Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Adam och Eva i Edens trädgård, litografi av Nathaniel Currier.

Kvinnlig könsstympning (KKS) Del 1.



Reportage i tre delar. Del 1.

Gud skapade människan till sin avbild, som man och kvinna skapade han dem och välsignade dem: ”Var fruksamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.” Han såg att allt som han hade skapat var mycket gott och lät dem bo i Edens lustgård, Adam som paradisets trädgårdsskötare.
 



mer utbredd än vad man tidigare känt till


Flicka i Khartoum, Sudan och i Salalah, Oman.

Flicka i Khartoum, Sudan och i Salalah, Oman.

 

Enligt en annan hadith hade Muhammed i Medina gått förbi en kvinna som förberedde en flicka för omskärelse. Han instruerade kvinnan med orden: "Skär bara av förhuden (yttre hudvecket över klitoris), men skär inte av djupet (dvs. klitoris), för detta ger [flickans] ansikte lyster och är mer gynnsamt för maken." Med andra ord ’minska, men inte förstöra’. Även om Muhammed inte uttryckligen förbjöd denna sed, tyder hans ord på en känsla för kvinnans legitima behov av njutning och det framtida parets äktenskapliga lycka.
 Kairo.och Mufti läsande ur böneboken på sin stol, oljemålning av Jean-Léon Gerome.

Kairo.och Mufti läsande ur böneboken på sin stol, oljemålning av Jean-Léon Gerome.

Annons:

 Men som vi vet fortsättningen enligt Bibeln och Koranen, fördrevs det första människoparet från Edens trädgård för att det var olydigt och hade tillskansat sig kunskap och trotsat mot Guds förbud och vilja. De ådrog sig därför Guds straff så att mannen framledes skulle arbeta i sitt anletes svett för att försörja sig och sin familj. Och kvinnan skulle föda med smärta, som det kommande släktets växande hjärna och kranium skulle medföra. Kvinnan fick dessutom en speciell förbannelse över sig, det patriarkala oket: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 Men om nu Gud såg att hans skapelse av människan var ’mycket gott’, och ’den bästa skapnad’ (enl. Koranen) hur kommer det sig då att det idag finns 200 miljoner (enl. UNICEF) kvinnor som berövats en kroppsdel som Gud ensamt gett kvinnan, hennes klitoris, som inte har någon annan funktion än att förse henne med njutning? Klitoris har säkert bidragit till människoartens enastående framgångar att nära nog ha överbefolkat jordklotet eftersom den säkrar kvinnans vilja till samlag. Klitoris har över 8000 nervändar som gör den mycket känslig för beröring till skillnad mot mannens motsvarande 4000 på ollonet. Ur artens synvinkel är det det kvinnliga könsorganet, om inte guds välsignelse, så i alla fall ur en evolutionär synvinkel ett resultat av naturens intelligens.

Kvinnlig könsstympning, som är en flertusenårig gammal sedvänja, praktiseras i stora delar av världen, huvudsakligen i muslimska länder från Afrika via Mellanöstern till Sydasien. Men den kan inte härledas till någon av världsreligionerna för arkeologiska fynd från Egypten visar mumier som könsstympats för nära 4000 år sen. I egyptiska väggmålningar från 1500-talet f.v.t. skildras könsstympningen av flickor, en försäkran att de har mödomen kvar innan de offrades till gudarna. Koranen skriver inget om sedvänjan. Däremot har det antecknats i s.k. hadither (skriftsamlingar om Muhammeds uttalanden i olika frågor) att kvinnors omskärelse inte är nödvändig till skillnad från männens: ”Omskärelse är en tillrådlig handling för män (sunnah) och en hedervärd sak för kvinnor (makromah).” Den manliga omskärelsen är påbjuden judarna som ett tecken på att de slutit förbund med deras Gud Jahve, som ägde rum under patriarken Abrahams tid. Detta övertog islam, men den kvinnliga omskärelsen finns varken inom judendomen eller kristendomen och har alltså funnits i södra Arabien före monoteismens ankomst.

Enligt en annan hadith hade Muhammed i Medina gått förbi en kvinna som förberedde en flicka för omskärelse. Han instruerade kvinnan med orden: "Skär bara av förhuden (yttre hudvecket över klitoris), men skär inte av djupet (dvs. klitoris), för detta ger [flickans] ansikte lyster och är mer gynnsamt för maken." Med andra ord ’minska, men inte förstöra’. Även om Muhammed inte uttryckligen förbjöd denna sed, tyder hans ord på en känsla för kvinnans legitima behov av njutning och det framtida parets äktenskapliga lycka.

