När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | 30 maj, 2014
Övriga porträtt

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | 28 september, 2012
Lund har allt utom vatten

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | 16 juni, 2014
Utopiska geografier

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor



Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren. 
Laura ''surprisingly beautiful'' Carlin. Foto: Belinda Graham

Laura ''surprisingly beautiful'' Carlin. Foto: Belinda Graham

Liksom Pippi går även Beatrices lilla hjältinna också runt i alla affärerna och letar efter den åtråvärda rufsitufsen och frågar enträget efter den. (Fast hon har inte Tommy och Annika i släptåg).
Beatrice Alemagna signerar Rufsitufsen. Foto: Belinda Graham

Beatrice Alemagna signerar Rufsitufsen. Foto: Belinda Graham

Annons:

Norska Mari Kanstad Johnsen. Fransk-italienska Beatrice Alemagna. Brittiska Laura Carlin. Alla tre är aktuella med nya bilderböcker som nu kommer ut på svenska. Alla har de sina egna unika skaparvillkor och inspirationskällor.

Barbro Lindgren som idol

Norska Mari Kanstad Johnsen är utbildad både vid Kunsthøgskolen i Oslo och Konstfack i Stockholm. Livrädd på Playan (Livredd i Syden) är den första boken där hon står för både text och illustrationer.

I Norge utsågs boken till en av årets vackraste böcker 2014. Det är lätt att förstå varför. Men den är också fantastiskt rolig, en av de roligaste bilderböcker man kan tänka sig! Det finns så många barnböcker och filmer om familjesemestrar, men så få som faktiskt bokstavligen är gjord ur ett litet barns perspektiv. Chartersemesterveckan är ju full av trängsel, vilda djur, vilda barn, större barn som går före i kön och en massa ben överallt. Sådan är utsikten när man är liten.

Den vanliga ordningen är förstörd, totalt kaos råder - men så hittar man slutligen en ny ordning, och lugnet kan sänka sig tryggt över strandpromenaden.

Barbro Lindgren som klurig översättare

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mari är överlycklig över att det är just Barbro Lindgren som översatt hennes bok, Livrädd på Playan, till svenska.

- Barbro är min stora idol! Jag älskade hennes böcker när jag växte upp, berättar hon hänfört.

- Jag älskade verkligen böckerna om Sparvel, men mest av allt Mamman och den vilda bebin. De hade en så fin relation, tycker jag. Men boken var också lite hemsk, tycker jag. Som när den vilda bebin är borta och mamman fantiserar om allt farligt och otäckt som kan ha hänt den! Och en av fantasierna handlar om en trappa och så ligger det en sax på golvet... jag tyckte det var så fruktansvärt! Jämt när vi läste boken så stålsatte jag mig: "uuuhhh nu kommer den där otäcka bilden!" Men jag ville ju också att den hemska bilden skulle komma!

Mamma med bebi har blivit pappa med dotter

Nu har Mari själv fått liknande reaktioner på sin bok Livrädd på Playan.

Det finns ett uppslag som de tycker är hemskt, och ett som de alltid skrattar åt. Eller både ock. Pappan krymper och det är hemskt, men det är också roligt.

När pappa och dotter återförenas är hon jättestor och han pytteliten, som en docka, och hon får ta upp och trösta honom.

Inledningsvis i berättelsen (och på bokens omslag) är pappan stor och stark.

Historien har en liknande dynamik som den i Mamman och den vilda bebin - det är fantasierna om allt otäckt som kan hända dottern Maja som får pappan att krympa, och i Maris värld gör han det bokstavligen i illustrationerna, han blir mindre och mindre och mindre, och så har dottern haft det jättebra hela tiden. Hon har till och med lyckats köpa en jättestor glass, alldeles själv! (Den vilda bebin hade det också bra, och undvek trappan och saxen!)

En aktiv vecka utan snäckletande och glass

En viss ironi i berättelsen är ju att pappan har ansträngt sig en hel vecka med att proppa tiden full med aktiviteter, som: simma i havet, åka racerbåt, åka motorcykel, titta på rykande vulkaner på nära håll och fotografera stora, farliga djur i djurparken ... I djurparken är Maja mest intresserad av en ofarlig liten sköldpaddsunge. Och egentligen är Maja inte intresserad av någon av pappas påhittade aktiviteter. Men hon ställer upp, för att pappa ska få ha roligt. Egentligen vill Maja bara strosa omkring i strandkanten och leta efter ovanliga snäckor. Och så vill hon ha en glass.

Vuxenperspektivet och barnperspektivet på vad som är en aktiv och rolig semester ställs diametralt mot varandra. Och det är först när Maja kommit bort (utan att planera det) som hon får köpa sin drömglass, och strosa på stranden för att leta snäckor. Där blir det Maja som hittar pappa - inte tvärtom.

Nu är Mari inte bara översatt av Barbro Lindgren utan även utgiven på samma förlag som henne. Och det kanske snart kommer fler böcker av Mari.

- Men jag skäms för att jag är så långsam! säger Mari.

Hon är egentligen inte alls långsam, bilderböcker, bra bilderböcker, ska ta tid. Men Mari delar kontor med folk som jobbar inom reklamvärlden.

- Här är bilder på mitt kontor, ALLA håller på med reklam och design och copywriting, och de är så effektiva så!

- Alla pratar med folk i telefon och skriker saker som: Ska loggan vara i en annan färg? En annan nyans av gult? Vänta jag fixar! Nu har jag gjort det! Nu mailar jag! Nu har du det! Och de är alla supereffektiva hela tiden!

Under tiden kan jag bara sitta och fundera över ett moln på himlen eller nåt. Det ser inte ut som att jag gör något på hela dagen! Och de andra tycker väl inte att jag gör något heller! De har hunnit med massor av uppdrag på samma tid!

Lugn och ro i Paris med hemmadotter

Mer lugn och ro för barnboksarbetet har italienska Beatrice Alemagna, som bor i Paris och som har en egen studio hemma bara för bilderboksarbetet.

Hela interiören ser ut som något taget från de populära svenska Mademoiselle Oiseau böckerna av Andrea de la Barre Nanteuil, med illustrationer av Lovisa Burfitt (Rabén & Sjögren).

Beatrice berättar stolt om sitt skaparnäste.

- Den är liksom inte i hemmet, i min vanliga lägenhet, så jag går "till jobbet" på morgonen, men det är rummet alldeles bredvid, så min dotter kan vara hemma och slipper hela tiden gå till dagis eller fritids. Hon kan vara hemma och hon vet var jag är om hon behöver mig. Jag har valt att ha det så och inte sitta på något kontor och arbeta.

Bilderna från hennes arbetsplats är vackra och mysiga, med inspirerande citat på franska och vackra konstbilder på väggarna. Mari vill direkt flytta in: "Så där vill jag också ha det när jag sitter och arbetar!"

 Beatrice Alemagna

I likhet med Mari hade även Beatrice en svensk idol när hon växte upp. Men inte Barbro Lindgren. Utan Astrid Lindgren.

- Jag var helt galen i Pippi och ville vara som hon! Jag älskade henne och allt hon gjorde och att hon var så spontan och struntade i alla regler.

Beatrice gillade även fräknarna, flätorna och det röda håret. Och Astrid Lindgrens finurliga språkliga glädje.

- Jag gillade verkligen det där när Pippi går runt och letar efter en spunk, när hon går runt och frågar i alla affärer om de har en spunk. Vad är en spunk för något? Det sätter igång fantasin!
Boken Den fantastiska rufsitufsen (Le merveilleux DODU-VELU-PETIT) inleds också med ett klassiskt Pippi-citat:

"Det är absolut bäst för små barn att ha det lite ordnat. Allra helst om dom får ordna det själv!" Ur: Boken om Pippi Långstrump av Astrid Lindgren

En lycklig slump, i jakten på en spunk

Nu är Beatrice Alemagna nöjd med hur slumpen har ordnat det: att hennes nya bok kommer ut på Astrid Lindgrens gamla förlag. Hennes hjältinna letar en rufsitufs. Det är Beatrices egen homage till den gamla spunken.

