Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Nattliv av Joseph Roth



Joseph Roth  1918Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var kränkta på jorden. Man vet inte vilket som är värst. Det kan också röra sig om ett infamt tryckfel…

Ett par hus längre bort, framför anatomiska institutet, står döden där igen. Den här gången i modernare skrud. En spårvagn som har ett starkt lysande kors på bakfönstret. Dörrarna till anatomiska institutet står vidöppna. I klumpiga, släthyvlade trälårar, som har en vag likhet med kistor, ligger de dissekerade, undersökta, färdigobducerade liken.

Lår på lår skjuts in i spårvagnen. Fullproppad med lik som har kommit upp sig efter döden genom att underkastas vetenskapliga experiment beger sig spårvagnen med det starkt lysande korset till slut därifrån. Det är den enda spårvagn i Wien vars resenärer i sin stumma älskvärdhet inte trampar på sina redan uppskurna liktornar…

Men vad är det som sker på Votivplatsen? Är det döden igen? Är det gravar som skottas? Män hemlighetsfullt draperade runt en fladdrande stormlykta. De hackar med spadar och krampor mitt i gatan, mellan spårvägsrälsen, och river upp hela stenläggningen. Som skattgrävare? Då skulle de vara symboler, en representation av tyskösterrikarna, ett folk så pungslaget och så hjärtlidande, som gräver efter skatter och gläder sig när det hittar daggmaskar till föda…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men det är varken död- eller skattgrävare utan arbetare från stadens elektricitetsverks reparationsverkstäder, och deras färglösa nattliga aktiviteter syftar till att upprätthålla spårvägstrafiken. De skottar så att säga upp trafiken i Wien ur dess grav för att möjliggöra dess återuppståndelse…

På gården står sedan en tid tillbaka en man med en sodavattenkärra. Varje dag vid den timme då natten obönhörligen måste inträda, i enlighet med besluten om att hushålla med åtgången på ljus, intar mannen sin position. Han är en kombination av salami- och varmkorvgubbe, ett slags nybildning, anpassad till de förändrade omständigheterna. Han säljer fläsk, sodavatten och bakverk och är den enda företeelsen i Wiens nattliv som med sin fladdrande gasolinlampa pekar in i en lycklig framtid.

Ty sådant är vårt ”nattliv”: Våra medborgare dör och begravs precis som vårt förflutna, deras lik blir dissekerade precis som vårt fosterland, gatutrafikens återuppståndelse påminner bra mycket om en begravning och våra förhoppningars ljusstråle är ett svagt irrbloss från en gasolinlåga som vacklar i nattvinden över saltat amerikanskt fläsk och oöverkomliga surrogatlivsmedel…

 Josephus
Der Neue Tag 23/5 1919

Översättning Anders Björnsson

Joseph Roth (1894–1939) debuterade som yrkesskribent i Wien-pressen ett halvår efter första världskrigets slut. Armodet i den före detta kejsarstaden var obeskrivligt, men han satte igång med att beskriva det. Han gjorde det redan i sin första ”feuilleton” som handlar om de Wienska caféerna som på vårkanten slår upp sina dörrar till ständiga höjda priser – och om stadens nattliv i dödens skugga. Det är den andra delen som här är översatt.

Och det var i den genren, den konversanta blänkaren, som han skulle göra sin succé i den tyskspråkiga pressen – efter något år flyttade han över till Berlin. Han tog sig en promenad och gjorde sina iakttagelser. Han slog sig ned på ett kafé för att notera vad han hade sett. Han kallade sig fotgängare, Spaziergänger, och detta förblev hans journalistiska metod. Naturligtvis kunde han även ta spårvagnen, i synnerhet om det fanns en chic kvinnlig konduktör ombord, men det yrket spärrades för kvinnor av myndigheterna senare under året 1919. En lovsång till yrkesgruppen spårvagnskonduktriser har jag översatt och publicerat i appendix till en liten idébiografi över Joseph Roth (Svindleriets ädla konst, Dialogos, utkommer 5/9).

Denna österrikare, vars hemstad Brody gick förlorad till Polen efter krigsslutet och som ligger i dagens Väst Ukraina, skrev under olika pseudonymer: Josephus (även Der Rothe Joseph) var vanlig i början av hans karriär. Inledningsvis och under större delen av 20-talet valde han att arbeta för vänsterpressen och den liberala pressen. Under de sista tio åren av sitt liv blev han mera nostalgisk och konservativ. Der Neue Tag, där han började odla sin stil och sitt särmärke som journalist, hade en pacifistisk och socialistisk grundhållning. Texten Nattliv publiceras här för första gången på svenska.

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.