Med islams spridning över Mellanöstern och till Sydostasien med Oceanien fördes också KKS dit mellan 700- och 1300-talet, trots att sedvänjan inte tillskrivits Koranen. Mest beror det på att de sunnitiska islamiska ledare var positivt inställda till seden, av somliga sedd som en moraliskt tvingande tradition. Och ännu idag är det så. Så sent som år 2009 meddelade den malaysiska Fatwa kommitténs nationella råd att kvinnlig omskärelse är en del av den islamiska läran och bör tillämpas av muslimer. Rådets majoritet ansåg den till och med obligatorisk (wajib). Fatwan noterade dock att skadliga omskärelsemetoder ska undvikas.

 Det indonesiska muslimska Ulema-rådet slog fast 2013 att fastän kvinnlig könsstympning inte är obligatorisk, så rekommenderas den fortfarande moraliskt. Ulema-rådet har länge försökt driva landets regering att förklara kvinnlig omskärelse som en del av den islamiska läran.

 I Iran, som är ett shiamuslimskt land, är religiösa ledare splittrade i frågan. Motståndare får inget stöd från storayatollan Khamenei som tvärtom uttalat en status quo: ”Det är tillåtet men inte obligatoriskt.” Storayatollan ses som Guds ställföreträdare på jorden på ett liknande sätt som påven i Vatikanen. Ayatollan är dock även landets högste politiske ledare.

Alldeles nyligen avslöjades det i en rapport om könsstympning från den ryska delrepubliken Dagestan att deras mufti Ismail Berdiyev öppet försvarade kvinnlig könsstympning. Han ansåg dessutom att alla kvinnor bör genomgå omskärelse för att tygla sin sexuella energi, vilket han snart tog tillbaka efter den uppkomna upprördheten som publiciteten väckte. Men han fick stöd från den ortodoxa kristna ledaren Vsevolod Chaplin som ansåg att muslimers hävdvunna traditioner bör tillåtas fortsätta utan störningar. Däremot tyckte han inte att alla kvinnor bör omskäras, det behövs inte för ortodoxa kvinnor eftersom de ändå inte bedriver otukt.

När islam spred sig västerut till Nordafrika tillämpades den urgamla sedvänjan i Egypten. Likaså inom ett bälte som sträcker sig hela vägen från Östafrika till Västafrika där den ingick i dessa folkgruppers animistiska trosuppfattningar och stannade kvar efter att de konverterat till islam som inte avsåg att förbjuda kvinnors könsstympning. Islams viktigaste budskap var framför allt att sprida monoteism och avskräcka troende från månggudadyrkan. (Samma gällde när kristna missionärer började omvända afrikaner.) Sedan 2008 är KKS förbjuden i Egypten, men när Muslimska brödraskapet kom till makten 2011 arbetade det för att avkriminalisera kvinnlig könsstympning.  Även salafisterna stödde återlegaliseringen av KKS, som de såg det, är ’glädjande i Guds ögon’. (Den nuvarande regeringen terrorstämplade Muslimska brödraskapet december 2013.)  

Varför och var nånstans fick denna sed sin början vet man inte. Man uppskattar att 3,6 miljoner (2013) flickor i världen genomgår KKS per år, cirka 8000 per dag. Och görs ingenting för att stoppa sedvänjan stiger antalet könsstympade barn till 6,6 miljoner per år fram till 2050. Enligt UNICEF finns det över 44 miljoner könsstympade barn som är yngre än 15 år. Sedvänjan är så starkt inrotad i kulturtraditioner att den följer med vart än dessa folkgrupper flyttar, till Europa och USA m.fl. Kvinnlig könsstympning är förbjuden i samtliga länder i västvärlden. Men tabu och tystnadskultur gör att hundratals, kanske tusentals flickor bosatta i västvärlden omskärs varje år olagligt eller förs till deras hemländer på semester där ingreppet görs traditionsenligt. I många fall görs ingreppet strax innan emigrationen om föräldrarna känner till förbudet i det mottagande landet.

Föräldrar som lever i exil väljer att deras flickor könsstympas i förhoppningen att i framtiden kunna återvända till hemlandet. Deras omskurna döttrar skulle bli familjens returbiljett och välkomnas att ha samma möjligheter som flickorna i hemlandet. Föräldrarna fruktar dessutom att deras döttrar skulle inleda föräktenskapliga förhållanden i det mottagande landet och de kanske kommer att förlora sina barn i den främmande kulturen och inte kan kontrollera dem. Mödrarnas rädsla blir ytterligare en viktig och avgörande faktor att bibehålla sedvänjan vid liv. I Sverige beräknar Socialstyrelsen att det kan finns 42 000 flickor och kvinnor som genomgått KKS. Kvinnlig könsstympning har blivit ett globalt problem!

