Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | 23 januari, 2014
Resereportage

En roadbok på queerfeministisk grund

Det började i Kramfors. Hanna Wikmans morfar var reporter på Nya Norrland, och det verkade så spännande. Som 15-åring gjorde hon sin prao på NN:s lokalredaktion i Kramfors, och knappt ...

Av: Gregor Flakierski | 28 september, 2010
Kulturreportage

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | 28 januari, 2012
Kulturen strippar

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | 29 Maj, 2015
Litteraturens porträtt

Om Strindberg röst, och andra ljudligheter



Den läsvärde kåsören Olle Hammarlund skrev en gång en skröna om Strindberg som kunde ha varit sann men säkert bara var ett påhitt: en grupp äldre herrar roar sig med att lyssna på gamla fonografrullar som en av dem är inbiten samlare av. Han har lyckats komma över en verklig sensation, en inspelning av den åldrade August Strindberg som gjorts kort tid före dennes död. Man samlas andäktigt kring fonografen och spelar upp vaxcylindern. Det hörs harklingar och kraxanden och så ett vansinnigt skratt, det är allt. Församlingen är förstummad efter att ha lyssnat på titanen.


 

 

Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Annons:

För att försäkra sig om att man verkligen hört rätt vill man spela upp rullen på nytt. Men si, samlaren är dålig på att ställa in apparaten. När rullen spelats upp har samtidigt cylindern hyvlats ren för en ny inspelning. Kvar ligger en ringlande orm av vax, världshistoriens enda inspelning av Strindberg. Stoiskt samlar han upp den i en brun papperspåse, förseglar den och skriver utanpå: STRINDBERGS RÖST. Ungefär så är historien om jag minns rätt, det är många år sedan jag läste den i ett nummer av Böckerna Värld där Hammarlund medverkade, kanske trycktes den först på sista sidan av tidskriften Industria som vars hans forum i många år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det där kom jag att tänka på nu när jag slog in julklappar i ett vackert omslagspapper med annonser tagna ur en tidning från 1889. Där reklameras för Nedsatt biljettpris Till Amerika! (”med Bremerliniens utmärkta snabbgående postångare”), och för Kalmar Rapé (”denna mycket omtyckta snussort försäljes, såväl i parti som minut, till lägsta pris från våra nederlag”), för Bayerskt Öl och Pilsener-Bier (”godt och väl lagradt, rekommenderas”), för cigarrer och cigaretter, och för ”Glasögon och Pincenez, största och vackraste utval. Jemte öfriga Optiska artiklar, Kikare, Barometrar, Thermometrar m. m. dithörande” – kort sagt, livets nödtorft.

Den annons som har störst och fetast rubrik gäller Edisons Phonograph på Witts Hotell, tre timmar på förmiddagen, tre på tidig kvällstid. Man kunde köpa sig biljetter både i stadens boklådor och på hotellet, med viss mängdrabatt, fast även med den var det ett dyrbart nöje. ”Ingen bör försumma sig!” Så bänkade man sig, kan jag tänka mig, och lyssnade på vaxrullar liksom i Hammarlunds kåseri. Det var en amerikansk sensation som inte var alldeles ny. Redan nästa år började den säljas till privatpersoner. Den driftige entreprenör som skötte ruljansen på Witts Hotell var ute i sista minuten.

Min morfar som var tio år den gången lyssnade kanske på en Edison-fonograf med öronen på helspänn. På ett foto från tidigt tjugotal när han var knappt medelålders ser man honom och familjen samlad kring en kristallmottagare, alla med hörlurar. Sedan ångade det på med expressfart. De första reguljära radiosändningarna började 1925, med anropet ”Stockholm-Motala”, och ljud spelades in på allt mera sofistikerat vis. Tjocka shellackskivor avlöstes av de tunnare stenkakorna som snurrade snabbt (78 varv i minuten) på grammofonen. En sida räckte till Chopins Minutvals. Den lyssnade vi flitigt på tills min bror råkade trampa den i bitar, så var den minuten över.

