Ett barn är fött...

Idyllen kan vara påträngande. Den kan bli för mycket. Idyllen är då ofta avskild från det verkliga. Den avsedda relationen av en s.k. inkarnation kan vara bruten. Några vill inte ...

Av: Hans-Evert Renérius | 25 december, 2014
Gästkrönikör

HANDLINGAR KRING RAYMOND ROUSSELS DÖD

"P.S. Kommissariat - sekt. Politeama - Palermo14 juli 1933 År XI i Fascismens EraInterntelegramÄrade herr förste PretorÄrade herr KvestorPalermo Vid omkring tiotiden idag på förmiddagen då hotellvaktmästaren Antonio Kreuz på Hotel ...

Av: Leonardo Sciascia. översättning: Torbjörn Elensky | 05 oktober, 2009
Utopiska geografier

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | 18 februari, 2015
Essäer om konst

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | 09 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Dali Atomicus av Philippe Halsman Foto Wikipedia

Miljoners miljarder bilder…



Adjektivet ”ikonisk” som knappt ens är försvenskat sprider sig med löpeldens hastighet. Nu senast är hundra fotografier som tidskriften Time samlat ”ikoniska”, dvs. alltigenom välkända. Bilder virvlar runt oss varje dag, många känner vi så väl igen att vi knappt noterar dem längre, och vissa har vi säkert blivit immuna mot. Annat var det förr. Man får en aning om hur bildfattigt livet var ännu kring förra sekelskiftet när man bläddrar i gamla gulnade tidningslägg. Dagstidningarnas förstasidor togs upp av textannonser, där fanns inga bilder, och om några förekom inne i tidningen var det tidningstecknarnas förtjänst.

 


 

Från slutet av 1880-talet blev kameror överkomliga i pris, tack vare George Eastmans Kodak i Rochester i Upstate New York. Och så rullade det på, för min del med en liten lådkamera avlöst av en Rolleicord spegelreflex som min far hade inhandlat 1937, med 6x6 negativ, och så en Pentax (24x36) som jag köpte på sextiotalet och som jag for runt i världen med, fram till min digitala kamera nu, och min iPad.

Annons:

Vad de kastat ner på skissblocket under en rättegång skar sedan hantverksskickliga xylografer in i ändträ.

Konsten att fotografera är inte ny, den första bilden togs för nästan tvåhundra år sedan. Länge var det på grund av den långa exponeringstiden en omständlig process att bli förevigad. På den franske pionjären Nadars foton från Paris skymtar knappast några människor – de fanns där men stod inte stilla länge nog för att fastna på glasplåten. Och i ateljéerna hade man ett särskilt nackstöd så att den som skulle få sitt porträtt taget verkligen satt still under hela förloppet. När Frans G. Bengtsson ännu bara var rättarens lille påg på Rössjöholms gods i nordvästra Skåne för gott och väl hundra år sedan kände han bara till en apparat, mors stora mangel vars väldiga stenrullarna pressade samman lakan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När så hans föräldrar tyckte att han borde fotograferas förklarade de vad som förestod, han skulle möta en fotograf med en apparat. Av det barndomsminnet blev den klassiska essän "Min debut hos fotografen", i samlingen "För nöjes skull". När han fraktas till ateljén för att få sin bild tagen skriker han som en gris på väg till slaktbänken. Väggarna därhemma var fullhängda med kabinettsfotografier på avlidna släktingar. Hur kunde hans föräldrar vara så hjärtlöst grymma att de ville låta en man platta till honom i sin apparat och sedan klistra upp honom på en bit kartong - ett öde liktydigt med döden? Men bilden blev tagen och kom upp på väggen, och rättarens Frans överlevde, lätt skamsen över sin ogrundade skräck.

Häromdagen hittade jag ett vackert gammalt kabinettsfoto (i ett format som också kallas visitkortsfoto), taget av Emil Clausen i hans ateljé på andra våningen av Frederiksberggade 34 i Köpenhamn, den del av Strøget som är närmst Raadhuspladsen. Fyra unga damer ser in i kameran, den längst till vänster med en viss sturskt självmedvetenhet. En i kvartetten känner jag igen, hon som har den vackraste håruppsättningen. Det är min mormors syster som tidigt tog sig till Danmark där hon blev sjukgymnast. Kanske var också de andra tre på fotot förhoppningsfulla svenskor som ville slå sig fram i Kongens By, arbetsvandringar över Sundet var vanliga redan då.

