Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Kvinnorna i ljuset. Något om indiska kvinnor och ickevåldets apostel



Sita Rövas bort indiskt vykortVilka historier! Sita var Ramas hustru, rövades bort till Sri Lanka av kung Ravana, men lyckades fly med hjälp av en apa (Hanuman, Ramas general) bara för att stötas bort av Rama, som inte trodde henne mer än jämt när hon försäkrade att hon aldrig haft sex med Ravana. Hon blev dock med barn (Rama var pappa) som hon födde i skogen. Försmådd av Rama sjönk hon in i jorden, som hon fötts från.

Detta är, i korthet, innehållet i Ramayana, det ena av två indiska national-epos. Det andra: Mahabharata, visar också upp märkliga beteenden vad beträffar kvinnors roll i berättelserna. Vad sägs t.ex. om Gandhari , inkarnation av ”intelligensens gudinna”, som själv låtsas vara blind och knyter en bindel framför ögonen när hennes make förlorar synen. En kvinna bör nämligen inte vara mer klarsynt än sin make!

En annan historia handlar om Draupadi, underskön kvinna som lyckas behålla sin kyskhet genom att vara just kysk. Ren. Trots männens lystnad. Denna lystnad förvandlades nämligen till vördnad bara av en enda ren blick från felfria Draupadi.

Jag finner hänvisningar till berättelserna om Sita och Draupadi i en liten skrift ”Gandhi and Women” författad av den indiska feministen, professorn och samhällsdebattören Madhu Kishwar. Utgiven (1986) på ett förlag kallat Manushi Prakashan och som jag fritt översätter från hindi med ”Kvinnorna i ljuset.” (Manushi/kvinna. Prakash/ljus).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

M.Kishwar startade och driver den feministiska tidningen Manushi (kvinna) och förekommer flitigt i dagens indiska samhällsdebatt. www.manushi.in

 Kvinnor: ädla och rena

Först: utan Gandhi hade kvinnorna knappast haft en chans i dåtidens Indien. Detta enligt M.Kishwar, och jag tror henne. Enligt henne såg han vad många andra inte såg, inte ville se.

Han insåg att kvinnor har rätt till respekt och att de lever under ”ett socialt tyranni ”. Detta berövar dem deras värdighet.

Gandhi kom, under 1900-talets första hälft, att prägla All India Congress, som bildats 1885, och som han menade skulle verka som instrument för att avlägsna britternas kolonisation. Han menade också, att utan kvinnors medverkan skulle det inte fungera. För att kvinnorna skulle kunna delta i offentliga processer, måste de frigöras från hemmets och trädgårdarnas bojor. Därför ansåg han att kvinnors frigörelse måste vara en angelägenhet för varje medlem av Congressen.

Affish från ManushiKvinnornas medverkan var nödvändig. Utan dem ingen frigörelse från ockupanterna.

Gandhi kan tyckas ha varit underbart romantisk. I kvinnorna kunde han se inkarnationen av själva renheten, ädelheten och dygden. En kvinna bör ha rätten att säga nej också till sin make, och bör alltså protestera mot att vara sex-objekt. Om de önskade ha betydelse i världens affärer, måste kvinnorna upphöra med att förminska sig själva för att tillfredsställa män.

Han såg också det absurda i att mannen ägde rätt att uttala sig om hennes renhet, medan hon inte ansågs ha rätt att uttala sig om renheten hos mannen.

Också vad beträffar avskaffandet av de kastlösas oberörbarhet, var kvinnors roll viktig.

Hans egen hustru, Kasturbai, kämpade länge en tyst kamp innan hon, slutligen, kom att acceptera de kastlösas och oberörbaras närvaro i Gandhis ashram. Hans egen erfarenhet visade honom alltså, att så länge kvinnorna gjorde motstånd, bibehölls kastsystemet och den sociala ordningen kunde inte ändras.

Salt var, i Indien, varje kvinnas egendom. Det kunde plockas upp från stränderna utan kostnad, eller från naturliga uppsamlingar och depåer. När britterna tog ut skatt på salt, blev detta kännbart för kvinnorna, som därför i stort antal kom att delta i den berömda saltmarchen, när den gick genom byarna och fram till kusten i Gujarat. Det var Kasturbai Gandhi som tog initiativet till kvinnornas deltagande.

Gandhi formade kvinnorollen i frihetskampens Indien utan att egentligen fråga kvinnorna. Jag antar, att om han frågat, skulle de traditionsbundna kvinnorna inte haft något eget svar. Han var hänvisad till det han såg: de indiska kvinnornas låsning vid hemmet, något som uppstod redan från tidig ålder, ja från barndomen, eftersom barn, såväl flickor som pojkar, giftes bort redan som nyfödda, stundtals redan innan de var födda. Detta innebar, om maken dog, att småflickor blev änkor innan de kunde prata eller gå. Omgifte var omöjligt, och änkornas status låg. Pojkar kunde däremot giftas bort på nytt. Jag gissar att det, för att finna lämplig maka, också kunde förekomma undantag. De hinduiska traditionerna är dessutom inte enhetliga.

Gandhi ”valde kvinnorna” som lämpligare än männen beträffande bojkott av alkohol och utländska varor. Detta vidgade kvinnornas sfär till att gälla också utanför hemmet. Med huvudet högt gick de förbi britternas butiker och valde de indiska.

 Gandhi och bojkottande kvinnor (illustration från Manushi)Gandhi lovade dem knappt guld och skogar, men uppmärksammade kvinnorna på förekommande faror. De kunde bli fängslade, torterade, rentav dödade. När detta också skedde, kom fler kvinnor ut för att ta de förras plats. På så vis lyckades Gandhi sporra de traditionellt bundna kvinnorna till att bli kraftfulla politiska instrument, enligt M.Kishwar.

 

Vi läsningen åker mina ögonbryn många gånger upp mot hårfästet. Gandhis syn på kvinnor är i grunden djupt konservativ, något M.Kishwar också är medveten om och ofta påpekar. Det är, dock, just dessa kvinnor som han vill få ut ur hemmet, ut i offentligheten för att delta i den politiska kampen. Kvinnor, menar han, har naturliga förutsättningar att utöva icke-våld genom tyst motstånd och har också möjlighet att lära ut detta till såväl sina män som mindre lyckligt lottade medsystrar.

Det var inte fråga om att bryta det äktenskapliga mönstret. Kvinnan har sin roll, mannen sin. Medan hon tar hand om barn och hem, står han för försörjningen. De två skall fungera tillsammans som en kropp, men med olika funktioner inom enheten. Hon hemma, han ute. Trots detta skall de helst inte ha några barn, eftersom Gandhi förespråkar celibat också mellan man och hustru.

Det gifta paret skall leva som bror och syster. ”Må ni bli barnlösa” lär ha varit hans ord till de nygifta. Han ogillade preventivmedel, som ju bara riskerade att göra lusten legitim.

Jag tror faktiskt att icke-vålds-aposteln haft en hel del svårigheter att få till det hela. Motsägelserna haglar. Samtidigt: det är just dessa motsägelser som visar komplikationens ovedersäglighet och tvingar till eftertanke.

Ser eller ser han inte det absurda i sitt resonemang? Det framgår inte riktigt av M.Kishwars skrift. Det han ser är naturligtvis de kvinnor som präglas av seklers förtryck, våld och misshandel inom hem och familj.

Han ser och upprörs. Detta måste få ett slut! Sålunda använde han sin prestige och sitt förtroende hos det indiska folket i allmänhet för att få till en förändring av såväl mönstret som värderingar.

 

Kvinna tvättar utanför sin hydda i slummen. Foto Annakin SvedbergGandhis inställning hänför sig ur hans eget liv. Som tonårig nybliven äkta man kunde han, med jämnåriga hustrun Kasturbai, fritt leva ut sin sexuella drift, något han, senare i livet, både kom att djupt ångra och straffa sig själv för. Ömsesidig lust, också inom äktenskapet, var fördärvligt, enligt honom. Gandhi beskriver i sin självbiografi hur oöverkomliga skuldkänslor drabbade honom sedan han ägnat sig åt köttets lust med sin unga hustru medan hans far låg på dödsbädden. Detta kom att prägla hans syn på sig själv och på sex. Han förbannade barnäktenskapen.

M. K. Gandhi var en indisk man i indisk kultur. Hans gärning har det perspektivet. Därför väljer han också indiska gudinnor för att belysa sitt budskap. Sita är den goda hustrun enligt hinduisk uppfattning. Enligt M.Kishwar tillskrevs hon av Gandhi egenskaper hon knappast hade i legenden. Exempelvis var hennes saris, enligt Gandhi, alltid av indiskt hemspunnet märke. Draupadi gjorde han till symbol för ”stabilt oberoende.”

Gudar och gudinnor i indisk mytologi

Gudinnan Prithivi ses, i indisk Pantheon, som tålamodets symbol. Trots misshandel och tortyr, fortsätter hon att ge. Hennes namn betyder ”jord”. När bonden sårar henne med sin plog, ger hon skördar tillbaka. När hon lämnar sin make, beordras hon av Brahman att återvända till honom för att fullfölja sina plikter. Hon lyder.

Gudinnan Savitri symboliserar renheten och trofastheten. Hon lyckas till och med lura dödsguden Yama att lämna tillbaka hennes make. Yama har lovat Savitri att uppfylla tre önskningar. Då önskar hon att få många barn. Alltså tvingas Yama att släppa maken, eftersom ett nytt äktenskap skulle smutsa ned Savitri och tvinga henne till äktenskapsbrott.

Gudarna uppträder gärna parvis, av vilka den kvinnliga partnern ofta kallas den manliga gudens kvinnliga ”aspekt.” Så till exempel kallas gudinnan Lakshmi för guden Vishnus partner (consort), medan Mahadevi, som sägs vara den starkaste och mest mångfacetterade av gudinnorna, benämns guden Shivas ”shakti” eller kvinnliga aspekt. Som sådan lär hon spegla Shivas många funktioner.

Gudinnan Lakshmi och hennes make Narayan (annat namn för Vishnu)står bredvid varandra i det stora hindu-templet i New Delhi. I jämbredd. Ett par. Ingen annan av de stora världsreligionerna uppvisar något liknande, eftersom de utgår från en mansgestalt i fokus. Detta gäller också buddhismen. De hinduiska gudinnorna vimlar helt enkelt, ofta i gudens sällskap, men också utan partner.

 Lakshmi Narayan, altare. Foto Annakarin SvedbergDetta borde kunna ge inspiration till den indiska kvinnokampen i dag.

”Hon har kunnande - hon är aktiv - hon är medveten - hon är orädd - hon är fri”, står det på ett vykort som jag fått från indiska feminister.

Bilden på detsamma är en gudinnas ansikte, raffinerat stiliserad. Här kan indiska kvinnor haka på sin egen mytologi. Det kan ge dem stolthet, mod, inspiration.

I det moderna Indien är kvinnornas situation knappast enhetlig eller enkel. Slummens kvinnor arbetar ofta som tjänare hos de välbärgade och modernt utbildade kvinnorna. Arrangerade äktenskap är vanliga. Kvinnor våldtas inom och utanför hemmet. På senare tid har detta dock börjat få den uppmärksamhet det förtjänar, alltså skulden läggs på förövaren, inte på den våldtagna kvinnan.

Indisk mytologi är rik på intriger, minst sagt. Gudar och gudinnor bråkar hejvilt. Det är heller inte lätt att hålla reda på vilka de är, eftersom de tycks byta namn lite som det passar.

Vad tycks:

Sarasvati var grälsjuk och kontroversiell. Enligt en berättelse var hon från början en av Vishnus hustrur. De båda andra var Lakshmi och Ganga. Men Vishnu stod inte ut med deras gräl, så han gav Sarasvati till Brahma och Ganga till Shiva.

Vid ett annat tillfälle kom Sarasvati för sent till en viktig ceremoni där hon, som Brahmas hustru, skulle medverka. När Brahma sände en kurir för att hämta henne, kom denne tillbaka med beskedet, att gudinnan inte var klar med sin utstyrsel, varför guden måste vänta. Brahma irriterades och befallde de församlade gudarna att förse honom med en annan hustru. Han erbjöds då Gayatri, som var en helig mans dotter. De vigdes omedelbart och Brahma kunde fullfölja ceremonin. När Sarasvati slutligen anlände, blev hon i sin tur ursinnig och svor att Brahma bara skulle dyrkas en gång om året. Hon måste dock acceptera Gayatris närvaro, men försonades då den senare lovade att alltid inta andra platsen.

Durga i slummen, ceremoni Foto Annakarin Svedberg(Fritt från ”Indian Mythologi” Veronica Ions, 1967, Paul Hamlyn, London.)

 Visst påminner detta om såväl grekiska gudasagor som de nordiska. Vi har ju t.ex. Freya, vars smycke/sköld/behå brast då hon, frustande av ilska, avvisade Tors förslag att följa med till jättarnas land. Där skulle hon förföra dem, medan han knackade dem i huvudet med sin hammare. ”Åk själv” tyckte Freya, och så blev det. Tor fick låna Freyas kostym och stack iväg med hammaren innanför blusen.

I gamla Hellas intrigerade självaste kärleksgudinnan, Afrodite, så att ingen annan kvinna skulle kunna ta hennes plats. Hon lär ha varit svartsjuk på Psyche, som hade Eros gunst.

Gudomliga bråk – liksom mänskliga – hör hemma lite varstans på jorden.

Slutligen

Durga på tigern (indiskt vykort)Indiska Durga. Eller, ibland, Kali (=svart). Hon med en förskräcklig massa armar och som rider på en tiger. Rätt så obekvämt, antar jag.

I en av sina aspekter lär hon ha besegrat demonen Durga och därefter tagit hans namn.

 Den populäraste av dem alla. Blodig. Hon har ett stort tempel i Kolkata.

 

Moder Durga firas i september-oktober under förskräckligt oväsen och med provisoriska tempel uppförda överallt i Indien. Jag var där.

Det gick inte att sova i denna skramlande och tutande entusiasm. Om jag ändå haft ett antal armar och händer, som hon, då hade jag kunnat hålla ordentligt för öronen!

Hon sägs ha kosmos uppdrag att hålla rätt på demoner och annat otyg som kan störa den universella balansen. Hon har att göra, i denna den bästa av världar!

Annakarin Svedberg

  

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.