Får man tillfälle att fråga mödrarna varför de utsätter sina flickor för ingreppet, svaras det olika beroende på vilken folkgrupp och land man kommer ifrån. Seden är positivt laddad genom att flickan vinner respekt i byn eller i stadsdelen och blir först då en riktig kvinna och samhällsmedborgare. Det är nödvändigt för annars är det svårt, om inte omöjligt, att få flickan bortgift. Hon är ju trots allt också en ekonomisk börda för familjen. En omskuren flicka talar för att hon är orörd och det är det enda värdet som räknas. På landsorten betingar KKS ett gott pris som familjen mottar i form av boskap som hemgift från brudgummens familj. En oomskuren flicka anses bli promiskuös och ovärdig för äktenskapet, t.o.m. påstås det att hon inte kan tänka. Hon riskerar att utsättas för förtal och kan stötas ut ur den sociala gemenskapen med hån som ”du med klitoris” eller ”Mirjam har lång klitoris” (särskilt i de somaliska samhällena i Etiopien) och hon kan också anses vara en man. Kvinnan måste också skyddas från sexuella fantasier och onani så att hon bättre kan koncentrera sig på sina uppgifter som mor och att sköta hemmet. Ingreppet skulle öka hennes fertilitet, anses det. Det finns också en tro att klitoris kan växa och börja hänga mellan benen. Eller att klitoris är ett aggressivt organ som hotar det manliga organet eller dödar spermier, och vad värsta är, den kan vara farlig vid förlossning och döda mannens avkomma. En del anser kvinnors yttre könsorgan fula och orena i motsats till den könsstympade som är religiöst rena och vackra. Vissa koptiska präster vägrar att döpa flickor som inte har genomgått någon form av KKS, som kan göras från 8 dagar gamla (Eritrea) till olika åldrar upp till äktenskapets ingående (Västafrika), men vanligaste åldern är fyra till åtta år.

 Framför allt är det en tradition som alltid funnits och sånt ifrågasätter man inte. Könsstympning är helt enkelt naturligt.

I Mellanöstern praktiseras KKS av religiösa skäl, främst i Irans norra och södra provinser. Könsstympade kvinnor kallas för khatne eller sonat. I staden Bandar Kong i Irans södra provins Hormozgan anses kvinnor av naturen vara onda och kan därför används av djävulen, men efter könsstympningen blir hon ”halal” och får skydd mot djävulen. (Halal anger vad som är tillåtet inom islam, motsatsen är ”haram”.) Bland kurderna i norr som följer den sunnitiska shafi-islamiska skolan blir en flicka muslim först när hon genomgått könsstympningen. Tystnadskulturen och dess strängt privata karaktär gör att landets övriga befolkning inte ens känner till att seden finns i deras grannprovinser.

Det finns tre-fyra olika grader av ingrepp från att avlägsna enbart klitoris till att skära bort alla vulvans utstickande delar varefter hudkanterna sys ihop och kvar lämnas någon millimeter stort hål för urin och för mensblodet att rinna. Flickans sår kläms ihop med akaciataggar och en sticka i penntjocklek stoppas i hålet så att det inte ska helt växa ihop. Därefter binds benen samman från midjan till knäna eller till anklarna och hon får ligga bunden i 15–40 dagar för att såret ska läka. Resultatet ser ut som en slät handflata, ett kyskhetsbälte av egen vävnad. Detta brutala ingrepp kallas för ”faraonisk omskärelse” (infibulation), vilket tar cirka 20 minuter att genomföra och avslutas med att täcka såret med ren avsvalnad aska och örtblandningar.

Det har tillämpats i tusentals år och det kommer att ta tid innan det kan avskaffas med upplysningsverksamhet och lagar som förbjuder seden, i första hand med motivet att KKS utgör en allvarlig hälsorisk och fara för livslångt lidande i kropp och själ. I många fall blir såret infekterat av osteriliserade redskap och flickor dör i områden som inte har tillgång till antibiotika, uppskattningsvis var tionde flicka som genomgår KKS. Detta ingrepp tillämpas framför allt i östafrikanska länder och det görs med hjälp av kökskniv, rakblad, obsidian- eller glasskärva, t.o.m. burklock och vassa stenar beroende på vad för slags skärredskap man har tillgång till. En tygbit stoppas i flickans mun för att kväva hennes skrik och att hindra henne att bita av sig tungan under spasmer. Kvinnor som deltar i ceremonin slår i trummor för att man inte ska höra barnets skrik innan chocktillstånd.  

 

 

 

 

Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.