Vidare funderar jag på varför Henrik Ibsen i sitt drama "Vildanden" lät dagdrömmaren Hjalmar Ekdahl ha just fotografering som yrke? Kanske för att med särskilt eftertryck poängtera hur världsfrånvänd han är i det vardagliga, en riktig luftmensch som ska bryta genom med en epokgörande uppfinning (fast först en bajer och en cigarr). Det är hans dugliga och tåliga hustru Gina som håller igång ateljén, assisterad av deras dotter Hedvig som har svag syn. Det är en ganska grym historia, med inslag av naturalismens ärftlighetsdiskussion. Det slutar illa när Hjalmars barndomsvän Gregers Werle blandar sig i det hela, alltför idealistisk.

Det var ingen slump att Ingmar Bergman lånade efternamnet Ekdahl åt sin levnadsglada teaterfamilj i "Fanny och Alexander". Både filmens biskop och pjäsens Werle är benhårda sanningssägare – sådana ska man akta sig för. Annorlunda är det i Jan Troells klokt eftertänksamma film "Maria Larssons eviga ögonblick", om arbetarhustrun som något av de första åren på 1900-talet vinner en kamera på ett lotteri. Hon tänker pantsätta den men övertalas av en vänlig fotograf att börja använda den, och så visar det sig förstås att hon har särskild fallenhet för det, och hon öppnar fotoateljé.

Från slutet av 1880-talet blev kameror överkomliga i pris, tack vare George Eastmans Kodak i Rochester i Upstate New York. Och så rullade det på, för min del med en liten lådkamera avlöst av en Rolleicord spegelreflex som min far hade inhandlat 1937, med 6x6 negativ, och så en Pentax (24x36) som jag köpte på sextiotalet och som jag for runt i världen med, fram till min digitala kamera nu, och min iPad. Det är mycket enklare, men det var roligt att framkalla först filmerna i en burk, sedan hänga dem på tork, och så sätta in negativet i en förstoringsapparat och gå igång med hela processen i mörkrummets rödljus: kopiering, framkallning, brytbad, fixering, torkapparat (Antonionis film "Blow-Up" har en spännande sådan sekvens).

Vi omges av bilder, och vi omger oss med bilder. Jag hade under en del år min gång över bron mitt inne i Gent i Belgien, längs tre ståtliga medeltida katedraler (i en av dem finns den fantastiska altartriptyken "Lammets tillbedjan"). På den bron flockades varje tid på dygnet turisterna, de flesta var nog japaner, och ständigt fotograferande de varandra och sig själva, och alltid var de lika snabba att kolla resultatet på bildrutan. Omgivningen kunde de uppleva först i andra hand, med sig själva i centrum. Och så är det förstås: vi litar minst lika mycket på bilder som på våra egna ögon.

"Family of Man", fotoutställningen som Edward Steichen satte samman 1955, är full av välkända bilder, redan från omslagets flöjtspelande peruan (och med länkar till mängder av medverkande fotografer):

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Family_of_Man

Här är länken till de hundra "ikoniska" fotografierna på Times lista, och till historierna bakom dem:

http://100photos.time.com/

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Gunilla Nordlund

När drömmen blir verklighet

Jag känner Gunilla Nordlund sedan minst 10 år tillbaka. Jag har alltid uppskattat hennes kraft som regissör och kulturarbetare att aldrig böja sig för makten utan ständigt fortsätta kämpa för ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 02 november, 2016

Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 13 maj, 2011

Johan Heinrich Füssli, Le prince Arthur et la reine des fées. Foto:  BOT

Modernismens fria bildspråk

Tänker, tänker jag, att jag nu tagit mig vatten över huvudet med en text (essä) om en så bred och inkluderande -ism som modernismen med utgångspunkt i den anglosaxiska, latinska ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2015

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 oktober, 2012

Universums svekfullhet & förtrolighet

 Hur närma sig verkligheten? Det vore inte obefogat att hävda att stora delar av G.K. Chestertons mångsidiga författarskap graviterar emot denna fråga. Om den då etablerade verklighetsbilden heter det 1912 ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 23 februari, 2013

Eddie och Reb in da House

  Eddie och Reb. Foto: Agneta Tröjer Eddie och Reb in da House I år har Pride House flyttat in på Södra Teatern med ett digert programutbud under Prideveckans första fem dagar. Det ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 04 augusti, 2007

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.