”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Om Strindberg röst, och andra ljudligheter



Den läsvärde kåsören Olle Hammarlund skrev en gång en skröna om Strindberg som kunde ha varit sann men säkert bara var ett påhitt: en grupp äldre herrar roar sig med att lyssna på gamla fonografrullar som en av dem är inbiten samlare av. Han har lyckats komma över en verklig sensation, en inspelning av den åldrade August Strindberg som gjorts kort tid före dennes död. Man samlas andäktigt kring fonografen och spelar upp vaxcylindern. Det hörs harklingar och kraxanden och så ett vansinnigt skratt, det är allt. Församlingen är förstummad efter att ha lyssnat på titanen.


 

 

Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Annons:

För att försäkra sig om att man verkligen hört rätt vill man spela upp rullen på nytt. Men si, samlaren är dålig på att ställa in apparaten. När rullen spelats upp har samtidigt cylindern hyvlats ren för en ny inspelning. Kvar ligger en ringlande orm av vax, världshistoriens enda inspelning av Strindberg. Stoiskt samlar han upp den i en brun papperspåse, förseglar den och skriver utanpå: STRINDBERGS RÖST. Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det där kom jag att tänka på nu när jag slog in julklappar i ett vackert omslagspapper med annonser tagna ur en tidning från 1889. Där reklameras för Nedsatt biljettpris Till Amerika! (”med Bremerliniens utmärkta snabbgående postångare”), och för Kalmar Rapé (”denna mycket omtyckta snussort försäljes, såväl i parti som minut, till lägsta pris från våra nederlag”), för Bayerskt Öl och Pilsener-Bier (”godt och väl lagradt, rekommenderas”), för cigarrer och cigaretter, och för ”Glasögon och Pincenez, största och vackraste utval. Jemte öfriga Optiska artiklar, Kikare, Barometrar, Thermometrar m. m. dithörande” – kort sagt, livets nödtorft.

Den annons som har störst och fetast rubrik gäller Edisons Phonograph på Witts Hotell, tre timmar på förmiddagen, tre på tidig kvällstid. Man kunde köpa sig biljetter både i stadens boklådor och på hotellet, med viss mängdrabatt, fast även med den var det ett dyrbart nöje. ”Ingen bör försumma sig!” Så bänkade man sig, kan jag tänka mig, och lyssnade på vaxrullar liksom i Hammarlunds kåseri. Det var en amerikansk sensation som inte var alldeles ny. Redan nästa år började den säljas till privatpersoner. Den driftige entreprenör som skötte ruljansen på Witts Hotell var ute i sista minuten.

Min morfar som var tio år den gången lyssnade kanske på en Edison-fonograf med öronen på helspänn. På ett foto från tidigt tjugotal när han var knappt medelålders ser man honom och familjen samlad kring en kristallmottagare, alla med hörlurar. Sedan ångade det på med expressfart. De första reguljära radiosändningarna började 1925, med anropet ”Stockholm-Motala”, och ljud spelades in på allt mera sofistikerat vis. Tjocka shellackskivor avlöstes av de tunnare stenkakorna som snurrade snabbt (78 varv i minuten) på grammofonen. En sida räckte till Chopins Minutvals. Den lyssnade vi flitigt på tills min bror råkade trampa den i bitar, så var den minuten över.

Vinylskivorna var hållbarare antingen de snurrade 45 eller 33 varv i minuten. Ett slag trodde man att de skulle försvinna helt när de mycket mera behändiga CD-skivorna kom, men i> 
När jag senare kom till USA gick jag inom The Record Hunter på Manhattan, ett trångt utrymme med skivor längs alla väggar så högt upp stegarna räckte, och med folk som visste vad de letade efter, en guldgruva för alla inbitna samlare. Några år därpå frågade jag i en skivaffär i Ängelholm som hade en åldrig innehavare om han råkade ha några 78-varvsskivor kvar? Jodå, jag släpptes in i ett uthus på gården, alldeles överfullt med stenkakor, inte minst klassisk svensk musik i sällsynta inspelningar. Jag hittade ett album med en pianokonsert av Adolf Wiklund. Kruxet var att musikhandlaren tog lika mycket för dem som för LP-skivor, så det blev inte mer.
 
Hans lager försvann säkert kort därefter på soptippen, om det inte redan förstörts. I uthusets prång hade många skivor börjat multna och mögla, och ljudspåren blev lika omöjliga att spela upp på nytt som vaxrullen med Strindbergs röst. Likadant har utvecklingen att privat spela in ljud gått med rasande fart. Inte många minns magnetofonen, med tråden som lätt trasslade sig, fler kommer ihåg Tandbergs bandspelare som var pålitlig och robust och som fanns i alla klassrum. Och sedan kassetterna, nu ett alldeles utdött släkte, de kommer inte att uppleva en renässans, och så de blanka CD-skivorna för kopiering.
 
Om sådana alls finns kvar slumpas de bort, omkullsprungna av en ljudteknik som utvecklas i allt snabbare takt och där jag som gammal stöt möjligen förstår mig på MP3 men annars inte riktigt hänger med längre. Under lång tid hade jag genom ett universitetsbibliotek utomlands fri tillgång på min dator till Naxos arkiv med klassisk musik, det var behändigt, där finns allt. Att jag inte längre har det kan nästan kvitta, cd-samlingen kommer att ta år att lyssna sig fram genom liksom de få hyllmeter LP-skivor jag räddat undan. En av dem har jag nu lagt på grammofonen, Poulencs säregna sonat för klarinett och piano. Den är, märker jag nu, intakt i mitt musikminne alltifrån första gången jag lyssnade på den, färsk från tullhuset i Lund för femtio år sedan.

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.