Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Det är jul igen - fakta och fiktion



Mitt intresse för att sätta mig in i våra jultraditioners ursprung började med att jag i en av den världsberömda finska shamanforskaren Juha Pentikäinens böcker stötte på en bild av en övershaman som drogs av renar genom luften sittande i en släde. Då uppstod frågan hos mig om denna företeelse kunde ha något gemensamt med Jultomten? Jag hittade sedan boken "When Santa Was a Shaman" av Tony van Renterghem (1995) på nätet, och hittade en massa saker som jag ger uttryck åt här - och litet mera! 

Forntida folk, samerna i det moderna Finland inkluderade och Kovak-stammarna samt stammar från centrala Rysslands stäpper trodde på idén om Världsträdet. Världsträdet betraktades som ett slags kosmisk linje som förenade Nord- och Sydpolen vid vilken universums ytor var fästade. Världsträdets rötter sträckte sig till underjorden, dess stam till den mellersta jorden som symboliserar människornas alldagliga liv och dess grenar nådde den himmelska sfären till transcendentala dimensioner.
Tony van Renterghem

Tony van Renterghem

Annons:

Enligt min uppfattning underskattar vi myternas betydelse och konstaterar att eftersom det "endast är en myt" är det således inte sant. Ändå är myterna (grek. Mythos) gamla berättelser som beskriver mänsklighetens tidigaste ursprung och världsalltets uppkomst. En myt är mytologisk dramatiserad skildring av händelser i symbolisk form som vanligen hänvisar till någon urtida händelse. Karaktäristiskt för myterna är att vi har glömt vad de en gång i tiden representerade och vilken som var deras målsättning. Vi är inte medvetna om att de utgör våra rötter.

Riter (Lat. Ritus, sed, förrättning) är en andlig eller helig form av ceremoni. En fastställd ordning för en förrättning, till exempel en gudstjänst, kallas ritual. Vanligen förrättas ritualerna av en person som är specialiserad för uppgiften som präster eller shamaner. Det finns olika slags riter, till exempel sådana som årligen ständigt upprepas som firandet av julen, nyåret och midsommaren.
Psykoanalytikern Carl G. Jung framhävde i sin mångsidiga helhetssyn människan att myterna förbinder henne med mänsklighetens ursprung. Alla våra jultraditioner grundar sig enligt Mark Adams på gamla shamanska traditioner. I stort sätt firade alla germanska kulturer "Yule" som inträffade kring midvintersolståndet.

Forntida folk, samerna i det moderna Finland inkluderade och Kovak-stammarna samt stammar från centrala Rysslands stäpper, trodde på idén om Världsträdet. Världsträdet betraktades som ett slags kosmisk linje som förenade Nord- och Sydpolen vid vilken universums ytor var fästade. Världsträdets rötter sträckte sig till underjorden, dess stam till den mellersta jorden som symboliserar människornas alldagliga liv och dess grenar nådde den himmelska sfären till transcendentala dimensioner.

Polstjärnan ansågs även som helig eftersom alla stjärnor kretsar omkring den. Det forna folket associerade denna stjärna med Världsträdet och den linje som det var fäst vid. Trädets topp vidrörde Polstjärnan och shamanens ande klättrade upp för detta metaforiska träd och uppnådde gudomliga sfärer. Detta är den verkliga betydelsen för den stjärna som vi pryder vår julgrans topp med ännu idag och är även orsaken till att shamanen har gjort Polstjärnan till sin hemvist.
Renterghem beskriver två myter som påminner oss om mänsklighetens värdefullaste händelser. Den första färdigheten var användningen av eld.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eldens stora betydelse för människan beskrivs noggrant i boken, till exempel Moses brinnande buske som det talas om i Bibeln. Denna upptäckt förorsakade att människan trodde att hon är bättre än djuren och hon började inbilla sig att hon hade rätt att härska över miljön och att hon är Gudalik.

Detta fenomen ses i Bibeln som arvsynden.

Den första myten som uppstod var människans äldsta rit som talade om eldträdet (Tree of Fire) ur vilken den traditionella seden uppstod att skapa julstämning med hjälp av en med ljus dekorerad julgran. Elden var troligen känd överallt i världen redan för 800.000 år sedan, förutom i Tasmanien. Lika länge har julgranen rotat sig in i vår värld som en bestående jultradition.

