På spaning efter minuter som flyr

Att bo i en storstad är att mer eller mindre ofrivilligt vara en del av en massa oskrivna regler. De verkar fullkomligt absurda om man tillåter sig lite perspektiv, och ...

Av: Jessica Johansson | 23 juni, 2011
Gästkrönikör

Gösta Ekman

Den store Gösta Ekman - Alla tiders störste svenske skådespelare

”De som givit sitt liv medan de levat, kan inte dö”. - Gösta Ekman 1890 - 1938. Störst, bäst och vackrast. När Gösta Ekman begravdes den 18 januari 1938 i Stockholm följdes ...

Av: Belinda Graham | 11 september, 2017
Scenkonstens porträtt

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | 12 oktober, 2013
Reportage om politik & samhälle

Vem är Jørgen Leth?

Tillfällena när den danske filmaren och skribenten Jørgen Leth kommit på tal i svensk media är lätträknade, detta trots att han nog får räknas till en av de största levande ...

Av: Per Brunskog | 19 juli, 2012
Konstens porträtt

Gilsemans, 1642. Bildkälla: Wikimedia

Aotearoas kultur och litteratur



Maoriernas historia påbörjas på Aotearoa, någon gång för mer än 1000 år sedan. Dessförinnan fanns emellertid invånare av annat ursprung redan på plats sedan kanske ett par hundra år; en grupp som antingen utrotades av, eller, genom giften, uppgick i den maoriska befolkningen. Den maoriska invandringen till Aotearoa skedde troligtvis i tre vågor mellan ungefär år 950 vt – 1350 vt (Dagrin, 1982, s. 10 ff). 
De senaste 150 åren har beskrivits av många – exempelvis Heretaunga Pat Baker, son till hövdingen för Whakatohea-stammen i Opotiki (i essäer och noveller), och Michael (1992). I korthet handlar deras beskrivningar och gestaltningar ofta om en gradvis och ömsesidig anpassning mellan maorierna och pakhea (européer; främst av brittiskt ursprung) – både språkligt och kulturellt.
Heke Kawiti, 1846. Bildkälla: Wikipedia

Heke Kawiti, 1846. Bildkälla: Wikipedia

Maorierna

Maorierna kom till Aotearoa från Tahiti och andra öar i Polynesien, innan dess (och ev. även senare) möjligen från Indien eller Indonesien. Holländaren Tasman på 1600-talet, och engelsmannen Cook 1769, var de första européer som kom dit, varvid Aotearoa också via holländskan (Nieuw Zeeland, efter en holländsk provins) och engelskan (New Zealand) fick det namn som vi idag oftast använder i väst (Sverige): Nya Zeeland. Mitten av 1800-talet är centralt i berättelsen om maorierna och Nya Zeeland/Aotearoa. Dels för det mycket viktiga Waitangi-fördraget från den 6 februari 1840, dels pga. den snabba övergången från muntligt berättande till skriftspråk, bl.a. genom kristna missionärers försorg, från ca 1850 till idag.

De senaste 150 åren har beskrivits av många – exempelvis Heretaunga Pat Baker, son till hövdingen för Whakatohea-stammen i Opotiki (i essäer och noveller), och Michael (1992). I korthet handlar deras beskrivningar och gestaltningar ofta om en gradvis och ömsesidig anpassning mellan maorierna och pakhea (européer; främst av brittiskt ursprung) – både språkligt och kulturellt. Åtminstone på ytan. Under en relativt positiv integration (jämfört med på andra håll, exempelvis mellan aboriginer och europeiska australier) återfinner vi emellertid också i många avseenden skillnader: språkliga, begreppsliga, mytologiska, religiösa osv (ibland urskiljbara redan i maoringlish-språkets dissonanser).

Skildringarna av utvecklingen (se t.ex. Rowley Habib i Dagrin, aa. s. 26 ff) tar närmast alltid sin början i Waitangi-fördraget (om landanspråk), beskriver hur pakhea missbrukar detta, och rundas av med hur dagens samhälle ter sig; ett samhälle där majoriteten av Nya Zeelands befolkning på ett eller annat sätt alltså lever i eller mellan två världar. Idag har för övrigt, vilket inte var fallet när novellerna i Dagrin-antologin skrevs under perioden 1975-81, Waitangi-fördraget (i varje fall i huvuddrag) trätt i kraft. Samtidigt föreligger spänningar mellan både maori och pakhea, såväl som inom båda dessa grupper. I vissa fall har rentav vissa maorier och vissa pakhea mer gemensamt med varandra än med sina "egna" kulturgrupper. Ofta har detta att göra med stark social skiktning. Ett stråk av traditionell maori-kultur, av djupare natur än de ytliga skillnaderna och likheterna, är dock alltid närvarande, och ljuder (åtminstone ännu så länge) som ett basackord tvärs genom all komplexitet.

