Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | 29 april, 2017
Essäer om religionen

De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2015
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

Mozart med rabatt



”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på den första gången. Mozart blev inte gammal, han var bara trettiofem när han avled den 5 december 1791. För tio år sedan iakttogs tvåhundrafemtioårsminnet av hans födelse med eftertryck. Nu när det är tvåhundratjugofem år sedan han dog passar den tyska ljud- och bokfirman Zweitausendeins att ge 22,5 % rabatt på det mesta av sitt Mozart-sortiment.




Bo Setterlind 1960

Bo Setterlind 1960

 

Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.
Kathleen Ferrier

Kathleen Ferrier

Annons:

För facila 94.99 euro får man boxen på 170 cd-skvor med allt han skrev. Om man vill ha den begränsade upplagan av hans Neue Gesamtedition får man betala betydligt mer, 279.99 euro. 23 cd-skivor där Alfred Brendel spelar Mozart och Beethoven kostar 28,49 (den mångsidige Brendel är till allt annat en genomlärd forskare som man ser av hans kunniga artikel om dadaismen, nyss utlagd på nätet).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och en lång rad inspelningar från Drottningholm under åren 1984-1991 finns i ett paketet med 6 dvd, Mozart at Drottningholm. Den svenska synen på Mozart har hunnit växla under tvåhundrasextio år. Bellman var tidigt ute med sin uppskattning, bara någon månad efter händelsen skrev han sitt sorgekväde om ”Mozarts död” som Joseph Martin Kraus tonsatte (det var säkert Kraus som kom med nyheten). Kanske spelade förra sekelskiftets sentimentala syn på Bellman - en sorg i rosenrött - in när man försökte fixera Mozarts konturer:

“ Mozart tänkte, levde och andades i musik”, påstår Nordisk Familjeboks uggleupplaga och hävdar vidare att han ”lärde av levande livet, och detta med lekande lätthet.” Den gängse schablonen av naturbegåvningen Mozart tycks ha varit väl befäst i Sverige för drygt hundra år sedan, också vad gäller tanken att han var den gudomligt inspirerade improvisatören som inte behövde fila och putsa på sina kompositioner, lika lite som Bellman vars epistlar och sånger sprang direkt fram ur en lågande inbillnings sköte.

Uggleupplagans skribent försöker bevisa sin tes med en anekdot: det tog Mozart en enda natt att kasta ner ouvertyren till Don Juan på notpapper, alltmedan hustrun Constanze höll honom vaken genom att berätta sagor. Redan i Svensk uppslagsbok några tiotal år senare har bilden nyanserats: i Mozarts verk härskar ”en humoristisk och munter ton sida vid sida med en vemodig och melankolisk; båda kunna stiga i intensitet till grotesk komik el. till djupaste förtvivlan.” Nils-Olof Franzéns biografi från 1978 som kom i sin tredje upplaga till jubiléet för tio år sedan fördjupar bilden än mer.

Och den kunniga Camilla Lundberg riktade sökljuset på upplysningsidéernas Mozart. I operan ”Idomeneo” läste hon t.ex. in subversiva kommentarer till äktenskap, kyrkans auktoritet och furstens makt. Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.

Tranströmer blinkar till Werner Aspenströms ”Efter att ha spelat Mozart hela dagen”, där pianisten inte lika lätt finner tröst i musiken: ”Du känner naturen, du kan konsterna./ Vad hjälper dig Mozart?” Full av tillförsikt är däremot den fromme Bo Setterlind: “Vad broder Goethe såg/ vad broder Mozart kände/ syns lysa som en himmelsk våg/ mot världens grå elände.” Setterlind var frimurare och kände kanske en särskild affinitet med sin ordensbroder från Wien. Bland Mozarts allra sista verk från hösten 1791 finns frimurarkantater, den musik som Lars Gustafsson använde både som titel och tema i en av sina romaner. Hos Österling liknas Mozarts musik vid glädjefladder, och Mozart är Göran Sonnevis ständige motpart. Därtill Ingmar Bergmans ”Vargtimmen” där en diabolisk Georg Rydeberg vid dockteatern lägger ut texten om ”Trollflöjten” (också den ett av Mozarts allra sista verk), och förstås hans fantastiska filmatisering av hela operan.