Vinylskivorna var hållbarare antingen de snurrade 45 eller 33 varv i minuten. Ett slag trodde man att de skulle försvinna helt när de mycket mera behändiga CD-skivorna kom, men i> 
När jag senare kom till USA gick jag inom The Record Hunter på Manhattan, ett trångt utrymme med skivor längs alla väggar så högt upp stegarna räckte, och med folk som visste vad de letade efter, en guldgruva för alla inbitna samlare. Några år därpå frågade jag i en skivaffär i Ängelholm som hade en åldrig innehavare om han råkade ha några 78-varvsskivor kvar? Jodå, jag släpptes in i ett uthus på gården, alldeles överfullt med stenkakor, inte minst klassisk svensk musik i sällsynta inspelningar. Jag hittade ett album med en pianokonsert av Adolf Wiklund. Kruxet var att musikhandlaren tog lika mycket för dem som för LP-skivor, så det blev inte mer.
 
Hans lager försvann säkert kort därefter på soptippen, om det inte redan förstörts. I uthusets prång hade många skivor börjat multna och mögla, och ljudspåren blev lika omöjliga att spela upp på nytt som vaxrullen med Strindbergs röst. Likadant har utvecklingen att privat spela in ljud gått med rasande fart. Inte många minns magnetofonen, med tråden som lätt trasslade sig, fler kommer ihåg Tandbergs bandspelare som var pålitlig och robust och som fanns i alla klassrum. Och sedan kassetterna, nu ett alldeles utdött släkte, de kommer inte att uppleva en renässans, och så de blanka CD-skivorna för kopiering.
 
Om sådana alls finns kvar slumpas de bort, omkullsprungna av en ljudteknik som utvecklas i allt snabbare takt och där jag som gammal stöt möjligen förstår mig på MP3 men annars inte riktigt hänger med längre. Under lång tid hade jag genom ett universitetsbibliotek utomlands fri tillgång på min dator till Naxos arkiv med klassisk musik, det var behändigt, där finns allt. Att jag inte längre har det kan nästan kvitta, cd-samlingen kommer att ta år att lyssna sig fram genom liksom de få hyllmeter LP-skivor jag räddat undan. En av dem har jag nu lagt på grammofonen, Poulencs säregna sonat för klarinett och piano. Den är, märker jag nu, intakt i mitt musikminne alltifrån första gången jag lyssnade på den, färsk från tullhuset i Lund för femtio år sedan.

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den svårartade godheten

Spirits Fixt av Hebriana Alainentalo Åren klyver tiden i oberäkneliga ytor. Klyver gamla ekar med sorgsens iver. Små och stora vresiga staplar av ord glimmar till och lägger sig ner för att driva fram över ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 14 augusti, 2008

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

Vetenskap, vidskepelse och voodoo

The Spirit Houses at Sino-Thai Tower, Asoke Road. Efter den, som vi trodde, definitiva sekulariseringen, har tro och övertro de senaste åren upplevt en iögonfallande renässans. Alltifrån tankeläsning, astrologi ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om religionen | 28 augusti, 2008

Selv

Nedenfor følger noen grunner til at det ikke er helt opplagt hva som menes med begrepet om et selv, som om hva det vises hen til er på linje med ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 oktober, 2010

Vad är samlarsjälen för något?

Vet jag naturligtvis inte, men en aning hemsökts i tanke på vad som fångar den. Förra året läste jag Fredrik Sjöbergs essäartade roman Flugfällan, av orsak att jag själv skrivit ...

Av: Stefan Hammarén | Essäer | 07 Maj, 2011

Vladimir Oravsky

Reklam kan utgöra ett allvarligt hot mot demokratin

Följande är ett exempel från Jönköping, Sveriges 10:e största tätort tillika en kommun med cirka 130-tusen invånare. Jag antar dock att det som jag nedan beskriver, skulle kunna utspela sig ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 november, 2015

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del 1

Dette skriftet er om ulike former for tro. Tro er ufrivillig, før-etisk, spontan før-forståelse og ikke under bevisst kontroll. Metaetisistisk kritisisme er ufrivillig, etisk, spontan forståelse og underlagt bevisst ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 april, 2011

Angående melodin

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 22 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.