I det andliga och religiösa livet framträder - traditionellt - såväl huvudgudar som undergudar och såväl halvgudar som legendariska människor med en gudomlig anstrykning och ton. Många platser – som inom traditionell samisk kultur – är också mer eller mindre heliga, liksom en del människor (hövdingar, präster m.fl.). Företeelsen Tapu (med inslag av både gott och ont) framstår här som helt central – och för en utomstående som svår få grepp om. Tapu har via engelskans taboo hursomhelst tranformerats till vårt tabu (som emellertid förefaller vara enbart avlägset släkt med den djuppsykologiska idé runt vilken den maoriska kulturen i mångt och mycket kretsar).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Genom en slags kombination av religiöst och profant (men ändå Tapu-genomsyrat) tänkande formas så, föreställer jag mig oskyldigt, ett helt förståelserum, som i koncentrat kan sammanfattas med trefaldigheten Tapu-Mana-Ihi. Där Tapu kan jämföras med judarnas "det heliga", som har starka etiska implikationer; där Mana kopplas till särskild andlig auktoritet och karisma hos en människa (exempelvis en präst), men där källan är Gud och människan bara dennes "kanal" eller verktyg: och där Ihi uttrycker en sorts personlig magnetism given av gudarna, och som kan jämföras med grekernas arete – d.v.s. det som på svenska grovt kan översättas med "dygd". Denna Ihi-dygd är en intrinsikal (psykisk) kraft som bibringats en människa (eller ett djur, ett ting, en företeelse) av det heligas källa. Invävt i detta förståelserum finner vi även en genuin rädsla för de tre ovan sammanflätade företeelserna – Wehi. Tapu-Mana-Ihi får inte vanhelgas. Inte heller, tror jag mig förstå, naturen eller människan (inom stammen).

Intressant nog, och komplext så det förslår för en oinvigd pakhea som jag, är därtill naturen och världen (och människan däri) skapad av stoff – och döpt i vatten för att alstra Ihi. En övergud – den oföränderliga Io – existerade vidare och ursprungligen ensam. Han/hon/det hade "samlag med sig själv" och sina duala tillstånd aktivitet/passivitet, positivitet/negativitet etc. (jfr kristendomens och judendomens uppfattning om gott och ont). Världen som skapades delades därmed upp i Te Po/Te Rangi, d.v.s. ljus och mörker – som var för sig är skiktade i tolv plan (jfr Swedenborg! Och, delvis, Dante). I en mellansfär återfinns jorden. Hur nu detta än låter sig tolkas, så bör vi kanske ändå kunna peka på den sammansatthet, eller varför inte ekologi, som här reser sig som ett imperativ inom ett traditionellt förståelserum bland maorier.

Att jordmodern Papatuanuku och himmelsfadern Ranginui tillsammans ur mörkret alstrade växt, framgång, kultur – men också ljus-mörkeråtskillnad – förenklar inte världsbilden – men gör den skör, komplex, sinnrik och stark. Aspektrik låt oss säga. Farlig att utmana. Nödvändig att vörda. Omöjlig att behärska!

Maorisk klanpoesi

Liografi efter teckning gjord 1839 av mrs J. T. Wicksteed

Litografi efter teckning gjord 1839 av mrs J. T. Wicksteed

The Three Baskets of Knowledge
Tauparapara
Chant
Tenei au, tenei au
Te hokai nei i taku tapuwae
Ko te hokai-nuku
Ko te hokai-rangi
Ko te hokai o to tipuna
A Tane-nui-a-rangi
I pikitia ai
Ki te Rangi-tuhaha
Ki Tihi-i-manono
I rokohina atu ra
Ko Io-Matua-Kore anake
I riro iho ai
Nga Kete o te Wananga
ko te Kete Tuauri
ko te Kete Tuatea
ko te Kete Aronui
Ka tiritiria, ka poupoua
Ki a Papatuanuku
Ka puta te Ira-tangata
Ki te whai-ao
Ki te Ao-marama
Tihei mauri ora!
Here am I, here am I
here am I swiftly moving by
the power of my karakia for swift movement
Swiftly moving over the earth
Swiftly moving through the heavens
the swift movement of your ancestor
Tane-nui-a-rangi
who climbed up
to the isolated realms
to the summit of Manono
and there found
Io-the-Parentless alone
He brought back down
the Baskets of Knowledge
the Basket called Tuauri
the Basket called Tuatea
the Basket called Aronui.
Portioned out, planted
in Mother Earth
the life principle of humankind
comes forth into the dawn
into the world of light

I sneeze, there is life!

This is the story of how Tane, the progenitor of mankind, of the forests and all the creatures of the forest, ascended through the many realms to the uppermost realm, occupied only by Io-Matua-Kore, God-the-Parentless, and there obtained from Io the three baskets of knowledge. Tane returned to Earth with the knowledge, and there created humankind from the Earth.

Here follows an abridged version of the story as told by the Rangitaane, Ngati Kahungunu and Ngati Ira people of the Wairarapa region of Aotearoa/New Zealand.

According to the ancients there are twelve Rangi or realms, which some call heavens, beyond this earthly realm; these are their names:-

Att jordmodern Papatuanuku och himmelsfadern Ranginui tillsammans ur mörkret alstrade växt, framgång, kultur – men också ljus-mörkeråtskillnad – förenklar inte världsbilden – men gör den skör, komplex, sinnrik och stark. Aspektrik låt oss säga. Farlig att utmana. Nödvändig att vörda. Omöjlig att behärska!


Tikitiki-o-rangi
Tiritiri-o-matangi
Rangi-naonao-ariki
Rangi-te-wanawana
Rangi-nui-ka-tika
Rangi-mataura
Tauru-rangi
Rangi-matawai
Rangi-mareikura
Rangi-parauri
Rangi-tamaku
Rangi-nui-a-tamaku-rangi
This last one is the realm of Rangi-nui, Sky Father, and is the nearest to our earthly realm.
In each of these realms reside both male and female "Apa", spiritual beings.
Io, the supreme spiritual power, resides in the uppermost, at Tikitiki-o-rangi. Many are his names:-
Ko Io
Ko Io-nui (almighty)
Ko Io-Roa (eternal)
Ko Io-Matua (parent)
Ko Io-te-Wananga (all wise)
Ko Io-taketake (foundation of all)
Ko Io-te-waiora (fountain-head of life)
Ko Io-Matangaro (hidden )
Ko Io-Tikitiki-o-Rangi (supreme over all realms)
Ko Io-te-Whiwhia ( all encompassing)
Ko Io-Mataaho (glorious one)

Modern poesi från Nya Zeeland

Hinemoana Baker
Last Born
I am the last born
I move through the crowd with my shiny red wheels
I bring with me large animals and flaming spikes in cages
I am the last born and I know who I want to vote for
I know the identity of the figure in black
Low prices are written all over my face
I am the last born and I have a long following
Everything and everyone is my elder
I move through the relatives in my green leaves
I eat canoes and drink inlets
I have a beard and a small fat crab inside my shell
I am the last born the pōtiki the teina
Everything breaks its back over me but there are
Many ways to build from scratch and in spite of the fact
That every fourth corner of the land has been walked
Over I make everything ready, being the last born
I am desired at each event, to lay down the
Cow leather, to direct people to the location of
The demons, the devils in the tarmac
We all bite something for a living
I know not to rave and shout when I reach these places
I bring children with me, just the right number
Of pumpkins and I sing completely out of tune
Buying up all the land around with my lucky sand dollars

Hinemoana Baker is a writer, musician, producer and teacher of creative writing. Her first book of poems, mātuhi | needle (2004), was published in New Zealand and in the US. Hinemoana's poems have featured in Best New Zealand Poems and various other online and print anthologies. She has edited two collections of New Zealand poetry, Kaupapa: New Zealand poets, world issues and 4th Floor 2008, the online literary journal of Whitireia Polytechnic. She is currently finishing a new poetry collection called I'm sick of this place let's get back on the canoe. She performs regularly as Taniwha with pop-rock sonic artist Christine White—the pair released a new album in March 2009.
Baker comments: 'I wrote "Last Born" while watching Māori TV in my first week home after spending some time in Fiji. I had a brief writer's residence in Suva in 2008, at the University of the South Pacific. Fiji was amazing, very affecting. When I came home I somehow felt more like a Māori writer than I ever have. I don't even really know what that means, but that's the best way I can describe it.

I would say "Last Born" works best when read out loud, with a wide smile on your face, while thinking of something that really annoys you.'

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 mars, 2014

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Vitrockarna, ett fall för Ignaz Semmelweis?

Socialstyrelsen utfärdade år 2007 ett förbud för läkare att använda den långärmade, vita läkarrocken vid patientbesök, eftersom deras vita rockar är riktiga hygienbovar och drar till sig mikroorganismer som sedan ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 09 juni, 2009

Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 04 november, 2011

Hönö Fiskemuseum- en resa tillbaka till storfiskets tid och en inblick i en…

En halvsolig dag i början på augusti följde jag med min pappa ut till Hönö. Pappa skulle ställa ut sina tavlor på Hönö Fiskemuseum, och jag tänkte passa på att ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 28 augusti, 2014

Sociala medier - 2000 talets pyramidspel

År 2010 står vi med en fot kvar i "Information Age" och den andra i, mycket väl passande, "Attention Age". Det som i grunden beskriver den senare är att individer ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 29 maj, 2010

Fem dikter av Göran af Gröning

Med stor varsamhet överlämnar jag här mina fem senaste dikter:

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 19 juni, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.