Radio Nord är död - men arvet lever!

Den 30 juni 1962 upphörde den så kallade piratradion Radio Nord att sända från en båt i Östersjön. Den socialdemokratiska regeringen hade med stöd av centerpartiet kriminaliserat verksamheten som iscensattes ...

Av: Bertil Falk | 30 juni, 2012
Kulturreportage

Spegelvärldar, eller: Ragnar Östberg vandrar västerut.

Om jag hade gränslöst med pengar skulle jag genast skicka efter arkitekturhistorikern Ann Katrin Pihl Atmers nya bok ”Stockholms stadshus och arkitekten Ragnar Östberg” (Natur och Kultur). Men eftersom den ...

Av: Ivo Holmqvist | 12 februari, 2012
Essäer om konst

Responsiviteten och det ekonomiska tänkandet - fallet Kitty Genovese

Sent en natt i början av 60-talet blev en ung kvinna vid namn Catherine (Kitty) Susan Genovese mördad i New York City. Mordet ägde rum i den respektabla stadsdelen Kew ...

Av: Carsten Palmer Schale | 28 november, 2011
Kulturreportage

Det avskydda omedvetna

Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi. Eller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot ...

Av: Oliver Parland | 18 januari, 2012
Agora - filosofiska essäer

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern



Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse – ett vitt korsvirkeshus med gråmålade bjälkar och jeansblå fönsterluckor – är numera museum. Där träffar jag Tanja Roppelt, chef för verksamheten. Först 1983, 136 år efter att Levi Strauss emigrerade till USA, blev det känt att han härstammade från Buttenheim. Man lyckades också ta reda på var han hade bott. 
Foto: Johan Werkmäster

Foto: Johan Werkmäster

Det kraftiga blå bomullstyget som användes kom från den franska staden Nîmes, "de Nîmes", vilket alltså blev "denim". Tyget skeppades till USA från Genua som kallas "Gênes" på franska. Jänkarna kunde inte uttala "Gênes". Det blev jeans istället.
Foto: Johan Werkmäster

Foto: Johan Werkmäster

Annons:

– Det blev en världsnyhet, berättar Tanja. Några japaner hörde av sig. Det ville köpa huset, demontera det, frakta det över haven och bygga upp det i Japan. Men lyckligtvis förvärvade kommunen Levis födelsehem 1987. Det restaurerades och öppnades för allmänheten 2000.

Samhällets världsberömde son föddes 1829 som Löb Strauss. Han växte upp i en fattig judisk familj med sex äldre syskon. Fadern var gårdfarihandlare. Han dog när Löb var 17 år. Kort därpå emigrerade större delen av familjen.

I USA kallade Löb sig Levi

I USA kallade Löb sig Levi. Han jobbade först i New York. 1853 blev han amerikansk medborgare och begav sig till Kalifornien, ditlockad av guldruschen. Han öppnade en diversehandel och sålde allt, från kammar till filtar, som guldgrävarna kunde tänkas behöva, bland annat arbetsbyxor gjorda av tältduk.

Åren gick och verksamheten växte. En dag blev Levi Strauss kontaktad av skräddaren Jacob Davis som hade kommit på att man kunde förlänga livslängden på byxor genom att fästa kopparnitar på fickorna. Tillsammans med skräddaren sökte Levi patent på idén i maj 1873. Kort därpå startades tillverkningen av de slitstarka byxorna. Inledningsvis gjordes de både av tältduk och blå denim. De första jeansen hade sett dagens ljus.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det kraftiga blå bomullstyget som användes kom från den franska staden Nîmes, "de Nîmes", vilket alltså blev "denim". Tyget skeppades till USA från Genua som kallas "Gênes" på franska. Jänkarna kunde inte uttala "Gênes". Det blev jeans istället.

I min tidiga barndom, i slutet av 1950-talet, fanns inga jeans i Sverige. Byxorna hade visserligen synts på bio, i amerikanska filmer, när de bars av exempelvis Marlon Brando eller James Dean. Men ingen trodde väl på allvar att dessa kroppsnära plagg skulle uppskattas i Europa, åtminstone inte av karlar; jeansen ansågs omanliga. I Pär Rådströms bok Paris. En kärleksroman (1955), som utspelas i mondäna kretsar i Frankrikes huvudstad i mitten av 1950-talet, säger en engelsman: "Titta på Marlon Brando i sina blue-jeans. Titta på Jimmy Jones med härifrån till evigheten i sina blue-jeans. Dom tycks inte ha fattat att blue-jeans är nåt som college-flickor har. Män har inte såna där stjärtstrykare."

Björnlunda

Men visst kom stjärtstrykarna snart till Europa. I Sverige skedde det i början av 1960-talet. Barbro och Göte Berwang, min moster och morbror, började då sälja Levi's, Wrangler och Lee. De hade en numera legendarisk (eller möjligen bortglömd) butik som hette Impo och låg på Gamla Brogatan i Stockholm. Förutom jeans var de först med att importera begagnade, amerikanska arméjackor och Koreadufflar som alla mods skulle ha då det begav sig.