Svensk films allra slitstarkaste Mozartinslag är Bo Widerbergs lån av en sats i tjugoförsta pianokonserten som alltsedan dess saluförts som ”The Elvira Madigan Theme”. Mörkare toner än just den ljuva tonslingan är inte svåra att finna: Stengästens förfärande ankomst i slutscenen av ”Don Juan”, eller de förstämda pukorna i Mozarts ”Requiem”, sorgemässan som aldrig blev färdig (slutnumret hos Köchel: 626). Varför fortsätter Mozart att fascinera? För att vi aldrig kan låta bli att försöka förstå mannen bakom verket? Men nästan lika intressant är det att följa Mozartmusikens variationer och förvandlingar hos skilda uttolkare. Bland de legendariska finns påfallande många unga döda.

Den engelske hornspelaren Dennis Brain (hans inspelning av de fyra hornkonserterna är klassisk) dog i en bilolycka. Den rumänske pianisten Dinu Lipatti som hade ett ännu lättare anslag än Walter Gieseking dog i leukemi. Solomon, pianisten från Londons East End, tystades av en tumör. Hans version av sonaterna är lika personliga som Glenn Goulds, som inte heller han blev särskilt gammal.

Och altsångerskan Kathleen Ferrier rycktes bort i cancer. Hennes tolkning av “Trollflöjten” från festspelen i Salzburg 1938 är nog den mest hörvärda av alla. Majoriteten av mozartmusikanter blev (och är) förstås äldre än Mozarts futtiga trettiofem år. Benny Goodman spelade in Mozarts klarinettkonsert så tidigt som 1938 men dog först i juni 1986, efter en repetition av samma musik inför ett framträdande på Lincoln Center i New York.

Och vilken version man föredrar av den suggestiva fyrtionde symfonin, den näst sista Mozart skrev, är mest en fråga om tempo: Toscaninis högt uppdrivna, Wilhelm Furtwänglers lite långsammare (fast snabbare än brukligt hos honom), Bruno Walters mera majestätiska, andra att förtiga. Hursomhelst är det himmelskt vackert. Isaiah Berlin, den engelske politiske tänkaren, summerade det så här: “Man säger att när änglarna musicerar för Gud är det Bach de spelar, men när de spelar för varandra är det Mozart.” Albert Einstein påstod att Mozarts musik var ett bevis på universums innersta skönhet (man hade snarare väntat sig den matematiskt exakte Bach), och i slutet av den pacifistiske schweizaren Hermann Hesses “Stäppvargen” ser huvudpersonen Harry Haller fram mot ett förlösande möte: “En dag skulle jag komma att skratta... Mozart väntade på mig.”

PS

Det gäller att bestämma sig snabbt om man vill köpa Mozart en knapp fjärdedel billigare än vanligt, rabatten gäller bara någon dag – se Zweitausendeins.de

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

POETRY SLAM - folklighet eller elitism?

POETRY SLAM - folklighet eller elitism? Poesi - ett artificiellt språk från de finlitterära salongerna, eller ett ärligare sätt att uttrycka sig på, ett medel för att spräcka barriärerna och säga ...

Av: Elin Bengtsson | Kulturreportage | 09 februari, 2007

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

Om förväntningar och böcker

Oftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 05 juni, 2012

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

Dokusåpan och döden

I dagarnas Big Brother-diskussioner kan man påminnas om två brittiska tv-dramer på temat. Den första av de båda, The Year of the Sex Olympics, sändes 1968 inom ramarna för BBC2:s ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Christopher Locke

Floppydiskar och hårddiskar som konst och miljöhot

Det är ett välkänt problem inom konsthistorien att kunna bevara all konst som görs i olika material. Och ju snabbare tekniken utvecklar sig, desto svårare blir det för konstrestaurerarna att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 april, 2015

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.