Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Aurora Borealis



norrsken.jpg
 Foto: Joshua Strang

Aurora Borealis

Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern. 

Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i hand. I regel går det inte alldeles lätt att avgöra var gränsen går mellan det galna och det geniala. I synnerhet gäller detta inom naturvetenskaperna. En idé blir som en levande demon, en dibbuk. Den kan ta över och dominera. Uppfinnaren blir sin idés slav. I fallet med Kristian Olaf Birkeland stämmer det osedvanligt bra. 

Tiden är de stora ingenjörernas. Allt ska exploateras i den goda vetenskapens namn; allt ska underordnas och inordnas under det praktiska och nyttiga förnuftet. Världen är en kontinent att kuva och behärska. Birkelands besatthet var det gäckande norrskenet som vid denna tid ofta hade övernaturliga förklaringar. Det påstods varsla om orostider, om död och undergång. Men han beslutade sig för att vetenskapligt förklara fenomenet och skingra vanföreställningarna.

Platsen är Kristiania som Oslo ännu hette. Året är 1899. En expedition utrustas. Målet är att lyckas förstå det gäckande norrskenet. Färden ska gå till den avlägsna Halddetoppen längst uppe i norr. Där har ett litet stenhus byggts. Där ska expeditionens fem medlemmar försöka stanna över vintern samtidigt som de utför de noggrannaste mätningar. Lokalbefolkningen avråder. Det går inte att stanna däruppe på fjället. Kölden, stormarna och det eviga och ymniga snöandet gör det omöjligt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ledare för expeditionen är den uppfinningsrike och vetgirige Kristian Olaf Birkeland. Han är detta år 36 år gammal. Redan som mycket ung utnämndes han till professor vid det djupt konservativa universitetet i Kristiania. Där möter han ständigt nya motgångar. Hans tankar är för moderna. Inte minst i nationsfrågan. Birkeland är övertygad anhängare av att Norge ska frigöra sig från den påtvingade unionen med Sverige. Inte heller möter han minsta förståelse för de experiment han vill genomföra. Pengar vill de absolut inte skjuta till. Han söker sig därför andra finansiärer.

Expeditionen ger sig av. Birkeland rycker på axlarna åt de många varningarna. Han är besatt av sin idé. Vid sin sida har Birkeland fyra unga män. Bjørn Helland-Hansen som studerar till kirurg; Elisar Boye som märkligt nog är humanist och latinstudent men han var samtidigt den förste som anmälde sig när Birkeland satte upp anslaget på universitetets anslagstavla; Kristoffer Knudsen är tjugotre år och telegrafingenjör; Sem Sæland är den mest välutbildade av de unga männen och den som har mest gemensamt med Birkeland, han har bland annat läst matematik, astronomi, fysik och kemi.

Det börjar inte bra. Redan på väg upp till fjällets topp drabbas de av en mäktig snöstorm. De tvingas slå läger. Helland-Hansen förfryser snart sina händer. När stormen bedarrat får han vända om till närmaste sjukhus. Högerhandens fingrar måste amputeras. Tanken på att bli kirurg måste han överge. I slutet av expeditionen avlider dessutom en av deltagarna.

Den unge Elisar Boye förfryser.

Det är en rätt nedslagen Birkeland som återvänder till Kristiania. Nu möter också nya motgångar, trots att expeditionen var en stor framgång. Inga fler pengar. Det är stopp. Birkelands storslagna tanke att utrusta fyra olika stationer på norra halvklotet, för att på så sätt kunna få mätresultat att jämföra med, måste skrinläggas. Men Birkeland låter sig inte nedslås. Han är besatt av sin idé.

I jakten på pengar till att utrusta nya expeditioner uppfinner Birkeland först en elektromagnetisk kanon. Flera länder visar stort intresse. Men även här möter han snart på patrull. Pengarna räcker dock till att utrusta de fyra olika mätstationerna. Själv beger sig Birkeland till stationen på Novaja Zemlja i Ryssland. På väg dig blir han biten av en rabiessmittad hund och måste återvända till Moskva för vård på Pasteurinstitutet. De räddar honom. Efter det att resultaten kommer in och Birkeland – tillsammans med Sem Sæland – bearbetat siffrorna skriver han den första delen av sitt stora arbete, betitlat The Norwegian Aurora Polaris Expedition 1902–03.

Framgången är given, men inte heller nu får han de pengar han behöver. Under flera år samarbetar han därför med Sam Eyde, en ganska egensinnig och rävaktig norsk kapitalist. Tillsammans startar de Norsk Hydro, än i dag en av Norges i särklass största multinationella industrier. Birkelands främsta bidrag var ett sätt att med hjälp av elektromagnetism framställa konstgödning i form av salpeter, något det fanns ett skriande stort behov av. Birkelands uppfinning av en ugn var grunden för hela företaget.

Men den stora idén släpper inte sitt grepp. Kristia­n Birkeland kan inte frigöra sig från tanken på att lösa norrskenets gåta. Han tror att svaret finns i Afrika. Det ljusfenomen som kallas zodiakalljuset, vilket uppträder i öknen, ansåg han vara ett parallellfenomen till norrskenet. Pengarna han tjänat på Norsk Hydro – varifrån Eyde snart hade utmanövrerat honom – använder han därför till att utrusta en ny mångårig expedition. Nu till Egypten. Avfärden sker hösten 1913. Birkeland skulle inte få återse sitt hemland. I drygt fyra år är han kvar i Egypten. Det sista han gör är att bege sig till Japan. Han avlider i Tokyo 1917. Hans besatthet har hunnit ikapp honom. I åratal har han för att kunna sova, för att kunna dämpa en överaktiv hjärna, ätit veronal och till natten druckit stora mängder whisky. Omdömet sviktar till slut, även om det aldrig gick ut över hans oklanderliga vetenskapliga arbete.

Eftervärldens dom är entydig. Birkelands idéer, även hans mest spektakulära, har visat sig hålla. Tidigt sade Birkeland till exempel att atomerna måste vara möjliga att klyva, att det finns starka magnetiska fält i rymden. Det har många gånger tagit lång tid för vetenskapen att hinna ifatt honom, men när satelliter började skickas upp kunde de flesta av Kristian Birkelands teorier bekräftas. Idag har han så gott som bortglömd.

Men Kristian Birkeland är sannerligen ett geni värt att upptäcka!

Crister Enander 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.