Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Dali Atomicus av Philippe Halsman Foto Wikipedia

Miljoners miljarder bilder…



Adjektivet ”ikonisk” som knappt ens är försvenskat sprider sig med löpeldens hastighet. Nu senast är hundra fotografier som tidskriften Time samlat ”ikoniska”, dvs. alltigenom välkända. Bilder virvlar runt oss varje dag, många känner vi så väl igen att vi knappt noterar dem längre, och vissa har vi säkert blivit immuna mot. Annat var det förr. Man får en aning om hur bildfattigt livet var ännu kring förra sekelskiftet när man bläddrar i gamla gulnade tidningslägg. Dagstidningarnas förstasidor togs upp av textannonser, där fanns inga bilder, och om några förekom inne i tidningen var det tidningstecknarnas förtjänst.

 


 

Från slutet av 1880-talet blev kameror överkomliga i pris, tack vare George Eastmans Kodak i Rochester i Upstate New York. Och så rullade det på, för min del med en liten lådkamera avlöst av en Rolleicord spegelreflex som min far hade inhandlat 1937, med 6x6 negativ, och så en Pentax (24x36) som jag köpte på sextiotalet och som jag for runt i världen med, fram till min digitala kamera nu, och min iPad.

Annons:

Vad de kastat ner på skissblocket under en rättegång skar sedan hantverksskickliga xylografer in i ändträ.

Konsten att fotografera är inte ny, den första bilden togs för nästan tvåhundra år sedan. Länge var det på grund av den långa exponeringstiden en omständlig process att bli förevigad. På den franske pionjären Nadars foton från Paris skymtar knappast några människor – de fanns där men stod inte stilla länge nog för att fastna på glasplåten. Och i ateljéerna hade man ett särskilt nackstöd så att den som skulle få sitt porträtt taget verkligen satt still under hela förloppet. När Frans G. Bengtsson ännu bara var rättarens lille påg på Rössjöholms gods i nordvästra Skåne för gott och väl hundra år sedan kände han bara till en apparat, mors stora mangel vars väldiga stenrullarna pressade samman lakan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När så hans föräldrar tyckte att han borde fotograferas förklarade de vad som förestod, han skulle möta en fotograf med en apparat. Av det barndomsminnet blev den klassiska essän "Min debut hos fotografen", i samlingen "För nöjes skull". När han fraktas till ateljén för att få sin bild tagen skriker han som en gris på väg till slaktbänken. Väggarna därhemma var fullhängda med kabinettsfotografier på avlidna släktingar. Hur kunde hans föräldrar vara så hjärtlöst grymma att de ville låta en man platta till honom i sin apparat och sedan klistra upp honom på en bit kartong - ett öde liktydigt med döden? Men bilden blev tagen och kom upp på väggen, och rättarens Frans överlevde, lätt skamsen över sin ogrundade skräck.

Häromdagen hittade jag ett vackert gammalt kabinettsfoto (i ett format som också kallas visitkortsfoto), taget av Emil Clausen i hans ateljé på andra våningen av Frederiksberggade 34 i Köpenhamn, den del av Strøget som är närmst Raadhuspladsen. Fyra unga damer ser in i kameran, den längst till vänster med en viss sturskt självmedvetenhet. En i kvartetten känner jag igen, hon som har den vackraste håruppsättningen. Det är min mormors syster som tidigt tog sig till Danmark där hon blev sjukgymnast. Kanske var också de andra tre på fotot förhoppningsfulla svenskor som ville slå sig fram i Kongens By, arbetsvandringar över Sundet var vanliga redan då.

Vidare funderar jag på varför Henrik Ibsen i sitt drama "Vildanden" lät dagdrömmaren Hjalmar Ekdahl ha just fotografering som yrke? Kanske för att med särskilt eftertryck poängtera hur världsfrånvänd han är i det vardagliga, en riktig luftmensch som ska bryta genom med en epokgörande uppfinning (fast först en bajer och en cigarr). Det är hans dugliga och tåliga hustru Gina som håller igång ateljén, assisterad av deras dotter Hedvig som har svag syn. Det är en ganska grym historia, med inslag av naturalismens ärftlighetsdiskussion. Det slutar illa när Hjalmars barndomsvän Gregers Werle blandar sig i det hela, alltför idealistisk.

Det var ingen slump att Ingmar Bergman lånade efternamnet Ekdahl åt sin levnadsglada teaterfamilj i "Fanny och Alexander". Både filmens biskop och pjäsens Werle är benhårda sanningssägare – sådana ska man akta sig för. Annorlunda är det i Jan Troells klokt eftertänksamma film "Maria Larssons eviga ögonblick", om arbetarhustrun som något av de första åren på 1900-talet vinner en kamera på ett lotteri. Hon tänker pantsätta den men övertalas av en vänlig fotograf att börja använda den, och så visar det sig förstås att hon har särskild fallenhet för det, och hon öppnar fotoateljé.

Från slutet av 1880-talet blev kameror överkomliga i pris, tack vare George Eastmans Kodak i Rochester i Upstate New York. Och så rullade det på, för min del med en liten lådkamera avlöst av en Rolleicord spegelreflex som min far hade inhandlat 1937, med 6x6 negativ, och så en Pentax (24x36) som jag köpte på sextiotalet och som jag for runt i världen med, fram till min digitala kamera nu, och min iPad. Det är mycket enklare, men det var roligt att framkalla först filmerna i en burk, sedan hänga dem på tork, och så sätta in negativet i en förstoringsapparat och gå igång med hela processen i mörkrummets rödljus: kopiering, framkallning, brytbad, fixering, torkapparat (Antonionis film "Blow-Up" har en spännande sådan sekvens).

Vi omges av bilder, och vi omger oss med bilder. Jag hade under en del år min gång över bron mitt inne i Gent i Belgien, längs tre ståtliga medeltida katedraler (i en av dem finns den fantastiska altartriptyken "Lammets tillbedjan"). På den bron flockades varje tid på dygnet turisterna, de flesta var nog japaner, och ständigt fotograferande de varandra och sig själva, och alltid var de lika snabba att kolla resultatet på bildrutan. Omgivningen kunde de uppleva först i andra hand, med sig själva i centrum. Och så är det förstås: vi litar minst lika mycket på bilder som på våra egna ögon.

"Family of Man", fotoutställningen som Edward Steichen satte samman 1955, är full av välkända bilder, redan från omslagets flöjtspelande peruan (och med länkar till mängder av medverkande fotografer):

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Family_of_Man

Här är länken till de hundra "ikoniska" fotografierna på Times lista, och till historierna bakom dem:

http://100photos.time.com/

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.