Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

Aurora Borealis



norrsken.jpg
 Foto: Joshua Strang

Aurora Borealis

Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern. 

Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i hand. I regel går det inte alldeles lätt att avgöra var gränsen går mellan det galna och det geniala. I synnerhet gäller detta inom naturvetenskaperna. En idé blir som en levande demon, en dibbuk. Den kan ta över och dominera. Uppfinnaren blir sin idés slav. I fallet med Kristian Olaf Birkeland stämmer det osedvanligt bra. 

Tiden är de stora ingenjörernas. Allt ska exploateras i den goda vetenskapens namn; allt ska underordnas och inordnas under det praktiska och nyttiga förnuftet. Världen är en kontinent att kuva och behärska. Birkelands besatthet var det gäckande norrskenet som vid denna tid ofta hade övernaturliga förklaringar. Det påstods varsla om orostider, om död och undergång. Men han beslutade sig för att vetenskapligt förklara fenomenet och skingra vanföreställningarna.

Platsen är Kristiania som Oslo ännu hette. Året är 1899. En expedition utrustas. Målet är att lyckas förstå det gäckande norrskenet. Färden ska gå till den avlägsna Halddetoppen längst uppe i norr. Där har ett litet stenhus byggts. Där ska expeditionens fem medlemmar försöka stanna över vintern samtidigt som de utför de noggrannaste mätningar. Lokalbefolkningen avråder. Det går inte att stanna däruppe på fjället. Kölden, stormarna och det eviga och ymniga snöandet gör det omöjligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ledare för expeditionen är den uppfinningsrike och vetgirige Kristian Olaf Birkeland. Han är detta år 36 år gammal. Redan som mycket ung utnämndes han till professor vid det djupt konservativa universitetet i Kristiania. Där möter han ständigt nya motgångar. Hans tankar är för moderna. Inte minst i nationsfrågan. Birkeland är övertygad anhängare av att Norge ska frigöra sig från den påtvingade unionen med Sverige. Inte heller möter han minsta förståelse för de experiment han vill genomföra. Pengar vill de absolut inte skjuta till. Han söker sig därför andra finansiärer.

Expeditionen ger sig av. Birkeland rycker på axlarna åt de många varningarna. Han är besatt av sin idé. Vid sin sida har Birkeland fyra unga män. Bjørn Helland-Hansen som studerar till kirurg; Elisar Boye som märkligt nog är humanist och latinstudent men han var samtidigt den förste som anmälde sig när Birkeland satte upp anslaget på universitetets anslagstavla; Kristoffer Knudsen är tjugotre år och telegrafingenjör; Sem Sæland är den mest välutbildade av de unga männen och den som har mest gemensamt med Birkeland, han har bland annat läst matematik, astronomi, fysik och kemi.

Det börjar inte bra. Redan på väg upp till fjällets topp drabbas de av en mäktig snöstorm. De tvingas slå läger. Helland-Hansen förfryser snart sina händer. När stormen bedarrat får han vända om till närmaste sjukhus. Högerhandens fingrar måste amputeras. Tanken på att bli kirurg måste han överge. I slutet av expeditionen avlider dessutom en av deltagarna.

Den unge Elisar Boye förfryser.

Det är en rätt nedslagen Birkeland som återvänder till Kristiania. Nu möter också nya motgångar, trots att expeditionen var en stor framgång. Inga fler pengar. Det är stopp. Birkelands storslagna tanke att utrusta fyra olika stationer på norra halvklotet, för att på så sätt kunna få mätresultat att jämföra med, måste skrinläggas. Men Birkeland låter sig inte nedslås. Han är besatt av sin idé.

I jakten på pengar till att utrusta nya expeditioner uppfinner Birkeland först en elektromagnetisk kanon. Flera länder visar stort intresse. Men även här möter han snart på patrull. Pengarna räcker dock till att utrusta de fyra olika mätstationerna. Själv beger sig Birkeland till stationen på Novaja Zemlja i Ryssland. På väg dig blir han biten av en rabiessmittad hund och måste återvända till Moskva för vård på Pasteurinstitutet. De räddar honom. Efter det att resultaten kommer in och Birkeland – tillsammans med Sem Sæland – bearbetat siffrorna skriver han den första delen av sitt stora arbete, betitlat The Norwegian Aurora Polaris Expedition 1902–03.

Framgången är given, men inte heller nu får han de pengar han behöver. Under flera år samarbetar han därför med Sam Eyde, en ganska egensinnig och rävaktig norsk kapitalist. Tillsammans startar de Norsk Hydro, än i dag en av Norges i särklass största multinationella industrier. Birkelands främsta bidrag var ett sätt att med hjälp av elektromagnetism framställa konstgödning i form av salpeter, något det fanns ett skriande stort behov av. Birkelands uppfinning av en ugn var grunden för hela företaget.

Men den stora idén släpper inte sitt grepp. Kristia­n Birkeland kan inte frigöra sig från tanken på att lösa norrskenets gåta. Han tror att svaret finns i Afrika. Det ljusfenomen som kallas zodiakalljuset, vilket uppträder i öknen, ansåg han vara ett parallellfenomen till norrskenet. Pengarna han tjänat på Norsk Hydro – varifrån Eyde snart hade utmanövrerat honom – använder han därför till att utrusta en ny mångårig expedition. Nu till Egypten. Avfärden sker hösten 1913. Birkeland skulle inte få återse sitt hemland. I drygt fyra år är han kvar i Egypten. Det sista han gör är att bege sig till Japan. Han avlider i Tokyo 1917. Hans besatthet har hunnit ikapp honom. I åratal har han för att kunna sova, för att kunna dämpa en överaktiv hjärna, ätit veronal och till natten druckit stora mängder whisky. Omdömet sviktar till slut, även om det aldrig gick ut över hans oklanderliga vetenskapliga arbete.

Eftervärldens dom är entydig. Birkelands idéer, även hans mest spektakulära, har visat sig hålla. Tidigt sade Birkeland till exempel att atomerna måste vara möjliga att klyva, att det finns starka magnetiska fält i rymden. Det har många gånger tagit lång tid för vetenskapen att hinna ifatt honom, men när satelliter började skickas upp kunde de flesta av Kristian Birkelands teorier bekräftas. Idag har han så gott som bortglömd.

Men Kristian Birkeland är sannerligen ett geni värt att upptäcka!

Crister Enander 

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.