Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Språk, tidsuppfattning och historietänkande i bäcken som flyter förbi. Intervju med Kim Thúy

När den kanadensiska debutanten Kim Thúy för ett litet tag sedan besökte Sverige för lanseringen av boken Ru, en fragmenterade minnesbild över en immigrants och en flyktings livsbana, träffade Tidningen ...

Av: Anna Nyman | 02 maj, 2011
Litteraturens porträtt

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | 11 oktober, 2009
Resereportage

Beredning av kaffe i en enkel restaurang i Gondar, Etiopien. Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe, gudarnas dryck från Etiopien



Det berättas att en etiopisk vallpojke på 900-talet skulle ha upptäckt att när hans getter åt kaffebuskens bär och blad blev de alltid pigga samma kväll. Kaldi, som pojken hette, tog bär från kaffeträdet till närmaste kloster. Där hade munkarna smakat på dem och genast kastat dessa bittra ’djävulsbär’ i elden. Strax spred sig en behagfull doft i salen som gjorde munkarna nyfikna. Munkarna kom att krossa och mala dessa bärs bittra kärnor, spädde ut röran med hett vatten, och med ens hade en ny dryck fötts som munkarna började använda för att hålla sig vakna under sena mässor.


Etiopien är kaffets urhem. Men det är finnarna och svenskarna som dricker mest kaffe i hela världen.

Etiopien är kaffets urhem. Men det är finnarna och svenskarna som dricker mest kaffe i hela världen.

Mocka hade blivit den första platsen för kaffehandeln. Riktigt stor blev den när turkarna erövrade Jemen 1526 och med hjälp av slavarbete växte handeln till en världskommers flera decennier framåt. Både de engelska och de holländska Ostindiska företagen blev stora inköpare av Mockakaffe. Deras laster fördes hem via Godahoppsudden och till Indien.
Hamnstaden Mocka i Jemen 1680. Public Domein Wikipedia

Hamnstaden Mocka i Jemen 1680. Public Domein Wikipedia

Annons:

Araber hade tidiga kontakter med det kristna Abessinien (Etiopien) sedan profeten Muhammeds familj med följe fick fristad där från förföljelse av hans nya religion i Arabien. Under den flera hundra åriga kontakten med etiopierna kom arabiska sufier att få kännedom om kaffebönan. På 1300-talet tog arabiska handelsmän kaffebönan till Jemen. Det är från arabiskan 'qahwa', vi har namnet kaffe. Qahwa är en förkortning av qahwat al-bun som betyder vinet i bönan. Sufimystiker döpte drycken till qahwa eftersom de använde kaffets stimulerande verkan som stöd för koncentration och andlig berusning när de dansade och sjöng upprepande Guds namn i deras åminnelsehyllningar. Vin med dess välbehagseffekter är en central metafor i sufipoesin för att beskriva en gudomlig kärleksupplevelse.

I Jemen började man odla och exportera kaffe från Mocka hamnen på 1400-talet. I Etiopien växer kaffebuskar och -träd i vilt tillstånd på olika höjder av bergssluttningar. Det berättas att en sufi, Omar Al-Shadhili, som arbetade i sultanen Sadaddin II:s domstol i södra Etiopien, hade blivit kär i sultanens dotter och hade därför förvisats till Jemen. Med sig hade han haft kaffebönor och gjort dryck av dem som användes både som medicin och som uppiggande medel. Drycken fick folk att sjunga och dansa. Det är inte helt utom rimligt tvivel att han också hade blandat kat-blad i drycken. Shadhili heligförklarades och blev kaffeodlarnas skyddshelgon. Många kallar honom idag för munken av Mocka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mocka hade blivit den första platsen för kaffehandeln. Riktigt stor blev den när turkarna erövrade Jemen 1526 och med hjälp av slavarbete växte handeln till en världskommers flera decennier framåt. Både de engelska och de holländska Ostindiska företagen blev stora inköpare av Mockakaffe. Deras laster fördes hem via Godahoppsudden och till Indien.

Genom sufier kom kaffedrickande till Mecka på tidigt 1400-tal. Kaffet fick närmast ett änglalikt rykte, att självaste ängeln Gabriel skulle ha serverat drycken till Muhammed om han råkade bli alltför sömnig för att motta Guds diktamen. Drycken spreds snabbt till alla arabiska länder och till Persien. Eftersom kaffet förknippades med sufier kom det också in i islams religiösa universitet i Kairo. Men snart började de religiösa ledarna att diskutera om inte kaffets effekter kunde liknas dem med alkoholens. Vissa påpekade också på likheten hur kaffekannan cirkulerar runt bordet som om den vore en kanna vin! Eller så skickades ett gemensamt kaffekärl runt bordet från hand till hand som skapade en stark samhörighet om inte rent av en ritual för en sammansvärjning.