I Den fantastiska rufsitufsen får vi träffa Edith, även kallad Eddie. Hon är lite som en antites till Astrid Lindgrens Lotta på Bråkmakargatan - tänk "Lotta kan nästan allting". Edith är övertygad om att hon kan ingenting. Medan alla andra i hennes familj (pappa, mamma, storasyster) alla har speciella talanger: språkbegåvning, sångröst, världsbäst på skridskor. Men de röda hårstråna lyser klart i Ediths blonda kalufs, och vi ser snart hennes unika Pippi-drag.

Spunken är här ersatt av en "rufsitufs" (eller DODU-VELU-PETIT som det heter på franska - ja, det stavas med STORA bokstäver!). Men hjältinnan är en kavat liten tjej - precis som Pippi.

Hon verkar också ha en förkärlek för Pippis randiga mode, som syns i filmatiseringarna, med Inger Nilsson som Pippi. Beatrice blev genast förtjust i Pippis "filmlook".

De finaste affärerna i världen, alla inom gångavstånd

Liksom Pippi går även Beatrices lilla hjältinna också runt i alla affärerna och letar efter den åtråvärda rufsitufsen och frågar enträget efter den. (Fast hon har inte Tommy och Annika i släptåg).

- Jag fotograferade och samlade bilder och skisser från alla de finaste affärerna som jag hittade i hela världen!

Så i boken om rufsitufsen är det möjligt att någon affär ligger i Paris, någon i Italien, någon i Spanien , någon i England ...

Men i bilderbokens magiska värld ligger alla de vackraste affärerna inom bekvämt gångavstånd för en liten flicka.

Laura Carlin

Något som skiljer berättelsen från en Pippi-historia är drivkraften - Beatrices lilla flicka letar inte efter sin variant på spunken av nyfikenhet (eller för att utmana affärsinnehavarna) utan för att det måste vara det sällsyntaste och finaste som finns, och det sällsyntaste och finaste som finns ska bli en födelsedagspresent till mamman. Som förhoppningsvis kan bräcka storasysterns present!

Som läsare är det lätt att läsa mellan raderna när en glad mamma får rufsitufsen efter ett långt äventyr för den lilla flickan - mamman hade berömt vad som helst för att vara det finaste i världen, för det är ju en present från hennes egen lilltjej! Det är det som gör rufsitufsen så spunkigt fin!

Keramiken som räddningsplanka

Laura Carlin från Storbritannien har just fått ännu ett prestigefyllt pris. Hon vann Grand Prix i Bratislava för illustrationerna till A World of Your Own och The Iron Man. Biennalen i Bratislava är en av Europas äldsta festivaler för barnboksillustration. Sedan 1965 har den varit en internationell, okommersiell arena för barnboksavantgardet.

Om Laura Carlin kan man bara säga: "She is on a roll!" Ändå var det inte alls självklart för Laura att hon skulle bli barnboksillustratör. Hon har en bakgrund inom design och reklam. Men hon gör även keramik. Bilderna på hennes keramik är bedårande, men hon rycker på axlarna och är inte så mottaglig för komplimanger. Keramiken var ett sätt att överleva.

"There was a recession", säger Laura och rycker på axlarna igen, och det summerar allt.

Alla som kan nåt om London (och alla som nån gång har bott där) känner till det. Allt var guld och gröna skogar (eller guld och röda dubbeldeckare) och sen kom det. Bakslaget. Massor av egna företag slår igen. Man får inte längre uppdrag inom reklam och design. Men man måste överleva. Att hålla på med keramik till andras hem (folk som har råd vill fortfarande ha fint i sina hem, designade keramikplattor är attraktivt) gjorde att Laura kunde ha råd att behålla sitt eget hem.
Laura är mycket avundsjuk på båda de andras jobbsituation.

- Jag skulle gärna ha en egen studio som Beatrice, men till och med ett kontor som Mari, som man delar med andra, skulle vara bra, om man hade råd med det.

Lauras nuvarande arbetssituation är att sitta hemma, i en korridor, utan fönster, och rita.

- Jag vet, det ser deprimerande ut. Och det är det också. Jag vill verkligen ha ett fönster!

- Jag hade ett fönster förr i vår förra lägenhet innan jag och min pojkvän flyttade. Jag gillade verkligen att titta ut på folk. Jag har kommit fram till att det finns olika typer av folk. De som vill titta på skogen eller havet eller himlen och sånt, och de som vill titta på folk som går förbi på gatan. Jag vill titta på folk som går förbi på gatan. Jag tycker det är inspirerande. Men vad som helst är bättre än att titta på en vägg!

Ted Hughes versus Robert Downey Jr

Laura pratar gärna om sina illustrationer till The Iron Man av Ted Hughes. Ted Hughes har gjort mycket för barnlitteraturen i Storbritannien, bland annat grundade han, tillsammans med Michael Morpugo, The Childrens Book Laureate, där en känd barnboksförfattare (t.ex. Quentin Blake, Anne Fine, Jacqueline Wilson) ska inspirera barn till läsning och jobba med läsfrämjande åtgärder. Varje vald person sitter två år på posten. Detta är en modell som kopierats av andra länder, bland annat Irland. I Sverige finns det nu en Läsambassadör (Martin Widmark) som ska inspirera till mer läsning bland barn. Ted Hughes poesi för barn är också utan motstycke.

Till skillnad från Mari och Beatrice har inte Laura några svenska barnboksfavoriter alls, hon har vuxit upp med en rik kultur av egensinniga brittiska författare och illustratörer, som hon anger som sina inspirationskällor. Laura var mycket glad över att få illustrera The Iron Man, en av sina barndomsfavoriter från när hon själv var barn. I Sverige är Ted Hughs dikter för barn (och insats för barnlitteraturen) mer okänd, han är mest känd för att han var gift med Sylvia Plath som skrev The Bell Jar.

Nytt land - nytt namn

Ted Hughes borde inte ha några problem med att slå i USA, med Lauras illustrationer till, men man fick döpa om boken.

- De ska kalla den The Iron Giant istället. På grund av Robert Downey Jr, säger Laura ironiskt.
Visst. Marvel. Iron Man-filmerna och The Avengers. Man vill ju inte bli missförstådd.

Laura Carlin är i Sverige aktuell med illustrationerna till Nicola Davies bok Löftet (The Promise), som nyligen kommit ut på svenska på Rabén & Sjögren. Det är omöjligt att inte gilla Nicola Davies, om man nu gillar djur och natur. I Löftet upphöjer hon planterandet till en subversiv handling. Det som hindrar människorna från emotionell uttorkning och utarmning. Löftet har tokhyllats hemma i Storbritannien.

- En kritiker kallade den "surprisingly beautiful", jag fattar inte det, varför "surprisingly"? Var hon överraskad att jag gjort nåt fint eftersom jag har en bakgrund inom reklam och design istället för som utbildad barnboksillustratör?

Jag tänker efter.

- Jag tror att det är för att du, i samarbete med Nicola Davies, har skapat en dystopi. Dystopier är väldigt inne just nu, men de är alla inom Y.A. (Young Adult-) litteraturen. Och du har gjort en bilderbok, för de minsta barnen, och den är hur vacker som helst, och hoppfull, även om det är en dystopi och egentligen handlar om ett skrämmande tema, vad vi gör med vår värld och vart det hela är på väg.

Laura pausar ett ögonblick tänker efter.

- Det har du rätt i, det har jag inte tänkt på!

Att dystopier skulle kunna bli attraktiv läsning för de yngsta liksom de äldsta läsarna inom området som kallas barn och ungdomslitteratur är också en överraskning. Löftet ger en mycket kritisk bild av världen och samhället av idag, precis som de flesta framgångsrika dystopier, samtidigt som det kan tolkas som en hotfull framtidsvision. En framtid som vi kan undvika, om vi bara planterar tillräckligt med träd, och även låter kärleken växa. Grönskan är också ett sätt att öppna människors förhårdnade hjärtan. Huvudpersonen, bokens jag-berättare, går från att vara självisk till att hitta ett annat mål med livet, och när hon osjälviskt planterar vackra ekar förändrar hon även andra människors liv.

Att plantera träd kan ses som en symbol för en nystart, och en önskan om att göra framtiden bättre än nuet. Eller att skapa en alternativ utopisk framtid, där det finns tillräckligt med träd för att alla ska få kunna njuta av skyddande skugga.

Att plantera har blivit en subversiv handling för att skapa en alternativ bättre framtid.

Bilderböcker som spränger gränser på mer än ett sätt överraskar och öppnar upp för nya vägar, både visuellt och berättartekniskt.

Vad man får ta upp för ämnen för barn och hur man får gestalta dem inom bilderboken för de yngsta barnen har aldrig varit så fritt och spännande som just nu.

Framtidsplaner och designade visitkort

Mari håller just nu på att designa egna visitkort. Hon ska till Japan. Mari visar stolt upp vad hon jobbar med, allt är i olika nyanser av blått. Laura avbryter med ett gott råd:

- Du måste verkligen få dina visitkort klara innan du åker! JAG hade inga visitkort med mig! Och ALLA ger dig visitkort och förväntar sig ett av dina i utbyte, och det är en fruktansvärd förolämpning, som ett slag i ansiktet, att INTE ge ditt visitkort! Jag tillbringade hela Japanvistelsen med att säga "Sorry, I don't have any!" och se beklagande ut.

Men bokillustrationerna gjorde i alla fall succé. Det är huvudsaken.

Beatrice har redan fina visitkort som hon drar upp innan hon försvinner, vi får alla vars ett, för att hålla kontakten (och, ve och fasa, INGEN av oss andra tre har visitkort att ge i utbyte!) - Paris är tydligen redan "japaniserat".

 

Nya böcker på svenska

Livrädd på Playan. Text och illustrationer: Mari Kanstad Johnsen.
Originalets titel: Livredd i Syden
Översättning från norska: Barbro Lindgren.
Den fantastiska rufsitufsen. Text och illustrationer: Beatrice Alemagna.
Originalets titel: Le merveilleux DODU-VELU-PETIT
Översättning från franska: Elin Svahn
Löftet. Text: Nicola Davies. Illustrationer: Laura Carlin.
Originalets titel: The Promise
Översättning från engelska: Åsa Lind
Alla böckerna är utgivna på Rabén & Sjögren.

Tidigare böcker av Beatrice Alemagna, som är översatta till svenska, går att finna på Bokförlaget Mirando.

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Odens öga

I Röstånga i Skåne ligger en märklig sjö, Odensjön. Den torde ha fått sitt namn efter guden Oden. Det är en liten, helt rund sjö inne i Söderåsen och en ...

Av: Birgitta Milits | Resereportage | 13 september, 2011

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2016

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

En nödvändig bok. Om det Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm

Med beteckningen ”Sällskapet” i ovannämnda boktitel avses en sammanslutning som grundades för 107 år sedan under namnet Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det har aldrig hört till de stora välkända akademiska ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 05 december, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Vietnam ett leende land. I Vietnam mitten av 1980

Den första bilden som möter en nyanländ till Vietnam är vietnamesen som går till knäna i vatten ute på risfälten och arbetar, oftast är det kvinnornas syssla. Det är en ...

Av: Rolf Zandén | Resereportage | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.