Som barn besökte jag ofta Barbro och Göte i Stockholm. Ibland slank jag in på Impo strax före stängningsdags. Jag och Göte promenerade sen hem mot Wallingatan. På vägen stannade vi understundom till på Hotel Carlton på Kungsgatan. Vi satt i baren. Göte rökte en cigarill och drack whisky. Jag fick en Coca-Cola.

Jag tillbringade en sommar på deras lantställe i Björnlunda i Sörmland; de hade inga egna barn. Jag red på en gammal häst och Göte skjutsade mig i sin begagnade FN-jeep över järnvägsbron till kiosken, där jag köpte Illustrerade Klassiker för en krona styck.

Vi duschade utomhus under slang och när det regnade satt vi inomhus och tittade på teve, bland annat på Davis Cup-tennis med Janne Lundqvist och Ulf Schmidt. Jag var åtta, nio år gammal. Jag tror inte att Barbro och Göte gav mig några jeans, inte då. De hade nog ännu inga barnstorlekar i sortimentet. Men jag minns tydligt att jag fick en begagnad amerikansk arméjacka. Den var alldeles för stor men jag bar den ändå med stolthet när jag återvände hem till Dalarna efter sommarlovet. Kanske blev jag därmed Faluns om inte första så i alla fall yngsta mods.

En junidag vandrar jag runt i Geburtshaus Levi Strauss Museum, där det på ett pedagogiskt sätt berättas om den unge Löbs uppväxt i Buttenheim och hans senare äventyr i USA. Jeansens historia ägnas förstås stor uppmärksamhet. I museet finns också en shop med Leviskläder samt en kafeteria, där jag dricker öl, en flaska Levi Buttenheimer Urstoff, framställd av det lokala bryggeriet St. GeorgenBräu. På etiketten syns ett porträtt av Levi Strauss mot jeansblå bakgrund.

Levi Strauss Museum

När buteljen är urdrucken åker Tanja och jag några kilometer genom ett böljande landskap till den judiska begravningsplatsen. Där är Levis far, Hirsch Strauss, begravd och har så varit i nästan 170 år. Gravstenen är svårt anfrätt av tidens tand och håller på att vittra sönder. Namnet går inte att läsa men det är en vacker sten, delvis täckt av mossor och lavar. Jag betraktar graven och tycker att ögonblicket känns högtidligt på något sätt.

Där, under jorden, ligger kvarlevorna av fadern till jeansens far. Kan man kalla Hirsch Strauss för jeansens farfar? Det är i så fall ett epitet som han aldrig fick vare sig vetskap om eller glädje av.

Jag och Tanja står där en stund medan lätta sommarmoln sveper fram ovan oss. Vi är båda klädda i jeans, som de flesta människor i vår del av världen idag. Tanjas kläder bär givetvis Levi's märke. Men det var längesen jag själv ägde ett par riktiga Levisjeans. Numera köper jag mina jeans på Dressmann. Det ska det nog bli ändring på.

Johan Werkmäster

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vattenmannen och ålen

Fulvio Bacci arbetar med byns vattenfrågor, han vet det som är värt att veta om anläggningar, mätapparater, taxor, tariffer och betalningsskyldiga. Inte bara om människors förehavanden i nutid och allas ...

Av: Bo Bjelvehammar | Resereportage | 19 juni, 2012

Said Alcheikh. Dikter

  Said Alcheikh, bosatt i Helsingborg. Han är medlem i Sveriges Författarförbund. han har utgivit tre diktsamlingar på arabiska samt två novellböcker. Han är redaktör och har kulturell korrespondens med flera ...

Av: Said Alcheikh | Utopiska geografier | 13 Maj, 2013

Spiritualitet och den helige Franciskus

Dagens västerländska samhälle är fyllt av stress, oro och rädsla. Många människor upplever ångest inför en osäker framtid med arbetslöshet, nya dödliga sjukdomar, terroranfall och naturkatastrofer. Vi lever dessutom i ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 24 april, 2012

Demonernas domptör. Om Bertil Malmberg

Crister Enander skriver ett rörande porträtt av den svenske diktaren Bertil Malmberg. Han har beslutat sig för att hemsöka min enkla boning. Han lämnar mig inte ifred. Inte för ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 18 april, 2011

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 08 november, 2011

Emoji-nation av Nastya Ptichek efter Edward Hopper

Virala memelingar-  Emoji och sociala mediers ikonografi i konsthistorien

Den som vill förstå konsthistorien måste lära sig en del om ikonografi. Ikonografi handlar om att tolka olika föremål, symboler och färger i konstverket och kunna läsa in vilka referenser ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 januari, 2017

Satyagraha, Leif Aruhn-Solén (Gandhi), Foto Markus Gårder

Philip Glass in India på Folkoperan

Utsatta för en ytterst rogivande konstellation av röster som vaggar in oss i ett tillstånd av halvvaken receptivitet, där de många visdomsorden ur Satyagraha (Sanningens bok) kommer till oss ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 06 oktober, 2016

Veckan från hyllan, vecka 51-2012

Veckans stora begivenhet var Luciafirandet, utan tvekan en av de viktigaste svenska traditionerna. Förvisso inte svensk, men inte utan inhemska inslag: att supa skallen av sig och misshandla en närstående ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.