En dag för kärlek sedan Romarrikets dagar

Tillägnad min älskade hustru Carolina Ek på St. Valentins dag 2014 Den 14 februari infaller den kalenderhögtid som i Sverige kallas för Alla hjärtans dag, och dagens namn ger oss det ...

Av: Carl Ek | 14 februari, 2014
Kulturreportage

Luis Camnitzers absoluta samtidighet

Det som är alldeles uppenbart i Luis Camnitzers verk är att hans perspektiv på politisk konst är omedvetet om propaganda och grafisk illustration. Han bedriver inte det till sin yttersta ...

Av: Gilda Melodia | 22 juli, 2010
Konstens porträtt

Direktören som också är aktör och regissör

 Foto: Marika Hansson Direktören som också är aktör och regissör Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till ...

Av: Yvonne Granath | 04 december, 2007
Scenkonstens porträtt

Genren som inte tas på allvar

Genren som inte tas på allvar Kulturhuset i Stockholm anordnar varje år en fest till novellens ära. Ett kalas som i år väckte tankar om den korta prosaberättelsens tynande tillvaro. Hur ...

Av: Erika Hesselgren | 27 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Mozart med rabatt



”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på den första gången. Mozart blev inte gammal, han var bara trettiofem när han avled den 5 december 1791. För tio år sedan iakttogs tvåhundrafemtioårsminnet av hans födelse med eftertryck. Nu när det är tvåhundratjugofem år sedan han dog passar den tyska ljud- och bokfirman Zweitausendeins att ge 22,5 % rabatt på det mesta av sitt Mozart-sortiment.




Bo Setterlind 1960

Bo Setterlind 1960

 

Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.
Kathleen Ferrier

Kathleen Ferrier

Annons:

För facila 94.99 euro får man boxen på 170 cd-skvor med allt han skrev. Om man vill ha den begränsade upplagan av hans Neue Gesamtedition får man betala betydligt mer, 279.99 euro. 23 cd-skivor där Alfred Brendel spelar Mozart och Beethoven kostar 28,49 (den mångsidige Brendel är till allt annat en genomlärd forskare som man ser av hans kunniga artikel om dadaismen, nyss utlagd på nätet).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och en lång rad inspelningar från Drottningholm under åren 1984-1991 finns i ett paketet med 6 dvd, Mozart at Drottningholm. Den svenska synen på Mozart har hunnit växla under tvåhundrasextio år. Bellman var tidigt ute med sin uppskattning, bara någon månad efter händelsen skrev han sitt sorgekväde om ”Mozarts död” som Joseph Martin Kraus tonsatte (det var säkert Kraus som kom med nyheten). Kanske spelade förra sekelskiftets sentimentala syn på Bellman - en sorg i rosenrött - in när man försökte fixera Mozarts konturer:

“ Mozart tänkte, levde och andades i musik”, påstår Nordisk Familjeboks uggleupplaga och hävdar vidare att han ”lärde av levande livet, och detta med lekande lätthet.” Den gängse schablonen av naturbegåvningen Mozart tycks ha varit väl befäst i Sverige för drygt hundra år sedan, också vad gäller tanken att han var den gudomligt inspirerade improvisatören som inte behövde fila och putsa på sina kompositioner, lika lite som Bellman vars epistlar och sånger sprang direkt fram ur en lågande inbillnings sköte.

Uggleupplagans skribent försöker bevisa sin tes med en anekdot: det tog Mozart en enda natt att kasta ner ouvertyren till Don Juan på notpapper, alltmedan hustrun Constanze höll honom vaken genom att berätta sagor. Redan i Svensk uppslagsbok några tiotal år senare har bilden nyanserats: i Mozarts verk härskar ”en humoristisk och munter ton sida vid sida med en vemodig och melankolisk; båda kunna stiga i intensitet till grotesk komik el. till djupaste förtvivlan.” Nils-Olof Franzéns biografi från 1978 som kom i sin tredje upplaga till jubiléet för tio år sedan fördjupar bilden än mer.

Och den kunniga Camilla Lundberg riktade sökljuset på upplysningsidéernas Mozart. I operan ”Idomeneo” läste hon t.ex. in subversiva kommentarer till äktenskap, kyrkans auktoritet och furstens makt. Tomas Tranströmers ”Klangen säger att friheten finns/ och att någon inte ger kejsaren skatt” kunde vara en direkt uttolkning av den rebelliske Mozart fast det är Haydn, inte Mozart, som han spelat efter en svart dag.

Tranströmer blinkar till Werner Aspenströms ”Efter att ha spelat Mozart hela dagen”, där pianisten inte lika lätt finner tröst i musiken: ”Du känner naturen, du kan konsterna./ Vad hjälper dig Mozart?” Full av tillförsikt är däremot den fromme Bo Setterlind: “Vad broder Goethe såg/ vad broder Mozart kände/ syns lysa som en himmelsk våg/ mot världens grå elände.” Setterlind var frimurare och kände kanske en särskild affinitet med sin ordensbroder från Wien. Bland Mozarts allra sista verk från hösten 1791 finns frimurarkantater, den musik som Lars Gustafsson använde både som titel och tema i en av sina romaner. Hos Österling liknas Mozarts musik vid glädjefladder, och Mozart är Göran Sonnevis ständige motpart. Därtill Ingmar Bergmans ”Vargtimmen” där en diabolisk Georg Rydeberg vid dockteatern lägger ut texten om ”Trollflöjten” (också den ett av Mozarts allra sista verk), och förstås hans fantastiska filmatisering av hela operan.

