan ta över och dominera. Uppfinnaren blir sin idés slav. I fallet med Kristian Olaf Birkeland stämmer det osedvanligt bra. 

Tiden är de stora ingenjörernas. Allt ska exploateras i den goda vetenskapens namn; allt ska underordnas och inordnas under det praktiska och nyttiga förnuftet. Världen är en kontinent att kuva och behärska. Birkelands besatthet var det gäckande norrskenet som vid denna tid ofta hade övernaturliga förklaringar. Det påstods varsla om orostider, om död och undergång. Men han beslutade sig för att vetenskapligt förklara fenomenet och skingra vanföreställningarna.

Platsen är Kristiania som Oslo ännu hette. Året är 1899. En expedition utrustas. Målet är att lyckas förstå det gäckande norrskenet. Färden ska gå till den avlägsna Halddetoppen längst uppe i norr. Där har ett litet stenhus byggts. Där ska expeditionens fem medlemmar försöka stanna över vintern samtidigt som de utför de noggrannaste mätningar. Lokalbefolkningen avråder. Det går inte att stanna däruppe på fjället. Kölden, stormarna och det eviga och ymniga snöandet gör det omöjligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ledare för expeditionen är den uppfinningsrike och vetgirige Kristian Olaf Birkeland. Han är detta år 36 år gammal. Redan som mycket ung utnämndes han till professor vid det djupt konservativa universitetet i Kristiania. Där möter han ständigt nya motgångar. Hans tankar är för moderna. Inte minst i nationsfrågan. Birkeland är övertygad anhängare av att Norge ska frigöra sig från den påtvingade unionen med Sverige. Inte heller möter han minsta förståelse för de experiment han vill genomföra. Pengar vill de absolut inte skjuta till. Han söker sig därför andra finansiärer.

Expeditionen ger sig av. Birkeland rycker på axlarna åt de många varningarna. Han är besatt av sin idé. Vid sin sida har Birkeland fyra unga män. Bjørn Helland-Hansen som studerar till kirurg; Elisar Boye som märkligt nog är humanist och latinstudent men han var samtidigt den förste som anmälde sig när Birkeland satte upp anslaget på universitetets anslagstavla; Kristoffer Knudsen är tjugotre år och telegrafingenjör; Sem Sæland är den mest välutbildade av de unga männen och den som har mest gemensamt med Birkeland, han har bland annat läst matematik, astronomi, fysik och kemi.

Det börjar inte bra. Redan på väg upp till fjällets topp drabbas de av en mäktig snöstorm. De tvingas slå läger. Helland-Hansen förfryser snart sina händer. När stormen bedarrat får han vända om till närmaste sjukhus. Högerhandens fingrar måste amputeras. Tanken på att bli kirurg måste han överge. I slutet av expeditionen avlider dessutom en av deltagarna.

Den unge Elisar Boye förfryser.

Det är en rätt nedslagen Birkeland som återvänder till Kristiania. Nu möter också nya motgångar, trots att expeditionen var en stor framgång. Inga fler pengar. Det är stopp. Birkelands storslagna tanke att utrusta fyra olika stationer på norra halvklotet, för att på så sätt kunna få mätresultat att jämföra med, måste skrinläggas. Men Birkeland låter sig inte nedslås. Han är besatt av sin idé.

I jakten på pengar till att utrusta nya expeditioner uppfinner Birkeland först en elektromagnetisk kanon. Flera länder visar stort intresse. Men även här möter han snart på patrull. Pengarna räcker dock till att utrusta de fyra olika mätstationerna. Själv beger sig Birkeland till stationen på Novaja Zemlja i Ryssland. På väg dig blir han biten av en rabiessmittad hund och måste återvända till Moskva för vård på Pasteurinstitutet. De räddar honom. Efter det att resultaten kommer in och Birkeland – tillsammans med Sem Sæland – bearbetat siffrorna skriver han den första delen av sitt stora arbete, betitlat The Norwegian Aurora Polaris Expedition 1902–03.

Framgången är given, men inte heller nu får han de pengar han behöver. Under flera år samarbetar han därför med Sam Eyde, en ganska egensinnig och rävaktig norsk kapitalist. Tillsammans startar de Norsk Hydro, än i dag en av Norges i särklass största multinationella industrier. Birkelands främsta bidrag var ett sätt att med hjälp av elektromagnetism framställa konstgödning i form av salpeter, något det fanns ett skriande stort behov av. Birkelands uppfinning av en ugn var grunden för hela företaget.

Men den stora idén släpper inte sitt grepp. Kristia­n Birkeland kan inte frigöra sig från tanken på att lösa norrskenets gåta. Han tror att svaret finns i Afrika. Det ljusfenomen som kallas zodiakalljuset, vilket uppträder i öknen, ansåg han vara ett parallellfenomen till norrskenet. Pengarna han tjänat på Norsk Hydro – varifrån Eyde snart hade utmanövrerat honom – använder han därför till att utrusta en ny mångårig expedition. Nu till Egypten. Avfärden sker hösten 1913. Birkeland skulle inte få återse sitt hemland. I drygt fyra år är han kvar i Egypten. Det sista han gör är att bege sig till Japan. Han avlider i Tokyo 1917. Hans besatthet har hunnit ikapp honom. I åratal har han för att kunna sova, för att kunna dämpa en överaktiv hjärna, ätit veronal och till natten druckit stora mängder whisky. Omdömet sviktar till slut, även om det aldrig gick ut över hans oklanderliga vetenskapliga arbete.

Eftervärldens dom är entydig. Birkelands idéer, även hans mest spektakulära, har visat sig hålla. Tidigt sade Birkeland till exempel att atomerna måste vara möjliga att klyva, att det finns starka magnetiska fält i rymden. Det har många gånger tagit lång tid för vetenskapen att hinna ifatt honom, men när satelliter började skickas upp kunde de flesta av Kristian Birkelands teorier bekräftas. Idag har han så gott som bortglömd.

Men Kristian Birkeland är sannerligen ett geni värt att upptäcka!

Crister Enander 

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.