Den andra myten som Renterghem påminner om är den nutida konsumerade Santa Claus (amerikansk Jultomte), som är en kvarleva av den forntida visa shamanen som hjälpte människan att bevara harmoni och leva i samklang med Gaia. Gaia var enligt grekisk mytologi Moder Jord. Betäckningen Gaia betyder jordmån eller jordklot. Hon betraktades som jordens, moderlighetens och fruktbarhetens Gudinna och som källan till allt liv och begreppet Mother Earth har uppstått ur det. Till en början fanns det endast kaos och därefter utvecklades Gaia ur vakuumet, samt efter det luften. Allt jordiskt liv, haven, stjärnhimlen och människorna härstammade från Gaia.

Den amerikanska Santa Claus rötter är tiotusentals år gamla.

Shamanen var en andlig vägledare som lärde stammen att leva i harmoni med naturens krafter. Shamanen var den tidens vetenskapsman som läkare, präst, politiker och berättare av sägner som ofta använde sig av övernaturliga metoder som att gå i trans. Magi var för den tidens människor vad elektricitet och radium, narkos och hypnos är för oss. För dessa människor var magi vishetens blomma. Vad vi nu kallar vidskepelse var en upplyst insikt i naturens ordning, och kunskap betydde makt för dem liksom för oss. Shamanerna kallades även häxor.

Jultomtens amerikanska namn härleds till Sankt Nikolaus som troligen var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. Han avbildades vanligen iförd röd biskopsdräkt.
Den vita och röda flugsvampen (Amanita muscaria) växer endast under speciella träd som också är gröna på vintern, som till exempel granen. Flugsvampen är en hallucinogen svamp som förorsakar att shamanen upplevde att han flög då han åt av den. Flugsvampens verkande substans upptas inte av kroppen utan utsöndras i urinen. En säkrare metod är därför att dricka urinen. Forntida människor drack av den orsaken varandras urin.

Shamanen flög alltså inte i konkret bemärkelse utan gjorde en så kallad själsresa vilket har tolkats fel som ett konkret flygande, men som är ett inre flygande. På detta sätt "flög" också häxorna till exempel till Blåkulla under påsknatten. Shamanen gör dessa resor för att få veta orsaker till sjukdomar samt för att kunna bota dem, och de resorna kallas shamansk resa, astral resa eller själsresa.

Shamanen reste också genom luften med en släde som drogs av renar. Renarna var hos dessa halvnomadiska folk heliga djur eftersom de levererade livsmedel, klädsel och andra förnödenheter. Renarna åt även gärna flugsvampar och skuttade och gjorde krumsprång under dennas psykedeliska verkan ... Shamanernas upplevelser av att flyga till andra världar inkluderade även legender om flygande renar som förde sina resenärer upp till världsträdets högsta grenar.
Forntida människor förundrade sig mycket över att den magiska svampen kunde gro och växa utan att det fanns ett synligt frö.

De betraktade detta fenomen därför som en "jungfrufödsel" förorsakad av morgondaggen som sågs som "Gudomlighetens sädesvätska". De silver- eller guldgirlander som vi klär julgranens grenar med symboliserar denna vätska av Gudomligt ursprung.

Santa Claus är i sin röda kostym en reinkarnation av dessa forna shamaner som plockade flugsvamp i säckar och delade ut som gåvor, även om han åtminstone delvis skapades av Coca-Colas avdelning för reklam.

En av flugsvampens biverkningar är att huden blir rosig och rödblommig. Därför avbildas Santa Claus alltid med blossande kinder och röd näsa. Hans favoritren Rudolf har på detta sätt fått sin i jultider dagligen flera gånger omsjungna röda mule!

Det tror jag inte på, för en renskötare i Lappland som är shaman (han vill inte säga sitt namn!) sade att det är en myt! Jag tror hellre på en renskötare som har hela livet hållit renar än på en forskare som har enbart teori i huvudet.

Det är frapperande hur allt i den forntida världsbilden var förbundet med varandra, att det inte fanns isolerade fenomen - kultur, religion, naturfenomen, allt var besjälat, hörde ihop och utgjorde ett meningsfullt sammanhang - vilket är fallet med urfolkens världsbild!

Tony van Renterghem föddes i Amsterdam år 1919. Han studerade historia, konst, fotografering, filmkonst och film. Han talar holländska, engelska, franska och tyska. Under det andra världskriget dömdes han till döden för motstånd mot Tysklands ockupering men flydde. År 1948 emigrerade han till USA där han arbetade för film och media. Som Hollywoods historiska toppforskare medarbetade han i filmer som The Diary of Anne Frank och The Greatest Story Ever Told. Efter pensioneringen fortsatte han med sitt arbete som författare och rådgivare.

 

Walking In The Air:
The Snowman: https://www.youtube.com/watch?v=ubeVUnGQOIk
Vi i väst har aldrig vetat så mycket och så litet om visdom!
John Opsahl

Nina Michael

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.