Svensk films allra slitstarkaste Mozartinslag är Bo Widerbergs lån av en sats i tjugoförsta pianokonserten som alltsedan dess saluförts som ”The Elvira Madigan Theme”. Mörkare toner än just den ljuva tonslingan är inte svåra att finna: Stengästens förfärande ankomst i slutscenen av ”Don Juan”, eller de förstämda pukorna i Mozarts ”Requiem”, sorgemässan som aldrig blev färdig (slutnumret hos Köchel: 626). Varför fortsätter Mozart att fascinera? För att vi aldrig kan låta bli att försöka förstå mannen bakom verket? Men nästan lika intressant är det att följa Mozartmusikens variationer och förvandlingar hos skilda uttolkare. Bland de legendariska finns påfallande många unga döda.

Den engelske hornspelaren Dennis Brain (hans inspelning av de fyra hornkonserterna är klassisk) dog i en bilolycka. Den rumänske pianisten Dinu Lipatti som hade ett ännu lättare anslag än Walter Gieseking dog i leukemi. Solomon, pianisten från Londons East End, tystades av en tumör. Hans version av sonaterna är lika personliga som Glenn Goulds, som inte heller han blev särskilt gammal.

Och altsångerskan Kathleen Ferrier rycktes bort i cancer. Hennes tolkning av “Trollflöjten” från festspelen i Salzburg 1938 är nog den mest hörvärda av alla. Majoriteten av mozartmusikanter blev (och är) förstås äldre än Mozarts futtiga trettiofem år. Benny Goodman spelade in Mozarts klarinettkonsert så tidigt som 1938 men dog först i juni 1986, efter en repetition av samma musik inför ett framträdande på Lincoln Center i New York.

Och vilken version man föredrar av den suggestiva fyrtionde symfonin, den näst sista Mozart skrev, är mest en fråga om tempo: Toscaninis högt uppdrivna, Wilhelm Furtwänglers lite långsammare (fast snabbare än brukligt hos honom), Bruno Walters mera majestätiska, andra att förtiga. Hursomhelst är det himmelskt vackert. Isaiah Berlin, den engelske politiske tänkaren, summerade det så här: “Man säger att när änglarna musicerar för Gud är det Bach de spelar, men när de spelar för varandra är det Mozart.” Albert Einstein påstod att Mozarts musik var ett bevis på universums innersta skönhet (man hade snarare väntat sig den matematiskt exakte Bach), och i slutet av den pacifistiske schweizaren Hermann Hesses “Stäppvargen” ser huvudpersonen Harry Haller fram mot ett förlösande möte: “En dag skulle jag komma att skratta... Mozart väntade på mig.”

PS

Det gäller att bestämma sig snabbt om man vill köpa Mozart en knapp fjärdedel billigare än vanligt, rabatten gäller bara någon dag – se Zweitausendeins.de

 

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Funderingar kring teodicéproblemet

Teodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 27 november, 2012

Nils Byrén

Nils Byrén. Dikter

Jag skriver både prosa och lyrik men har under den senaste tiden främst fokuserat på noveller och friare dikter. Vid sidan av skriver jag för tidskriften Tydningen och är viceordförande ...

Av: Nils Byrén | Utopiska geografier | 03 augusti, 2015

Einar Askestad. Mor och far

Einar Askestad är ombedd att skriva några rader om sig själv, vilket kunde tyckas vara den enklaste saken i världen att göra. Gör författare någonting annat? Kanske är denna frågeställning ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 17 mars, 2014

Hundliv i Central Park

Jag är rädd för hundar, blev biten när jag var liten. Skräcken har tilltagit med åren. Det känns som om varenda hund är ute och sniffar efter just mig! Och ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 19 maj, 2013

Edgar Allan Poe som kosmologisk profet

Illustration: Ida Thunström Edgar Allan Poe som kosmologisk profet Edgar Allan Poe var en påläst amatör och en självständig och kreativ människa – vilket bland annat öppnar upp för hans teorier ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer om litteratur & böcker | 30 oktober, 2007

Jag kan inte välja att inte tro på Gud. Intervju med Michela Murgia

Michela Murgia är en sardisk författarinna (hon själv försvarar sin sardiska identitet och kallar inte sig italienska) som är mycket erkänd i Italien. Hon har tidigare varit aktiv i den ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 15 maj, 2012

"Bilderna finns där jag är..."

"Bilderna finns där jag är..." Ett samtal med Gunnar Smoliansky. Text & foto: Carl Abrahamsson Fotografen Gunnar Smoliansky är aktuell med inte mindre än tre utställningar under hösten 2006. Det stillsamt poetiskt ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 29 september, 2006

Våldet i det gamla testamentet. Caravaggio. Giuditta e Oloferne

Religionens återkomst

Den omtalade ”religionens återkomst” både förbryllar och skrämmer många. Med rätta också därför att den religion som återkommer är en religion av arkaisk modell. Primitiv, våldsam, radikal och vidskeplig. En ...

Av: Johan Lindahl | Essäer om religionen | 26 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts