Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | 25 mars, 2011
Essäer

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Med försonande och förlåtande ögon

  Ingmar Bergman. Fotograf: Bengt Wanselius Med försonande och förlåtande ögon Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar ...

Av: Crister Enander | 07 augusti, 2007
Essäer om film

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Boglárka Paulovkin.  Foto: Förlaget

Felis förlag - En svart katt kommer lastad med vackra ungerska barnböcker till Bokmässan 2015



Felis förlag är en nykomling på Bokmässan 2015. De har en liten svart katt som symbol. Som en liten katt bland hermelinerna? Eller är det en svart lyckokatt? Förlaget har specialiserat sig på ungerska barnböcker och eftersom Bokmässan i år hade tema Ungern har de valt att satsa på sin medverkan. Montern är full av affischer med vackra, förstorade bilder från barnböckerna de har gett ut. Åtta stycken har det blivit sedan starten 2009. 

Den svenska översättningen och textbearbetningen är gjorda av Eva Larsson och Maud Mangold . Som så ofta i de antropomorfiska djurens värld framhålls vikten av vänskap även om man är olika. Även om rävar i själva verket äter möss.
Katalin Szegedi. Foto: Förlaget

Katalin Szegedi. Foto: Förlaget

Annons:

Simon leker och Simon bygger av Judit Berg och Írisz Agócs har enkla linjer, klara färger i stora fält, och böckerna har raka, enkla berättelser som handlar om Simon och hans docka Nisse. Böckerna är lagom stora, eller lagom små, för små barnhänder.

Omaka vänskap överlever alla utmaningar

Räven och musen åker till Balatonsjön av Boglárka Paulovkin är förmodligen den titel som låter mest ungersk. Balatonsjön är Europas största sjö. Räven och musen finns även med i en annan barnbok, Räven och musen letar ny lya.

Den svenska översättningen och textbearbetningen är gjorda av Eva Larsson och Maud Mangold. Som så ofta i de antropomorfiska djurens värld framhålls vikten av vänskap även om man är olika. Även om rävar i själva verket äter möss.

Boken inleds med att konstatera att Räven och Musen delar lya under den största eken i skogen. "Räven, hon är stark och modig. Det gillar Musen, Musen, han är nyfiken och glad. Det tycker Räven om." De kompletterar och stöttar varandra och går igenom prövningar tillsammans, som bra vänner ska göra. Men sedan inträffar katastrofen. Skogen de bor i blir ett kalhygge. De blir hemlösa. De flyttar tillsammans. Musen snyftar och gråter, men Räven kommer upp med en plan. De flyttar helt sonika till stan (som även många verkliga rävar och gnagare gör).

Om att vara hemlös och att hitta hem

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De kommer till stationen, men där kan man inte bo, och där finns det inget att äta, och de bestämmer sig sedan för att ta till marknaden för att leta mat.

Den förste de träffar på marknaden är en snäll pojke som heter Andris. Andris, Andris mamma och tjänstvillige farbror Paul inbjuder dem till att stanna och under en soffa hos Farbror Paul bygger Räven och Musen sin nya lya.

Det hela påminner lite om den brittiska klassikern Kalla mig Paddington av Michael Bond, där en ensam flykting, en liten björn, förlorar sitt hem i en naturkatastrof och ger sig ut i världen för att hitta ett nytt hem, och finner ett bland snälla människor. Det här är i grund och botten en vänlig värld, där vilsna djur kan prata med människorna, även om kalhygget ser fasansfullt ut. Fast hunden Smulan kan inte prata med människorna, hon säger bara Voff. Antropomorfiseringen av djuren är inte helt konsekvent.

Även konstnärligt är detta en intressant bilderbok, eftersom Paulovkin använder en spännande blandteknik med tempera, akrylfärg och kol ... ofta med "jordiga" skogsfärger, vilket passar sagan. Allt är gjort på grovt papper och man riktigt känner texturen undertill när man läser. Effektfullt! En elegant layout gör att texten alltid samspelar på ett fint sätt med illustrationerna på varje uppslag.

En trivsam utflykt med lek och allvar

Den charmiga utflykten till Balatonsjön är nästa del i serien. Den utflykten innehåller allt som "a day by the seaside" ska innehålla, lekar på stranden och i vattnet, bollspel, trampbåtar, medhavd picknick ... till och med korvgrillning. Nu är de tre vänner som håller ihop: Räven, Musen och pojken Andris.

Historierna är charmiga och vänliga och lätta för unga läsare att ta till sig.

Boglárka Paulovkin studerade på ungerska konstuniversitetet i Budapest (MOME) och har illustrerat barnböcker sedan 2002. Hon bor med man och fyra barn i en pittoresk liten by nära Budapest.

En renässans för ungersk barnlitteratur

Felis förlag översätter och ger ut ett par ungerska titlar varje år, och ungersk barnlitteratur blomstrar igen efter att ha legat i träda några år. Flera förlag publicerar i nuläget över 100 titlar per år. I mitten av 2000-talet startade en rad nya förlag - och ungersk barnlitteratur går nu en ny vår till mötes.

Maria Larsson och hennes unga medarbetare på familjeföretaget Felis förlag har verkligen sett fram emot årets bokmässa, det faktum att det är ett ungerskt tema och att många ungerska barnboksförfattare kommer till Bokmässan. Första dagen är de mycket förväntansfulla, ser fram emot mötet med läsarna, möten mellan ungerska och svenska författare, nya författar/illustratörssamarbeten ... allt är möjligt.

Sista dagen uttrycker de unga medarbetarna som passar Felis förlags monter en försiktig besvikelse över placeringen av montern. De befinner sig bland en mängd små bås som alla har med barnböcker att göra, eller som säljer affischer, babysaker, julgranskulor, gulliga kort ... Läget är längst bort i hörnet av mässhallen, på motsatt sida av hallen från Tema-montrarna: Tema Ungern och Röster från Island, och där alla de internationella montrarna finns (EUNICE, Finlandsmontern osv.)

- Jag trodde att vi skulle vara i närheten av Tema Ungern-montern, säger en av medarbetarna i montern, här är det liksom bara så att folk går förbi, de tittar och tänker "jaha, ännu en liten monter med barnböcker" och skyndar vidare och de tänker inte på att det är ungerska barnböcker eller en del av temat.

De har dock haft en del besökare som stannat, beundrat böckerna och handlat.

Drömcirkus och Astrid Lindgren-priset

Drömcirkus av Katalin Szegedi är en av titlarna som är utgiven på Felis förlag. Förläggaren Maria Larsson har tillsammans med Helena Falk översatt och bearbetat texten.

Vackra akvareller ackompanjerar en kärlekshistoria om två kaniner, hon en lindansös, han en clown, som drömmer om en egen drömcirkus, långt borta från den elake Don Alvaros kanincirkus. Panka och Peter må vara små men ger aldrig upp. De kämpar vidare, och lyckas till sist med sin dröm. Ungefär som små förlag, med väldigt fina bilderböcker, som kämpar vidare för att synas, bli sedda, bli hörda, bli lästa.

Katalin Szegedi har vunnit en rad priser för sina illustrationer både i Ungern och andra länder. 2009 blev hon nominerad till "barnböckernas Nobelpris", det svenska ALMA-priset, som delas ut till Astrid Lindgrens minne. Astrid Lindgren hade förmodligen gillat de underfundiga böckerna på Felis förlag. Inte bara kaninernas Drömcirkus. Fina historier om vänskap och kärlek och att överleva mot alla odds.

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Slutet i Blå Tornet

I juni 1911 kom August Strindberg fram till att hans dödsår borde vara 1912. Den slutsatsen drog han genom att kombinera årtal ur sitt liv. I ett brev till den ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 13 Maj, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen

Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe Goethe på landet i Italien. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein, 1786 Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 07 april, 2008

Frances Hodgson Burnett

Du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2017

Hämta andan och anden i Wien

Wienarna hämtar andan på söndagarna. Efter en veckas hård stress är det en utmärkt idé. På Heldenplatz möts lokalbefolkningen och turisterna som med kameror på magen eller mobiltelefoner i händerna ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 29 oktober, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Ben Jonson Senaste statsmannaropet

Britten Ben Jonson (1572-1637) skrev satirer och komedier, som länge gjorde honom minst lika uppskattad som Shakespeare. En av dem uppfördes av Shakespeares trupp. Jonson formulerade sig någon gång ganska snålt ...

Av: Ben Jonson | Utopiska geografier | 29 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.