Café Procopes

Café Procopes gäster, bl.a. Condorcet, La Harpe, Voltaire och Diderot.

Drycken måste förbjudas i enlighet med islams förbud mot vin, krävde de rättslärda. Dessutom blev kaffehuset som en ny slags institution där männen möttes för att prata, lyssna på poesi och spela spel som schack och backgammon. Kaffehusens dragningskraft som populära samlingsplatser för intellektuella blev för mycket för de muslimska ledarna. Kaffehusen hade blivit mer populära än moskéerna! I själva verket var kaffehusen "värre än förbjudna bodegor", de kunde dessutom lätt bli hålor för uppvigling, eldade motståndarna på.

Kaffe kom också mycket riktigt att förbjudas och inte mindre än med dödstraff av sultanen Murad IV för en period på 20 år i 1600-talets ottomanvälde. Till slut kom det religiösa ledarskapet till sans och tillät kaffedrickandet.

Kaffe spred sig i Europa genom ottomaners krigshärjningar. Kaffedrycken fick sitt stora uppsving när den turkiska arméns belägring av Wien 1683 hade misslyckats och segrarna kom över enorma mängder av turkarnas kaffelager. Kaffet kom att kallas för 'turkiskt kaffe' – en liten kopp starkt kaffe som serverades med ett glas vatten, en sed som ännu finns kvar i våra finare restauranger.

Inte bara islams muftier hyste farhågor om kaffebruket, det gjorde också europeiska kungar såsom Englands kung Charles II som bannlyste kaffestugorna 1675. Kaféerna, ansåg kungen, utgjorde en samlingsplats och en grogrund för missnöjda medborgare som ville sprida skandalösa rykten om hans majestät och hovets ministrar. Däremot ansåg påven Clemens VIII efter att ha smakat på kaffet och funnit det gott, att man inte ska tillåta muslimer att monopolisera gudadrycken, utan hellre borde den bli "döpt" till att ses som en kristen dryck.

Ett sekel senare blev det berömda kaféet Procopé i Paris ett stamställe för intellektuella revolutionärer som Danton, Robespierre och Marat där det mycket riktigt konspirerades för en borgerlig revolution, den franska revolutionen som inleddes den 14 juli 1793 med slogan: frihet, jämlikhet, broderskap och som sedan 1946 finns inskriven i den franska konstitutionen.

Innan kaffet kom till den europeiska kontinenten, dracks det alkohol (arabiskt ord 'al kuhul'). Men kaffestugorna poppade upp som svampar i skogen för att det stimulerade folket att prata med varandra och inte minst om sociala frågor. Och det sägs att flera av västvärldens revolutionära idéer också formulerats i kaffestugorna. Kaffet trängde undan alkoholen, som i motsats till kaffet hade en nedbrytande verkan på idéernas framväxt.

Etiopisk fest på Årsta torg i Stockholm. Kaffebönorna rostas alltid manuellt.Tarja Salmi Jacobson

Etiopisk fest på Årsta torg. Kaffebönorna rostas alltid manuellt.Foto:Tarja Salmi-Jacobson

Som en löpeld kom kaffet också till Sverige i slutet av 1600-talet. Stockholm hade öppnat ett femtiotal kaffehus inom några decennier. Även om kaffehusen blev en del av de intellektuelles fristad från myndigheternas inblandning såg inte makthavarna kaffehusen som potentiella tillhåll för politiska konspirationer. Kaffet kom istället att användas som ett slagträ mot hembränningsförbudet.

Bondeståndet lyckades nämligen få ståndsriksdagen att totalförbjuda kaffedrickande 1766 och vid överträdelse skulle de ertappade få böter. Förbudet drevs som en hämnd att husbehovsbränning hade förbjudits genom andra ståndens krav. Kaffeförbudet upphörde men återupptogs i fyra olika omgångar under ett trettio års tidsspann. Kaffet blev fredat 1823, men husbehovsbränningen avskaffades helt 1860.

Kaffe tillreds på många olika sätt. Det etiopiska kaffet, 'buna', tillreds ceremoniellt av kvinnor. Det tar en halv timme och har symboliska och religiösa innebörder. Först rostar man kaffebönorna i en glödpanna på kol. Innan bönorna krossas och mals i en trämortel ska den rykande kaffedoften spridas i rummet. Kaffet kokas i en sfärisk lerkanna 'jebena' med sidopip, hälls i en annan kanna och tillbaka några gånger. När kaffet serveras silas det genom tagel i pipen för att hindra sumpen att rinna ut. Kopparna, 'cini', är öronlösa.

Man dricker tre koppar; varje omgång har ett namn: abol, huletegna (el. tona) och bereka. Bereka är särskilt välsignelsebringande. Utan tvekan, och inte undra på, är deras kaffe oslagbart gott!

Där kaffet dukas pryder man alltid underlaget med långa gröna grässtrån. Det är naturligtvis meningen att kaffeceremonin tar tid och att man umgås med varandra i en munter och välsignad atmosfär. Helst ska man dricka tre koppar, men det är helt i sin ordning att bara dricka en kopp, men inte två.
I Etiopien hittar man inte kafeterior där man vrider kaffe ur en kran och stjälper i sig det, har man tur så finns redan färdigt tillrett kaffe framme, ceremoniellt dukat ofta bara på golvet, annars får man vänta en halv timme och umgås.

Kaffebusken coffea arabica växer vilt i Etiopien som är dess ursprungsland. Egentligen är det ett högt skogsträd men klipps ned för att bönan ska kunna plockas för hand. Arabiskt kaffe odlas och säljs mest av alla världens olika kaffearter. Det odlas ett hundratal arter av släktet coffea runt om i världen. Arten Nekisse som odlas i vulkaniska trakter på 1700–2000 meters höjd betraktas som kaffets champagne. En förpackning på 100 gram kostar cirka 150 kronor. Eller drygt hundra kronor kopp i New York, och femtio kronor i Helsingfors.

Den tyske kemisten Friedrich Ferdinand Runge upptäckte kaffets åtråvärda substans koffeinet 1819. Det klassas som en harmlös psykoaktivt centralstimulerande drog.

PC210338

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Kaffe är världens största handelsvara efter olja! Jemen som tidigare var en storexportör har förlorat sin betydelse och producerar idag mer kat än kaffe. Av deras kaffeproduktion av 18 000 ton går endast cirka 5000 ton till export. Jämför det med Brasilien och Columbia som exporterar hundra tusentals ton. (Världens totalproduktion 8 miljoner ton.)

Kaffe odlas i över 60 länder och sysselsätter nära 100 miljoner människor runt om i världen. Kaffe har länge varit Etiopiens största exportvara (50 till 60 %) och ger arbete åt 15 miljoner etiopier. Men det räcker inte för att hindra Etiopien att tillhöra ett av världens fattigaste länder. Kaffe är ändå inte som olja.

För sin utrikeshandel använder Etiopien Djiboutis frihamn vid Rödahavskusten. Efter att Eritrea blev självständigt 1993 förlorade Etiopien sin tidigare kustremsa mot Röda havet. Landet exporterar förutom kaffe också kat och blommor (11 % av exporten). Etiopien är till ytan ett av Afrikas största länder, men även mest tätbefolkat med cirka 85 miljoner invånare som ökar med cirka 2 miljoner per år. När dessutom över 40 % av befolkningen är under 16 år i ett outvecklat och biståndsberoende land som försörjer sig på självhushåll, måste mycket mer till än ökat efterfrågan på kaffe.

Eftersom över 70 % av världens kaffe produceras på små plantager, har kaffehandeln stor ekonomisk och social betydelse särskilt i utvecklingsländerna.

Läs också:

http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/20737-etiopien-manniskans-urhem-och-en-tidig-biblisk-oas

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 december, 2014

Rettferdigheten

Forord Platon var opptatt av spørsmålet om rettferdighet. Grovt sagt kan en uttrykke dette spørsmålet slik. For det første, at det er om lederens intellektuelle, etiske og sosiale egenskaper, det vil ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 december, 2014

Solidarisk matematik

Åldringsvård är inget uppenbart sexigt ämne. Åldringsvård vilar ofta i medieskugga istället för att synas som en av samhällets stora angelägenheter. Ibland faller ljuset in trots allt. För några år ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer om samhället | 18 maj, 2009

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | Essäer om konst | 17 juni, 2016

Lars Lerin – Ständigt aktuell

Att måla är att ”gå i närkamp med ledan”, att ”hålla ångesten stången”, har Lars Lerin sagt i en intervju. Verk av konstnären, en av Nordens främsta akvarellister, har visats ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 04 september, 2012

World Trade Center 12 april  2001. Foto: Ubcule/Wikipedia

”And the walls came tumbling down…”

I den nya upplagan av Svenska Akademiens ordbok, SAOL, har niotusen obsoleta ord rensats ut för att ge plats åt mängder av nyord, rapporterar Svenska Dagbladet som listar något av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 12 april, 2015

Boliviansk regissör med avstamp i italiensk neorealism

Intervju med Tonchy Antezana   Radio Bolivia är en före detta förening, men i dag ett aktiebolag för vilket den bolivianske intellektuelle Gabriel Paleque är ansvarig. Radiostationen har en viktig funktion för ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 september, 2010

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts